quilaoronja

Alla inlägg under december 2015

Av Susanne - 31 december 2015 23:54


Ett riktigt Gott Nytt ÅR 2016

önskar jag Er alla, fina vänner därute.

Ni betyder så mycket


 


Kramar från oss

Susanne



ANNONS
Av Susanne - 30 december 2015 21:54


Äntligen var det dags igen, med ryggsäcks/kompis promenad.

Det är en lyx att komma hem efter x antal timmar med RENA HUNDAR!

Knappt man tror det är sant, bara att knalla rakt in, liksom.

       

"Vad snackar du om?"

"Vi är väl aldrig skitiga!"

              


Men jag erkänner att dom blev kopplade när vi närmade  oss sjön i dag.

Mest för att jag var tycker det är så himla otäckt med isar.

Litar inte alls på att det håller,

och känner dessutom INTE för att kravla mig ut på någon is,

för att ev rädda en hund som druttat i.

  



Sakta men säkert närmar sig tiden för vår resa,

och jag har också sakta men säkert tänkt dumma tankar.

Ska hundarna hålla sig friska den här gången vi ska åka iväg?

Det har varit så mycket den sensate tiden, att jag knappt minns när allt var bra längre.

Är det inte det ena, så är det det andra.



Nu vet jag att dom blir mycket väl omhändertagna där dom kommer vistas under två veckor,

men det är ändå mycket roligare och känns enklare om dom är i helt "tipp-topp-kondition"


Finaste härligaste Ronja   

Har en tid tränat dom båda flickorna i att plocka opp saker från golvet/marken, som jag "tappar"

Oavsett var vi är, inne eller ute, i skogen eller någon annanstans.

I dag blev jag glatt överraskad när Ronja plockade opp en liten papperslapp från golvet som jag tappade,

och sedan kom med till mig.

Hon höll den så försiktigt ända tills jag höll fram handen.

Då placerade hon den noga i min hand (den blev knappt ens blöt!)


Skorpan är också duktig på det här, absolut.......men jag kan väl ärligt säga

att hennes "lappar" blir lite mera som små papperstussar när dom landar i min hand.

Texten har då liksom flytit samman till en oläslig sörja...men vi tränar glatt vidare!

  


Fina gänget   



Redan ett år som gått, det har verkligen rusat i full fart, och innehållet har varit mycket varierande.

Jag har lärt mig såå mycket om mig själv, och faktiskt nästan mera om andra.

Till min hjälp har jag haft människor som är proffs på att få andra att se klart,

men också riktiga vänner som alltid funnits där när det blivit för mycket.

Vara ärlig mot sig själv, det tror jag är viktigt, att inte ta skit från någon som bara vill illa,

jag har raderat det som gjort ont, och bara sparat på det jag mår bra av.

Det har inte alltid varit enkelt, snarare tvärtom, många tårar har fällts, men även många skratt.



Fotograferingen anses här vara slut......"Nu kommer vi, matte!!"

  

Grabbarna blir lite fundersamma...."Vad händer nu??"

  



Kram på er mina vänner

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 29 december 2015 21:09


  Näe, det här får inte komma fram, det kan användas emot mig, vem vet.

  

Kan meddela att gårdagens borttappade minne INTE kom tillbaka.

Varken i natt eller under dagen, så då förmodar jag helt enkelt att det inte var så viktigt.

Så måste det ha varit, eller hur?      


Helt otroligt så härligt det är med lite snö, några minusgrader,

och kanske framförallt SOLEN från den där himlen,

som är så blå så blå.



Men ååh, vilken liten raring det sitter här då...så timid och bara urgullig.

Jo jo, det är faktiskt Skorpan, med ett uttryck som man verkligen inte ser varje dag.

Far o flyg o flyg o fläng, det är det vanliga hos Skorpungar.

  


Kan också konstatera att dom båda ser ganska ruffsiga och tuffsiga ut för tillfället.

