quilaoronja

Alla inlägg under september 2015

Av Susanne - 29 september 2015 23:17


Jag gillar verkligen det här, att fota, att skriva.

Men det har hänt så mycket som varit allt annat än roligt,

och jag vill inte skriva om det mera.


Livet är upp och det är ner, senaste tiden övervägande nedåttrend,

ingen "lagom-av-allt-känsla" alls....


Jag vill ha tillbaka dom här galna tjejerna igen!!

Det är dom som gör min vardag till lyckliga dagar.

    

 

Om dom inte mår bra, näe, då mår inte jag bra.


Kram

Susanne


ANNONS
Av Susanne - 28 september 2015 19:20


Det här är vackert, tycker jag!

En sån' där riktigt gammelskog,

som man nästan räknar med att en liten tomte ska dyka upp bakom en mossbeklädd sten.



Trollsk på något vis, och väldigt mjukt o gosigt.

Inga som helst problem att slänga sig ner i mossan med flickorna.


 


Hit tog jag min tillflykt efter dagens veterinärbesök!


Rensade huvudet från alla tankar, som tyvärr är lätt att få i denna soppa.


 


Hur mår hon då, egentligen, den här lilla tjejen?

Hon är inte jättedålig om man tittar på henne,

tror inte någon som inte känner henne ens skulle märka något alls.

Men nu råkar ju jag känna henne rätt väl, och nog ser jag att allt inte är som vanligt.

Det som nog egentligen gjorde mig allra mest orolig, det var hennes plötsliga viktnedgång.

DET gillar jag INTE!!!

Då återkommer alla minnen kring Quila,

kan inte hjälpas, och dom är inte muntra på något sätt.


 


Visst, Skorpan är ung, men det är ingen garanti tyvärr.

Jag tror också att mina tankar är en form av gardering för mig själv.

OM.......förberedd


Men jag måste tänka positivt, måste tro....


 


Inte enbart mossa i den fina skogen, gör den ju bara ännu finare....


   


Skorpan igen.....

Hos veterinären!

En liten parentes, vi hinner bara innanför dörren så går Skorpan och ställer sig på vågen!

Skadad? Lite kanske, eller hon har varit alldeles för ofta hos veterinär och vägt sig.

Jag bev så glad!

Skorpan hade ökat i vikt, trots, eller kanske tack vare, vår vecka i fjällen.

Lycka!


  


Så kom en av veterinärerna för en "pratstund".

Dom är så trevliga och allt det där, men ingen vet något alls.

Ingen vet vad vi ska göra härnäst.

Såå mycket resor, kostnader, oro, men vi har egentligen inte kommit någonstans.


Jag har skickat in ett prov nu, "KollaMasken", som jag räknar med att få svar på i morgon.

Jahaa???, sa "vetten".  Det kunde ju vi gjort.....(just det)




 


Vad beror det på?

Känner att det alltid är så här för oss.

Först är det ingen som tror på vad jag säger,

därefter sätter dom igång med det absolut värsta tänkbara scenariot.

Jag menar, Skorpan kan ju ha en tumör, sa dom.

Joo, visst kan hon, men vad sjutton, det är ju en viss skillnad på tumör och mask!


 


hur som helst, jag blev glad över hennes viktökning, jätteglad,

men vi har inte kommit närmare ett svar (inte glad)



Vi tar en dag i taget.....SKORPAN SKA BLI BRA! 

Denna vecka kommer vi bara mysa och promenera.

Och så klart, flickorna ska badas.

Dagarna kommer inte räcka till för så mycket mera tror jag......

Lite packning i resväska måste vi göra också.....iofs inte så mycket, 

bör väl räcka med lite badkläder kanske  

 


   


Kram

Susanne


  

ANNONS
Av Susanne - 26 september 2015 23:15


Så var det dags att vända hemåt igen, efter en härlig vecka i vår underbara fjällvärld.

Om inget oförutsett inträffar, återvänder vi nästa år igen.

Just den här veckan fylls alla depåer i kroppen på med ny energi.

En må-bra-vecka, helt enkelt.

