quilaoronja

Alla inlägg under februari 2016

Av Susanne - 29 februari 2016 16:14

  

Det är väldigt nära nu......


 


....en liten flygtur hit o dit, några (många) timmar i luften,

men så plötsligt landar vi i Sverige, och allt blir som vanligt igen.


 

  


Det här är Bayoke Sky Hotel, i Bangkok, sett lite från gatan.

Thailands absolut högsta byggnad.

304 meter högt, och 88 våningar.

Man kan nästan inte förstå att det över huvud taget går att bygga så högt.



På 20:e ligger poolområdet, 

och även utsikten här går inte av för hackor.

Vamt och skönt, så några av oss tog ett dopp.

En ganska häftig tanke, att simma omkring i en pool så högt opp, 

medan trafiken och myllret är kaosartat nere på gatorna.


 


För Bangkok kan beskrivas med ett ord.

Totalt kaos i mina ögon.


Bilden är tagen från toppen, där man ser en av alla restauranger en bit ner.

Känslan av att bli hängande i luften, ser det ut som.


 


Vi valde middag på våning 75, en gigantiskt buffé.


Vi hann även med en tur i en del av staden, lite shopping,

men kanske framförallt att se detta enorma.


Skulle aldrig välja att åka hit och stanna flera dagar, det är alldeles för rörigt för mig,

huvudet hinner liksom inte med.

Vi fick uppleva en tur med en liten tuc-tuc som vi sent ska glömma.

Som att åka slalom i trafiken i hög fart.

Men vi kom till slut fram dit vi skulle, 

och alla kroppsdelar i behåll.


 


Överallt ser man pooler på taken.


   


Och tänka sig, även här oppe i luften finns fina solnedgångar att fota.



Maken o jag var bara tvungna att gå ut en liten sväng till efter maten.

En stor marknad precis runt hotellet.

Massor av människor, blandat med taxi, privatbilar, tuc-tuc, och mopeder.

Konstig att vi inte sett några olyckor....


Här finns allt för den som vill handla, och det kostar nästan ingenting.


Högt!




Kvällsvy från vårt rum, våning 68.

Trafiken tar visst aldrig slut.


Bil bokad för transport till flygplatsen, 

tidigare än vad som är mänskligt, hehe.

Vill ju verkligen inte riskera att missa planet hem till Sverige.


 


Slut för i dag.


Nu längtar vi hem, hem till skogarna, till dom långa promenaderna,

äventyren med ryggsäcken.....Det går tyvärr åt lite hjälp från mina räddare i nöden,

för man tar stryk. Det här livet är inte min kropp van vid.... men det visst jag ju redan innan.

Att se Thailand har vi länge tänkt, men det för också med sig vissa svårigheter att brottas med.

Hur som helst, så har allt varit toppen!


Nästa gång bilder läggs in här, kan jag nog tänka mig att det kommer föreställa två små nallebjörnar,

vid namn Ronja o Skorpan.





Kram

Susanne



ANNONS
Av Susanne - 28 februari 2016 16:58


Nu är det slut!

Sista kvällen här, och vi har ännu en gång ätit gott på en mysig restaurang,

mitt i ingenstans.


Tidigt som sjutton blir vi hämtade för vidare färd mot Bangkok, 

där vi ska tillbringa en natt på ett av världens högsta hotell.

Vi kommer bo på våning 62 - 72, vet inte exakt,

men högt opp lär det vara.

Ska bli jättespännande att se denna stad, eller en liten del av den.


Därefter är det väldigt nära......

Undrar vem som blir gladast?

Hundarna eller jag?



Dagens händelser går i hundars tecken (konstigt va?)

Vi tillbringade denna sista dag på den galet fina stranden,

och fick plötsligt se en man som drog ut en hund i vattnet.

Han satte fast hunden i en boj, drog ner den i vattnet för att den skulle bli helt blöt.

Aha, tänkte vi, ska han tvätta den?

Men nej, så var det inte...

Han lämnade hunden där i vattnet, fastbunden, så körde han iväg med en båt???

Vi på stranden började skruva på oss, det här var inte alls ok!

Någon hittade en "ansvarig", som förklarade att det inte var någon fara för hunden.

Den stod ju i vattnet, och blev inte varm......Ingen fara, ingen fara.....

Men nu var vi ju några svenskar på stranden, och vi alla tyckte det var hemskt att se 

den stackars hunden stå bunden ute i vattnet, under ganska lång tid.

