quilaoronja

Alla inlägg under januari 2016

Av Susanne - 30 januari 2016 20:30


                              

Den senaste tiden har allt för många vänners hundar fått somna in av olika anledningar.

Vissa av ålder, men andra av sjukdom som kommit väldigt hastigt.

Det gör mig så ont att läsa, för jag vet hur smärtsamt det är.....hjärta brister en smula,

det gör så fruktansvärt ont, man går sönder.

Och det finns inga ord i världen som kan ge tröst.

Det här är vi alla så medvetna om när vi får hem den lilla underbara valpen,

medvetna om att det kommer hända oss alla en dag, men vi vill så klart inte tänka den tanken då.

Vi önskar att våra älskade vänner ska leva och finnas med oss för alltid.

  

Därför känns det så viktigt att vi tar vara på den tid vi har tillsammans,

verkligen njuta av den, för en dag, då har vi bara minnen kvar.

Nu, efter snart fyra år, då kan jag faktiskt le åt alla fina minnen vi haft tillsammans med Quila.

Men det har varit väldigt mödosamt att komma hit.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne,

men jag vet att hon finns här vid min sida, alltid.

  


"Jag tror jag ska ta och springa bort till dom....dom vill nog säkert leka med mig!!"

Skorpan har just fått syn på en familj...



"Näe du....tror det är bäst vi stannar här, jag VET att dom inte vill leka med dig"



Mamma älg med sina barn!



Tyckte nog att "älgbarnen" stannade opp ibland för att spana in hundarna, 

och vem vet, kanske ville dom busa en stund på åkern?

  


"Dom är väldigt stora, dom där älgarna!"



Det blir rätt stillsamma promenader nu för tiden, 

med två justerade i "flocken"

Husse med sin trasiga kota, och jag med det trasiga revbenet.

Vilken syn!!!



Det börjar bli dags för sennendraget snart igen,

vilket vi sett fram mot varje år vid den här tiden.

Men, i år kommer det inte bli som vanligt.

Allt är förstört, finns ingen glädje kvar längre....

Joo, träna drag kommer vi självklart göra, men det kommer bara bli hundarna och jag.

Vi kommer träna drag så mycket vi bara kan, kanske åker vi på någon tävling om det passar,

men några läger kommer vi inte åka till.

Det är verkligen hemskt tråkigt att det blivit så här,

det finns inte många möjligheter att träffa några av dessa människor som brinner för samma sak.

Människor som vi lärt känna och tycker om.



Nu är det som det är, det som skett har skett, och går inte att glömma.

Jag har gråtit så mycket över det här, men insett att det inte hjälper alls.

Det här ska göras med glädje, och finns inte den, då går det inte.

"I am what I am!"



Kan konstatera att det är smärtsamt som tusan att skratta, hosta, djupandas med ett "trasigt" revben.

Att nysa vågar jag inte ens tänka på hur det skulle kännas....AJ AJ!

  



Kram från mig

Susanne

#guile

#betrayal

#ajattskratta

ANNONS
Av Susanne - 28 januari 2016 20:30


     ....över kanten, så sa det "KRAS"!             

        





Man undrar ju stilllsamt hur skör man egentligen är???

Håller jag på att vittra sönder, eller?

Kom i håg....det jag skriver är ironiskt menat, jag menar inte alltid allvar 

  


Även i dag var vi och simmade.

Vi kör ett "träningsschema" för en tid.....för att vi vill det helt enkelt.

Jag tycker om att ha en plan, och vi har alla haft en bra vecka, både hundarna och jag.

I dag var väl inte den bästa dagen för min del, jösses så klantigt!


Det märktes stor skillnad på hundarna, mera fokusering, skulle man kunna säga.

Och jag lovar, hade jag inte sett hur mycket dom tycker om det här,

hade vi så klart inte ägnat det så mycket tid.

Jag gillar att göra andra glada, även hundarna!