                              


          Det var det där lite trista kvar bara, innan hemresan kunde börja.

STÄDNING!

Näe, så farligt är det inte, man tillbringar så lite tid i huset,

så det hinner inte bli så väldigt skitigt precis.  


Hundarna trampar runt en del...."Vad händer nu?"

"Vad ska vi göra, ska vi inte packa ryggsäcken i dag?"

 

Mitt "tjat" om att stöta på renar blev också tillgodosett, och det med råge!

Helt plötsligt började hundarna skälla, på något som vi absolut inte såg....

Men där! Kolla hojtade jag.....en hel stor "familj" med renar som spatserade runt huset!!

(Och innan kameran hittades, så blev det bara en som fastnade på bild)



Stugan!



Klockan hann bli mycket innan vi kom iväg,

men vi hade ju ingen tid att passa, som tur var.

Många stopp även på hemresan, blev det.



En okänd liten fin skogsväg någonstans, det är inte alls fy skam, bara trevligt.


 


Skönt att stracka på sig för oss alla,

och hundarna passar på att kivas om vems den där "bästaste" pinnen är

Ronja låter helt klart som en vinnare,

det mullrar lång nere i bröstet....men så släpper hon till slut pinnen till Skorpan.



  Snopen tjej!

"Men....vad nu.....ska du inte ha pinnen nu, Ronja?"

"Öh....hallå!!"




Vi åker oftast på småvägarna!

Dels är det betydligt vackrare, och det är ju just där dom små "smultronställena" finns.


"Är du redo med kameran nu, Matte?"

"Hittade en bra sten här!" (också)

 


Det var ju bara en tidsfråga innan även Skorpan kom på tjusningen med alla stenar.

Visst har hon följt efter Ronja när hon hoppar upp, men inte riktigt klurat ut varför?


"Ahaa......är det så här man ska göra?"



Springtävling på kalhygge! = Inget vidare bra!

"Nej nej, inte springa!!"

  


Att Skorpan blivit betydligt piggare, och fått tillbaka sin energi,

det är det ingen tvekan om alls.

Men hennes symtom som hon haft i flera månader nu, dom finns där fortfarande.

Mindre, men inte borta!

Så svårt att med ord förklara hur det låter om henne, men det är inte hosta.

Snarare kväljningar/harklingar.....som om något satt fast.

Då betyder det i så fall, att hon hade både mask OCH någon annan åkomma?!

(som ingen vet VAD)


VAD KAN DET VARA???????

  


Nu har jag en vecka på mig att försöka komma närmare ett svar,

sedan åker vi iväg igen.

Då ska inte hundarna med oss, men jag gillar ju inte om dom inte mår bra, så klart.


Ska kolla en sak till i morgon, ett prov ska skickas in, svar får man väldigt snabbt.

Skriver mera om det senare.


På återseende, fjällen, och tack för denna gång

   


Fredagen blev till lördag innan vi till slut svängde in på garageuppfarten.

Skönt!

Borta bra, men hemma bäst.

(Jag är en riktig "hemma-tok")


Så var det hög tid att träffa delar av familjen, tyckte vi.

Leon blev först ut.

Vi var så nyfikna på detta,

för vi hade fått veta att han börjat ta sina första staplande steg i veckan.


Gissa att han ville visa oss!!

"Kolla kolla, mormor, kolla vad jag kan....hej då, nu går jag!!"

 


TOTAL LYCKA!!

Vilken känsla att lära sig att gå!

Nu går det undan, så det gäller att rädda det som räddas kan, hahaha.

(fötter, smalben, m.m, m.m...)

Vilken glädjespridare, vilken "sötkorv", jaa, han har många namn den här lilla killen.

(som faktiskt väldigt snart blir hela 1 ÅR!!)


(Ja, det händer väldigt mycket just nu i familjen,

men även det får bli en annan blogg, en annan dag)



Innan solen hann försvinna för i dag, tog vi en runda alla fyra.

Och jag håller med, ser man Skorpan på den här bilden,

så ser hon ju inte det minsta dålig ut precis.



Jag bara hoppas att allt blir bra.....vore kanske praktiskt med en diagnos dock.