När ingen verkade komma och släppa hunden, tog en av alla svenskar saken i egna händer,

och släppte loss honom.

PUH!!!


 


Hundar har liksom inget värde här, men ändå får man,

som jag sagt tidigare, absolut inte avliva dom.

Inte ens svårt skadade.

 



Men så kommer vi till den lite gulligare delen!

Gick en promenad i området där vi bor,

och bland alla dessa hundar kom den här lilla parveln mot oss.

Tänk vad glad man blir......(i alla fall jag)

Så söt så söt, och trots att dom flesta hundar kliar sig oavbrutet, och är allt annat än rena,

så satte jag mig ner en stund.

Den var såå kelig.


   


Ser ni ryggen!?

Lite "ridgeback" kanske, plus massor av andra raser, förmodligen.





Så där härligt vassa små tänder....

"Jag bara måste få bita lite i dig!!!"



 



Mamma var med hela tiden, och kollade så allt gick rätt till.

Hon var så mån om sin lilla bebis.



  Nam nam nam......


 


Nästa "skådespel"!

Hunden som hälsar på hos oss varje dag,

stod o snackade lite med Herr Ödla, på gatan.




Det blev en lång, ganska hetsk diskussion, kan jag nog tycka.  


   


Tror inte dom båda var riktigt överens....




"Näe vet du vad....nu får det vara nog!"

"Vi fortsätter vårt samtal en bit bort....."


   


"Här, på gräset blir väl bra?"

"Vad var det du sa nu då?"



Föjlde detta skådespel en lång lång stund.

Till slut kom någon som inte tyckte det var ok,

och försökte mota bort hunden, vilket så klart inte gick.

Han fick helt enkelt bära bort hunden! 

(Som var av en helt annan uppfattning.....samtalet var inte klart på långa vägar!)


Vad som hände med ödlan, det vet nog bara hunden.


 



Det lär dröja innan jag får se dessa underbara solnedgångar igen.


    


Nu sova en stund, innan klockan ringer..... 


Kram

Susanne


ANNONS
Av Susanne - 27 februari 2016 17:08



Det här......det är något jag längtar efter!!


 


Långa härliga promenader......


    


.......tillsammans med mina båda följeslagare.


Just nu sitter jag på balkongen i natten, och lyssnar på alla dessa gatuhundar,

som ömsom ylar i kör, och ömsom sätter igång med stora slagsmål.

Vilket liv!!!!

I princip alla hundar man ser har något fel, inte ofta man stöter på en hund här som verkar helt frisk.

Dom är fulla av stora och små sår,

saknar kanske ett ben, haltar så dom knappt kan gå,

kliar sig oavbrutet, och den ena är magrare än den andra.

Det gör ont att se dom.

Jag har så svårt att förstå tankesättet, att inget levande får avlivas, för det här är rent av djurplågeri.

Såå många hundar blir överkörda, lappas ihop hjälpligt, och släpps ut på gatan igen.

Usch så hemskt det är.




Alla växter däremot, dom verkar trivas gott här i värmen.

Vilka fantastiska färger!


 


Mina hibiskus blir inte långlivade precis, medan dom här används som häckväxter.



Stjärnfrukt!

Växer på stora buskar.


 


I går besökte vi en stor konstgjord djungel/regnskog, som var fylld av vattenfall och dammar,

där stora fiskar och svarta svanar samsades.




Har nog aldrig tidigare sett svarta svanar i verkligheten.

Så vackra, men svårt att göra dom rättvisa på bild.




Så var det då det här med fattigdom.

Vissa bor i slott, medan många många människor bor i fallfärdiga hyddor.

Men ett har alla thailändare gemensamt......dom är alltid glada, man möts alltid av ett leende,

och dom är väldigt hjälpsamma.


   


Att tanka är en upplevelse bara det.

Bensinen tas direkt ur fat, med hjälp av en plastslang.

Inga som helst säkerhetsåtgärder där inte.

Tilläggas ska, att bensinen är i princip gratis!!!




I morse bar det av mot en härlig dag på vattnet,

i en katamaran.

Det var nog så nära paradiset man kan komma.


   


Flera stopp intill små fantastiska öar, där vattnet är så klart att man ser många meter ner.



 



När det blev lunchdags, tändes grillen på en strand.

Det serverades fläskfilé med diverse tillbehör.

Gott gott!


   


Om jag nu ska säga något negativt om den här dagen,

så är det allt skräp!!!