Men så hände det där.....kraset och knaket.

Hängde mig över kanten på poolen för att få tag i en grej som höll på att flyta iväg i vattnet.

I stället för att bara strunta i det, och i stället fiska opp den där saken med håven, 

kämpade jag för att nå......bröstkorgen trycktes mot den hårda kakelväggen, 

vred till mig, snett o tokigt....och KNAK!

Det gjorde så in i ......ONT   

Första tanken var att det kan inte va möjligt, man kan inte knäcka sitt egna revben,

men joodå, det går så bra så.

Bara en spricka, men inte mindre ont.


"Men vad gjorde du, matte???"

 


Som tur var hade vi sällskap på simmet i dag, för lite tufft var det med vissa armrörelser, 

men ändå trodde jag nog länge länge att det onda skulle gå över.

Det var nog något annat som knakade, tänkte jag, det släpper snart.

Det släpper inte!!!   

Man gör ju inget åt dessa skador, dom läker av sig självt, tack o lov.

Kan bara skratta åt mitt beteende,

jag måste nog bli påmind om att kroppen inte är 25 längre.

  

Det värsta är att andas och skratta, två saker som är super superviktigt i mitt liv!!!

  


Här står Ronja och tjuvkikar på bästa kompisen som simmar.

Smart att kunna se på rörelserna ordentligt.

Skorpan fick "Med väl godkänt" av Ronja!!

  


Nyfiken i en strut.

"Vad är det här för kamera, matte?"


(Här ser man kanten som jag hängde mig över....stenhårt)


Tänka sig....man kommer ut till bilen, och solen är där!

Glad är vad jag blir!



T o m blåsten som svept över oss i dag hade mojnat.



Söt-Skorpan   



Tur i oturen att det onda sitter på vänster sida, annars hade det blivit tråkigt,

riktigt tråkigt!


Nu undrar man....har jag en jäkla otur, eller är jag bara väldigt klantig?

Eller både och kanske!


Kram

Susanne

#hängdemigöver

#revbensskada

#ontsåinihoppsan

#inteskrattaoandas


ANNONS
Av Susanne - 26 januari 2016 21:20


Nääe, det är väl så att du "hamnat mellan stolarna"?!

DET där har jag hört förr, ett beprövat talesätt inom många områden.

I dag handlade det åter om sjukvården i detta landsting.

BEDRÖVLIGT!

                    


Den här gången gällde det inte mig, utan maken.

Efter hans fallolycka, har det varit ett heltidsjobb att hinna med alla undersökningar och provtagningar.

Jösses!!

Det man har ägnat mest tid åt är alla "bifynd" som hittades på några inre organ.

"Var inte oroliga nu" "Det här behöver ju inte vara farligt" "Det kan vara godartat"

OSV....det var kommentarer vi fick.

Gissa om man blir orolig då!



Den kotfraktur som fallet orsakade, den sas det inte ett ord om, inte av någon!

Inte förrän i dag, då det ifrågasattes varför han börjat jobba igen??

Det tar minst 4 månader innan frakturen är läkt.

Så nu hade då skadan förvärrats, pga för tung belastning.

Kul....NOT!



Det är helt otroligt vad tid allt tar som måste ordnas nu.

Ska man dessutom ha tag i någon viktig person via tfn,

då får man snällt vänta....ibland i timmar, på att komma fram.

I regel blir man inte mycket klokare efter det samtalet heller.



Hur som helst, vi simmade i dag igen.

Har en liten "plan", 

att vi simmar tre ggr i veckan, varannan dag, nu innan vi ska åka iväg.

Från början tänkte jag att det var smart när det nu är så hiskligt halt på våra vägar,

rena rama isgatan här hos oss, och svårt att gå.

Simning är så väldigt bra träning, OCH Ronja o Skorpan har inget emot det,

det märks liksom rätt tydligt!



   Lite tidspress i dag, men inget problem alls.

