quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - Måndag 24 april 19:18



Joorå......det börjar arta sig i flocken!!
Ingen är lyckligare än jag, så klart......(Joo, kanske några till)


Skorpan mår bra, Tjorven mår BRA, (äntligen) och vi kan börja leva det där hundlivet vi älskar,

med sköna promenader.

Utforska nya platser, nya skogar, nya äventyr helt enkelt.


Skorpan och "lilla prinsessan" Tjorven!



Finns nog inget bättre än att se glada, pigga hundar...




Skorpan ÄR en mycket speciell individ, på flera än ett sätt.

Att lära känna henne på riktigt, förstå henne, det har tagit lite tid och kliande i håret, 

men i dag kan jag bara säga att det har varit värt varje dag av "bekymmer".

 



Så har vi då så klart, vår "gamla dam".
Ronja, alias "klok-som-en-bok".


"Vadå gammal???"

"I min värld är ålder bara en siffra"




"Näääe, nu kan jag inte sitta stilla längre....!"

Svårt det där, när benen är fulla av spring, tycker Tjorven.

 



En kompis med på promenad!
Kicken, som väl inte riktigt är överförtjust i en "smått galen bernervalps" framfusighet.




"Men Kicken.....jag tycker ju om dig.....kan pussa lite på dig om du vill!"

 

 



"Haha, jag veeet att han kommer gilla mig jättemycket väldigt snart.....eller vad tror ni?"

   



Gruppbildsdags!

Ronja, Skorpan, Tjorven och Kicken!




Fina Skorpan ❤️ 




Tre trallande jäntor!


   


Hoppas jag inte gör bort mig nu, när jag törs skriva att alla tre hundar äntligen mår bra.

Och dessutom gör dom det samtidigt!!!

Fantastiskt!


Happy happy Me 


Kram kram

Susanne



ANNONS
Av Susanne - Fredag 7 april 22:03



Det har gått lång tid nu, men så kände jag att det var dags igen!

Dags att försöka låta livet gå vidare, trots att jag för ett tag kände det som omöjligt.

Det kommer inte alls bli massor av tråkiga ord om mig (det är ju faktiskt en hundblogg)

men vad gäller just hundarna, det tänker jag nu skriva några ord.


Så klart har vi gjort en hel del utflykter,

även om det pga av alla omständigheter inte blivit i samma utsträckning som förr.


Den här bilden är från en av dom senaste turerna, med tre rätt friska hundar.




Att ta sig ett dopp, och även en simtur,

det är inget man kan låta bli om man är en badtokig berner.

Trots att isen låg kvar!

BURR!!


   


Gissa att jag stod på land med hjärtat i halsgropen,

när jag plötsligt fick se Tjorven i full fart,

rakt ut på den svaga isen.

Som tur var, slutade allt bra, och det blev endast simning i öppet vatten, intill land.


 



Nu till Tjorven!
Redan före jul började hennes mage krångla.

Oroade mig inte jättemycket först,

valpar har ju en förmåga att stoppa både det ena o det andra i munnen.

Men, så tyckte jag mig se tecken på att det inte stod helt rätt till.

Dessa tecken tolkade jag som att hon fått mask.

Inte hela världen, kan man ju tycka (men nu vet jag bättre)


Det blev avmaskning så klart, och jag är inte alls "kvackelmagad".....men fy för tusan.....

Lilla goa "prinsessan", hon var så full av mask, jag har aldrig sett något liknande,

trots ett långt hundliv.

 Dessa äckliga, slingrande kryp, som tog ett tag att bli av med,

hann tyvärr ställa till det riktigt ordentligt i hennes mage och tarmar.

Klart jag kan förstå att maskar inte bara finns o lever där, utan att ställa till med skador,

men att det skulle kunna bli så illa, det hade jag ingen aning om.


Att hon dessutom tuggade i sig stora delar av en julkula av glas,

det mådde ju inte magen ett dugg bättre av.


Allt det här har inneburit många veterinärbesök, flera perioder av akut inläggning på djursjukhus,

men inget har fått hennes mage att lugna ner sig.

