quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2015

Av Susanne - 31 oktober 2015 22:57

                          

Nu måste jag lägga in en varning!!

Jaa, både för det ena och det andra.....

Dels.....en blodig bild!

OCH

Har klämt ihop två dagar i en, och det innebär två dagars bilder till en dag, uj uj uj.

Många bilder blir det då....


Startar baklänges, med i dag, Alla Helgonadagen.

Jag är lite gammaldags när det gäller "firandet" av denna helg,

med andra ord, firar inte över huvud taget egentligen.

Just i kväll åkte vi faktiskt in till en minneslund, bara för att vi ville.

Tände några ljus, och ägnade tankar åt nära och kära som inte finns med oss i livet längre.

Oerhört vackert, man kände så tydligt värme och kärlek från alla.

Och vi var MÅNGA där!


I dag lyste solen, och vi tog som vanligt en skön promenad.

(Med fotografering, också precis som vanligt)



Busade och hade det kul...


          

Ännu en gång tänkte jag på hur skönt det är när hundarna är friska o krya,

det tar så mycket energi när dom är dåliga på ett eller annat sätt.

Hemskt är det, och vi har haft alldeles för mycket av den varan, anser jag.



Men nu är allt bra.....

"Kom igen då, Ronja, lek med mig!!"



Vi avslutade vår promenad med uppletande.

"Riggade" med alla grejer, och först ut var, som vanligt, Ronja.

(Om man låter henne vänta, då hör man inte vad man tänker ens.

Hon ylar o tjuter, gnäller och skäller, allt för att höras, bara för att meddela sin hemska situation.

Sitta och vänta? 

Inget för Ronja, hon vill va först, så är det bara!


"Jag hittade en jag hittade en!!"

 

          

En till......



"Och repbollen....nu har vi dragkamp en stund, va?"



Lycklig hund, med sina insamlade saker.



Skorpungen!

Är du redo?

"Jajamensann, ska jag börja nu då?"

 


Skoj skoj...."Nu hittade jag den här, matte!"


   

Fort fort in till mig.....

Så plötsligt får jag se blod bland löven?

Vad sjutton??

Mer o mer blod, överallt, pölar.....Skorpan syntes det inget på, hon sprang och letade efter nästa grej,

men jag kallade in henne....för det måste ju komma från henne, blodet var helt färskt.


       

Joorå, här var orsaken!

Skorpan hade trampat på något, och tassen blödde YMNIGT kan an lugnt säga.

Det droppade på bra.

Som tur är har man ju som hundägare alltid något användbart i bilen,

som man kan stoppa "flödet" med.

Först hällde jag över vatten, var ju tvungen att försöka se hur stort/jupt det var.

Men det blev nästan värre.

Med blod överallt, fortfarande droppande, lastade jag in i bilen,

virade om en handduk om tassen, och vände hemåt.



Lät allt "lugna sig" en stund, för att sedan göra en koll.

Det tog sin tid, men till slut gav droppandet med sig,

och jag kunde raskt konstatera att skadan inte var stor, behövde inte sys eller så.

Nu ska vi inte ha in några små "bacillusker" i det här bara, tänkte jag!

Tror nog vi ska klara oss, sårkanterna var raka o fina, och allt tog ihop raskt.


Men så himla typiskt va....och att det var just Skorpan, det förvånar mig inte ett smack.

En liten bebisstrumpa passar perfekt för små skadade bernertassar.



  



Så några rader om gårdagen!



Ronja i sitt rätta element.

BERG!



Utsikten är inte alls fel.

Sjön Glan, utanför Norrköping. 



Träff med vänner, där vi skulle ge oss på en "Utmaning"

Vi har två berner var,

och nu var tanken att alla fyra hundar skulle sitta stilla med solglasögon på sig.


Vi hade tränat lite granna.

Skorpan tog det på fullaste allvar....satt heeeelt blickstilla!

Rörde inte en fena.



Ronja vill gärna få ner sina glasögon så hon kan se över kanten, liksom.

"Det blir ju så mörkt annars!"

  


Nu var det dags!

*Trumvirvel*

TA DA!!!


Vilka underbara hundar....

Fyra "Stevie Wonder-Berner"!!!