Är så tacksam att jag får så mycket "hjälp" med tider!

(Tack, Sussie   ) 



"Ååh, vad länge Skorpan får simma....mycket längre än mig!!"

"Är det inte min tur snart.....?"

 


Duktig Skorpan.....Jobba på med bakbenen!!




Trötta, och jag tror rätt nöjda efter dagen!

Snarkar så rutorna skallrar här hemma nu.....




Kram

Susanne

Av Susanne - 25 januari 2016 21:45


        Nu så, nu hoppas jag att allt blev som det skulle!

Allt är ifyllt och inskickat, kopior på det mesta.

Alla dokument som var tvugna att fyllas i, allt skulle dom veta....bara för en semesterresa.

Självklart förstår jag, och jag opponerar mig inte för bestämmelserna vid inresa i landet.

Nej då, det som är skrämmande är att ingen vet vad som gäller.

Vilka regler som man SKA följa.

Alla verkar åka på vinst och förlust, eller är det bara okunskap.

Det enda jag visste var att reglerna i Thailand, för införsel av narkotikaklassade läkemedel,

dom är otroligt stränga.

Dödsstraff, som oftast omvandlas till livstids fängelse.

Och jag ju säga utan att blinka eller ens behöva betänketid....

DET SKA INTE HÄNDA MIG I ALLA FALL!!!


"Var är snön, matte??"

 


Jaja, vi har i alla fall fått njuta en liten tid av snön, och kanske kanske kommer det lite mera.

Dagar och väder som i dag, det är inget jag drömmer om precis....grått grått grått.

Det blir liksom aldrig ljust!


    


Stövlar på, så slaskade vi i väg på vår långpromenad.

Det är ju strunt samma.....det är skönt oavsett väder, att komma ut med bästa sällskapet.


Här var det minsann muntert!!!

Har ni sållt smöret o tappat pengarna, kan man undra?



Nog ser man en rätt stor skillnad!

Dom ser betydligt gladare ut när solen lyser, hahaha!



Hade varit spännande att kika in här, men det bär liksom emot att titta in,

även om det absolut inte bor någon där, ladan har stått tomt i massor av år.


 


"VAA!??"

"Varför vill du inte att vi rullar oss i leråkern för???"

"Vi ska försöka att inte bli så smutsiga!"






Tuffa lekar, som båda älskar!



I dag har varit en riktigt hundig dag!

Har enbart ägnat oss åt promenader, lekar, och tränat en del.

Vi HAR haft roligt, även om dagens bilder ser urtrista ut......

  


Känns så himla skönt att äntligen fått färdigt skrivandet till myndigheterna.

Hoppas nu jag får en återkoppling om att dom mottagit allt, och att det är RÄTT!!


Inte långt kvar nu.....


Kram

Susanne 



Av Susanne - 24 januari 2016 20:45

   

     Simma simma, vi älskar att simma!

    Vi kör in på parkeringen, med två tokstollar bak i bilen,

Skynda Skynda, ylar dom båda.



Att simma är så roligt, och samtidigt en toppenbra träning.

Hade tänkt köra lite extra med dom båda, innan vi ska vara ifrån varandra under 2 VECKOR!!

Fattar ni...TVÅ VECKOR!

Uj uj...


"När är det min tur egentligen?" undrar Skorpan....



Fuskhundarna!!

"Ha ha, mig lurar ni inte, mina små vänner."

Fick ta av flytvästarna redan från början i dag,

trots att dom haft en pytteliten storlek, mot vad dom skulle behöva.

Dom båda damerna tror tydligen dom är på SPA-bad,

och kan flyta omkring o bara ha det skönt i bassängen.


      


Blev så full i skratt åt Ronja, som när hon kom i vattnet utan flytvästen,

liksom skönk med baken...."Ja visst ja, bakbenen var det ja!"

Dom är viktigt att röra på.



"Visst är jag duktigt, va?" Och det är hon verkligen....Skorpungen   



I fönstren på poolen är det lätt att avslöja fusk!

Ronja, med godkända bensparkar.

  


Koncentrerad, fokuserad, Skorpa    

5 minuter simning, pusta.....10 simning, pusta......10 minuter simning.....

Schamponering.

Det tar sin tid, men det är så kul.

I dag var även husse med, vilket gjorde det ännu roligare än vanligt.



Väl hemma återstod blåsen.

Och inte att förglömma, kamningen.


"Jisses, så trött man blev i dag då!!"


Natti natti Skorpan      



Kram

Susanne

 

#hundsim

#fusksim

#baktung



Av Susanne - 23 januari 2016 19:40



Aldrig kunde jag väl föreställa mig den här känslan för 35 år sedan?!

Att vi skulle få uppleva det här fanns nog inte ens i min fantasi.

I dag firade vi vår äldsta dotter, som föddes för snart 35 år sedan, 

och jag frågar mig "HUR ÄR DET MÖJLIGT?"
   


  35 ÅR!!

Det låter så otroilgt mycket i mina öron.

Att vi dessutom blivit så många i familjen, det känns magiskt nästan.

 I dag lyckades vi få till det så att ALLA kunde vara med.

 Jag njöt verkligen....

3 barnbarn, kusiner, dom "goaste' ungarna" som finns,

 och alldeles snart kommer dom vara 5 till antalet.

Vilken dag   


Lyckligt ovetande om allt detta, det är så klart hundarna.

Dom är så glada om dom bara får det dom gillar mest,

Långa promenader, lek o skoj, något ben då o då, och kanske framförallt.....vara med!



Skorpan på språng....



Tavlan av Ronja är nu helt klar, 

och jag tittar ofta på bilden av den.

Är så imponerad av hur man kan lyckas?

Den är så fin!

Så detaljerad.......målad efter ett foto.




Har fått frågan av denna konstnär om hon skulle få måla av även Skorpan.

Hon hade sett en bild som hon tyckte skulle bli perfekt.......och vad svarar man på det?

Jaa, förstås!


 


    Hoppas en dag kunna njuta av två fina tavlor på vår vägg.




I dag har varit en dag som jag kommer bära med mig länge länge, 

en dag med det absolut bästa i vårt liv.

Våra kära.....


Kram

Susanne






Av Susanne - 21 januari 2016 21:40


                

Det tar aldrig helt slut, inte ens för ett ynka litet år.

Det är nog inte meningen helt enkelt.

Att beklaga mig är inte min melodi, gillar det verkligen inte, på riktigt alltså.

Om någon frågar hur jag mår, så mår jag BRA. PUNKT!  

Ingen blir glad av att någon mår lite dåligt, allra minst jag själv.


Jag bryr mig dock väldigt mycket om hur andra mår,

gör mitt bästa för att mina nära o kära ska må bra.

Mitt yrke valde jag så klart av en anledning, tycker om att "Ta om hand"



Hur som helst, i dagbokens namn,

vill jag även få ner några ord om dagens uppvaknande.

Den där förbaskade trafikolyckan för "100 år sedan" (inte riktigt kanske) 

den gjorde rätt mycket illa, mycket mera än man kanske anade från första början.

I dag är all dignostik så otroligt utvecklad och förfinad, att man ser ALLT!!

Och ibland lite till (som man kanske helst sluppit.)



En axel som trilskats en del med mig....ja, under en hel del år,

skulle i dag undersökas genom alla dessa nyamodigheter.

Allt gick så himla fort!

Från att en läkare noterat att hur jag bar mig åt och sa "Så här kan du inte gå omkring",

till ett telefonsamtal som sa, "Kan du komma i dag".



Tillbringade stora delar av dagen på lasarettet, allt gick som smort,

in på rtg, ut igen, in på ultraljud, ut igen, promenad med hundarna, in igen, osv....

Ja, ni fattar 

Så till sist, träffa en helt fantastisk doktor, specialist på just....axlar!



Det är inte möjligt, hur kan du vara så glad, frågade han....din axel är totalt förstörd, har aldrig sett något liknande, du måste ha hemskt ont.

Njaa, näe....ont har jag ju, men.....

Operation!!

Nästa vecka!!!!

Uhp uhp uhp.....nej nej, det går INTE!!!

Jag ska ju åka bort....


Ok, då tar vi det när du kommer hem, sa han.

Nu blev jag lite rädd.....så snabbt, aj som tusan....massor av tankar...å andra sidan, jag har inget val.

Det lär inte bli bättre med åren, snarare sämre, och jag har inte tänkt lämna in än!


Jaha, då vet man det då.......

 

Erfarenheten av operationer är väl inte toppen precis,

men någon gång ska man väl ha lite medgång också.


Eller vad tror du, Skorpungen?

  


 Fina små skogsdungar även runt ett lasarett.

Och solen lyser så klart även där.

Vi hade det rätt mysigt på våra små turer i dag, Ronja, Skorpan o jag



Det blev lite tillfällen till fotografering också, hur kan jag låta bli....går inte.

I byggnaden i bakgrunden fick jag se att det stod några o vinkade till oss i fönstren.

Vinkade så klart tillbaka......någon av dom kom runt hörnet när vi var på väg till bilen igen...

"Hej, jag var bara tvungen att se dom fina hundarna på nära håll...är det berner sennen?"

"Ja, så klart", sa jag och skrattade....



Fick ytterligare en uppdatering på hur målningen av Ronja fortskrider.

Kan inte fatta hur det går att få det så otroligt fint.

   



Bladder bladder, det är vad jag håller på med....heeela tiden.

  


Kram

Susanne

#operation

#axelskada

#numedengång

#ajsomtusan


Av Susanne - 20 januari 2016 21:38


Det är bara att passa på att njuta av snön....Eller mest hundarna som njuter av den och kylan kanske.

För jag vet att den tiden kommer, när det blir blask och lera,

man får halva grusvägen i vardagsrummet, liksom.        



Skorpan sover helst utomhus större delen av dagen, man ser riktigt hur hon njuter.

Hon är inte i samma behov av att vara nära oss hela tiden, så som Ronja är.

Tänk så olika alla hundar är varandra, alla olika individer.



Det är väl det som är en del av tjusningen, kan jag tycka.

För tänk om alla var stöpta i samma form......



Det här måste jag bara skriva om!!!

Blev för en tid sedean kontaktad av en konstnär i England, som sett några bilder av Ronja o Skorpan.

Hon frågade om hon ev kunde få måla av dom båda, vilket jag så klart bara tyckte var roligt.

Skickade några bilder till henne,

och i dag hörde hon av sig.

Hon hade börjat med första "porträttet".

Så otroligt duktig!

Även, som hon själv säger, bara precis börjat,

ser man klart o tydligt att det är Ronja som växer fram.



Ögonen.....FANTASTISKT!!

Så spännande att följa, och till slut få se det färdiga resultatet.

  


    Hittade en boll.....

Så himla kul!

Ronja bara MÅSTE slita allt i stycken, så även denna boll, förstås.

"Ta den om du kan!"



Det behövdes ju bara ett ordentligt grepp om den, så pös all luft ut,

och innan hon hann omvandla den till mikroskopiskt små bitar,

lånade hon ut den för en kort stund till.....



Skorpungen, som blev överlycklig!

Såg inte direkt ut som en boll längre, men vad gör det.....

Nu ligger den utspridd i snön, och är inte alls rolig längre.



Nähe, bäst att förbereda morgondagen,

då jag helt plötsligt fick en snabb tid till rtg och ortopedbesök.

Ibland har man minsann tur som en tokig.


Kram

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se