Tjorven rasade i vikt, så klart, och hennes allmäntillstånd har varit allt annat än bra.

En fredagskväll var vi rädda att förlora henne, och fick snabbt  åka in akut......

Det är ju så hemskt (som ni alla vet som har djur) 

Man står så maktlös, och orolig och rädd, vill bara hjälpa,

men vet inte hur.


Men så plötsligt, efter över tre månader, vände det.

Faktiskt lite av en slump.

Vi har så klart behandlat med diverse preparat och foder under den här tiden, 

men inget har hjälpt.

Så träffade vi en veterinär, som berättade att man sett vissa "bieffekter" av kontrastvätska,

att det skulle kunna lugna oroliga magar.

Hon frågade om jag ville prova, vilket jag så klart ville.

Efter tre dagars "behandling" blev magen bra!


Nu har hennes mage varit bra i en vecka, den första veckan på över tre månader,

och gissa att man jublar över det!


Nu hoppas vi och håller alla tummar att alla tre tjejer håller sig friska en lång tid framöver.

Det känns som vi tillbringat så mycket tid bland veterinärer,

så det räcker och blir över för resten av deras liv.


Lite mera bilder från en skön dag på nya marker,

som själklart innehöll vattenlekar.




Så underbart att se även Tjorven njuta med sina bästa vänner.

 


Ronja o Skorpan har varit snälla och visat Tjorven allt dom kan....som att njuta av vatten, t.ex. 

   


En allt annat en ren Skorpunge.....men vad gör väl det.
Att se dom rusa runt o ha kul, det får mig att må bara bra.


 



"Vi kan faktiskt vara stilla också.....för en stund!"

 



"Och vi badar även i rent vatten ibland"



Look-Alike!

      



"Bir det bra så här?"
Sötaste lilla Tjorven, som skrämt slag på oss allt för många ggr nu.

  

 



Skorpan, helt återställd efter allt hon gått igenom!
Tillbaka till sitt vanliga, galna o tokiga jag.

Inga mera smärtor.

  

 


Sist men inte minst, Underbara Ronja.
Det är hon som håller ordning på dom "små", talar om vad som är rätt o fel.

  



OM man skulle vilja ha en bild på tre rena hundar,
då får man vara lite snabb, och fota i starten av promenaden.

Det blir en viss förändring under utflykternas gång, kan man säga.


 


Jag vill också rikta ett stort stort tack till alla er

som på olika sätt hört av er till oss under den här jobbiga tiden.
Man blir både glad o varm i hjärtat av att så många bryr sig om.

Känner värmen från er.


Varmaste kramar

Susanne

ANNONS
Av Susanne - Lördag 14 jan 20:16



Visst fick vi snö!

Alldeles lagom  mycket!

Härligt, tänkte jag, och njöt av att se hundarna busa i snön, 

utan att bli det minsta skitiga.

Så klart varade inte det här under någon längre tid, men vi roade oss så länge vi kunde.


Det är också mycket roligare att fota, när snön gör allting mycket ljusare.


 



"Tjohooo, man får liksom nytt "bernerliv" när snön lagt sig som ett mjukt täcke!"

 



  Den här tjejen, Skorpan, hon har inte mått riktigt bra under en lång tid,

och det värsta av allt, det är att ingen orkat lyssna på mig.

Men, jag hade ingen tanke på att ge mig, jag kände att något var fel.....

Till slut har jag med hjälp av "kontakter", äntligen träffat veterinärer som hörde vad jag sa, 

och dessutom trodde på mig.

Nu har hon genomgått undersökningar av olika slag,

och det är konstaterat att hennes problem berodde på smärtor i buken....(inte alls på rädsla för vildsvin, som någon föreslog)

Vi har nu fått bukt med hennes problem, och hon mår såå bra, är precis tillbaka till sitt vanliga galna jag.

Vad är då orsaken till det onda?

Förmodligen startade det med den ständigt återkommande historien om majskolven,

som låg och irriterade i magsäcken i över fem veckor.

Man såg spår av sår i magslemhinnan, och även i tarmarna, hela systemet har varit irriterat.