Bilden ser ut som ett vykort......visst.....men när man kommer nära

så möts man ofta av något som liknar en soptipp.

Plastflaskor i drivor, blandat med allt man kan tänka sig.

Vi i Sverige är nog rätt duktiga på att slänga saker där dom ska va, tror jag.

Synen som vi såg i dag har jag i alla fall aldrig sett i vårt land.


 


Nu till något "spännande"!

Vi rundade en ö, och på andra sidan möttes vi av det här!!

Fint va?!

Gissa vem som bor här, eller snarare, har det som ett litet sommarhus, kanske jag ska säga.

Joo, det är vår Kung o Drottning!

Här vistas dom ibland, när dom vill koppla av en stund, kanske.

Det är kontraster minsann.

Kan inte neka till att det är fint, men där blir jag återigen lite kluven.

På ena sidan rikedom i överflöd, 

på den andra fattigdom som är hemsk att se.



Vi kom rätt nära, nästan så man såg in i vardagsrummet, 

och vad som fanns i flaskorna I skåpen.

Nu var det tomt, för när kungaparet är här, då cirkulerar helikoptrarna runt,

det finns vakter överallt, så då kommer man inte nära.


Det är väl det här som kallas onödigt men nödvändigt vetande 


   


Dagarna har rusat iväg, i morgon är sista dagen i huset vi bor i.

Sedan väntar ett besök till den stora staden, Bangkok.

Anar att det blir stor kontrast till vad vi upplevt nu.


Har fått info om att hundarna mår bara bra, vilket gör mig glad.

Men......det spelar liksom ingen roll egentligen, hur bra dom än har det.....



  


.......jag längtar till dom i alla fall.

Nu så här på sluttampen är det tufft att vara jag.....men den som väntar på något "gott"....



En liten liten sammanfattning av ännu ett par dagar i Ban Phe, Thailand.


Kram

Susanne

Av Susanne - 24 februari 2016 17:39



Beostare, en vacker fågel med otrolig "sång".

Man hör den väldigt ofta, kan säga att jag blir glad av dess läte.

Vi har ett par boende som grannar.



Hemkomna till "vårt" hus efter några dagar på resande fot.

En otrolig upplevelse på många sätt, 

att få möjligheten att se allt detta.


Tycker om att ta reda på fakta om saker o ting,

oavsett vad det gäller,

så nu har jag pluggat lite.


Ön vi bott på heter alltså Koh Chang.


Den är Thailands tredje största ö efter Phuket och Koh Samui.

30 km lång och 10 km bred, stort som halva Phuket och är till stor del oexploaterad, 

cirka 75% av ön är täkt av regnskog .

Ön ligger 320 km sydost om Bangkok, och väldigt väldigt nära gränsentill Kambodja!


Det är ganska nytt med resenärer till ön.

Inte förrän 1997 byggdes vägen till västra sidan, där vi bodde nu.

Förr var det mest backpakers på ön, som inte behövde varken hotell eller hus att bo i.

Det gick säkert bra med en hydda på stranden.

😊


Hade svårt att se antydan till elefanthuvud först, 

men, med lite fantasi så ser jag ju att ön faktiskt ser ut som det.

Här ser man även Ban Phe där vi bor.



Ett otroligt rikt djurliv här.

För mindre än trettio år sedan, fanns det tigrar just där vi hyr huset.

En hisnande tanke.


Ingen bild på någon kvarglömd tiger, 

men väl en stor vacker fjäril!

Ingen klar bild......men den är 10 cm bred!!!

Enormt stor!


 


Vi gick ut och kikade på balkongen innan vi lämnade hotellet i dag.

Massor av apor!

Eller, mera riktigt, makaker.

Dom var helt klart ute efter något att äta.


"Ok, vi kommer opp!!"

Hur skulle det gå till, vi bodde flera våningar opp, en husvägg kunde dom väl ändå inte klättra på???


 


Joorå, det fick så bra så!


 


Roligt att se!


 


Stannade till på en balkong och spanade.....


   


....på dom små aporna som lekte i träden nedanför.


 


Bananer är supergott, om man är apa!

Mmm.....



Koh eller Ko betyder ö och "Chang" betyder "elefant" på thailändska.

Men sitt namn har ön fått av att den till sin form liknar ett elefanthuvud.

 

Att färdas i Thailand kan ske på så många sätt.

Så smart den var, hotellets "Cable Car"!

Vägen opp för berget hade jag aldrig klarat, galet brant!