Man kan väl också konstatera att det inte är smittsamt,

för Ronja har inte blivit dålig alls.



Sista solstrålarna för dagen, dom hittade Skorpan.

På en sten dessutom 

  


Jag är så tacksam för så mycket i livet.

Det har varit så mycket tråkigheter under en period,

och jag önskar verkligen att det tar slut nu.


Man lär sig mycket också,

under svåra stunder......man lär sig VEM dom där riktiga vännerna är.

Vem som stöttar och vem som istället väljer att strö salt i såren.

Joo då, för dom där saltströarna finns verkligen, dom verkar njuta av det.


Men jag har lovat mig själv och mina kära, att välja bort dessa helt ur mitt liv,

dom tar bara så mycket livsglädje från mig.



Kram

Susanne



Av Susanne - 24 september 2015 21:17

           

Dom här dagarna i fjällen har vi kikat på väderprognosen på kvällen.

Den har sagt REGN REGN och mera REGN.

Men av någon anledning, har vi klarat oss från det.

T o m solen har visat sig, trots att det var det sista som skulle kunna hända,

(enligt meteorologerna.)

Så var det även i dag.

Visserligen låg dimman lågt över fjällen, men vi skulle inte så högt upp i dag.


Det här måste vara bilden av oändlighet!

Såå stort....

Mitt i allt, långt långt bort, där fanns en ensam sten!

"Tok-Ronja" älskar ju stenar, ser dom på hundra meters håll, 

och då, då sticker hon...full fart, mot stenen!!

"Hallååå, ser ni mig här?"

 



Bilde tagen, då kommer hon raskt tillbaka igen.

"Mission completed"

  


  

I dag hade jag bestämt att vi skulle få se renar på fjället.

Många renar!


     

Slog läger på vidderna intill Norska gränsen,

där vi grillade korv och njöt ännu en gång av tystnaden, stillheten....   

Där fick hundarna vara lösa och rasa av sig, vi hade god sikt åt alla håll,

ifall och om nu någon ren skulle behaga att visa sig.



    Härlig syn!



Och lite blött!!!


   

Och så hände det igen!!

Skorpan hittade någon riktigt mysigt.....kladdigt och illaluktande, så klart,

som hon kände för att rulla sig i.....ordentligt!

  


Hon såg så frågande ut när jag sa att jag tyckte det var onödigt.

Vi har ju inte direkt tillgång till hundbad här.


    

Vi besökte silverfallet i dag.

Öronbedövande, men vackert.

Frågan var, hade Skorpan lust att hoppa i??



Det här är St.Olån

      Näe, så klart fick hon inte bada!

Vattnet är kallt som tusan.

Däremot tog jag en mugg och försökte skölja bort det värsta.

(med plastpåse på händerna) 

BLÄÄÄ!!


Jaja, det blev inte sämre i alla fall.....


  


"Hoj hoj, jag kan också hitta på kul saker sok du kan fota, precis som Ronja...så det så!"

 


I dag var vi näst intill helt ensamma på vår färd.

Många raster även i dag, och jag spanade efter renarna.

(Vi brukar ju se dom här!!)


Och Ronja fortsatte sitt letande efter dom högsta stenarna!



"Ser du någon ren där uppifrån, Ronja?"




Näe, inte tillstymmelse till någon enda liten ren....


Skönt att se hur Skorpan sakta men säkert börjar återfå sitt vanliga jag igen.

Orken kommer tillbaka.  



Men......

    


      Ronja ett steg före, för det mesta.



"Blir det bra så här?"



    I bakgrunden ser man Grövelsjön, som vi åkte på häromdagen. 



"Perfekt "HÄNGARE" för mig!"



På väg tillbaka igen, över hängbron.

       



Det gungade rätt bra när vi gick över bron, men det var inget som bekom hundarna.

(Bara matten som ogillar när det gungar)



Så var vi tillbaka vid bilen, och skulle just sätta oss i ......

Då kommer dom!!!

Ett gäng renar kommer gående mot oss på vägen.

Trodde knappt det var sant, nästan som det var någon som var med oss i dag också.