Tänk så mycket den där majskolven ställde till det. 

Gissa att jag är glad!!!


Och säkerligen även Skorpan!!!


 



Så var det då Ronja!

Hon gillar ju fart o fläkt, inte mycket i hennes liv som går sakta o långsamt.

När den första snön kom, och glädjeskutten blev för många,

då sträckte hon till sig ordentligt, och hade det lite kämpigt i några dagar.

Men, med hjälp av IR-terapi hos vår duktiga vän, och det fina "Back on Track" täcket som vi fått i present,

så repade hon sig ganska snabbt.

Hon är allt bra härlig, med all sin energi o glädje.

Ronja är ju inne på sitt nionde år nu, vilket inte märks av alls.

Jag vet dock allt för väl att saker o ting kan ändras på ett ögonblick, 

så vi tar vara på varje dag, njuter av varandra så mycket vi någonsin kan.


Att dra och samtidigt springa fort, det är nog bland det bästa som finns, om man frågar Ronja,

men det är kanske inte många som vågar åka med på hennes turer.


 


Finaste Ronja   

 



En kvar!
Tjorven!

Vad har hänt med henne?

Joo, julgransplundring, det tyckte nog hon det var dags för,

när hon helt enkelt bestämde sig för att börja plocka ner kulgranskulorna.

Visst vet man som valpinnehavare att valpar hittar på hyss,

men granen hade stått orörd och varit helt ointressant i flera veckor, så jag trodde nog faran var över.


Hittade henne med en halv glaskula i munnen.....den andra halvan var uppäten!!!

Plockade ur glasbitar ur munnen på henne, mellan tänderna, och hoppades att hon inte svalt något.


SPARRIS!!

Det fick hon massor av, och avföringen innehöll många glasbitar.

Dom flesta ganska små, men en o annan allt för stor, och det fortsatte många dagar.

Hur kunde jag sedan vara säker på att allt kommit ut?

Näe, det kan jag så klart inte vara......jag kan bara hoppas.

Glas syns inte på slät-rtg, då måste man använda kontrast, och jag hoppas slippa....och hon mår helt ok.


 



Man kan säga att dom senaste veckorna varit lite mera än lovligt jobbiga!

Jag har en ful ovana att oroa mig alldeles för mycket, och det har jag verkligen gjort.

Men slutet gott, allting gott....


Jag ska inte orda mera om tråkigheter nu,

bara tacka ännu en gång för allt stöd jag fått efter min mammas bortgång.

Tiden fram till gårdagens begravning har jag varit sysselsatt med allt praktiskt som måste göras,

och det finns kanske en mening med det också.

Att man är sysselsatt, hinner "landa i sorgen", hinner förstå...


Gårdagen blev så fin, precis som det var tänkt,

och trots att jag för en stund inte trodde jag skulle klara av det,

så gör man ju det.

Gråt är på något sätt även befriande.....


      



Kul med tunneln, tycker Skorpan!


 


"Jag tar nog ett varv till.....!"



En "Skorpa", som nu mår bra!"   

   



Tjorven med bästa "lektanten" Skorpan!

  


 


  


 


Trots en fortfarande lite halvdålig mage, mår hon rätt bra, den lilla prinsessan.


 


Några bilder i solen.....

 


 


 


Kramar 

Susanne

 

Av Susanne - Lördag 7 jan 23:06


Joorå, solen lyser och himlen är blå,

snön ligger och glimmar på marken.......perfekt med andra ord!

Om man dessutom älskar att fota, då är det bästa man kan önska sig.

Men vad händer????


Jaa, inte vet jag, vet bara att det tydligen måste hända något mindre trevligt heeela tiden???


Klart jag fotat en del, men den huvudsakliga sysslan är väl att oroa sig.....Över vad, undrar kanske någon???


Dom här tre damerna, så klart!



Ska man skratta, eller kanske gråta?

Gråta har jag ju gjort så mycket den senaste tiden (och lite innan det också)


Knappt man kan tro det är sant, men osanningar ligger ju inte för mig.


