quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - 30 december 2022 22:30



Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven,

det går ju inte.

Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.


Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister,

och ni vet också att med tiden kan man börja minnas

alla dom fina stunderna man haft tillsammans.

Det tar bara lite tid...

 

Jag vet att hon alltid är med mig,

känner hennes nos mot min hand när vi ute i skogen.

Allt det där som var HON, som bara hon gjorde,

det blir jag påmind om varje dag.

 

Skrållan då, hur mår hon egentligen?

Kan se att hon är lite vilsen ibland.....hon sov alltid tätt tillsammans med sin mamma.

Mamma Tjorven var hennes allt, lärde henne allt man bör veta som en berner.

 

Jag blir så ledsen när jag ser Skrållan sitta vid grinden o vänta, lyssna....kommer hon?

 

 


Jag vet att det inte är lätt att hitta en en "ny" hund,

det är så många som vill samma sak som vi.

Men eftersom vi alltid haft minst två berner tillsammans,

skulle vi så gärna vilja hitta en kompis till Skrållan,

och en familjemedlem till oss.

 

Det kommer så klart inte gå fort, så jag bara måste börja leta redan nu.

Dom där små underbara björnarna växer inte på träd precis....


 


OM någon skulle ha ett tips, så får ni väldigt gärna höra av er.


   


Jul o födelsedag passerade i ett nafs, jag har legat sjuk sedan dagen före julafton,

så något firande med barn o barnbarn blev det inte tal om, tyvärr.

Då tyckte jag allt lite synd om mig själv....

Det blev Skrållan o jag här hemma, medan familjen fick klara sig utan oss.


Det där får vi ta igen en annan dag, så klart.

Men ibland känns det som att nu kan det väl inte bli mera elände.....

 

 

 


Vår lilla gård!

Innan all den fina snön försvann.


 


Utsikt över Bråviken!

Kolmården.

 

 


I morgon är sista dagen av 2022, och min högsta önskan inför 2023,

den kan ni nog gissa!

Inga mera sjukdomar, jag skulle önska mig lite tur i livet,

inte enbart bakslag, tack. 

Och sist, men absolut inte minst,

att vi får utöka familjen med en medlem till.

 

Med önskan om att ni alla får ett Gott Nytt År 

2023

 

Kram

Susanne

Av Susanne - 13 december 2022 19:04


Jag kan inte sluta gråta.

Kan inte heller förstå det som hänt.

 

Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.

 

 



Det har gått en vecka sedan den där dagen,

men jag har inte kunnat skriva om det.

Allt gick så fort, det var så oväntat........

 

 


Om man ser bilden ovan, som är tagen två veckor innan hon somnade in,

finns inga tecken på att hon mådde dåligt alls.
Det enda som fanns, det var en olustig magkänsla hos mig,

som jag hela tiden försökte slå bort.

 

Kunde se att hon vid något tillfälle hade lite besvärligt att resa sig från halt golv, 

men det hände bara någon gång.

Eftersom vi fått så mycket snö, och tjejerna älskade att busa,

tänkte jag väl att hon sträckt sig....eller?

 

 


Hur som helst, jag bokade tid för en koll, min oro gav ju inte med sig.

Man fick fram en liten reaktion på smärta i ett knä, inte mera.

Det var fredag, så vi kom överens om att ge henne smärtstillande över helgen,

och återkomma vid behov.

 

Så förändrades allt!

Tjorven kom inte opp själv, kunde inte gå utan hjälp....ÅÅH så ont hon hade.

Till djursjukhuset igen, blodprover visade en skyhög sänka,

så vidare till rtg.

 Där fick vi svaret!

Skelettet var som pulveriserat.....denna vidriga "parasit" vid namn CANCER

åt bokstavligen opp hennes ben i kroppen.

Osteosarkom!

Skelettcancer är ett mycket smärtsamt tillstånd.

Oftast finns redan metastaser i kroppen.

 

Tjorven drabbades av den mest aggressiva varianten,

som på mindre än två veckor hinner förstöra allt.

Det fanns inget vi kunde göra, annat än hjälpa henne att få slippa från smärtan.

 

Tjorven somnade lugnt o fridfullt i mitt knä, hennes ögon släppte inte mina,


och svansen vajade ända till slutet.

 

Att skriva ner det här är så tufft, hur mycket tårar finns det?

Jag/vi går sönder......det gör så ont.

  

 



Nu är dom samlade igen, våra älskade tre "musketörer",

Ronja, Skorpan och Tjorven.

      

   


Tjorven, Skorpan, Ronja   

 

 



Skrållan var med o sa adjö av sin fina mamma,

men så klart är hon nu lite förvirrad.

Sitter o väntar vid grinden......så svårt att se henne så här.


 


Just nu vet jag inte hur jag ska komma vidare,

så mycket tragiskt har hänt, och det verkar inte som det vill ta slut.

 

Min önskan är nu att Skrållan kommer må bra igen, för första gången ensamhund,

trots saknaden av mamma Tjorven.

 

Vi känner oss helt förvirrade, går liksom inte att ta in....


 


Var rädda om varandra.