Den här gick sakta opp opp, genom djungelliknande område.

Att åka hela vägen tog 5 minuter.

En mycket behaglig resa.


   



Något som var väldigt populärt på stränderna på ön var gungor.

Stora gungor med plats för två

Där kunde man sitta och gunga ut över vattnet, och samtidigt se solnedgången.


 


Jaa ja, jag bara babblar o babblar.....men det här blir en form av "resedagbok" fär min del.

För jag vet precis hur det kommer bli, man har massor av bilder från resmålet, oftast kanske bara på datorn.

Det händer inte så väldigt ofta att bilderna i ett fotoalbum kommer fram för beskådning.

Tycker om det här sättet att spara på minnen.


Några har "messat" och frågat hur jag mår, (med tanke på revben, rygg, m.m )

Jag blir så rörd över er omtänksamhet. Stort tack till er 

Klart det känns, klart det är lite tufft, men jag har valt själv.

Jag vet vad som gör ont och varför, då blir det lite lättare, tycker jag.

Vägrar låta mig nedslås av mitt mående, inte min grej,

och jag vill inte prata om det heller.



Nej tusan, vad klockan är mycket! 

Mycket mera än hemma.....6 timmar ;-)



Slut för i dag

/Susanne

 

Finaste Skorpungen!

Kan väl inte utesluta en hundbild heller 





Av Susanne - 23 februari 2016 17:27




 

  


Det spelar liksom ingen roll hur bra man har det,

hur mycket man får se o uppleva,

så nog sjutton saknar man Ronja o Skorpan så in i hoppsan mycket.

Har aldrig varit ifrån dom mera än en vecka tidigare,

så nu är det tufft läge.


Ååh, vad roligt det ska bli att träffa dom igen ❤️❤️🐾🐾


Har jag sagt att jag tycker väldigt mycket om hundar? 😍😉


Tilläggas ska att jag så klart även längtar till våra älskade barn/barnbarn.

Men dom kan man ha lite kontakt med så här, från ett annat land 📲 💻 ❤️




Höjden av "otur", eller vad man nu ska kalla det 😕

Den efterlängtade djungelpromenaden till ett vackert vattenfall,

fick ställas in i dag, pga vattenbrist!

Alla vattenfall i den här djungeln är torrlagda, av den nkal anledningen att det sällan regnar.

Vi kom bara till skylten....

STÄNGT!!


Lite synd tycker jag, för det hade jag sett fram mot.

Men men, det blev utforskning av en del av den enorma strandremsan i stället.

Skönt att strosa fram i det behagliga vattnet.


Ätit en god middag på stranden nu i kväll, 

så nu väntar sängen.

I morgon är det dags att lämna denna ö och bege oss "hemåt" igen,

till huset i Ban Phe.


Dessa vackra solnedgångar kan jag inte riktigt få nog av,

därav tjatiga bilder.


 


Over and out från Koh Chang


Kram

Susanne



Av Susanne - 22 februari 2016 17:57



Det tog några "timmar",

lite annorlunda färdsätt mot vad vi är vana vid kanske.

Som den färja som skulle ta oss till slutmålet.

Såg väl inte ut som den mest sjösäkra......


  


Sakta men säkert närmade vi oss den ö som vi så gärna ville se.

En pytteliten hamn som välkomnade oss.

Nu skulle vi bara få tag i någon som ville köra oss den sista biten....

Inga problem, packade in oss i en "farkost" som hade lite märkliga ljud för sig,

rassel o skrammel.

Opp opp opp, högt i bergen,

och så ner på andra sidan.

Trodde nog ett tag att bilen skulle ge opp helt,

men med envishet går allt!


 


Framme!

Utsikt från vår balkong, högt högt opp i bergen.

Runt oss finns bara djungel.


 


Nya grannar har vi fått.

Aporna tittar nyfiket På oss.


 


Så häftigt!!

Apor precis utanför fönstret.

Blev varnade att inte ha dörr eller fönster öppna, 

då får man lätt besök.


 



Vatten av olika slag.


 


För att ta sig opp eller ned från denna höjd, det är verkligen jättebrant,

då får man åka med den här vagnen.

Den går på räls, och fungerar som en hiss.

Bara att trycka på en knapp så kommer sakta men säkert, och släpper sedan av oss på önskad hållplats.

Cable Wagon, tror jag den hette.



Bilden ger ingen rättvisa åt hur brant det faktiskt är.

Känns som lodrätt rakt ner.