Jag törs inte yppa något ännu, det kanske är att utmana ödet, tänker jag,

men jag tror, kanske kanske, att faran är över i morgon.....nu säger jag kanske....

och hoppas hoppas.....


Fortsättning följer alltså i morgon.......hoppas jag.


Kanske är det vandrande pinnar jag ska ägna mitt liv åt???


Kramar från en något bekymrad matte.


Susanne

 

Av Susanne - Måndag 2 jan 13:04



Näe, landat har jag inte gjort, har svårt att ta in det som hänt,

vilket väl beror på alla praktiska detaljer som måste göras.

Men det får ta sin tid, när begravningen är över, så kommer nog verkligenheten ikapp,

och jag får ta itu med den.

Vi sörjer ju alla på olika sätt, men hur gammal min mamma än var, så var hon min mamma.

Vi delade allt, ända till sista dagen.

Och trots min stora fina familj, som ju finns omkring mig, kommer jag inte ifrån känslan av ensamhet.


Nu är i alla fall allt ordnat inför begravningen, och allt är enligt mammas önskan.

(jag är så glad att vi även pratade om det, hur hon ville ha det)

Det kommer bli såå fint, det är jag helt säker på.


Jag kan känna hennes närvaro, hon sitter på min axel och ger mig stöd,

och även sina åsikter.......känns tryggt.


Vet att jag har tackat o tackat för allt stöd från er därute i etern,

men det har verkligen betytt mycket för mig....så jag säger tack igen till er alla.


   

Så tänkte jag även lägga in några bilder....på flickorna......dom kommer här!


Tokiga Skorpan! 

Man kan undra om hon medvetet försöker få mig att skratta?

"Så här då matte.....blir det bra om jag hoppar opp i tunnan och sätter mig?"




Tjorven!

Svårt att se hur fort hon växer när man ser henne varje dag,

men bilderna gör att jag förstår, och inser att hon inte alls är så där liten längre.




Min vackra "dam", Ronja.....Kan inte fatta att hon är så gammal som hon är.

Var försvann tiden?

           



"Ser du oss, ser du oss?"




"Lilla Tjorven" som så klart snabbt lärt sig att göra som dom stora tjejerna!
Hoppa opp på en höjd, och sitta lite tjusigt.




Gräva är ännu en favoritsyssla!

"Ska bara försöka flytta lite på den här lilla stenen, tänkte jag!"




Skorpans "mående" håller i sig,

och jag blir mer o mer övertygad om att det här kommer bli,såå bra!

Samma knasiga hund, som är så fylld av glädje.

Hennes glädje är faktiskt väldigt smittsam, vilket inte gör mig ett dugg, haha




Tjorven, Ronja, Skorpan.





"Se så fint jag kan sitta o sträcka på mig!"

     



Skorpan, med sina pigga ögon, som gör mig,så full av hopp.




Ronja vet preciiiis hur man gör för att charma.






Vi tre!

Tur jag har er, när livet känns tungt o jobbigt......då,finns ni alltid där vid min sida.

Underbara hundar, det är vad ni är.




"Ja jag gör som Ronja, då brukar allt bli bra!"




Inte mycket päls, en ganska ranglig kropp, men vad gör det,

när man är världens goaste "prinsessa"




Vi tränar o tränar, vareviga dag, på våra skogsturer.

Och en vacker dag, då kanske vi får till en riktigt fin "sittning".

(skojar bara, några fina sittningar är rätt oviktiga i min värld)




Så, nu är det inga flera bilder.....tack för tålamodet.....hihi.


(Om det skulle vara någon därute, eller om ni kanske vet någon, som ev har en sennenvagn stående, och som inte används, då skulle jag bli så glad om jag fick köpa den, då jag inte längre får ha kvar den vi har nu)


Kram från oss

Susanne



Av Susanne - 13 december 2016 20:15


Det verkar inte riktigt vilja ta slut ännu, på allt tufft i livet.

Prövningar avlöser varandra, men på något sätt kravlar man sig opp över ytan igen.

Men visst funderar man lite ändå......


Några som inte bekymrar sig i onödan, det är så klart dom här tre.

Tok-Töserna!

