quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - 16 januari 2016 21:45


     En lagom blandning kan väl vara bra, precis som det är i livet!

Svart - Vitt

Sött - Salt

Glad - Ledsen

Japp, vi behöver ALLT, det är jag helt säker på, bara för att få balans!

  

"Eller hur, tjejer!?"

"WHAT??"

"Vad babblar hon om??"

  

    

Hur mycket ska man lämna ut på en blogg?

Eller kanske, hur mycket ska JAG lämna ut på MIN blogg?

Ja, inte vet jag om det finns några rätt eller fel, 

men att kunna gå tillbaka och läsa om saker som hänt i livet,

roliga och tråkiga, det känns bra för mig.

För på något sätt blir det här en form av dagbok,

där jag även kan få in bilder av det som är viktigt.


Skorpan = Viktig!

  


Ronja = Minst lika viktigt!

  


Min Mamma!

En mamma är väl den viktigaste personen kanske,

och min mamma och jag har gått igenom så mycket i livet.

Tragiska händelser, roliga händelser.....hon har alltid funnits där.

Nu börjar hennes liv rinna ut i sanden, hon vill inte mera,

trots att hon egentligen inte är sjuk.

Hon är gammal, helt enkelt, och dessutom vill hon inte, gnistan är slut.

"Jag har gjort allt i mitt liv, jag är nöjd nu, dags att sluta", säger hon.

Tufft att höra, ja så klart, men på något sätt förstår jag henne.

Är så glad att vi fortfarande kan förstå varandra, jag kan förstå vad hon säger,

trots henne tre stroker, varav alla satt sig på talet, vilket gett afasi.


Det som får min mamma att lysa opp, att bli riktigt glad, det är det här!

När Vi hälsar på, och framförallt att Ronja och Skorpan är med.

Dom börjar gnälla ivrigt när vi parkerar bilen utanför boendet, rusar in i hissen,

för ett fasligt liv innan dörren in till avdelningen öppnas.

Tar av kopplen i korridoren, båda två "går" snabbt till rätt dörr.....

"Skynda skynda att öppna då!!"

Så äntligen!

Dom turas om att backa in för att bli kelade med, en "win-win" situation kan man säga.

Alla mår bra ffa min mamma......för en stund i alla fall.

Tills nästa gång vi kommer.

Tänk vad mycket man måste varit med om, när man är född 1923!

  


Dom gör stor skillnad för många, dessa två töser.



Här är en till som tycker om hundarna!

Leon!

Han var på besök i dag, och jag vet inte vem han blir gladast över att se?

Morfar o mormor, eller Ronja o Skorpan?

Iofs är han nästan alltid en glad skit.

När han går till Ronja, lägger sitt lilla huvud tätt intill hennes, som för att krama henne,

då fylls ögonen av glädjetårar, en så härlig känsla, total lycka.

När han äter har han ALLTID en hund på var sida om sig....

en sked till Ronja, en sked till Skorpan, och en sked till Leon.

Efter måltidens slut blir han rentvättad i både ansikte och om händer, av två alltid hungriga damer.

  


Gamla, barn, tillsammans med hundar, vilken fin kombo!



Så till skogen!

Skön promenad....men så såg jag på Skorpan att något hände?

Hon som är världens tuffaste, blev lite orolig, nosade på någon fläck, hm....?

Vad hade hon kännt av?

Det släppte snart, allt blev som vanligt.

Spring o bus och glädje.

Då möter vi en granne med hund, stannar och pratar några ord.

"Har ni stött på dom?", säger hon.

????

VILKA, undrar vi?

   


GRISARNA!!!

Det har "flyttat" in massor av vildsvin i "vår" skog, verkligen mängder av dom.

Skit också, det gillar jag inte!

Då fattar jag varför Skorpan blev som hon blev.

Hon gillar inte gris, har aldrig gjort.

Samma sak gäller för Ronja.

Vi har stött på dom ett fåtal ggr, Ronja har jagat en stor bjässe,

som jag trodde var ett stort berg som kom rullande.