 


Åt en bit mat på stranden, och njöt sedan av den fantastiska solnedgången.


   


Lyckades t o m fånga den i handen, men den kommer snart släppas igen.



På några få minuter försvann den bakom den närliggande ön.

"Vi ses i morrn!!"


   


Vad gäller vårt boende, så har jag aldrig någonsin sett något liknande.

Finner inga ord som kan beskriva det ordentligt.


I morgon ska vi utforska ön lite mera.

Bl.a lär det finnas ett helt magiskt vattenfall......



Läääääängtar!!!!!

Våra fina flickor, ska bli såå underbart att ha er strax intill snart igen

❤️🐾❤️🐾❤️

 



Kramar 

Susanne



Av Susanne - 21 februari 2016 17:49



Vaknade av ett märkligt ljud.....REGN??? 

Ja, faktiskt.

Men jag tycker nog det kan kännas rätt skönt, och det brukar ju aldrig vara särskilt länge,

inte heller denna dag.

Blev hämtade i bil för att ta oss till en strand lite längre bort.

Inte mycket människor alls, några få som trotsade det molniga vädret som rådde en stund.

Och värmen var det verkligen inget fel på.



Maken och jag bestämde oss för att vandra utmed stranden när vi skulle hem igen.

Jag älskar att gå, gör det vareviga dag hemma, så man började få lite abstinens nästan.

Visst, det är varmt här, men man kan alltid slänga sig i havet om man skulle behöva svalka.


Nu fick vi se en helt annan del av denna plats.

Små hyddor utmed i stort sett hela stranden, där man kunde få sig en bit mat,

något att dricka, eller kanske en massage.

Det man slås av när man går så här, det är att ALLA människor man stöter på är så fantastiskt trevliga.

ALLA thailändare vi mötte, mötte oss med ett stort leende,

och ev några ord på något blandat språk.


 


Den här delen verkar ha varit ganska stort o fint förr i tiden.

I dag ser man mest "vrak" av en svunnen tid,

stora hotellkomplex som bara lämnats åt sitt öde.


 


En stor semesterby, med mängder av bungalows,

som i dag står där och ser spöklika ut.


   


Här smög vi oss faktiskt opp från stranden, för att utforska lite närmare.

Ett gigantiskt hotell som i dag ser ut som en riktig spökstad.

Måste varit massor av fina rum, en mängd faciliteter, stort poolområde.....parkliknande trädgård.

I dag finns ingenting kvar.

Helt tomt, bara ett skal som sakta vittrar sönder.



Det här kan man ju undra lite över.....påkostat är väl bara förnamnet.

Vi kom till en pytteliten väg, och på varje lyktstolpe fanns en spelande gubbe i toppen.

Det här var nog den enda stolpen som var hel.


Känns som att "någon/några" ville så mycket, 

men allt gick åt skogen innan det ens blev klart.

Lite sorgligt.....


 


Å vi gick o gick....så som vi trodde var det rätta.

Nu vet säkert många av er att jag är en riktig "fena" på att gå lite fel.

Och även att maken var med (som jag vet hittar så bra) så fick jag min vilja igenom, 

vilket resulterade i att vi hamnade totalt galet.


Kanske inte direkt i en öken, men varmt var det, och kaktusar fanns det!


 


Inte har jag någonsin lyckas få en kaktus som blommat!

Skulle Val vara julkaktus då, som man tar hem MED blommor på.


 


Bouganvillan växer som ogräs!



   


Den här blev jag lite kär i.

Så otroliga blommor, som satt i stora klasar på detta träd.

Luktade gudomligt gott.




Den "lilla" extrasvängen vi fick gå, den berodde på att vi helt plötsligt stod på en pir!

Vi skulle behövt komma över till andra sidan, vilket så klart inte gick,

och det betydde att vi snällt fick vända.....Kul.....(NOT)


Men men, det gick ingen nöd på oss,

vi gick inte i racerfart precis, och när vi så småningom kom ut till "Main road"

då fanns allt att köpa.

Vatten t.ex


   


Vi fick oss en riktigt kul upplevelse, pratade med flera utmed vägarna.

Dom är nog inte vana med att se någon GÅ.

När vi sa hur långt vi skulle, tittade dom med stora ögon.

VA??? Ända dit?

"Are you sure? 😂"


En ung kille stannade t o m på sin motorcykel, 

och frågade om vi ville åka med....BÅDA TVÅ!

Tack, men nej tack, sa vi.


Bensinmack ala Thailand.