Ska ta tag i det en dag.....det är lite annat nu som upptar min tid,

eller i synnerhet mina tankar.

Oavsett, så har dom min kärlek ändå, ruffs eller tuffs, det spelar ingen roll.

  


#promenad  #massoravspring  #rättmångabilder faktiskt, hehe, #gladahundar


   


"Lägg av sa jag ju!!"

  



Det här ska man kanske inte skriva ner så här,

men det bjuder jag på.

Potatisgratängen var förberedd, bara att slänga in i ugnen.

Under tiden var det en hög med papper som skulle fyllas i, mail som skulle skickas.

Att skada sig i arbetet är inte en enkel sak,

när det gäller alla mängder med blanketter som ska fyllas i.

Har man som maken aldrig varit så sjuk ens, då är det ingen lek.


Efter en lååång stund säger maken:

"-Har du koll på gratängen?" 


"- Jaa då,    svarar jag, och tittar mot ugnen.....

(är det något jag har, så är det väl just KOLL)...men var sjutton är gratängen???"

Inte var den i ugnen i alla fall???

Du har väl inte ställt in den i micron?, blir då frågan.

Nix, inte där heller.....Börjar bli lite rädd....VAR ÄR DEN???

Letar........öppnar kylen! 

Fattar ni, jag hade ställt in den i kylskåpet!!!     

Hade täckt den så bra med folie, man vill ju inte att den blir bränd.

Och jag lovar, den hade verkligen inte ens börjat bli varm!

Middagen blev något senarelagd i dag, kan man väl säga....


Tror jag har samlat på mig lite för mycket i huvudet nu,

kan man göra en diskrensning tro?

 Hur mycket man än försöker skoja bort det allvarliga, så går det nog inte,

det finns där inne och stör hela tiden.

Ska inte gnälla över att JAG mår dåligt i det här, men det är tufft att stå "på sidan om" också.

Man vill bara hjälpa...

Men att tillaga en gratäng i kylskåpet, det fick oss ett riktigt gott skratt, båda två.

Och goda skratt, det gör alltid gott, man kan inte få för många av dom. 


Ännu en anledning till gott skratt!



"Hur mycket närbild vill du ha, matte!"

"Så här......eller...."



"Ännu närmre', kanske....?"



Kontaktövning med husse, vilket jag tycker dom gör "skitbra"   



Skorpan o Ronja älskar att komma springandes mot kameran.

Den enda nackdelen med snö o is,

det skulle väl vara att det blir om möjligt ännu svårare att få stopp på sig själv o alla tassarna.



Avslutning på promenaden och på dagen....i fin solnedgång



Kram

Susanne

Av Susanne - 28 december 2015 20:11


          Jag skrev rubriken....så smart, ja rent av vitsigt faktiskt, tänkte jag.....?

Men vad sjutton, så glömde jag helt bort VAD som var så där smart o vitsigt.

Ibland blir jag verkligen mörkrädd för mig själv   

      Något blir det naturligtvis skrivet ändå, och vem vet,

en vacker dag kanske jag åter får användning för den geniala rubriken.

         

I dag var det åter dags för en titt på det där huset vi funderade på.

In i skogen bar det, och joo då, maken fick jag "in i bilen" också.

(Tack o lov att han vaknat upp ur den höga febern igen....det var otäckt som tusan)


Och solen!!

Den gör gott för oss alla.



Mera ingående inspektion av det man missat första gången,

hur mycket jobb är det egentligen?

Man vill ju sätta sin egen prägel på sitt boende, få det som man själv vill ha det.....

Står fortfarande och stampar åt två håll.

Ja - nej - ja - nej-....

Tror att den negativa känslan kommer av allt som hänt oss nu,

man orkar nästan inte starta något nytt projekt.

Ja, vi får se.....



Det bästa av allt, den där promenaden vi tog efteråt.

Sakta, strosande bara....

(inte hundarna då så klart, dom for som vanligt omkring och njöt på sitt egna sätt.)