Vi har ju sysslat med viltspår i många år,

så jag vet att dom absolut inte tycker om gris, dom spårar det inte ens.


Flera jakttorn är nu uppsatta lite här o där, så jag hoppas dom skjuter av många inom snar framtid.

Det värsta är väl att dom snabbt förökas i antal.

Blää!




En novell.....det kanske man kan kalla det.

Ibland mer, ibland mindre.

Precis som med allt, ibland si, ibland så.


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 14 januari 2016 20:40


Skorpan och Ronja

     



En bild från gårdagens promenad med kompisarna   

Det här gänget har alltid så roligt tillsammans!



Nu till dagen!!


             Att ta för givet att det finns rätt information att få,

det ska man inte göra.

Har under veckan försökt få reda på vem som vet vilka tullregler som gäller ang. en viss sorts mediciner.      

Det är rätt otroligt hur svårt det varit.

INGEN vet!

Joorå, många tror sig veta, men ingen har hittills haft rätt.

Och ingenting spelar ju någon som helst roll, om man inte blir stoppad i tullen.

Om det skulle hända, då kommer jag se till att vara väl förberedd, ha alla papper i sin ordning,

för att spendera tid i fängelse, i ett annat land, det önskar jag definitivt inte.

Dom är stenhårda!!

Straffet är dödsstraff, som dock oftast omvandlas till livstid.

Spännande va?!?!?!


 


Men....i alla fall....jag provade maila till ambassaden tidigt i veckan,

dom borde väl ändå veta, men nu var frågan, skulle dom bemöda sig med att svara?

Joorå, visst gjorde dom det....först bara några ord och en länk där jag kunde få info.

Då skrev jag lite mera ingående till "ambassad-mannen", vad allt handlade om,

och tänka sig, jag fick svar ganska omgående.



Jag har nu alltså svart på vitt, vilka regler som gäller, på riktigt!

Inte var det enkelt precis, och jag hade inte en aning om,

eller trodde aldrig att det var så mycket att ordna.

Bara för några "piller", som jag helt enkelt måste ta för att "orka" stå och vara.



Nu ska bara ALLA papper fyllas i,

alla intyg, kopior av pass, flightnr, datum, klockslag m.m, som sedan skickas till ambassaden.

Det mest skrämmande i den här "soppan",

det är väl att det inte är många som vet vad som verkligen gäller.

Känns bra att jag letade reda på någon som hade det enda rätta svaret,

så jag kan känna mig lugn inför resan.

Och att jag började med allt i god tid (hoppas jag)

Fortsättning följer.....


   

På "hopp o skutt" promenad.
Skorpan in action, skulle man kunna säga.

Otroligt hur viga och spänstiga dom är, så pass stora o tunga hundar.


   

Att jaga snö är såå roligt!
Snygg vändning i luften av Skorpan.





"Jag tar den......!"



Så söt....som en liten rävunge......fast sötare, så klart   



Klar för i dag!


Kram

Susanne

 

(Kanske kan tyckas larvigt, att jag nu satt en vattenstämpel på alla bilder. Men, att se sina bilder på någon annans sida, ofta med texten att dom tagit bilden, det är lite olustigt. Jag vet, det får man helt enkelt räkna med i den här världen. Jag delar väldigt gärna med mig, inga problem alls, men, det vore trevligt att få förfrågan först. Rätt ska vara rätt, det är min åsikt!)


#taintebilderna

#ambassadensvarar

#vänligamänniskor

#snabbhjälp

ANNONS
Av Susanne - 12 januari 2016 22:00


          Parkering bokad! Check!    

Det var den enklaste biten.....men därefter, jaa men jösses, säger jag.

Ville veta hur man går tillväga, vilka regler som gäller vid inresa till ett ICKE "Schengenland",

om man t.ex måste föra in starka mediciner i landet.

Kan väl säga att jag nog inte trodde på att få så många svar, så många olika svar, vill säga.

Apoteket gav minst två olika svar, bara en sån' sak?

Nu måste jag få kontakt med en ambassad i Stockholm i morgon,

dom om någon måste väl rimligtvis veta, kan man tycka.



Att bli stående i tullen med "mössan i handen",

det vill jag verkligen inte vara med om.

Det ordnar sig säkert om jag bara får tag i rätt människor.

Men nog är det lite skrämmande när ingen vet helt säkert.



Hur som helst, den här resan kommer bli ett riktigt äventyr,

det är jag helt övertygad om.

Nya platser, historia, vita stränder, och inte minst god mat.

Allt detta tillsammans med riktigt goda vänner, sedan många många år tillbaka i tiden.

Som vanligt är det väl bara en liten detalj som blir lite tuff......Ja, ni fattar säkert...

Vovvarna får inte följa med!

Dom kommer å andra sidan bli väl omhändertagna, på allra bästa sätt,

av den bästa personalen man kan tänka sig.

Hundarna känner sig hemma, tycker om människorna,

och människorna vet jag tycker om hundarna.

Det känns tryggt.....Doggsens!


                

Första promenaden i dag ville verkligen molnen skingra sig, 

lyckades väl si så där.

Något ljusare så en o annan bild blev ok.

      


Vem bryr sig?

Jo jag....fota är mitt liv det si!



Eftermiddagen blev bara mörk, och mera mörk.

Då hamnar jag i "Lekmedbilder",

vilket också är kul.






Brunnstorpshunden gör en "Brunnshighfive"



I dag har vi fått ett mycket glädjande besked!

All denna oro, som vi alla i familjen gått o burit på under en tid,

den är nu över.



Alla dessa prover o undersökningar som min man utsatts för,

efter att dom upptäckt något misstänkt på flera ställen i kroppen,

allt har nu fått ett slut.

Allt är nu UA = utan anmärkning, och som vi jublade i dag när det sista beskedet kom!!!

      

T o m så hundarna dansade omkring av glädjefnatt!

Så underbart skönt.



Känner att inläggen blir lite märklig handling i ibland, 

men det kommer direkt ur huvudet liksom, skriver bara ner det rakt av.


Kram

Susanne

#lekmedbilder

#glädjefnatt

#frisk

#okstämpel

Av Susanne - 11 januari 2016 20:26


    Regn?!

Näe, det hade jag väl inte tänk precis----

    Ja ja, spelar mindre roll egentligen, det stör mig bara liiite.

Anledning? Det är trist att fota!

Jätte trist, och grått grått grått.


Men, alltid händer det spännande saker när Skorpan är med,

(vilket hon så klart ALLTID är) 

  så även i dag.

  



Här, på ett kullfallet träd, där stod Ronja och väntade.

På vad? Att en bild skulle tas, så klart.

Även Skorpan hoppade opp, dom vet så väl vad som ska hända.

Och här typ, (som syns på hennes uttryck) fick spanaren Skorpan

syn på något mycket intressant oppe på ett berg.

Jag hann inte med alls.....SWISCH, sa det,

så såg jag svansen som försvann rakt opp för bergskanten.

S K O R P A N!!!

   

Jo, lite arg blev jag allt!

Men räddaren i nöden, alltså Ronja, studsade raskt opp till toppen hon också,

stannade och lyssnade, vände tillbaka ner till mig.

Fick känslan att hon sa till mig: "Lugn bara, hon kommer straxt tillbaka"

(men jag är ju absolut inte helt säker) 



Bara några sekunder senare var hon tillbaka, glatt skuttande,

och hoppade opp på trädstammen igen,

Kikade på Ronja och liksom påpekade att, "Kom du med Ronja, sätt dig här bredvid mig vettja")

(Nu hittar jag bara på här, men det skulle ju kunna vara så...visst)


"Japp, så där då, det här blir säkert kanon....är du klar nu, matte?"

 


Spännande fynd   



Dags för lite arbete!!

SÖKANDE arbete.

Försökte gömma föremålen lite extra svårt i dag, gillar inte när det ser så där väldigt lätt ut.

Men så är det väl med dom här näsorna dom har, dom är bra helt enkelt.