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Vi TJÖÖÖÖT av skratt, långt efter att vi var klara med uppdraget.

   

Imexx, Dunder, Ronja, Skorpan

        

Finns säääkert någon som förfasar sig över vårt tilltag,

kanske tycker det är hemskt att utsätta hundar för det här.

Men, det tycker inte vi!

Hundarna är glada, dom gillar att "arbeta", blir så uppspelta när vi styr o ställer.

Även detta är en form av träning, tycker jag.

Dom lär sig lita på mig, jag utsätter dom inte för något som gör ont eller är farligt.

Allt görs med lekfullhet och med glimten i ögat.


Skön och rolig promenad.

Kan väl inte bli annat, när man går där med härliga hundar och en vän.


Inkräktare på väg, Inkräktare på väg!!!

En startar med sitt larm, och resten hänger på (förstås) 

"Åååh, fyra berner, vad fina"   



Hoppas ni klarade det här utan skador?!

Varken i fingrar, armar eller genom illamående   


Kram

Susanne

#steviewonder

#bluesbrothers

#blodöverallt

#skada

#stackarsskorpan

Av Susanne - 29 oktober 2015 19:35

        

      Joo, jag har länge tänkt ta med "saker" i ryggsäcken, när vi går till skogen.

SAKER??

   Ja, saker jag kan "tappa", och som hundarna ska leta rätt på.

Med andra ord, uppletande!  

Men allra först tog vi en ordentlig bensträckare.

Uppmjukning, värmde upp alla små delar i kropparna!!



   Muttrade över hur molnigt det var i dag, grått grått och helt mörkt, mitt på ljusa dan'

Men så var det väl någon som tyckte jag gnällt färdigt,

och släppte igenom några fina strålar.

Väldigt kort stund, men det blev en solig bild...ganska...



     För att göra det här rätt från början,

   har jag pratat med en kompis som hjälpt mig komma igång.

Steg 1:

Samtal och genomgång med två mycket intresserade flickor!


    

"Eh....harkel, host...kan du bara ta om det där sista.....!"


    


Satte hundarna så dom fick vänta på mina förberedelser.

Just när jag höll på att lägga ut föremålen, studsade en hare upp mitt framför mina fötter.

Äsch, tänkte jag, nu kommer väl Skorpan ha haren i tankarna.....


Först ut, Ronja!

Såå fascinerande att se hur dom fattar direkt vad som ska göras.

Sprang rakt ut, hämtade första föremålet, sprang tillbaka till mig och levererade det,

och så ut igen, tills alla hennes saker var upphittade.

Nu startade vi lite lätt i dag kanske, med endast 3 föremål.

Men jag tyckte hon var så duktig.....och det sa jag till  henne så klart,

både en och två ggr (ja ja, kanske var det tre)


Stollt Ronja med sina föremål! 

  


Så var det då yrvädrets tur!

Skorpan har aldrig provat på uppletande, men hon är en jäkel på att använda sin näsa,

det har vi minsann märkt.

Gjorde på precis samma sätt med hennes föremål, och nu var då frågan,

skulle hon dra iväg och leta hare??


Men nej då, inte Skorpan inte...host host..

Hon sprang ut i "rutan", sicksackade, nosade...snabbt gick det.

Hon levererade sina tre föremål utan problem.

Och jaa, jag är såå himla glad och...glad!

(tänkte skriva ett annat ord, men det är nog bäst att låta bli, tror jag)

Underbara hund   



Under tiden som Skorpan jobbade satt Ronja och grät ut ordentligt.

"Grät" väl över att hon inte fick leta upp alla sakerna själv.




Det här var skitskoj, det tyckte vi alla tre.

Enkelt att utföra, hundarna fick jobba med olika sinnen, och tyckte om det.

Det kommer vi göra om, snart!


På väg tillbaka till bilen blev det mera spring.

Men att hugga tag i svansen så där, det är väl inte riktigt schysst kanske?



Det tyckte inte Ronja heller.....

"SLUTA DRA MIG I SVANSEN, SKORPAN!!!"



"Jag förstår inte Ronja...blev du arg....på riktigt?"

"Jag skojade ju bara...lite"

 


HÖST!



Tillbaka hem igen.....mina små "parhästar"




I morgon väntar en ny utmaning!