Man pumpar med handkraft direkt ur bensinfat.



Slutet gott, allting gott.

Efter tre timmar i lugnt traskande tempo, "landade" vi på rätt plats.

Med lite mera kunskap om denna plats i bagaget.


En sak till!!!

I detta fina land finns inget godis! 

Kan ni fatta det?!

Jag älskar godis! (Och några saker till)

När man väl börjat tänka i dom där "jag-är-sugen-på-godis-tankarna"

då går dom inte stoppa.

Det blir bara värre o värre.


Då finns google, tack o lov.

"Godis i Ban Phe?" blev min fråga.

Joorå, hittade en "svenskbutik" som blev min räddning.

Det fanns väl inte så mycket att välja på, men i krislägen som i dag, då gör det ingenting alls.

Mm....så gott det var!


   


Nu sova en stundminnen vår transport till ön, Koh Chang, kommer.

Det här ska bli riktigt spännande!



/Susanne



Av Susanne - 20 februari 2016 15:57


   

Dom lite mera "avancerade äventyren" startar på måndag morgon,

och fram till dess är det tid för återhämtning, lugn o ro.

Det innebär att vi tar oss till stranden på fm,

så vilar vi lite.....

Därefter måste man få i sig lite mat.

Då tar man sig en kort kort bit till strandrestaurangen, 

och beställer vad man är sugen på, helt enkelt.


Efter det fraktar man sig själv tillbaka till strandkanten, och tar förmodligen ytterligare ett dopp.

Svalka är viktigt!

 

(Blir inte mycket bilder tagna på stranden och vattnet,

det är inte så roligt för andra att se.)


Sammanfattningsvis.....Här har vi det bra!



Sen eftermiddag återvänder vi hem till den här lilla gatan där vi bor.



Närmare bestämt HÄR! 

Har inget att klaga på, här finns allt vi kan tänkas behöva.


Men.......



Det var det här med alla hundar.

På en  strand vi varit några ggr, finns det små valpar,

tror inte dom är så väldigt gamla.

Den här lilla tjejen kom springandes i dag, och var så kelig.


   


Vi visste att det fanns några flera, men dom var betydligt skyggare.


 


Men så visade sig ytterligare en, som inte riktigt vågade sig fram från sitt gömställe.


 


Den tredje är svart......lite tecknad som några hundar jag känner väl.

Bara det vita som saknas.

Här ser man även storleksskillnaden.

Den lilla bruna är så liten så liten.



Vad ska det bli av dom här?


 


Dom har tur som bor på stranden och får mat av snälla människor.

Men till vilket liv?


 


Mamma till valparna, lever tillsammans med....


 


Att kastrera hundar är inte heller ok här, 

det kanske handlar om kostnader, vad vet jag?

Detta betyder då att tikarna föder alldeles för mycket valpar,

och ser hemskt slitna ut.


Det här är pappan till valparna.....stolt som en tupp.


   


Lugnt och fridfullt på stranden,

inte packat med folk alls, ljudet man hör är nästan enbart vågornas brus.


 


Måste bara visa den här bilden också.

Den här "killen" kom hoppande ner på stranden, på tre ben.

Det visade sig att den blivit av med ett ben.


Väldigt många hundar blir överkörda på gatorna, och pga thailändarnas tro, Buddhismen,

får man inte ens hjälpa till med att avliva en svårt skadad hund på gatan.

Nej, man måste ta den till veterinär, som plåstrar om det nödvändigaste,

bara så pass att den kan ta sig framåt.


Den här vovven hade dels fått sitt ben avslaget, stumpen hängde o dinglade,

det ena örat och käken var också rätt ankommet.


Han kom ner o lade sig på stranden, där han hade full koll på alla andra hundar.

Alla vi tyckte så synd om honom.

Men gissa vad.....Det kom två tikar gående längs stranden, vilket han hade registrerat.

När dom närmade sig for han opp, och sprang snabbt som ögat bort till "damerna",

och gjorde helt enkelt flera valpar.


Jaa' vad ska man säga......Kan inte låta bli att störa mig på att det är så här.




Jag tänker väldigt ofta på dom här två!

Saknar dom båda massor 😍❤️

Det är baksidan med att åka utomlands till ett varmare land.


Två veckor går så fort så fort, och snart ses vi igen

(Vilken tur!)


Finaste Ronja o Skorpan

🐾🐾🐾🐾🐾🐾

❤️❤️ 



/Susanne



Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se