Trots att jag t o m placerade vissa saker under snön ordentligt.


"Äh, plättlätt, sa Bill....Plättlätt, sa Bull!!"

  


"Nej nej nej, Ronja....sluuuta kittlas nu....jag döööör!!"

"Jag lovar att vara snäll, och inte dra dig i svansen mera....i dag!"



På spaning.....




"Det händer ju inte så mycket på landet precis,

jag får nog ta o lägga mig ner o fortsätta spaningen."

"Man vet aldrig, det kan ju komma någon som man kan få skälla på lite"

 


Det var en del av vår dag i dag.


Kram

Susanne

#lovarosvär

#kittlig

#sök

#regnoblask

Av Susanne - 10 januari 2016 21:30


            Näe.....det är inte riktigt sant....          

Det fanns ingen sol i sikte någonstans i dag...heller,

men så tänkte jag att lite lite sol vill man ju se,

så det fick smyga sig in en bild från häromdagen, då den behagade visa sig.



Det här, det var hur dagens sanning såg ut när vi tog vår långpromenad.

Men vem bryr sig?

Inte dom här två töserna i alla fall.


    

Ett kärt möte i stan' hade vi i dag!



Och det hemska med det, om man frågar Ronja,

det var väl att hon inte fick vara med i pulkabacken!

Hon vill så hemskt gärna vara med barnen och springa med dom i backen,

vilket skulle vara rent av vansinnigt, och livsfarligt.

Vi har så klart provat att sätta henne en bit ifrån, och sedan stanna där, men uj uj, vilket liv...

Hon ylar och har sig, "MEN HALLÅÅÅÅ, JAG VILL LEEEKA!!"

Så hundarna fick snällt vänta i bilen en stund.

Syns ganska tydligt vad "någon" tänkte om det   



Barnbarnsdag!

Mille o Meya gillar snö o vinter....som dom flesta barn säkert gör.

Och snögubbar!



Man får nöja sig med att skratta och titta på dom i backen,

ingen smart ide' att kasta sig ner i en pulka precis.



Opp o ner, opp o ner för backen



Nöjda med snölekarna, traskade vi hemåt för att få våfflor....Inte dumt alls.

  


Så var det dags för vovvarna!



Knappt några minusgrader alls, tungt att ta sig fram.

Jag är fortfarande nöjd att vi får komma hem med rena hundar.



Tack snälla husse, att du "tinar upp" mina tassar,

och tar bort isen som envisas med att fastna där.

Tror Ronja har fotsvett.......som gör att isen fastnar lättare på henne.....? 

  

  


Snart drar fästingsäsongen igång igen, det vet jag säkert.

En ganska kort tid som vi slipper dom där vidriga krypen.

Vad har ni för tankar om det i år?

Medel?



Kram

Susanne

Av Susanne - 9 januari 2016 22:33


                      "Hej mitt vinterland...♫♪♪"                  



Snön yrde.....



"Hur mycket kan det komma från himlen, egentligen??"

"Tar det aldrig slut??"

 


Ronja.....ganska "otursförföljd" dom senaste dagarna.

Häromdagen hade hon allt för bråttom ut ur bilen, trampade snett i landningen (så klart)

fick ont i tassen och blev lite halt....AJ AJ, det gjorde ont!    

Det gick snart över dock, tack o lov.


I skogen for hon omkring som en tok,

in under några granar.....kom som skjuten ur en kanon ut från sitt gömställe....

och BAM!!

Landade rätt in i en trädstam som låg utanför,

med huvudet före.....och trädstammen gick rakt av!

Gissa att det blev en rejäl smäll.....

Men Ronja rystade bara av sig all snö som föll över henne, och fortsatte som om inget hänt.

Blev faktiskt lite rädd för hjärnskakning, eller ännu värre, en knäckt nacke.

GALNING!!

Hon fick inga men efter det dock, tack för det!



I dag letade hon fram den här trädroten ur snön.

Skorpan hjälpte så klart till också.