Dom passar på att njuta av dagarna med varandra, genom att bara ha roligt.



     

Tror alla hundägare kan känna samma gläjde som jag, bara genom att se sina hundar ha kul.

Det behövs inte mycket alls, egentligen, för att glömma för en stund.


        


ATTAAAAACK!

(Galningar)



Bästa lektanten Skorpan...men jag tror hon gillar det här lika mycket som Tjorven gör.

       

     

Fina Skorpungen.
Hon gjorde ett antal undersökningar förra veckan, för att om möjligt få ett svar.

Ett svar på vad hennes problem beror på.

Frågorna har varit många, samtal med "förståsigpåare" ännu fler,

men jag tror att många valt att inte lyssna på mig.

Nu har jag träffat på några härliga veterinärer som faktiskt förstår,

och vill komma fram till ett svar.

Ingenting är klart ännu, men ultraljud, gastroskopi, coloskopi är gjort.

Nu väntar vi på svar på ett antal biopsier som togs, vilket kan ta lite tid......

men det är på gång!!!

För tillfället mår hon rätt ok, vilket jag är såå glad över.



Innan jag fortsätter......

I dag hände det jag visste skulle komma......och att skriva ner orden är såå hemskt.

Torkar tårarna som faller mellan raderna, men vill ändå fortsätta skriva....

Den tidiga morgonens telefonsamtal fick mig helt ur spår.

Hörde bara orden....."Vi hittade din mamma död"....

Orden ville inte gå in i mitt huvud.....kunde inte förstå, ville inte....

Trots att jag ju vetat så länge.

Allt brast....tomt o tyst.....Det har alltid varit vi två, ända sedan barndomen, 

och nu är det slut....

Jag vet jag vet, jag är såå jäkla känslig, som ju så många av mina sk vänner "anklagat" mig för att  vara. 

Skit i det ni, säger jag till er i dag, det är mitt val, inte ert.


Min lilla fina mamma, hon slutade leva i dag,

men kommer för alltid finnas i mitt liv, vara med mig alla dagar.....det har vi bestämt, mamma o jag.

På sätt o vis är det nog tur att det är så mycket praktiska detaljer jag måste ordna nu,

det hjälper mig att hålla mig över ytan.


OCH, så klart har jag mina nära o kära, dom finns alltid där.....




Dagen då Skorpan var inlagd, behagade solen att titta fram från sitt gömställe.

Ronja, Tjorven och jag tog en promenad utmed Göta Kanal, där vi också fick en del vardagsträning.

En liten skällande vovve visade sitt misstycke när det gäller Tjorven, som i sin tur snabbt ställde opp sig,

och försökte se så tuff ut som möjligt.

Lyckades väl så där....den lilla skällande hunden fortsatte verkligen skälla.....




Brygghäng i solen.


         


    


Och så blev det snö!!


   

Snö OCH sol...perfekt!




"Tror jag älskar snö, matte!"




Inte nudda marken!




T o m Ronja tar sig en lekstund med valpen ibland!




Söt liten fluffboll.




Skorpan o Ronja.




Tripp-Trall-Trull...




Ett såå vackert ljus på himlen......



En lite "hoppig" text, kanske, men det är rakt av bara, från hjärtat.

Som jag känner.....


Kram

Susanne

Av Susanne - 7 december 2016 21:45


Dagarna rullar på, det känns som att Tjorven varit här hos oss för alltid.

Hon är såå lätt på alla sätt, har ingenting alls att "klaga" på faktiskt.

Men så har hon ju två goda föredömmen att ta efter, så klart.

Vi har redan hunnit med ett akut besök hos veterinären förra veckan,

då hon helt plötsligt blev dålig.

Allt gick så snabbt, och när hon skulle gå ut till bilen orkade hon inte gå själv, utan fick bäras.

Hon hade blivit förgiftad av "något", som väl ingen riktigt vet säkert vad,

men troligtvis en mus??

För att inte göra den historien allt för lång, så mår hon i dag bra igen, tack o lov.




Eftersom vi åker o simmar regelbundet, har det varit självklart att vänja även Tjorven vid det.