STANNA!

Bra träning flickor.

  

  

"Har du en aning om hur det känns i baken?"

"Att trycka ner ändan rakt ner i dom vassa vassa frusna stråna?" 

"INTE SKÖNT NÅGONSTANS, MATTE!!!"

"Var snäll o skynda på.....!!"

 


Tror dom tänkte ut precis hur dom skulle gå till väga!

Ligga kvar så duktigt så, och på "friordet" studsa opp samtidigt, springa mot matte, springa PÅ matte,

liksom låtsas att dom inte fick stopp på sina kroppar...

"Här ska du få för fota!"

  


Nej då, jag skadades inte, föll inte hårt, mera välte lite bara.

Och att sedan få dom här två björnarna över sig,

så lyckliga, så glada, det är mest bara roligt/mysigt.



Skrattandes tänker jag...."Så bra man kan må av så lite".

Hundarna blir ju verkligen överlyckliga när man är lite tokig själv, liknar en kedjereaktion,

för dom gör verkligen sitt bästa att få oss att skratta.

Maken har ju lite svårt just nu med att vara tokig och rumla runt,

men snart snart, hoppas jag allt är bra igen.

Del 1 av utredning startar i morgon.....



Näe, titta på mig var svårt just här!

På gärdet bakom mig skuttade "Hoppe-Hare" raskt förbi,

och frågar ni mig så var han/hon fullt medveten om att Ronja o Skorpan inte skulle komma efter.

(hur han nu visste det?)

Jag är mest imponerad över Skorpan, som faktiskt stannade kvar, utan att röra en "fena".

Man skulle kunna tro att hon senare skulle ta upp spåret, men ICKE!

Kanske kanske kan man få ordning även på små Skorpungar.



Skönt var det, men helt plötsligt sjönk solen snabbt nedåt, så var den borta.

Innerst inne var nog alla nöjda med dagen,

även om det blev lite sura miner när vi skulle återvända till bilen.


"Men Skorpan....vi kan inte vara ute o leka hela dagarna, det går bara inte"

Hon kan se så otroligt ledsen o sur ut....

Inte konstigt att vi sätter ord till våra hundars beteende,

dom är verkligen individer, egna individer allihop.



Kram

Susanne

 

(Undrar fortfarande VAD rubriken handlade om???)

    

Av Susanne - 27 december 2015 19:19


Hur glad blir man egentligen?

      Öppnar ögonen, grått som tusan utanför fönstret.....men så plötsligt ser man något singla ner,

sakta sakta.....S N Ö!            

Hurraaaa!!

JÄTTEGLAD!


         

Och jag lovar, det var fler vsom blev glada.....Tjoohooo, liksom!



Visserligen snöade det på tvären, vilket INTE är skönt om man är jag,

men vad gör det just i dag, glad blir man ändå, av att se Ronja o Skorpan njuta.



Såå rädd om kameran, inte lätt att smyga fram den under jackan,

och få till en o annan bild på icke-stilla-hundar.



Så där jag, mycket bättre....



"Kan du rappa på lite, tror du....?"



"Snö rätt in i ögat!"



"Lill-husse", som också är en hejare på att busa,

kom på besök och följde med oss ut i snön, vilket alltid är lika uppskattat av oss.

Vi har gått mycket ensamna en tid, eftersom maken var allt annat än pigg på promenad.



Det stör mig väl inte egentligen, att vara ensam på promenaderna,

det är väl mera det att jag är orolig, funderar en hel del.....

Men nu hoppas jag vi kommer få svar på allt, nu när vardagen är tillbaka i morgon.

  


"Näe du, nu hoppar jag iväg härifrån....mera snöbus på G!"

  


"Kolla Skorpan!!"

"Mer o mer snö kommer det....härligt va?!"



Skorpan hon ligger helt blickstilla...Hon har snappat att om man är stilla,

så går allt fotande mycket snabbare.

Smart vovve   


(Ronja ger sin matte en blick som väl säger allt, o lite till....