Den var såå kul, slit o släp, tung också....men plötsligt ser jag att snön börjar bli helt röd....BLOD!

Vad sjutton nu då?

Jo, Ronja hade nu bitit sig i tungan, som blöder så in i hoppsan.

Med hjälp av snö och lite spottande, slutade det snart blöda,

och det enda som finns kvar nu, det är en tunga med ett jack i!

Hm.....Jag sa ju att hon var en galning, vår Ronja   



"Jag lovar....jag har inget i munnen!!"



Fin grind, var så klart tvungen att fota den.



Det yrde rätt bra i dag, vilket gjorde springandet i snön ännu mera roligt.



Försvann nästan ur bild   



Dom fick nästan inte nog av varandra i dag

(måste varit all snö som gjorde humöret på topp)




"Nix, absolut iINTE....vi tänker inte gå in i alla fall!"



Det är verkligen vinterhundar det här.

Sover mest utomhus.



Dom förvildade kossorna som jag skrivit om några gånger, jag undrar hur dom har det?

I kväll hörde vi dom råma som tusan.....Kan inte förstå?

Det kan väl inte vara ok egentligen, eller?

Även om dom klarar sig menar jag.

Jag har verkligen försökt få hjälp av myndigheter,

har pratat med andra bönder som anser det vara förskräckligt....men ingen verkar tordas göra något.

Alla håller varandra om ryggen, alla säger samma sak, det går inte göra något åt det

  


Vid ett par tillfällen har jag kontaktat ägaren, som lovar åka och hämta hem dom.

Han kommer körandes med en lastare, föser kossorna framför sig med den.

Tror ni dom springer hem då?

NÄE, så klart dom inte gör.....dom springer som galningar åt motsatt håll,

och ägaren skiter i det ännu en gång, och vänder hemåt...



Vore skönast om dom dog, då slapp dom det här livet.

Inte lätt att hitta något att äta nu, med det här snötäcket.



Som jag tjatat om snö!

Jag vill ha snö, jag vill....Så kom den då, i mängder...

Törs man säga att det räcker nu, tack.

Precis lagom mängd!


Snöandet fortsätter.....min önskan verkar inte nå fram.

  


Kram

Susanne


Av Susanne - 8 januari 2016 21:45



Vad som hänt?

Jaa, vad har INTE hänt, det är en bättre fråga kanske.

Men, vi struntar i det här nu, det som iär mindre roligt är heller inget roligt att prata om.

I alla fall inte här.

Vi kravlar oss opp ännu en gång, för det som inte tar död på dig,

det stärker väl, antar jag.


Ramla för sjutton inte ner därifrån nu, Ronja!!!

     


"Ingen fara, matte!"



    Hjärtat i halsgropen....... 



Å andra sidan borde man ha vant sig vilda hundar,

som alltid hittar på tokigheter.

     


Vad tittar Skorpan på?

Det roliga är att Ronja håller koll på Skorpan,

så hon inte får för sig att springa efter......


       

....dom här två kompisarna!


       

Så nära, men ändå höll sig även Skorpan kvar,

och kunde motstå frestelsen till lite extra spring.

Duktig!

  


Men hon tittade länge länge efter dom fina djuren,

som så graciöst travade fram över gärdet.



Näe, dom kommer nog inte tillbaka, Skorpan, du kan sluta hoppas nu.....



Här ändrade hon fokus på några rådjur istället.

Mycket viltträning har det varit nu en tid,

och enda sättet att få till den träningen är ju just det här.

Att skogens djur vill titta förbi på våra promenader.



Kom kom!!

     


Full fart.....(som alltid!)



När allt hopar sig i livet, som det ju gör ibland för oss alla, 

då behövs det inte så mycket mer än en titt på dessa två underbara varelser,

så kan man åtminstonde släppa vissa saker.

Ovidkommande störningar, skulle man kunna kalla "dom".



"Alltså....jag gillar att springa.....FORT.....så jag undra lite över

VARFÖR jag nu ska sitta i det här cementröret???"


    


"Klok-som-en-bok-Ronja", hon vet hon....