Många av er minns säkert Skorpans envisa simträning när hon var liten.

Hon kämpade o kämpade, och till slut gick det ju som bekant som en dans.


   



Tjorven ville gärna prova på att göra som dom stora hundarna förra veckan,

så lyftes ner i vattnet lite försiktigt, och så bara simmade hon iväg!

Som om hon aldrig gjort något annat.

En riktigt duktig simmare!




Fort gick det också!

Det såg verkligen ut som hon gillade det.


 


Ronja har tagit lite tid på sig att tycka om den nya medlemmen i familjen.

Inte så att hon var dum på något vis, näe, hon höll sig mera undan den lilla hyenan.

Men nu inser hon att hon faktiskt är en kul liten lekkompis till.


 


"Bäst att vika in svansen ordentligt!"

  

 



Det här med gruppbilder har vi också "tränat" lite på.

Är man tillräckligt snabb bara, så kan det gå vägen.......(men bara ibland)


 



Under Skorpans fyraåriga liv, har hon fått genomgå alldeles för mycket, (tycker jag)

Från hon var ett år, har hon opererats flera ggr, behandlatrs för diverse annorlunda diagnoser,

men alltid kommit igen med full kraft.

Jag har inte skrivit något tidigare om hennes nuvarande problem, det har varit så luddigt allting,

och det har varit allt annat än enkelt att få en veterinär att lyssna och förstå.

Men nu äntligen kanske vi kan få ett svar, och då också hjälpa henne.

Jag är såå lättad, bara det att någon förstår att det är ett problem.

Jag bara hoppas hoppas hoppas, att den undersökning som ska göras på fredag, kommer ge oss ett svar.

Fina Skorpungen, den här veckan har varit/är jobbig.

Efter två dagars skonkost, är det fasta i två dagar!!!

Att enbart erbjuda en hungrig berner en skål vatten,

det kan jag säga, tas INTE emot med jubel, precis

Men minsta "fusk" innebär att undersökningarna inte går att genomföra, så vi kämpar på.

Koloskopi + Gastroskopi, och ultraljud kommer att utföras,

och jag håller alla mina tummar för ett svar.


 



Ronja ser till sina bästa vänner på allra bästa sätt.

Hon är verkligen så omhändertagande.


 



"Men kan jag inte bara få en liten liten smakbit av något slag?"

"Bara lite lite....?"


Näe, istället kom matte med lavemang!!!

Vad sjutton ska du göra, sa Skorpan......men stod så stilla, och var så duktig.

Tre omgångar till innan fredag, ska vi hinna med.


 



När Skorpan o Tjorven leker, då ser man alltid Ronja hålla ett extra vakande öga på dom båda.

Inte värt att det går för hett till inte, för då talar hon tydligt om att det inte är ok.


 



På toppen......


 



....liksom Ronja....


 



Att fota fina "ståbilder" är väl inte min grej, precis,

men när Skorpan ställde sig så här fint, då var jag så klart tvungen att föreviga tillfället.


 



"Jag gör preciiiis som dom stora töserna, jag!"

"Här letar vi efter något....jag vet inte VAD....men jag låtsas!"   


 


Uhps!

En bild till med tre hundar....det tar sig   


 



Vi har varit mycket hos min lilla mamma,

och Tjorven blir stormförtjust när hon får ligga o kela i hennes säng.

För att inte tala om hur glad min mamma blir.


Hur mår hon då?

Det finns ju egentligen bara ett svar.....hon blir sämre o sämre.

Jag ser hur hon försvinner från mig mer o mer....det är tungt....ögonen fylls ofta av tårar... 


 En lite uppdatering om vad vi har för oss, även om detaljerna utelämnats.

Men OM jag nu kan få några svar efter fredagen, då ska jag skriva ner allt om Skorpans "problem".


Håll gärna en tumme eller två för henne på fredag.


Kramar

Susanne

Av Susanne - 20 november 2016 21:45


Att påstå att allt är bra, det är väl en överdrift.

Men jag tänker inte nedslås av allt som händer, heeela tiden,

utan ändå försöka se saker o ting från den bästa sidan.