Någon som hjälpt oss och sett till att allt varit så bra?



Så orädda....gick straxt intill bilen, trots att vi stod ute på vägen.



Fin färg   



Blev så glad!

Just Idre är väldigt rentätt, dom har sitt sommarbete här uppe





Nöjd efter ännu en härlig dag.


Vi har bestämt oss för att rulla hemåt i morgon.

Känner oss mer än nöjda med årets vistelse här uppe i denna härliga natur.

Vi har åter fyllt på våra förråd med energi och härliga minnen.


Nu återstår bara det där mindre roliga.....STÄDA!!


Kram

Susanne

 

#grövelsjöfjällen

#renarimassor

#silverfallet

#bernerifjällen

Av Susanne - 23 september 2015 22:00


I dag skulle vi upp på Nipfjället igen.

Det har liksom blivit en återkommande tradition.

Det finns hur många fina leder som helst att gå, bara att välja längd.


MEN....Dimman låg tät när vi kom upp, man såg nästan ingenting.

Joo, bara lilla Niptrollet, som stod där vid vägen, precis som vanligt.

               Att gå i tät dimma tyckte vi kändes ganska onödigt, så vi åkte nedåt igen,

tills det blev bättre sikt igen.      

       


Efter lite funderande bestämde vi oss för att gå runt den vackra Burusjön.

En fjällsjö vid Nipfjällets fot.

För en liten stund lättade dimman och vi kunde se Idre fjäll, med alla dess nedfarter.

Där fanns även en gnutta snö kvar!


     

Starten har precis gått, och en härlig dag väntar oss.  



Vackert, det är bara förnamnet!


Snart mogna lingon.


Ronjas favorit är just lingonen.....


   

Medan Skorpan föredrar blåbären.



Vi var inte så säkra på längden av denna promenad, men vi hade gott om tid, och rastade ofta,

men intag av fika så klart.


    


Vi har haft en otrolig tur med vädret, för trots att dom utlovat regn och mera regn,

har molnen skingrat sig, och vi har t o mm fått njuta av lite sol.
Som man ser i bakgrunden, lättade även dimman över fjälltopparna.



     Man behöver inte känna sig tom i magen, det finns gott om bär.



Skorpungen med Nipfjället i bakom sig.

    


En som njuter av solen....

(I bakgrunden simmar två svanar, som följde oss hela vägen)



Har nog aldrig sett så mycket toppmossa på ett o samma ställe.

Man blir fascinerad av hur lång tid det tar för den att bli just toppmossa....50  år!!!



Och så ligger det två berner tjejer mitt i  mossan   



Kan väl säga att det var rätt långt att gå......men nu så började vi se slutet av sjön....



Hur mår Skorpan då?

Joo, så här ser det ju väldigt bra ut!!

Men jag är inte helt nöjd ännu....."harklandet" eller "kväljningarna" håller fortfarande i sig,

mycket mindre, men dom finns där.

Har hon något som sitter fast trots allt, eller??

Tänk om hon kunde hosta till ordentligt, och sedan spotta ut "något"...



Så kom vi då till slutat av sjön.....bara en liten bit till....

MEN NEJ!!

Det fanns inget slut på sjön!

Det övergick i en bred, forsande å, flera meter bred.

Inte var den grund heller...


JAG VÄGRAR GÅ TILLBAKA HELA VÄGEN SOM VI REDAN GÅTT!!

Vi traskade utmed ån, letade efter något ställe där vi kunde komma över, men icke.

Till slut var mitt tålamod slut!!

  

Nu tar jag av mig kläderna och slänger över dom till andra sidan,

så går jag i vattnet helt enkelt, sa jag!

Hundarna klarar sig, bara vi håller fast i dom så dom inte dras med av strömmen i vattnet.


Jag ska över!! PRONTO!

Sagt o gjort....började ta av mig, tvekade inte en sekund längre.


Då stoppas jag av maken, som ropar...

"Det finns en bro här borta....ska jag ta med hundarna över den, så vadar du i det iskalla vattnet?"


Gissa att jag blev glad!!