OM vi klarar den, då kommer den skickas vidare.....

Gillar att göra saker med hundarna, ge dom uppgifter att lösa o så.

Att dagens övning gick så bra, det hade jag inte ens vågat drömma om.



Kram o godnatt.

Susanne

Av Susanne - 28 oktober 2015 21:29


     Ja här var det väldigt vackert!

Gick en promenad vid Svartån, medan vi väntade på resten av gänget.

Förvånas varje höst över dessa otroliga färger.

       

Vi hälsade på hos en "berner-kompis",

vilket betyder någon som är lika insnöad på berner som vi är.


Så klart massor av hundprat, och sedan diverse hälsningsprocedurer med dom fyrbenta,

som bestod av:

Imexx, Dunder, Skorpan och Ronja!

Här som först kom kamerorna fram, och då hade det redan börjat på att bli mörkt.

Svårt att få till bra bilder då, tycker jag,

så därför har jag "lekt" med dom lite. (bilderna alltså)


Snacka om reklam....men fel kedja för min del.

Ja ja, det får vi stå ut med.



Grabbarna!



Och flickorna! 



Så helt plötsligt skulle Dunder stila lite....visa vad han kunde, liksom.

"Kolla här då, här ser ni en som ställer sig snyggt helt av sig självt!!"

"Jag är så himla bra!"

 


När man har berner och är ute bland folk,

så är det alltid någon som kommer fram och vill prata (klappa hundarna)

Så även i dag, när dom fick syn på fyra berner samtidigt.

När vi tagit denna bild, kom ett äldre par "smygandes", jaa, ja såg dom inte ens,

hux flux stod dom och kelade med hundarna.

Dom berättade att deras dotters föredetta kille? en gång hade en berner.....hahaha,

så viss erfarenhet av rasen hade dom ju.

Dom var så trevliga, visste så mycket, nästan allt......

"Men vad konstigt...att en är lite lockigare än den andra i pälsen?"

Mm, konstigt   



Sa jag att vi råkade hitta en helt nyöppnad godisbutik också?

Jösses vad godis...långa rader, det tog aldrig slut.

Man plockade inte sitt godis i påsar inte, nej nej, stora hinkar var det som gällde.

Man visst inte riktigt var man skulle börja, och inte sluta heller, för den delen.



Sent om sider var vi hemma igen, efter en som vanligt, rolig dag med massor av skratt.

Det gör vi om....snart   


Kram

Susanne

Av Susanne - 27 oktober 2015 21:18


           Här startade dagen som först, kan man säga....för innan dess var det inte mycket att berätta om....           

Svamp, ett "säkert ställe"....här finns ALLTID svamp...annars.

Inte i år dock, tyvärr.

Alldeles för torrt, tror vi.

Har plockat svamp här i december förr, efter att snön kommit t o m.


På väg från bilen in i skogen,

möttes vi dessutom av en inte allt för glad bulldog och hans kompis (också bulldog)

Hm....inte en människa syntes till.

Den ilskna lilla vovven var inte alls road av att vi skulle passera honom,

så jag gick för att knacka på huset, någon måste väl vara hemma???

NIX, ingen hemma, två lösa hundar på vägen?

Hur törs man lämna sina hundar ensamna, lösa?

Det är mycket jag inte förstår....



Skogar finns det ju många av, så fikat och vädret njöt vi av på annat ställe.

Men svampen, den lyste med sin frånvaro.


   


Även om nu vädret och temperaturen är njutbar, så stämmer det väl inte riktigt?

Att sitta i linne o fika i slutet av oktober rimmar inte.

Men det är väl bara att njuta så länge det nu varar,

tids nog kommer nog blasket och snön, svårt att tänka den tanken just i dag bara.



Mycket härliga dofter i dag...som framförallt Skorpan var intresserad av.

Hon är riktigt bra på dofter, minsann.



När det nu inte blev någon svamp, fick vi helt enkelt "roa oss" så gott det nu gick....

Vilket så klart inte alls var så svårt.




Tog en lite längre promenad när vi kom hem.



Att hitta en radda med gigantiska marshmallows, det är lycka det!

Höll på att få hjärtat i halsgropen när flickorna började jaga varandra uppe på toppen.