                

         Det ofrånkomliga kan man ändå inte göra något åt, det går inte att stanna tiden.

Har ibland skrivit om min lilla mamma, inte några massor, men lite.....

Vi, dvs hundarna o jag, är hos henne varje vecka och "terapiar",

vilket är mycket uppskattat av alla boende.  

För en tid sedan hamnade hon på lasarettet, och jag fick ett telefonsamtal med frågan,

om jag kunde åka dit, så fort som möjligt. 

Just där o då kom allt över mig.......Livet är inte oändligt.

Min mamma är gammal, har levt ett långt o fint liv, men hon fyllde 93 i somras, och är trött.

Hon vill inte mera nu.




Klart jag förstår, men vad hjälper det mig?

I hela mitt liv, har det alltid varit hon och jag.

Nu ser jag en väldigt snabbt förlopp, det går i rasande fart, och jag vill skrika STANNA!!


Trots att det blir svårare o svårare att kommunicera, var hundarna o jag hos henne i helgen.

Skorpan, som vanligt, i hennes säng, Ronja vid hennes sida, och så Tjorven, lite överallt.

Vi log åt dom....tillsammans.....




Nu blev det skrivet, det jag inte tänkt från början,

men så är det väl när orden kommer från hjärtat, kanske.

    


När solen visade sig från sin bästa sidan i dag, åkte kameran fram i ett nafs,

och hundarna fick posera lite....OBS! Ironi!!




Tjorven Tjorven, du är allt bra gullig du!

Men!

Det finns ändå en hel del saker som man bör lära sig här i livet.....

        



Ännu en gång har Skorpan besökt veterinär,

för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om.

Jag vill inte gå in närmare på varför ännu, och jag hoppas min magkänsla är uppåt väggarna fel.

Utredning är påbörjad, och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi har ett svar,

ett svar på min känsla......




Ronja mår bara bra, tar livet som en lek, hoppar o skuttar som bara hon kan.

Visar opp alla sina färdigheter för vår nya lilla prinsessa....




"Snälla snälla Ronja.....kan vi inte leka lite lite, du o jag?"


    


"Ska bara pussa dig lite i örat"




Vårt lilla "team"   




Så en liten berättelse om ett spengummi!!


Det här är den absolut bästaste leksaken, alla kategorier!

Just dom vi har, är en "gåva" som hängt med länge länge, utan en enda liten spricka.

Skorpan ställer mer än gärna opp på lite dragkamp.

       



"Kom igen då, dra!"


   

      

En rolig lek som kan pågå under lång tid.




Men så, helt plötsligt, ligger spengummit där......Ronja, som suttit o kikat på leken,

blir så sugen på lite bus, att hon försiktigt smyger fram.....och lyckas ta det, utan att någon märker.




Kvickt som bara den, trippar hon iväg och gömmer sig, och sitt fynd.....




"Puh, ingen såg mig.....hahaha!"




Och när alla minst anar det, då kommer hon skuttandes, som skjuten ur en kanon,

med spengummit i högsta hugg......"TJOHOOO, nu leker vi brudar, kom o ta den om ni kan!"

"Tok-Ronja", du är allt bra rolig du....alltid ett hyss i bakfickan!

    



"Tjuv-Tjorven"

Alla saker man får ha, dom går så klart inte jämföra med det som är förbjudet.

Nu var inte det här något som skulle sparas, men den låg inte heller bland leksakerna.


"Så nu är den min, för jag har hittat den!"

 



ALLA uppskattade en riktig dragkamp!

      



Förvandlingen gick snabbt!




Snart fanns bara trassel kvar.....




Ronja älskar att slita saker i stycken,

så även denna. Och allt lär hon ut, till alla dom som vill!




Uppfostring i övrigt hjälps alla åt med   


"Hörde du vad jag sa, Tjorven!!"

"Bit INTE i svansen!"

 

"Måste du skrika så högt, Skorpan?"

 



Hjälper till att städa undan.....Duktiga Skorpan!   




Vad tänker du på, Ronja....?




Var rädda om varandra


Kram   

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se