 

Kram

Susanne

Av Susanne - 30 november 2022 20:30


Såå mycket snö vi fick!

Är man en berner så älskar man just vintern,

och jag blir glad över att se dom busa i snön.

Härligt!!




Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå,

att acceptera, att lära sig leva med det nya i livet.

Är väl inte riktigt där ännu, tar en dag i taget o gör det bästa jag kan.

Det gör jag!

Till min hjälp med detta har jag dom bästa....Familjen så klart   

Maken, barnen och barnbarnen, vännerna,

och sist men inte minst, HUNDARNA!


   


Det kommer bli bra en dag, men det tar tid......Tid med smärtor, medicinering,

läkarbesök o provtagningar, men jag fixar det!


Kommer ut varje dag med dessa två flickor,

och det mår man bara bra av!

 

 


Är helt övertygad om att djuren känner av hur vi mår, 

precis som vi kan känna hur dom mår.

Dom är alltid där, vid min sida,

får mig alltid att skratta med sina tokiga upptåg.

 

 


Eller så lägger dom bara sitt huvud i mitt knä,

det räcker långt för mig.

 

 


Allt kunde varit så mycket värre, så jag är ändå glad.

Jag kan röra mig igen, klä mig osv.....Tacksam!

 

 


Några härliga vinterbilder blev det också dom snöiga dagarna, bäst att passa på,

för man vet aldrig när allt regnat bort.

 


Alltid någon som kollar mig......"Ramla inte nu matte!!"

 

Var rädda om er, tag vara på det/dom som betyder något i livet   

 

Kram

Susanne

Av Susanne - 8 november 2022 22:16


Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka.

Hyrt mysiga stugor på olika platser. 

Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.

 

Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser,

tänkte jag att det kommer nog bli tufft att fjällvandra,

men, med lite envishet, och lyckade operationer, har det gått så bra.

 

I år kunde väl ändå inget mera hända innan vår planerade resa.....eller?


    



Måste också säga att den här veckan betyder så himla mycket för oss.

Bara glädjen det ger att se hundarna njuta precis lika mycket som vi....fantastikt.


Hur som helst!

En tid innan avfärd, hade jag fått smärtor i en ljumske som inte ville ge med sig.

Tänkte väl först att jag sträckt mig, är väl inte den försiktigaste på dom dagliga skogspromenaderna.

Och nej, jag erkänner att jag inte ens reflekterat över att jag blivit liiite äldre.


Frågan var nu, skulle vi åka,

skulle jag klara av alla halvlånga vandringsleder vi planerat att gå opp på fjällen?

Ja vad tusan, det går.....


Vi fick en fantastisk vecka, underbart väder, allt var härligt....förutom ljumsken då.

Aj som tusan är väl en mild beskrivning, nätterna var värst, 

men lite smärtstillande så gick det.



 

Skrållan!



Efter att vi kommit hem var jag tvungen att få den där ljumsken kollad av läkare.
Som vanligt, höll jag på att säga, blev en del gissningar,

och allt slutade med sprutor i ljumsken, så nu skulle det nog bli bättre.

Hoppades vi!


Några dagar senare kom jag inte opp ur sängen på morgonen.

Benen gick inte att lyfta.

Kunde inte heller röra mina armar.

Såå otäckt!

Jag blev rädd.


 


VAD HÄNDER???
Hade fortfarande en tanke om att det säkert "går över", men det blev bara värre.

Då kom mitt "katastroftänk" fram. Jag var så ledsen, och smärtan var verkligen outhärdlig.

Var tvungen att få hjälp med precis allt, t o m toalettbesöken.


Nya läkarbesök, och massor av prover!

Ingen behandling kunde sättas in förrän svaren kommit tillbaka från labb.


   

Efter en "resa" i gondol till toppen av fjället!



Hade jag verkligen inte kännt något annat konstigt i kroppen,

sjukdomskänsla, trötthet, huvudvärk, feber?

Frågorna o undersökningarna var många, men NU måste jag få ett svar.


 


Hundarnas betydelse under denna tid av ovisshet var tröstande.
Dom kände så klart att jag inte var ok, var alltid vid min sida,

ett huvud eller en tass i knät.

Betyder så mycket när man är rädd.....


Måste också nämna min fina familj, som alltid finns där o tröstar,

och så klart mina kära omtänksamma vänner.

Utan er alla vore jag ingen.


Jag har nu fått svar, påbörjat en långvarig och mindre rolig behandling.

Men jag ger inte opp, inte alls, jag SKA komma ur det här också.


Skulle vilja säga ett litet "JÄKLA SKIT", vilket så klart inte hjälper alls.

En dag i taget mot målet, sakta men säkert ska jag bli frisk igen......men jag får inte ha så bråttom.

Det är svårt!



Finaste tjejerna, Tjorven och Skrållan!  



Har inte skrivit på jättelänge här, men kände att jag ville skriva ner lite, precis nu!

Och så kommer dom där orden som vi  alla säger alltid.....

Tag vara på varje dag, var rädda om er och varandra,

man vet aldrig vad som kan hända i morgon.


Kram från mig

Susanne

  

Av Susanne - 30 april 2022 23:35


Hur tar man bäst vara på en dag som denna?

Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa.

Som här t.ex, och med hundarna så klart!




Vackert!


   



Tjorven har varit här tidigre, och satte full fart mot vattnet,

så fort vi lämnade bilen.

"Kom igen nu då!!!"

  



Även Skrållan älskar att simma!

Hon satte fart mot svanen långt därute...."Heeej kompis, ska vi leka lite?"

Så klart var inte svanen särskillt leksugen, så Skrållan fick vända.

Hittade en fin pinne på väg mot land, så den tog hon med sig.

Hade inte varit kul om hon kommit med en svan!!!   

 



Kanske inte smartaste sättet att bära en pinne!!


   



Så där ja, det var bättre   


 



Vad är det bästa efter en simtur??

Att rulla sig så klart!

Tjorven njuter!

(Och förvandlas till en slags igelkott, med pälsen full av vass)   

 



Sötnos 

  

Tänk va, det var inte alls länge sedan vi trodde vi skulle förlora henne.

Är så otroligt tacksam över att hon klarade sig, och mår prima i dag.




Är det inte dags för matsäcken nu??

Börjar bli lite sugen.....


   



Att sitta på klipporna och bara njuta i vårsolen, det är livskvalitet det.


 



Vi hade en bra bit tillbaka till bilen, vilket på sätt o vis var bra,

för då hann hundarna torka lite.




Skrållan i blåbärsriset!


   



Man blir visst väldigt pigg av att simma i havet,

som säkert inte var jättevarmt 

  



Nu återstod bara en sak när vi kom hem!!!

Torka hundar!

Men med hjälp av en bra hundblås, så går det som en dans

    

Gillar ni också utflykter?

Hur ser er bästa hunddag ut?


Det var allt från mig för denna gång


Allt gott

//Susanne




Av Susanne - 23 april 2022 18:24


Långa utflykter blir det inte riktigt varje dag, så klart,

men dagarna innehåller alltid HUND.


Träning tycker vi är kul, i olika former.

Lydnad är inget vi tävlar i, men att underhålla vardagslydnad,

och ibland lägga till något nytt, det är både utmanande och roligt.


"Ska vi sätta igång nu, eller??"



"Ska bara leka lite först!"

   



Tjohoo, vad kul den här leksaken är!!"


 



Men kom igen nu flickor......ni får fortsätta senare...  

Ser ut som Tjorvens huvud hamnat åt fel håll!

Som sagt, bästa leksaken, för tillfället.

  



Stolt Skrållan (som tror hon vann kampen)

Mamma Tjorven låter henne vinna! 

 



Skön dag, lyckad träning, tjejerna var taggade, båda två.

Så fortsatte leken!

 



Är så glad över att se deras lek tillsammans.
  

Tjorven är sig själv igen, busig, glad och roligt, efter såå mycket elände,

och Skrållan har återhämtat sig fantastiskt snabbt.

Jag njuter varje dag av att ha dom i mitt liv.


 


Allt gott 

  

Susanne



Av Susanne - 21 april 2022 20:52


Nya utflykter, alltid roligt!

Bara att njuta dessa fina dagar, tämker jag.


Tjorven just kommit opp ur vattnet, och kände visst för att "posera" lite   

 



Vad gör man inte för en liten godbit!

  




Lite vila för en kort stund, innan vi simmar vidare...


   



Efter en dag med bad blir det torkning av pälsar!   

Skrållan färdig, som ny igen 

  

 


Nu laddar vi om för morgondagen och kompisträff!

Alltid lika roligt

  

Kram

Susanne


Av Susanne - 20 april 2022 19:39


Säg aldrig "Det är bara en hund!!"

För oss hundägare är det så mycket mera.

En trogen vän, som tyvärr allt för ofta lämnar oss alldeles för tidigt.


Känner ofta att "Nu får det väl ändå vara vår tur att ha hundar som INTE blir sjuka!" 

Senaste året har varit hemskt.


Bild från dagens utflykt, tillsammans med en kär vän...

 



Tjorven   

 



Och "lilla" Skrållan   

(som inte är så liten längre)   



Trampa vatten, det är jag bra på, säger Skrållan......

och väntar o väntar på att en pinne ska kastas ut i sjön.

För trampar man vatten och väntar, ja då tjänar man liksom massor tid!!  


   



Mamma Tjorven ääälskar simning   

 



I dag saknade vi allas vår vän Kicken   

Han har funnit med oss hela sitt liv.

Men för en tid sedan blev han hastigt väldigt sjuk,

så sjuk att inget kunde göras 

och han fick somna in med sin älskade matte vid sin sida (som alltid) 

    

 



Märktes så väl på tjejerna att något inte var som vanligt i dag.




På något märkligt sätt går livet ändå vidare....

Men det ingen kan ta ifrån oss, det är alla fina minnen vi för alltid bär med oss i våra hjärtan.


 



Var rädda om er, varandra och livet.

Kram   

  

Susanne


instagram.com/happy_bernese_days/

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards