Jag kan inte sluta gråta.

Kan inte heller förstå det som hänt.

Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.

Det har gått en vecka sedan den där dagen,

men jag har inte kunnat skriva om det.

Allt gick så fort, det var så oväntat........

Om man ser bilden ovan, som är tagen två veckor innan hon somnade in,

finns inga tecken på att hon mådde dåligt alls.
Det enda som fanns, det var en olustig magkänsla hos mig,

som jag hela tiden försökte slå bort.

Kunde se att hon vid något tillfälle hade lite besvärligt att resa sig från halt golv, 

men det hände bara någon gång.

Eftersom vi fått så mycket snö, och tjejerna älskade att busa,

tänkte jag väl att hon sträckt sig....eller?

Hur som helst, jag bokade tid för en koll, min oro gav ju inte med sig.

Man fick fram en liten reaktion på smärta i ett knä, inte mera.

Det var fredag, så vi kom överens om att ge henne smärtstillande över helgen,

och återkomma vid behov.

Så förändrades allt!

Tjorven kom inte opp själv, kunde inte gå utan hjälp....ÅÅH så ont hon hade.

Till djursjukhuset igen, blodprover visade en skyhög sänka,

så vidare till rtg.

 Där fick vi svaret!

Skelettet var som pulveriserat.....denna vidriga "parasit" vid namn CANCER

åt bokstavligen opp hennes ben i kroppen.

Osteosarkom!

Skelettcancer är ett mycket smärtsamt tillstånd.

Oftast finns redan metastaser i kroppen.

Tjorven drabbades av den mest aggressiva varianten,

som på mindre än två veckor hinner förstöra allt.

Det fanns inget vi kunde göra, annat än hjälpa henne att få slippa från smärtan.

Tjorven somnade lugnt o fridfullt i mitt knä, hennes ögon släppte inte mina,

och svansen vajade ända till slutet.

Att skriva ner det här är så tufft, hur mycket tårar finns det?

Jag/vi går sönder......det gör så ont.

Nu är dom samlade igen, våra älskade tre "musketörer",

Ronja, Skorpan och Tjorven.

Tjorven, Skorpan, Ronja   

Skrållan var med o sa adjö av sin fina mamma,

men så klart är hon nu lite förvirrad.

Sitter o väntar vid grinden......så svårt att se henne så här.

Just nu vet jag inte hur jag ska komma vidare,

så mycket tragiskt har hänt, och det verkar inte som det vill ta slut.

Min önskan är nu att Skrållan kommer må bra igen, för första gången ensamhund,

trots saknaden av mamma Tjorven.

Vi känner oss helt förvirrade, går liksom inte att ta in....

Var rädda om varandra.

Kram

Susanne

 

Sytanten Bettan

13 december 2022 20:56

Åhh jag fäller oxå tårar när jag läser, ibland är allt så orättvist. Alla fina flickorna. Kram

Susanne

20 december 2022 17:07

Tack Bettan.....Kram

 

annakarin

13 december 2022 21:02

Beklagar mitt djupaste. Oden som är 6år är jag så nervös för. Äldsta killen jag haft.. Men som du så litar jag på magen Stor sryrke kram från mig och flocken

Susanne

20 december 2022 16:57

Tack A-K (Skickat meddelande)
Susanne

 

Maina

13 december 2022 23:33

Åh nej Susanne så fruktansvärt tänker på dej 😭😭💕💕💕 hittar inte ord men kram från mig

Susanne

20 december 2022 17:06

Tack Maina! Det är hemskt jobbigt.....
Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

  Långa utflykter blir det inte riktigt varje dag, så klart, men dagarna innehåller alltid HUND.   Träning tycker vi är kul, i olika former. Lydnad är inget vi tävlar i, men att underhålla vardagslydnad, och ibland lägga till något nytt, ...