Hua, vilken fart.....och när det sedan hoppade upp

en liten hare mellan "kuddarna", ja då gick det undan...



Som tur är har även Skorpan förstått att harar är väldigt svåra att leka med...dom är skitsnabba!!!



"Ok, tillbaka mot bilen.....Klara....färdiga....g..

ÖHPPÖHPPÖHPP, Ronja, inte tjuvstarta!!!"

En tass i luften.....alltid vara först om man heter Ronja!



Funderar lite över dom två ensamna bulldogarna....

Dom kanske för det mesta stannar på sin tomt (som helt saknade staket)

Men som i dag då, när vi kom....vad kunde ha hänt?

Usch ja....


I morgon blir det bernerdag!!

  


Kram

Susanne


Av Susanne - 26 oktober 2015 21:10

                 

Vår jobbardag!

Eller jobb o jobb, det är väl ganska njutbart, kan man säga.

Tänk er själva att komma till jobbet och ett "gäng goa tanter" sitter med utsträckta händer,

och vill bara kela med dig! (om man är hund vill säga)


I dag var det en ny boende, som mötte oss när vi klev in....

Hon sa; - "Men ååh, nu kommer VARGARNA, som jag hört talas om så mycket!!"

Men dom är jättesnälla, sa jag...."DET vet jag, det har alla berättat",

fick jag till svar, så böjde hon sig ner och hälsade på "vargarna".



Men först....höstpromenad!




"Eh....host host......du ser jag att håller på att glida ner för berget här va, matte?"

"Du kanske kan rappa på lite med bilden....annars får du nog hämta upp mig vid bergets fot...."

 


Det här med att jag är helt insnöad på att ta bilder,

det tror jag även hundarna fattat vid det här laget.

Det har liksom blivit en rolig lek, att själva hitta en bra plats för en bild.

Hoppa upp här och hoppa upp där, sätta sig eller lägga sig till rätta, och seda vänta....

Vänta på "klicket" från kameran.

Och kommer inget klick, näe, då stannar dom kvar, på plats.



OM jag nu inte tänkt ta någon bild, så tittar dom närmast förebrående på mig.....

"Men vad tusan är det för fel på dig nu då??"

"Här blir väl jättebra!??"

 


Så var det "Hopp in i bilen", dax för lite arbete tjejer.....

(och otroligt nog, så hade INGEN av dom lyckats skita ner sig i skogen)



Över 92 år, älskar hundarna, dessa stunder gör så otroligt mycket för oss alla.

Är så tacksam över att ha min lilla mamma kvar,

och att hon fortfarande är mitt stora stöd i livet.

Vi har alltid, och gör så fortfarande, pratat om ALLT.

Har även berättat för henne om allt det tråkiga jag blivit/blir utsatt för, 

och hennes kommentar till det var;

"Hänvisa till mig, för det är jag som format dig till den du är, från allra första början,

jag är trots allt den som känner dig allra bäst".

Söta lilla mamma.....För mamma är alltid mamma, oavsett ålder.

Även om vi hade en underbar stund i dag,

så är det så vemodigt på något sätt.....ni förstår säkert vad jag menar.

  


Här trycker flickorna in sig, vill ju vara nära nära, flyttar sig ogärna.

Ronja passar på att tvätta av Skorpans öron, vilket också hör till.



Betydelsefulla, och gör ett strålande arbete   



På väg ut genom dörren, efter väl utfört jobb,

ropade en av "tanterna"...."Kom snart tillbaka med "vargarna"      

Så klart gör vi det!



I kväll har vi haft kära vänner på besök.

Vi har planerat och planerat under en tid, men nu så, nu ikväll blev allt spikat och klart!!


Mera om det senare, men roligt ska vi ha....


Morgondagen = trattkantareller!


Kram

Susanne

Av Susanne - 25 oktober 2015 20:45

                    

Nu så, nu äntligen tog vi tag i det igen.

Vi får se hur det går och hur det känns,

och visst blir man lite taggad av den där känslan som jag har....


Jag pratar så klart om draget!



Selar på, så följde jag min plan.

Vadå för plan?

Att ta ett litet steg i taget, ett moment i taget.

