Jag vet nog varför!

Varför allt annat liksom försvann, den där dagen.

För en vecka sedan, det var då Skorpan fick operera bort sin livmoder.

Som tur var upptäcktes det tidigt, och som tur var (en gång till) så gick allt bra.

Nu blickar vi framåt...igen.

Känns som vi gått igenom det här förut?

Bukoperation, och allt vad det innebär av tid med läkning efteråt.

Men hon mår bra, bara bra faktiskt, såret läkt fin fint, inte några konstigheter alls den här gången.

Och ser man till hur snabbt det gick för henne att läka förra gången,

då det egentligen var mycket värre, så är det här ingenting.

              Hon var ju faktiskt på fjällsemester efter bara drygt en vecka......

       (joo då, jag vet att enstaka förfasade sig över detta, men vi valde att lita på experterna) 

I alla fall, den där dagen som Ronja och jag var själva, blev det en del historia

För en tid sedan letade jag efter ett hus jag läst om, som var byggt av slaggavfall,

alltså såg det ut som gröna stenar av glas.

Jag hittade det där huset, efter mycket om och men,

men döm om min förvåning när jag hittade ett till.....på mycket mycket närmare håll!

Byggt 1903!

Nu helt öde....

Fint gammalt magasin, där träden gör sitt bästa för att ta sig in...

Ronja är ju med på allt....Lika nyfiken som sin matte, kan jag tro   

"Ska vi gå in, eller???"

Det var inte så mycket att gå in i, som ett tomt hus, med massor av gamla elsaker.

Som en stor gammal elcentral.

På vår vandring träffade vi på en hel del människor,

och fick därigenom veta lite mera om platsen.

Och framförallt var jag fick och inte fick tillträde.

Känns bra när man frågar tycker jag, då finns inga tveksamheter,

och ingen behöver bli irriterad.

Så finns det dessutom såå många fina platser att besöka,

så man behöver verkligen inte vara just där, där man inte ska va!

Snart, snart, då kan jag njuta av den här synen igen.

Två glada vänner, som älskar att springa ikapp.

Fort fort ska det gå, då är det som bäst.

Från dagens promenad med hundar och son, som kom på besök (och hjälpte "mamma" lite)

Bilen servad, min rygg servad, nu kör vi ett tag igen.

Några saker på "att göra listan" avklarade, återstår träff med vän,

utflykt med ryggsäcken, och mera doktorträff.

Underbaraste Skorpan....tänker ofta på hur nedgången hon var,

hur hon magrade under den fruktansvärda tiden.

Det var många kilon som försvann.

Nu är hon snart tillbaka i sin vikt igen, musklerna sitter där dom ska, konditionen på plats,

liksom pälsen, som också ramlade av henne under den där tiden.

Det har tagit ett halvår, vilket jag tror är bara bra, att det fått ta tid.

Kram

Susanne

 

Liza Hansson

18 mars 2015 11:32

Javisst är det härligt med gamla hus. Förra veckan var vi på en kortsemester, hyrde en stuga utanför Söderköping. Min halvsysters farmor och farfar bodde i Mogata på 50-talet och jag var där ganska mycket. När vi nu var i närheten så gjorde vi en tur till Mogata och visst, torpet fanns kvar och ser ut nästan som förr. Så många fina minnen jag kom ihåg och så många fina kort jag kunde ta.

 

Susanne

18 mars 2015 20:10

Men å, vad kul!!! Och så otroligt nära mig du var då, Liza! Bara några futtiga kilometer 😉
Var i/utanför Söderköping bodde ni? Är ganska ofta där och promenerar bland dom fina gamla husen...(och tar väl även ett och annat foto kanske)
Det gamla torpet, var det någon som bodde där nu? Kunde ni titta ordentligt och minnas barndomen? 😊
/Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Liza Hansson

19 mars 2015 07:53

Vi bodde en bra bit från Söderköping, Fängtorps Gård heter det. Man svänger av E22 där det står Fyllingarum. En gård med några hästar, hjorthägn, hundar, en katt och två kaniner. Vår lilla Wella fick se mycket nytt, hon var jättetrött på kvällarna. Under ett besök i Söderköping träffade vi på Eva Ring med en femmånaders tik som Wella lekte lite med.
Jag hade tur som hittade en dam att fråga efter torpet, mitt minne efter 50 år svek mig något. Inte konstigt, Mogata har vuxit. Hon berättade att torpet ägs av en familj från Dalarna som har det som sommarställe. Det var ingen där så jag kunde gå runt som jag ville och dessutom kika in genom ett fönster. Såg då att kakelugnen fanns kvar. Skulle vara kul att åka dit när ägarna är där och be att få titta inne. Vi får se......

Susanne

19 mars 2015 22:21

Vad kul att du hittade dit!! Straxt i närheten brukar vi hålla till på kurs :-)
Och att du träffade på Eva R var ju också ganska dråpligt....världen är bra liten....
Hoppas du får tag i ägarna, så du kan titta ordentligt. Om du söker på just Fängtorps Gård, får du telefonnummer till dom ;-)
Allt gott
Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...