"Ogillar att ligga här nu, när det finns så mycket roligare saker att göra"

Tror jag hon säger/tänker, men inte vet jag med säkerhet inte)

  


Kom just på att jag tkulle skriva ner några rader i ett hett ämne,

som verkligen är på tapeten just nu.

Men, jag tror det får vänta så jag får alla fakta helt rätt.

För mig är det ytterst viktigt att information är rätt information,

och här är det så mycket mygel o bluff inblandat, att man blir mörkrädd.

Usch o fy!



Ok, mera snö, det kan vi ta, men vad sägs om att det kommer uppifrån, inte från sidan.

Det känns nog lite skönare då.


Kramar till Er

Susanne

Av Susanne - 26 december 2015 21:53


Känner dom på sig hur man mår?

Ja, jag måste nog tro på det.

Det är inte så att det märks utanpå, men visst funderar jag en hel del,

på allt som hänt, på vad som kommer hända.


Ronja o Skorpan är som två pajasar, dom gör allt för att få mig skratta,

och lyckas otroligt bra.

                        


Jag fick nästan kramp i magen av deras tokigheter i dag,

och när jag skrattar, då blir dom ännu mera triggade att fortsätta med sina "konster!

Underbara hundar!

  


Har tidigare berättat om "kossorna"  som är på rymmen, och har varit så under flera år.

Dom verkar ju klara sig rätt bra, men inte tycker jag att det är ok inte.

Varför har man kossor om man inte vill ha dom?

Dom måste väl vara värda något, eller?


Vi såg massor av färska spår efter dom i dag,

hundarna sniffade som galna och försökte hitta dom....som tur var fick jag dom båda på andra tankar.

Spåra är bland det bästa dom vet, så jag ordnade varsitt godisspår till dom.

Kändes som det skulle bli för enkelt med uppletande på helt öppen mark.

Det är inget vi gjort så många ggr, men jag tycker dom fixade det bra.

Framförallt tyckte dom det var kul. (även jag)


"Vi vet att dom är här någonstans....dom där kossorna!"

 


Jättesvårt att ta sig framåt tillsammans,

när man inte har samma syn på åt vilket håll man ska.


"Nej häråt ska vi ju!"

 


Hoppar hit o dit nu känner jag,

men det beror väl på att det är precis så det är i  mitt huvud nu.

    


Lite av en karusell i huvudet faktiskt....inte så jag mår dåligt,

nej då, bara såå mycket tankar.

Makens hälsa, det är väl det största ämnet för tankarna.

Han är fortfarande helt "däckad", och så klart man blir orolig.



Ett prov jag själv tagit för en tid sedan som inte var ok,

upptar också en del i huvudet.

Har tagit om det, och självklart trodde jag det bara var en tillfällighet

att det var alldeles för högt första gången.

Men skit också, alldeles för högt igen!

Kan säga att Googla, det är inget smart alls.



     


Och så var det då huset vi tittat på.

Gissa att mitt huvudkontor går varmt.


I allt tänkande, finns bara en sak som underlättar, liksom rensar och benar ut "tänket"

Och det är åter igen hundarna!


            

Som när Ronja springer iväg till en perfekt

sten hon sett.....sätter sig tillrätta och håller ut sin "lilla" tass till mig.

Kan man bli annat än glad och på det bästa humöret då?

Näe, så klart inte.



Ja jag säger då det, vad gjorde vi utan dom?



"Men hallå, om du skulle kunna höja opp kameran en aning,

så behöver jag ju inte ducka så mycket när jag springer, (för att komma med i bild) matte!!!"



Mixtrad bild!



6 veckor!

Det går fort har jag för mig?

Uj uj uj, då ska vi ju ut på ett riktigt äventyr.....

Det känns lite som skräckblandad fötjusning faktiskt,

men det kommer bli en fantastisk upplevelse, det är jag helt säker på. 