  

När vi kom ut ur skogen, till vägen, berättade maken att han först tänkt gå över bron,

och möta mig på andra sidan, bara för att få se min min när jag kom vadande, halvnaken i vattnet.

Han skrattade gott vi tanken....frågan är om han överlevt det?

  



Slutet gott, allting gott.



Efter denna strapats orkade jag inte mera,

så jag vilade vid strandkanten tillsammans med våra björnar, medan min kära hämtade bilen.



Ronja gillar inte när husse försvinner så där!

Hon kunde absolut inte vila....nej nej,

hon höll koll på att bilen skulle komma, vilket det snart gjorde.



Efter en dag som i dag, då mår man så himla bra (trots allt)

Att komma hem till stugan och bara vara, äta gott, ta hand om hundarna, det är livet på en pinne.


Kram

Susanne

Av Susanne - 22 september 2015 21:33



En mellandag måste man också ha.

I dag var en sådan dag, efter gårdagens fjällvandring.

Ryggen blir lite av ett stort sår, men med en portion envishet

och vetskapen om att det blir bättre när man kommer igång,

så begav vi oss mot Norge.


Det här med att ta med sig hund in i Norge är något som många tolkar på olika sätt.

Även veterinärer.

Nu tror jag absolut inte att vi gjort fel,

men det slår mig hur besvärligt det är om man bor permanent intill gränsen.

Träffade en hundägare som gjorde det, och frågade hur man gör då?

Det kan ju inte vara rimligt att avmaska var femte dag?

Så klart inte, men den här hundägaren, vars hund var räddningshund,

han var tvungen att avmaska var 28:e dag!!

Han åkte ofta över gränsen för att söka efter människor.

Hundägarna här uppe har en önskan, det är att man hittar dvärgbandmask även i Norge,

då slipper allt det här.

Och som dom säger, rävarna vandrar fram o tillbaka över gränsen hela tiden,

man kan ju gissa om det finns smittad räv eller inte även i Norge?

                   Jag vet vad jag tror!              


Vi började med att åter besöka denna fina fäbod.

Valdalsbygget.

Blir lika fascinerad varje gång när jag ser platser som den här.....

Hur var det att leva och bo här??


En småbaernsfamilj drev denna fäbod varje sommar för några år sedan.

En levande fäbod!

Nu har den stått helt tom under året,

men länstyrelsen söker med ljus och lykta efter någon som vill driva denna härliga plats,

några månader varje sommar.



Ronja hade gärna velat kolla insidan på boningshuset......



....men fick nöja sig med att sitta på trappan.



Straxt intill denna plats är gränsen till Norge.

Klart vi skulle in dit också.


Så kommer man in som i en trollskog!

Som att gå i en saga....



Färskt gott vatten finns det alltid nära om man blir törstig,

vilket man blir när man rör på sig en hel dag.



Efter en stunds vandring kom vi så till nästa fäbod.

Gammelvallen!



Som gjord för skön rast och något att äta.



Se där....finns även dass!!


"Näe tack, jag ska INTE gå in där!" sa Ronja



Under tiden som grillen blev klar, undersökte jag dom gamla husen.

Så klart hade jag följeslagare med....Lika nyfikna som sin matte, kan tänkas.



"Är inte korven klar snart?"

"Förresten, jag ta en rå korv!"

 

     

Det smakar aldrig så gott som ute! 



Joo då, trots att dessa miner säger något helt annat,

så fick hundarna både korv och annat gott!!!

Skenet bedrar, kan man säga.



"Vad vill du?"

"Vi tigger inte alls, bara pratar lite med hussen"



TROLIGT!!!! 

   


"Säg vad vi ska göra, så gör vi det!"

"Vi kan allt...diska, städa, jaa allt!! (om vi bara får smaka lite lite)



Fortsatte vår vandring på norska sidan.

Såg en hel del spår av renar, men ingen som gick att fota....inte i dag heller.

Men det hinner vi.

Här är väldigt mycket renar på sommarbete.


Så var vi åter på väg att korsa gränsen....vet inte för vilken gång i ordningen i dag.

Ronja envisades så klart med att gå PÅ färisten.....dumt, för då åker benen ner i gallret.

Som tur var gick det bra!



Hann nästan bli mörkt innan vi var tillbaka i stugan,

och då gäller borstning, blåsning, kamning av skitiga hundar!!

För att sedan stretcha och massera.

Dom älskar't, och jag tror det gör gott.



"Är vi klara snart?"



Så där ja, då kan alla gå in!

Barr, mossa, blåbärsris, lingon, m.m bortblåst.



Nu återstår bara mat, sedan ser vi inte till dom fyrbenta så mycket mera under kvällen.

Men vi hör dom...ZNAAARK!



Vi har haft en väldig tur med vädret, bara några små regnstänk,

t o m solen kikade fram en stund i dag.

Just nu spöregnar det ordentligt,

men det är bara mysigt när man själv är inne i stugvärmen.



Kram

Susanne

#fäbodar

#valdalsbygget

#fjällvandringar

#gammelvallen

#lisaförsjälen


Av Susanne - 21 september 2015 21:36

   När vi börjar packa blir det jobbigt...."Ska vi få följa med, eller?", säger hundarna)  

Så klart ni ska!!

  

I dag skulle vi åka båt!
Vi åkte över Grövelsjön, för att sedan kliva iland vid Ryvagn (Sylen) i Norge.


Vi var inte ensamna på båten, flera skulle ut på tur, 

och som vanligt var det många händer som ville kela med Ronja o Skorpan.

Färden tog ca 45 minuter, och pga av blåst satt vi alla "inomhus".


Vi valde att vandra till Sylvola, och fortsätta en bit till, så vi kunde se sjön, Rönsjön,

som ligger otroligt vackert i en dal.

Runt omkring oss finns bara fjäll, och mera fjäll.

Det är helt tyst, bara någon bäck som porlar....vi njuter.


En bit uppåt blickar vi tillbaka mot Grövelsjön.


    

Utsikten är enorm!


   Det blir en del fotografering av hundar!


   

Regn var utlovat även i dag, men vi klarade oss bra....några stänk bara,

och det kan man ju leva med.        



Det finns många stenar i fjällen!!
Ronja är helt tokig i denna syssla, springer långt i förväg,

så fort hon ser den perfekta storleken på sten.



För att få henne därifrån, måste hon höra ett klick från kameran....tokan!


   

Svårt att återge naturen i bilder, höga fjäll och djupa dalar.




Rönsjön i bakgrunden.

    


  Törstig behöver man absolut inte vara,

det finns friskt gott vatten överallt.



En utmaning för Skorpan i dag,

men det kändes inte som hon hade några problem med orken alls.


Det som finns spår av hos henne, det är väl "Klökningarna"

Inte så ofta, absolut inte som det har varit, men dom finns där.

Får ta tag i fortsättningen när vi kommer hem, om vi ska göra en CT-Scan på henne trots allt?

Har hon något som sitter fast? Eller??

Den tanken har ju alltid funnits, och att hon nu blivit av med några syntom med hjälp av avmaskning,

det är ju så klart toppen.

Men det ena utesluter inte det andra.

Hur som helst, hon är pigg och glad....Det tycker jag om.



Många stopp blir det, annars skulle jag aldrig klara av det här.
Men just pauserna, när man verkligen bara njuter av utsikten, det vill man inte missa.


      

Vi har även med oss lite energi till hundarna.

I dag serverades det mat på en sten.

Alla sätt är bra, utom dom dåliga.


        

Det finns också väldigt mycket blåbär och lingon, så man behöver inte gå hungrig.

              

För alla tycker ju om bär!
MUMS!!



Vi tar det verkligen lugnt, och ibland drabbas hundarna av extra mycket spring i benen,

som bara måste ut!

Då blir det full fart i fjällen...



"Vad kul vi har, Matte!"


  


Så var vi tillbaka vid trädgränsen, 

där löven börjar få sina fina höstfärger.


      


Gissar att det kommer ut mycket blåbär från våra fyrbenta vänner i morgon?!?!

   


Tillbaka igen vid "kajen", där vi väntade vi på vår upphämtning.




Snaaart  kommer den!




Här kommer den nu....M/S Sylen.


Flygplanet från andra världskriget ligger där fortfarande.

Sticker upp halvvägs ur vattnet,

som ett minne av den tyska ockupationen av Norge, 

i juni 1940.

 


"Jag är inte trött, jag är inte trött, jag är....."
Zznaaaark.....


Skorpan somnade direkt när vi klev ombord, så gjorde även Ronja,

men NIX, inte visa att man är trött,  hon tänkte INTE vila sitt huvud, aldrig!


Det var vår dag i dag!

Allt så fint och härligt.

I morgon väntar nya "äventyr", på Norska sidan, och till dess tänkte jag sova lite.

  


Kramar

Susanne

Av Susanne - 20 september 2015 20:38


Långfjället vid Lövåsen, dit gick dagens "utflykt".

En lite lagom "snäll" promenad för oss alla, med lagom stigning.

                     


Det gäller att välja dom högsta höjderna, anser Ronja!

Som här, på Anders Stenen.



Fortfarande kan jag knappt tro det är sant!

Skorpan som varit såå ansträngd under en lång tid, verkat så orkeslös, flåsat så mycket,

hon var inte det minsta trött i dag!

Inte som hon visade oss i alla fall.



Tyckte t o m att det skulle passa bra med en simtur i det isande  vattnet!

Vilket hon blev stoppad från att göra.

Men gott var det att dricka detta kristallklara vatten.

Det tyckte även vi andra.



 Mycket renar fanns här, vi såg färska spår av dom,

men dom ville inte riktigt visa sig i dag. 

Det råder strikt koppeltvång på vandringslederna, men här fick dom springa en stund,

där sikten var lång och "kusten fri"



Skönt att sträcka ut.....

   




     

       

Och nej, det regnar inte....det är bara väldigt väldigt blött!!!



Man är ganska ensam i den här världen den här tiden på året.

Mötte några tyskar bara, som så klart ville hälsa på hundarna.



"Det var skönt det där!"

"Känns nästan som vanligt igen, och jag flåsar inte ens!!"

 


Efter den härliga halv-milen, var det läge för lite fika.

Återvände till en liten gård i ingenstans, där en familj startat med alpackeuppfödning.

Vi var här första gången förra året, och ville gärna se det igen.

Dom är hur gulliga som helst dessa djur, ser nästan ut som sagofigurer.



På gården finns även ett litet café, där det serveras våfflor....gissa att det smakar bra!!
Tvillingar   


Vädret då.....Det står att det kommit massor av regn här i dag, men det stämmer absolut inte.

Några små stänk fick vi, det var allt.

Ganska perfekt om vi skulle fråga hundarna.

Ibland sprack det även upp lite.


Solupplyst dagen till ära...Salsfjället.



Här ser man tydligt Linnéstigen som slingrar sig upp  mot Salsfjället,

där just Carl von Linné färdades på sin vär till Röros 1734.



Här syns lite av Grövelsjön, som vi ska färdas på med båt i morgon, på vår väg till Norge.



     När vi är här uppe, då vistas vi större delar av dagen utomhus,
då är det så skönt när man vid skymningen återvänder till stugan,

blåser och kammar hundarna, äter lite gott, och sedan bara slappar.

Ev planerar man lite inför morgondagen.




"Men nu är vi väl ändå färdiga, va?"

"Jag är i alla fall torr nu, låt oss gå in och äta lite är du så snäll"

 


En sak som är säker, det är;

OM det här håller nu med Skorpans mående,

OM allt berott på MASK, gissa att alla som gjort stora undersökningar på henne,

kliat sig i huvudet, haft stormöten om henne, kommer höra från mig!

Jag är definitivt INTE nöjd med vården av Skorpan!

Det har gissats på än det ena än det andra, och ingen har haft rätt.

Det kan inte få vara så!


Nu bäst att förbereda morgondagen lite, och hoppas på att vi slipper spöregn och driv-is.

Jag är ju ingen jättestor vän av båtar precis, så vill helst slippa "gunget" TACK!


Kram

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se