I dag backade vi "bandet" väldigt långt, jaa, till början, kan man säga.

Framåt......och Stanna......framåt....stanna.....

Last då....jo det fick bli jag själv.

(För att slippa missförstånd, ja, dom var båda ordentligt uppvärmda innan)



Har funderat över en fråga.....är det enbart i hundvärlden som det snackas allt för mycket skit?

Om det inte går att låta bli, så vore det väl schyst att tala sanning. 

Ser ofta exempel på hur ett ord går in i ett öra,

men kommer ut som något helt annat ur munnen.

En "förvandling" sker helt enkelt, vilket kan få hemska följder,

felaktiga beslut tas, utan att ens känna mig.



Jag lever i tron att sanningen alltid segrar till slut.

Kanske är jag för ärlig?

Men jag kan inte med det ofta så falska spelet.


Ärlig som tusan.....Skorpan.....och   



alla andra djur också skulle jag tro....

Vilket är en väldans tur   



Det som hänt i Sverige den senaste tiden är så fruktansvärt,

något man väl aldrig trodde skulle hända.....

Oskyldiga människor som drabbas så hårt.

Man gråter, sörjer...men tiden går inte att vrida tillbaka.


Vi säger:

"Var rädd om dig, ta inte allt för givet, du vet inget om i morgon"

Det får aldrig vara bara "tomma" ord!

Det är på riktigt, livet, och går inte i repris!



Glada hundar!?

Eller kanske rättare sagt...."Ge hit godiset, matte!! NUUU!"

  


Kurragömma......där båda är allt för nyfikna för att stanna bakom trädet, gömda.

   

(ingen kamera i dag, enbart mobilen, därav lek med bilderna)



Vad vi ska pyssla med i morgon?

JOBBA!

  


Kram

Susanne

Av Susanne - 24 oktober 2015 20:54


Ringde upp "grannen", vars skog vi hade tänkt ta oss till i dag.

Men eftersom älgjakt pågår, vill man ju förvissa sig om att man inte blir tagen för en älg eller så.

            "Jägaren/grannen" blev så glad!!

Smart drag tyckte han, men sa också att dom i regel INTE skjuter "fruntimmer",

OM det nu inte är så att jag klär ut mig till just en älg, hehe.

Hur som helst, vi var varmt välkomna till hans fina skog, där ingen jakt pågick denna helg.    


Som ni ser, sköts denna skog helt exemplariskt.....t o m stigarna är fint klippta,

inget man kan snava på där inte.



   Det vi skulle akta oss för, det var den älgko som bodde i skogen med sina två kalvar.

Om vi av någon anledning skulle hamna melan kon och kalvarn,

då skulle vi försiktigt backa från platsen.

Som tur var kom varken älgko eller kalvar.



"Blir det bra så här, med huvudet på sned.....visserligen hamnar visst allt på sned nu?!"       



Jag tror jag vågar säga det nu!

Säga att Skorpan är helt bra, menar jag.

Var lite rädd där i början, om det bara var tillfälligt, att hon slutat harkla sig,

men NIX, inte en harkling har vi hört.

Jag anser därmed fallet avslutat....case closed!

(Och jag vill inte veta av några som helst symtom på någonting alls)



Ronja sitter på pass....nej nej, på stubbe skulle det ju va!



Skorpan har verkligen förändrats,

jag ser nu hur bra hon mår, och jag är super-duper-glad! 



"Ingen älg här, ingen älg där!"



Hua...galna hundar...

Den här trädstammen gick upp till himlen (ja nästan),

och när man får se Ronja och Skorpan traskandes efter varandra, upp upp upp....högre o högre, 

då får man liksom en isklump i magen!

Man törs inte skrika, ser bara hur dom ska vända,

för att traska ner igen....ojojoj, hur ska det gå?

Jag blundar helt enkelt....så vips står dom bredvid mig...."Vad är det matte?"

PUH, det gick bra....

 


"Att stå här, på stammen som ligger på marken,

det är inte alls lika roligt juuu!"



"Hur länge ska jag stå här?"

"Börjar få kramp i tassarna.....

för att inte tala om hur obehagligt det känns med pinnen genom kroppen."

"Kan jag gå nu?"