Mer om det så småningom, nu ska vi bara bli helt friska här, finns inget annat.



Det blev allt väldigt hoppigt det här, men men,

så blir det väl när man inte har en plan för texten.


Kram

Susanne


Av Susanne - 25 december 2015 21:49


         Julafton och födelsedag över för denna gång.              

Eller, förresten, vi har en dags firande kvar,

för ibland är det svårt att få ihop alla barn med familjer samtidigt.


Tog en promenad i skogen i går, innan alla skulle komma,

med bl.a uppletande av ganska många föremål/hund.

Det är så uppskattat, och jag vet att dom både får kroppen o knoppen stimulerad,

vilket känns himla skönt en dag som i går.



Att sitta och se barnbarnen öppna sina julklappar,

med förväntning i ögonen, det är underbart.

Lycka.....

Inte blir man mindre lycklig av att ännu några nya liv väntas i familjen.



Inom bara en kort tid kommer vi bli farmor o farfar, vilket är första gången för oss.

Kort därefter kommer vi få ytterligare ett barnbarn, denna gången mormor o morfar igen.

Det är Leon som kommer få ett syskon.


Man skulle väl kanske kunna önska sig att år 2016 kunde bli något mindre jobbigt än 2015.

Vi slipper mer än gärna allt tråkigt som hänt.

Dödsfall, sjukdommar, olyckor, sjuka hundar......det har liksom avlöst varandra.

Har haft massor av stöd utifrån, bl.a här i cybervärlden,

men även råkat ut för människor som bara vill illa.

 Men vet ni vad....man lär sig alltid något av det också.

Inte vara så blåögd kanske, det är nog ett hett tips för mig.


         

I dag hade vi som vanligt planerat dagen, med stadsvandring och besök på kyrkogården,

hos svärföräldrarna som hastigt rycktes bort tidigare i år.

Höll på att säga, som vanligt, blev det inget av med det.

Efter makens olycka, kunde man ju önskat att det var nog nu, 

men ack nej.....han har åkt på "något", kanske influensa, med mycket hög feber.

Mitt jobb har varit att försöka hålla tempen stången med diverse trix.

Han är verkligen aldrig sjuk, men nu verkar allt komma på en gång, allt som han inte haft under sitt liv.

Hoppas det ger med sig snart, jag tycker verkligen inte om att se honom så här,

är tillräckligt orolig andå, med allt som hittades vid undersökningarna efter fallolyckan.


Lämnade i alla fall hemmet i dag,

för Ronja o Skorpan (och även jag) behöver verkligen komma ut o rasta oss.


Och tack, det får man väl ändå säga till Ronja o Skorpan,

tack för dom håller sin matte fullt sysselsatt.

Det började med ett litet dopp i bäcken....bara lite.

Jag tänkte väl, att ok då, dom älskar det ju.


"Oohps, nu blev det så där tokigt igen....jag råkade visst gå opp fel sida av bäcken???"

"Vilket betyder att jag helt enkelt MÅSTE ta mig över till rätt sidan igen!"

"Bada igen!"

 


En helt oförberedd Ronja, som i lugn o ro tar sig fram i vattnet,

har inte en aning om vad som snart kommer hända!

Skorpan tar helt enkelt sats, och hoppar rakt ner i vattnet.....joorå, på Ronja!!



Då startar jakten!!



I LERAN!!



Oj, Skorpan tappar balansen, och står på näsan i leråkern!




Uj uj uj!     



Ronja, än så länge ganska ren.....


    

Värsta skiten sköljs som tur är bort i bäcken som dom badar i.



Jag gnäller absolut inte över våra skitaktiga hundar, nej nej,

det gör mig glad när man ser dom ha så roligt.



Ser du något?



Så kom även Skorpan, och spanade på något som inte jag såg?!



Nöjda, glada, smutsiga.....precis som det ska va'



Tack för alla fina ord, på diverse sociala medier, man blir ju bara så glad över det.


Största kramen till Er

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se