"Bra bildmotiv!!"

"Det är vad som eftersträvas, Skorpan.....fattar du inte det??"

"Näe, visst nä...hon är ju inte så gammal, den här lilla Skorpungen!"

 

"Det här blir väl fint, va, matte?"

  


"Här då?"

"Här uppe på höjden....här blir väl skitbra, om ni frågar mig!"

  


"Ordning-o-reda-tjejen!"



Tro nu inget annat än att det är skoj!

Lika älskade båda två, olika ja, men alla är egna individer.

Ronja har också alltid varit en berner med såå mycket fart i,

så mycket hyss, så mycket spring.....

Hon är visserligen fyllda 7 år,

men jag kan väl inte påstå att allt detta avtagit precis, nej nej.

Den enda skillnaden är väl att Ronja VET mera om livet.

Vet hur man "uppför sig" vad som är ok, och vad som INTE är ok!

Säker på att även Skorpan kommer dit en dag.

Kanske inte i dag, kanske inte nästa vecka....men en dag så....då! 


Kram på er

(och stort tack till er som skrivit till mig privat   Tusen tack   )


Susanne

Av Susanne - 5 januari 2016 22:02


Vi strövade omkring i denna historiska plats,

som en gång i tiden var ett stort rekreationsområde i Norrköping.

 

      


Har varit här flera gånger som barn, tillsammans med mina farföräldrar,

minns inte så mycket, och intresset vid den tiden var nog lika med noll o inget.

Men i dag är det annorlunda, jag går verkligen i gång av platser som den här.

Vill veta ALLT, och mycket mera.

 "Historiker", det har jag visst blivit minsann, jättekul!

 

I bakgrunden, Norrköpings Hamn.

 

 

Svårt att se det framför mig, hur det en gång på 1800-talet var fullt "hålligång" här.

Det fanns gott om restauranger och små caféer.

Måste varit ett underbart fint ställe, som tyvärr i dag är mest förfallet.


 

Nu när löven ligger på marken är utsikten fantastisk mellan grenarna.

 


Moas trappa!

Ett spår av vad "Sylten" en gång varit är "Moas trappa".

Moa Martinsson arbetade som servitris vid en servering på Syltenberget utställningsåret 1906,

och fick då springa upp och ned för denna långa trappa, 80 trappsteg för att vara exakt.

Det här har hon senare skrivit om i sin romane, Kungens rosor.

          Just i den trappan gick vi i dag, samt såg många många flera efterlämningar från förr.


 

Kom att tänka på 

"Stairway to heaven"

 

 

Högsta punkten.

Här fanns en gång i tiden ett utkikstorn, men det är sedan länge rivet.

 

      

Gamla husgrunder, spännande minnesmärken, små, men så betydande.

Så synd att man på 50-60-talet rev o rev allt.

Allt gammalt skulle bort och ersättas av nytt.

 

 

Det bor fortfarande några få människor i detta område.

Gissar att det är äldre människor vars hus funnits i generationer.

Fick en snabb tanke att jag kanske kanske skulle våga knacka på ett hus,

och helt enkelt berätta om min nyfikenhet av historian kring området Sylten.

Undrar hur det skulle mottas?

Har gjort det på några ställen tidigare, på några gamla gårdar jag "hiottat".

Jag har alltid blivit mycket väl mottagen, och människorna har mer än gärna berättat sin historia.

Man kan ju bara få ett nej.....

 

 

Fastnade som sagt i letandet av mera information om denna plats.

Under allt det här, under berget som allt ligger på,

där finns flera underjordiska skyddsrum.

Men där gick gränsen!!!   

Inte skulle jag våga sticka in nosen här inte.

   

 

Näe, vi håller oss ute i dagsljus, tror jag.

Med oss på vår historiska promenad var sonen.

Det är också han som tagit denna fina fina bild , 

och några till i dagens blogg

  


En härlig dag med spännande inneåll.


Kram

Susanne


#moamartinsson

#syltenberget

#sylten

#gillahistoria

#moastrappa

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se