 


Ronja Ronja, det finns tillfällen då jag tänkt mig att enbart fota Skorpan, tro't eller ej!

ALLTID hittar jag bilder som är tänkta att innehålla bara Skorpan,

där plötsligt Ronja kikar in i bild.

"Hejsan hejsan, här är jag...ser du mig, matte??"

 


Oftast ändrar sig då skärpan till Ronja.....men här lyckades jag

få den på Skorpan, till slut.....men givetvis finns linslusen Ronja med i hörnet.

Suddig, men hon är där i hörnet...känns ju tryggt, hahaha!



Även i dag plockades fästingar....MORR!!

Jag vill att dom ska dö, frysa ihjäl eller så, aldrig mera se dom.....



Kram

Susanne

Av Susanne - 23 oktober 2015 20:16


Dessa höstdagar!

Jag påmins om varför jag tycker så mycket om hösten,

                        


Lite skojig träning under fm,

efter goda råd från en vän vad vi skulle tänka på för att komma igång på rätt sätt.

Det här ska bli kul, och vi kan göra det helt själva, utan hjälp.


       

Hundarna nyfikna på VAD som kommer hända---   



Så himla rolig träningen blir när hundarna är så väldigt intresserade av allt,

bara vi gör det tillsammans.

"Vi är helt redo, vad ska vi göra??"



    Att fota det vi tränar är helt omöjligt.....i alla fall nu så här i början.

Kanske när vi blir lite varmare i kläderna, att jag kan få till något?

   

Men att fota en stillasittande hund på en av våra stenar, det funkar ganska bra   



Tog kontakt med försäkringsbolaget ang Skorpan i dag,

förhoppningsvis var det sista gången för en lååååång tid.

Sista räkningarna som jag önskade ersättning för.

Är glad över att det aldrig varit något ifrågasättande, läser enbart upp kostnden jag haft,

och vips har jag pengarna på mitt konto.

            


Vi pratade en bra stund, dom undrade vad som till slut hjälpte Skorpan bli bra.

När jag berättade alla turerna, om alla diagnoser (som hon iofs såg)

höll hon på att "ramla av stolen" (som hon själv sa)

Varför måste dom oftast tro det värsta?

Dom startar med tumörer, cancer någonstans, kronisk lungsjukdom, hjärtfel, m.m, m.m

Ingen kan väl ha lyssnat på dig, om rågåkern?, sa hon, och näe, det är ju rätt tveksamt.

Hur som helst, inte konstigt att premierna skjuter i höjden!



Och frågan är, kan vi göra något åt det här???



Så kom eftermiddagen......då hade tjejerna trampat runt ett tag.

Undrande väl om vi inte skulle hitta på något alls i dag?

Klart vi skulle.....ALLTID kommer dom få sitt, och jag mitt.


Fick sällskap av "grabbarna", som alltid är upplagda för skogsvandring.

Perfekt!



Dags för flytt??

Ett gäng sångsvanar gjorde sig redo....



Och så plötsligt......kände väl Skorpan lukten av vatten!!

(Hon skulle kunna jobba som vattensökshund i Saharas öken)

Ronja också, men hon är mera noga med att kolla med matte först, OM det är ok att bada.

Det har inte SKorpungar tid med, att ställa sådana frågor.

Upptäcker man vatten, som råkar vara det allra bästa man vet i hela världen, jaa, då badar man först,

så får man väl ställa frågan efter eller så...

  


SKÖÖÖÖNT!



Ronja på plats i vattnet.



Såg hur färgen på vattnet ändrade sig....det blev grått...botten bestod av blålera,

som rördes upp av flickorna.



Som tur var "råkade" vi gå förbi ytterligare en sjö, med lite renare vatten.

Ronja på väg att hämta bästa pinnen.



"Jag har den!!"



Och Skorpan fick inte pinnen denna gången heller....surar lite.



Ordentligt blöt, då är det skönt att springa in i vassen (försvinna för en stund)

i ett försök att torka sig lite....



"Ok, jag är klar, nu kan vi gå!"



Det var en riktigt skön höstdag det här, hoppas på flera.

Hundar torkade med superblåsen (som jag aldrig skulle klara mig utan)

Alla trötta och belåtna



Kram

Susanne

 

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards