quilaoronja

Alla inlägg under november 2016

Av Susanne - 20 november 2016 21:45


Att påstå att allt är bra, det är väl en överdrift.

Men jag tänker inte nedslås av allt som händer, heeela tiden,

utan ändå försöka se saker o ting från den bästa sidan.

                

         Det ofrånkomliga kan man ändå inte göra något åt, det går inte att stanna tiden.

Har ibland skrivit om min lilla mamma, inte några massor, men lite.....

Vi, dvs hundarna o jag, är hos henne varje vecka och "terapiar",

vilket är mycket uppskattat av alla boende.  

För en tid sedan hamnade hon på lasarettet, och jag fick ett telefonsamtal med frågan,

om jag kunde åka dit, så fort som möjligt. 

Just där o då kom allt över mig.......Livet är inte oändligt.

Min mamma är gammal, har levt ett långt o fint liv, men hon fyllde 93 i somras, och är trött.

Hon vill inte mera nu.




Klart jag förstår, men vad hjälper det mig?

I hela mitt liv, har det alltid varit hon och jag.

Nu ser jag en väldigt snabbt förlopp, det går i rasande fart, och jag vill skrika STANNA!!


Trots att det blir svårare o svårare att kommunicera, var hundarna o jag hos henne i helgen.

Skorpan, som vanligt, i hennes säng, Ronja vid hennes sida, och så Tjorven, lite överallt.

Vi log åt dom....tillsammans.....




Nu blev det skrivet, det jag inte tänkt från början,

men så är det väl när orden kommer från hjärtat, kanske.

    


När solen visade sig från sin bästa sidan i dag, åkte kameran fram i ett nafs,

och hundarna fick posera lite....OBS! Ironi!!




Tjorven Tjorven, du är allt bra gullig du!

Men!

Det finns ändå en hel del saker som man bör lära sig här i livet.....

        



Ännu en gång har Skorpan besökt veterinär,

för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om.

Jag vill inte gå in närmare på varför ännu, och jag hoppas min magkänsla är uppåt väggarna fel.

Utredning är påbörjad, och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi har ett svar,

ett svar på min känsla......




Ronja mår bara bra, tar livet som en lek, hoppar o skuttar som bara hon kan.

Visar opp alla sina färdigheter för vår nya lilla prinsessa....




"Snälla snälla Ronja.....kan vi inte leka lite lite, du o jag?"


    


"Ska bara pussa dig lite i örat"




Vårt lilla "team"   




Så en liten berättelse om ett spengummi!!


Det här är den absolut bästaste leksaken, alla kategorier!

Just dom vi har, är en "gåva" som hängt med länge länge, utan en enda liten spricka.

Skorpan ställer mer än gärna opp på lite dragkamp.

       



"Kom igen då, dra!"


   

      

En rolig lek som kan pågå under lång tid.




Men så, helt plötsligt, ligger spengummit där......Ronja, som suttit o kikat på leken,

blir så sugen på lite bus, att hon försiktigt smyger fram.....och lyckas ta det, utan att någon märker.




Kvickt som bara den, trippar hon iväg och gömmer sig, och sitt fynd.....




"Puh, ingen såg mig.....hahaha!"




Och när alla minst anar det, då kommer hon skuttandes, som skjuten ur en kanon,

med spengummit i högsta hugg......"TJOHOOO, nu leker vi brudar, kom o ta den om ni kan!"

"Tok-Ronja", du är allt bra rolig du....alltid ett hyss i bakfickan!

    



"Tjuv-Tjorven"

Alla saker man får ha, dom går så klart inte jämföra med det som är förbjudet.

Nu var inte det här något som skulle sparas, men den låg inte heller bland leksakerna.


"Så nu är den min, för jag har hittat den!"

 



ALLA uppskattade en riktig dragkamp!

      



Förvandlingen gick snabbt!




Snart fanns bara trassel kvar.....




Ronja älskar att slita saker i stycken,

så även denna. Och allt lär hon ut, till alla dom som vill!




Uppfostring i övrigt hjälps alla åt med   


"Hörde du vad jag sa, Tjorven!!"

"Bit INTE i svansen!"

 

"Måste du skrika så högt, Skorpan?"

 



Hjälper till att städa undan.....Duktiga Skorpan!   




Vad tänker du på, Ronja....?




Var rädda om varandra


Kram   

Susanne

Av Susanne - 12 november 2016 20:43


Jaha, nu har det gått några dagar igen, och det går fort framåt.....

Ja, med stormsteg, skulle man ju kunna säga.

Började med att lägga lite extra krut på det här med att uträtta sina behov utomhus, 

vilket som ju alla hundägare vet, innebär en hel massa spring....hela tiden,

stup i ett.

Men, så en dag så sitter hon där, den lilla valpen, vid dörren och ger oss ett skall,

och vi fattar strax att hon faktiskt fattat!

Man uträttar sina behov utomhus.

Duktig liten Tjorven!

Inga små pölar på två veckor, vilken tjej!




"Varför jublar ni?"

"Det visste ni väl från början att jag var en smart hund?"

 

 



Insåg först i dag, att den lilla "pytte-valpen" även hade växt?

Hittade en film från hennes första vecka hos oss, ojoj, så liten.

Kom fram o förbi både här o där, men nu tar det i stället stopp. 

Hon verkar dock inte förstått det själv ännu, att man inte längre kommer under låga möbler.

I stället fastnar man lätt, och måste "hojta" på hjälp.


 



"Berner-Rumpa", på väg att apportera!


 



Spring spring spring!


 



"Galen-Panna"!


 



"Bara några varv till....sen' kommer jag, Matte"


 



"Nu blev jag visst jättetrött av allt spring......måste nog vila lite"


 




Veckan har innehållit mycket social träning i city.

Galler och svängdörrar, otroligt mycket människor, olika fordon, m.m

Det slår mig ännu en gång, hur tacksamt det är att träna en valp.

Med nyfikenhet kommer man långt här i livet.


Och så har vi ju våra "läromästare" förstås.


 



Även Ronja har accepterat att en liten Tjorven är här för att stanna.

Hon är den trygga, den man kan krypa intill och sova gott hos, efter en lekstund med Skorpan.

Kan ju säga att jag ofta njuter av att bara titta på dom,

när dom egentligen inte gör någonting, mer än är hundar. 


 



Eftersom vi bor som vi gör, bara behöver öppna dörren så är vi i skogen,

blir det många promenader just där.

Har inte sett ett spår av solen den här veckan, därav lite halvtrista bilder,

som inte alls är av bra kvalitet.

Men trots det, envisas jag med ett inlägg här. 


     



"Du matte!!!"

"Det är ganska högt här.....!"


 



Blir man trött på att ha en valp hängandes i svansen,

då är det bara att ge sig opp på en sten, modell HÖG!

Där har hon inte en chans........ÄNNU.....


 



Att sitta bredvid varandra, det är inte så farligt som jag först trodde, hälsar Ronja.

Kan även vara rätt mysigt.


 



Ronja!


 



Efter att ha introducerat klickern, och "klickat in" Tjorven,

har vi kommet en bit på väg.

Slut är det på sötebrödsdagarna, hahaha.......

Nääääe....så klart inte!

Men faktum är att just klicker passar oss rätt bra.


Skorpan, Tjorven  och Ronja, på samma bild!

Så duktiga flickor!


 



I dag döptes vårt yngsta barnbarn.

En varm känsla infann sig, när jag såg dom alla tillsammans....5 underbara små människor,

som jag hoppas få följa länge länge.

Jo, jag känner mig rik......


Kram från oss

Susanne


Av Susanne - 5 november 2016 22:05


Dagarna går, och vi lär sakta men säkert känna varandra allt mer.
Visst är det härligt att ha ett nytt litet liv här hemma,

men jag skulle ljuga om jag sa att allt var en "dans på rosor".

Det här med valp är ju inte enbart gulligt, även om det är en stor del.

Man kan ju nästan likna det med att ha en liten bebis igen,

men iofs liiiite enklare, trots allt.


Men att hon är söt, den här lilla Tjorven, det är det absolut ingen tvekan om.



Om man skulle ge sig på att ge en liten beskrivning av henne, så finns ett ord som stämmer väl in.....

TUFF!



Så klart lär hon sig en hel del, både bra o dåligt, av sina äldre kompisar,

men för egen del tror jag det är en fördel.



Skorpan och Tjorven blev ganska snabbt kompisar, både på gott o ont kanske.

Det är ju trots allt en viss skillnad i storlek.

Men för det mesta är Skorpan försiktig, och står oftast ut med tuffa behandlingar av den lilla "hyenan"

   


Helt klart vänner!

Skorpan lägger tassen om Tjorven för att hålla henne på plats.
"Sitt här nu, Tjorven, nu blir det fotografering!"

 


Ibland låtsas hon bli övermannad och kastar sig ner på rygg.
Tjorven blir överlycklig, och slänger sig över henne.


   


Men man blir ju snabbt trött när man är liten.

  


  


 


Ronja då, hur ser hon på det här med valp?

Jag tror hon tycker det var rätt onödigt att ännu en "odåga" flyttade in,

men hon är ändå väldigt omhändertagande när det gäller.

Som när Tjorven hade en mardröm härom natten, och skrek i högan sky....

Då kom minsann Ronja rusande i full fart, och pussade på henne,

lugnade henne....stod hos henne tills hon somnade om igen.

Så gulligt!


"Kom igen nu, Ronja....vi kan väl leka lite...bara lite?"

Njae, tveksamt, säger Ronja.....kanske senare...


 

Med Skorpan är det annat.

Dom båda älskar att leka med varandra,

och man ser inte minsta tecken på att Ronja Hux-Flux blivit veteran.


   


"Lillan" kan ju inte gå med på några längre promenader ännu, 

så vi passar på att ta oss lite rejälare turer när hon sover.



Inte bara tjejerna som uppskattar våra långpromenader, 

utan även jag skulle nog bli lite knas om jag inte fick komma ut o röra på mig, som vanligt.



Men visst ser vi alla fram mot att Tjorven kan hänga med, 
att vi får visa henne hur våra dagar ser ut, när dom är som bäst.



  Att ensam få till en bild med alla tre lugnt sittande tillsammans,

det är en konst vi inte riktigt behärskar ännu.

För just som det verkar perfekt, får Tjorven syn på något mycket intressant,

som hon bara MÅSTE undersöka först.

"Vänta lite bara...ska bara kolla en sak...kommer snart"

Hahaha......men en vacker dag så....



  Ska man ge sig på en liten sumering av "Lillan", så finns väl bara ett ord som täcker in allt.

Underbar!  

 


Det ska bli så roligt att få se även Tjorven växa opp, 
se henne utvecklas, se hur hon kommer bli som individ.


Just nu går mycket på lite sparlåga ett tag, men allt går ju så fort, så vi njuter av den här tiden.

Den kommer ju inte tillbaka.


Kram

Susanne

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards