quilaoronja

Alla inlägg under januari 2015

Av Susanne - 31 januari 2015 19:59


    Ett mörker, med snö/regn som singlade ner.

Så har vi haft det i dag.

          

"Vem bryr sig om väder?"

"Inte vi i alla fall!!"



Blev lite full i skratt när jag såg den här bilden?!

När blev helt plötsligt Skorpan så stor??

Jag bara undrar?

1 kg skiljer dom åt i vikt, och knappt det.

Där ser man vad mycket pälsen lurar ögat.



Det startade med "fullt ös, medvetslös", och även Skorpan var på ett sprudlande humör,

som hon iofs alltid är.

Måste få den dagliga dosen av "springa-så-fort-jag-kan"




Joorå, Ronja också.....hon hade samma behov hon!



Det tog nog på krafterna i den blöta snön, det kände ju även vi tvåbenta varelser.

Och även om man går långt, så finns det allt lite ork kvar till att busa med bästa vännen.



Så var det då den här märkliga känslan i kroppen?

Skorpan har börjat löpa,

och hennes löp har ställt till det lite i hennes huvud även tidigare.

"Det känns jättekonstigt", säger hon?

"Vet inte riktigt vad som händer?"

"När man sedan kommer hem, och matte sätter på mig ett par byxor,

då blir det totalt kaos i huvudet"




Men byxor får det bli, och hon vänjer sig snart.

Kanske hade hon lärt sig städa själv, men jag kan inte vänta ett löp till.

Jag tycker det är rätt smidigt.


"Jag har inga som helst bekymmer med byxor!!"

"La' av med det för flera år sedan!"

Ganska skönt, tycker nog Ronja




ANNONS
Av Susanne - 30 januari 2015 18:28

  

Så här brukar det vara...

Jag får en tanke under dagen, en tanke om ett "ämne" jag ska skriva om.

Så ändrar sig det där både nu och då, och ofta tänker jag också, "Jag skiter i det"

Och så sitter jag då här och skriver i alla fall.

Alltid kommer jag på något i sista stund, som jag känner för att "plita ner".


I dag kom jag att tänka på det här med lögn.

Är det något jag avskyr, så är det lögnen.

Vad finns det att vinna, liksom.....INGENTING. För i slutänden tror jag lögnaren "biter sig själv i baken"

Och det kan ju inte va kul? Eller?



I den ena "ringhörnan" = 1 st lögnare, och i den andra, ytterligare 1.

I mitten av ringen står då en som lyssnar,

först från det ena hållet, sedan från det andra.

Två helt skilda versioner av ett ämne.

Dom där båda versionerna är så olika, helt motsatsen till varandra, man blir nästan snurrig!

Nästan som i politiken, faktiskt, men det ämnet ska jag inte gå in på.

Jag tror inte vi kan kora någon vinnare här, det blir dött lopp helt enkelt.

Dött lopp i lögn!

Men jag tror inte det här med att näsan växer om man ljuger!!!

Näe, för då vet jag många som skulle gå omkring med en väldigt lång näsa, hahaha!!


Och så har jag då skrivit något av det konstigaste någonsin.

Klart det finns en tanke bakom, och i mitt fall enbart det,

att en lögn kan inte godtas, helt enkelt.

Det är alldeles för lågt för mig.


Och vilken tur att man då kan välja det helt själv.

Välja attt tycka det är ok, eller inte.

Jag tycker INTE!

(Ta inte detta för allvarligt, men visst finns en smula sanning i det)

  


"Här har vi sprungit omkring"

"Tränat och lekt, och mera tränat och lekt"




"Vi älskar bollarna med snöre i, trots att dom kan vara livsfarliga!"

                         



Skorpungen får bollen i skallen, gång på gång, på gång!




"Om man lutar sig åt den ena sidan när man springer,

då funkar det ganska ok", kom Ronja på.

Då blir man inte slagen så hårt av "bolluslingen"




"Boink, boink, boink......Snart får jag väl hjärnskakning!"




"Men det funkar!!!"

"Gör som jag Skorpan, luta dig åt ett håll!!"




"Äsch, det går inte alls, Ronja.....jag sparkar den framför mig istället!"

Smart, Skorpan!!!




Ibland blir det väldigt trassligt!

  




Vi fortsätter med öva på lite olika saker, och något vi lagt fokus på ett tag nu,

det är att en av hundarna får sitta stilla och vänta på sin tur,

medan den andra "jobbar", och så vice versa.

I början gick det så klart inte alls, båda två skulle visa hur duktiga dom var,

och allt slutade i lite kaos, hehe.

Då var det koppel som gällde!

Men nu kör vi utan att sätta fast någon av flickorna, och oftast fungerar det utmärkt.



Har hittat ett jättekul ställe som vi ska besöka nästa vecka.

Ett ställe som har det där jag älskar.....skog, pluppar på träden, vacker natur.....

Och så en ryggsäck med fika så är allt topp!


Kram

Susanne


ANNONS
Av Susanne - 29 januari 2015 21:45

 Har haft en sån' där toppen dag,

          som jag bara kan ha med dom här två tjejerna som förgyller mina dagar.                  

Det ger mig energi, det ger mig lugn i själen, det ger mig såå himla mycket.

Inget tjafs, inget bråk, vi bara "mår bra" tillsammans.

Tänk, om jag inte hade dom?!


Det blåste rejält på fälten.....

"Men matte, du ser väl hur öronen står åt alla håll? Då vill man ju inte vara med på bild!!!"


Att solen behagade visa sig just då, det var enbart en bonus!



Kondition, det är kroppens förmåga att ta upp syre och kunna utföra ett långvarigt arbete.

 Konditionsträna gör vi alltså för att förbättra hundens syreupptagningsförmåga.

ENKELT SAGT!!


Man skulle kunna dela in det i två delar.

Uthållighetsträning och snabbhetsträning.

Det här är vad JAG tycker!


Det är ytterst viktigt att hålla alla slags djur i god fysisk form.

I synnerhet ser jag ofta att större raser inte riktigt har den fysiska formen,

som alla så väl behöver ha för ett friskt, långt liv.

Har tyvärr också så ofta hört orden, "Nej då, det behövs inte så mycket promenader,

dom är så stora och tunga, tycker bäst om att "lulla omkring" på gården,

eller ligga på soffan och "pilla sig i naveln"

Jag är av en helt annan uppfattning.



Långa promenader, jaa, det gör vi ju varje dag.

Oftast är hundarna lösa, och rör sig väldigt mycket.

Självklart betyder det också mycket att dom är två.


Så har jag då av en vän fått tipset, "Intervallträning".



Ett bra sätt att förbättra både kondition och snabbhet.

Högintensiva arbetsfaser, blandat med återhämtningsfaser.

Det här provade vi i dag.

Gissa att hundarna gillade det.

Och jäklar vad snabba dom är, trots sin storlek.



Ska försöka filma det en dag......med betoning på försöka   


I övrigt är det inget fel på smidigheten heller, tycker jag.

Ronja slår knut på sig själv här.....



Jag tycker det är så roligt att träna hund!

Verkligen!

För tillfället ligger dragträningen till största delen nere, pga årstiden och därmed snö o is.

Visst kör vi lite kommandon, som backa, höger/vänster osv, men utan vagnen då.

Men jag skulle ÖNSKA, att vi kände någon som gillade det här med träning lika mycket som vi.

Vi har mycket hundkompisar o så, men ingen som har samma intresse som jag.

Har ju tidigare gått en del kurser, och där träffar man så klart likasinnade,

men det är inte gratis, och vi har två hundar......så det går helt enkelt inte nu.

Jag måste välja och prioritera.

I vår startar viltspårkursen igen, och det vill jag absolut inte sluta med.

Både jag och hundarna älskar det.



I en så stor stad som Norrköping, borde det väl finnas någon mera än jag, som har liknande tänk?!

Ha någon att bolla tankar med, att hjälpas åt, ge och få tips.

Det önskar jag mig just nu!


Som sagt, solen visade sig lite lite granna.....och då blev det några bilder.....förvånande va?   



Ny promenadväg hittade vi också, med tillhörande litet torp,

gammal skog klädd i mossa....

Men i skogen, näe, där var det för mörkt att få några bilder värda att lägga in här.



Snart löpdags för damen......och joorå, det märks.

Hennes skendräktighet har tidigare varit skitjobbig för Skorpan,

men man kan ju alltid hoppas på att det blir bättre denna gång.

(Tyvärr tror jag inte riktigt på det)

Jaja, inget att gråta över nu...



Ronja är ju kastrerad, så henne har vi inte dom bekymren med....

och egentligen inga andra bekymmer heller.

Joo, en sak.....hon blir äldre, och det går alldeles för fort 



Som riktiga vänner, står alltid bakom mig oavsett vad.



Morgondagens första anhallt.....påfyllning av en annan livlina.


Kram

Susanne

Av Susanne - 28 januari 2015 21:45


         En viss skillnad.....joo, det kan man nog säga att det är!               

Jag pratar om simningen, att Ronja o Skorpan har en mycket varierande stil.

Att det här är Skorpan, det går liksom inte att se fel...det räcker att höra ljudet!

Ljudet som uppstår när en berner SLÄNGER sig ut i vattnet!

P L A S K!


"Jaa, är det något fel med det då?"

"Jag gör väl som jag vill, va?...Det har ju alltid gjort!"

  

"Kände för att hoppa ner i vattnet, då gjorde jag det!"



Ronja å andra sidan, henne hör man inte ens när hon glider omkring,

inte ett stänk når den som står "på land"

Nu har hon ju  iofs mycket mera bad/simträning.



Jag minns att Ronja gjorde exakt likdant,

den där dagen när man skulle lära sig simma.


Hur som helst.....

När vi hölls där och simmade,

så kom det en polisbil och ställde sig precis utanför fönstret där vi var.

Två poliser kliver ur sin bil, och kommer in på "simmet"

Äh, dom ska säkert träna sina hundar, tänkte jag.

Dom ställde sig på andra sidan det stora fönstrer som är i anslutning till simmet.

 "Hejade" på oss, stod där en bra stund, log och gjorde "tummen upp"...


   


Så gick dom ut till sin bil igen.....(hämta hundar, tänkte jag)  och så....

lyfter dom ut en stor filt med något i?

Bär så där i varsin ände......ser rätt tungt ut....jag ser då att det ligger en hund där i!

Men usch, vad hemskt, tänkte jag

Till saken hör att när vi kom till "simmet" och gick in,

reagerade jag på att det luktade brandrök där inne?

Pratade med en tjej, som också kännt det när hon gick in.

"Det brinner i ett hus där borta", säger tjejen.

Hon hade åkt förbi just som branden startat, och det var inte alls så mycket rök då,

och inga brandbilar ens hade hon sett.


Så slår det mig....när jag ser hunden.....den hörde nog till det brinnande huset?

Hemskt om det var så.

Men, näe, det hade ju varit en så liten brand.....eller?


Efter en stunds simmande "landar" Skorpan, och simmar så lugnt och fint.

I dag gick inte simningen på "sparlåga" längre, utan vi körde på för fullt.

Trötta och nöjda, tvätt av hundarna, städning av simhallen, så gav vi oss av hemåt.



Tänkte lite på den där hunden som poliserna bar in,

och att den var död var det väl ingen tvekan om.

Klart jag undrade vad som hänt.....


Då, när vi rullar från parkeringen, slänger jag en blick bort mot villaområdet intill,

och ett stort svart moln väller upp mot himlen!!!

Nej! Vad händer?

Sakta rullade jag vidare, mot röken.


Nu följer två hemska hemska bilder......


Ett stort svart moln, som steg mot skyn.   



En liten brand som brandmännen snabbt fick kontroll på.....som visade sig inte alls var släckt......och när brandbilarna var hemskickade igen, då small det.......En familjs hem totalförstördes.


Och, deras hund som var ensam i huset, gick inte att rädda...

Det var det hunden jag såg i filten, som poliserna bar in på djurkliniken.

Jag är så hemskt ledsen för den här familjens skull.......ALLT borta.




Det går inte på något vis i världen att sätta sig in i detta hemska.

Återigen så påminns man av att inte ta allt för givet.

Precis allt kan hända, precis vem som helst, precis när som helst.

Ingen av människorna i huset skadades, fysiskt menar jag.

Men hur går man vidare?

        


Skorpungen   



Och Ronja, innan jag hann torka dom.

Inte lätt att få dom torra bara genom att torka precis.



Men nu så, nu är dom som nya igen.

Det tog sin lilla tid i kväll, många måsten som var tvunget att gå före.

Inte ofta något går före dom inte, men ibland så....


(Och jooorå, lekt har jag också hunnit! Lekt med ljuset, skulle man kunna säga kanske.

Vad händer med bilden om ljuset kommer från sidan, från ovan, eller underifrån?

Nu vet jag det)   



Tass på väg upp!



Som en björn....en jättesnäll sådan   



Kram

Susanne

Av Susanne - 27 januari 2015 23:15


Väntar och väntar......

"Kommmer du nån' gång, eller?"

Märkligt, dom är som små barn.....märker dom att något är på gång, att vi ska göra något,

då kan dom inte företa' sig någonting alls.

Som Ronja här, hon sitter där och tittar in, och VÄÄÄÄÄNTAR!!!      

  


För tro det eller ej, men det händer att jag har lite lite andra saker

som bara måste göra här hemma.

Jättekonstigt, jag vet!

  

Morgonens skogsbesök var gjort, så dom kunde gott vänta en stund,

det gick liksom ingen nöd på dom


"Men nu så.....nu är vi snart redo, flickor".


"JA JA JA JA"


Skorpan tycks även tro att det vankas något att äta på?

Slickar sig om munnen hela tiden.


"Stadsbesök" med tillhörande hundpromenad mitt i "smeten" det var dagens "mission"

(Drottninggatan gick vi)


  



Dom är så söta när dom står och hoppar jämfota samtidigt vid grinden.

Hopp Hopp Hopp Hopp!!!!

Precis som två (söta)studsbollar....

    



Kamerans batteri dog!!   och jag sa väl kanske några väl valda små ord där på gatan.

Klantigt, men helt förståligt kanske.

Men....vad gör väl det, egentligen?

Det finns så mycket som är viktigare att bekymra sig över i livet,

än ett dött kamerabatteri, eller hur?

Att vara rädda om varandra t.ex, och ta vara på varje dag.

Det gör jag nu, på riktigt!!

Men det fanns en tid då även jag rusade fram i tvåhundra som så många gör.

  


34 ÅR!!!

I dag var det så många år sedan vår äldsta dotter kom till världen.

34!!!   

Det har vi så klart firat i kväll....men det är ändå svårt att fatta....


Nu göra iordning inför morgondagens  hundgrej!

Ska bli så roligt med sällskap då....(cliffhanger) hahaha!


Kram

Susanne

Av Susanne - 26 januari 2015 21:30


På nya stigar i dag!

Och det tycker ju vi är så roligt.

       Får man även sällskap av gulliga gossar och deras matte,

då blir det superbra, som i dag då         


"Kom igen nu, nu kör vi så det ryker.....snö alltså!"




Opp på alla stenar, alla på en gång!



Eller så kan man stå helt ensam också.

"Så, blir det bra så här, matte?"

Skorpan försöker sig på en helt egen ståbild   


      

        

Jaa, så var det då "Lilla-Ludde"!

Han är som tokig i Ronja.....oj oj oj, han tog inte ett steg utan h enne i dag.

Han blev nog kär, helt enkelt   

Och Ronja, hon lät honom gå där vid hennes sida,

eller straxt bakom.....hon har nog aldrig tidigare tillåtit någon att vara så nära henne.

Ludde är ju inte så gammal, så hon sa nog till honom,

"Kom du grabben, du kan vara med mig"   

(och där satte fantasin igång igen)



En otroligt vacker liten led,

som ledde oss  runt i gamla fotspår från många många år sedan.

Här är en gammal skogsarbetarbostad......

"Men kommer ni nån' gång då?!



  Titta så fint!


       


Nöden har ingen lag!!!!

"Jag följer med dig, sa Ronja, och väntar på dig......"


HAHAHA!!

Hur söta är dom inte?

Där sitter Skorpungen på "dass", medan vännerna väntar snällt.....

Eller, väntar och väntar, alla tryckte sig in på dasset   



"Har du fått dina galna bilder än, matte?"



Milkolning, det var den dominerande sysslesättningen i dom här skogarna, 

så långt fram som till 1920-talet.

Kolen användes till järnhanteringen

Det gick åt mängder av kol till järnhanteringen, och arbetet var både tungt och väldigt farligt.


Men i dag var det ingen fara på taket!!



Bara en lada!

Men en otroligt vacker sådan (i mina knasiga ögon)



Och en jättegullig hund....i mina ögon   



När vi började gå, då kom det små små snöflingor....

Men efter en stund, jaa, då ökade det ordentligt!


Linus och Skorpan gör sällskap.


Hon var allt lite "grym" i dag, trodde hon, den lilla Skorpungen.

Och, så klart, grabbarna lyssnade på henne, för man vet ju aldrig med brudar,

dom kan ju mena allvar....kanske

   = Skorpan!!




Den här skogen tar man mer än gärna tilll sitt hjärta.

Kan ni tänka er, den planterades redan 1872!, och har sedan dess gallrats flera ggr,

vilket har gjort att träden fått växa till riktigt sora bjässar.

Den här skogen är skyddad och kommer INTE avverkas alls!

I mina ögon en riktig "Gammel-skog" alltså.



Vi säger TACK för ännu en härlig "hund-dag", vad mera kan man behöva, liksom?


Kram

Susanne

Av Susanne - 25 januari 2015 21:12



             BLOGG!                


Det här med blogg!

Det startade jag med för ett antal år sedan, och anledningen till det,

det var nog att jag hade fått en systemkamera av "lilla maken" i födelsedagspresent.

Jag fotade mer och mer, och var sjuton skulle jag göra av alla bilder??

Sonen kom med den här idén, att "Jag fixar en blogg åt dig!" mamma....

Och på den vägen är det.

Kul att både fota, lägga in bilderna där, skriva några rader...

Jaa, det blir som en form av dagbok, skulle man kunna säga, och jag tycker det är kul!


Kul att kunna backa tillbaka, och hitta vad man gjorde för flera år sedan,

och dessutom se bilder tagna då.




Men så hände något sorgligt.

En tidig morgon, sommaren 2013, fick jag ett telefonsamtal från vår bank?

Dom undrade var jag var, i vilket land, och massor av andra frågor.

Jag stod som ett frågetecken?

Banken hade blivit kontaktade av en bank i England, som fått ett mail, skrivet i mitt namn,

som sa att jag var i svår knipa, i just England.

JAg vet att många av er också fick ett mail, skrivet i mitt namn, med ungefär samma innehåll.

Det gick ut på att jag var strandsatt, inget pass, inga pengar, osv, osv....och kunde nu inte ta mig hem.

Det var fruktansvärt!!!



ALLT var borta, jag var liksom inte jag längre, min mail och ALLT jag haft där var borta, stulet.

Man känner sig såå kränkt.

Massor av jobb följde, telefonsamtal hit och dit, för att inte tala om all kontakt med polisen.

Vad som också försvann, och blev stulet, det var min dåvarande blogg.

Där hade denna någon, anmält mig för att ha stulna saker på bloggen. Bilder t.ex

Och bilderna  var så klart bara mina, eftersom det var mina hundar som var fotograferade.

Jag var förtvivlad!

Hemskt förnedrande.


Vad som var allra värst då, det var allt jag skrivit under hela Quilas sjukdomstid.

Hur allt började, vad som gjordes,

hur alla försökte göra underverk med att bota henne från allt det hemska.

Dagen hon somnade i min famn, känslor, jaa, ALLT.....

Kan tyckas som en baggis kanske, men det var det inte för mig.

För jag kände mig så fruktansvärt kränkt. och det fanns ingen hjälp att få.



Denna någon som orsakat allt detta, han/hon satt på ett internetcafé,

någonstans i Liberia, och förstörde för massor av människor.

VARFÖR?

Joo, för att han/hon kunde, helt enkelt.

DUKTIGT va!?

Men så igår, så av någon märklig anledning skrev jag in den tidigare bloggens adress,

och döm om min förvåning när jag fick upp den?

Den såg inte likadan ut, men den hette detsamma, och "ÄGDES" av en man från Indien.

Ett riktigt datasnille, vad jag kunde läsa mig till på hans fb-sida.


Kunde också få reda på att han hade massor av bloggar som blev stulna samtidigt som min.

Ja ja, jag vet inte om det här leder någonstans, men jag har i alla fall skrivit till,

vad jag tror, några ställen som jobbar med just detta.


VAD SKULLE NÅGON ANNAN HA FÖR GLÄDJE AV MIN BLOGG???

Det finns ju inga pengar att tjäna precis.


Får se vad som händer nu?



Nu blev det lite bilder tagna även i dag (som syntes här ovan) + att vi jobbade lite också!

Som små sällskapsdamer då.

I dag satt "tanterna" på min mammas boende i dagrummet när vi kom,

och dom blev så glada, att inte ens filmen dom tittade på var viktig längre.

"ÅÅH, kom lite med dom här, så vi får hälsa och klappa dom ordentligt"

"Inga problem alls", sa Ronja o Skorpan, "ni får klappa hur mycket ni vill",

och så backade dom in med sina små...nåja....bakdelar

  


Det var en fröjd att se dom alla i dag, det gjorde mig så glad.


"Puss på dig"   

(Joorå, ni ser rätt, bilderna är suddiga....för trots att min lilla mamma är 92 år, så är hon alt ganska fåfängd, och bilderna blev synade....."Näe, det där får ingen se!!!" sa hon)

Så jag lovade göra allt lite suddigt   

För nästa gång vi är och hälsar på, då kommer frågan...."Får jag se bilderna nu!!"



"Den lilla tänkaren" (Skenet bedrar, hon är mera en SPRINGARE!!!)

  



Nu har jag sagt det!!

Var vi ska i morgon, alltså.....Ronja o Skorpan lägger sina söta huvuden på sned,

och förstår preciiiis vad jag säger....KANSKE?

Bäst att vara lite fåfängd kanske, för det är trots allt snygga grabbar som ska besökas.  



Kvällsfika med riktigt riktigt gamla goda vänner i kväll, det gjorde den här helgen fulländad.




Kram

Susanne

Av Susanne - 24 januari 2015 21:12


                      Starten!                     

Jaa, starten på dagen alltså, den går i princip varje dag hit.

Ut på tomten och upp i skogen....full fart!

Olika från dag till dag, vem som jagar vem, men just i dag blev Skorpan jagad.



Att lära känna sina hundar, att lära sig saker om varje individ, det är så intressant, tycker jag.

För det finns väl inte en hund som är exakt lik någon annan?

Ronja t.ex, hon älskar att hitta "braiga" pinnar.



Och Skorpan, hon är mera för bollar...framförallt dom här bollarna.....MEN!!!

Ronja gillar även att retas, och snor gärna bollarna för Skorpan, bara för att hon KAN.

Så sjunger hon; "Ha ha, du kan inte ta den, du kan inte ta den...na na na na...." ♪♪♪♫ (tror jag)   




"Tur vi har varsin då", säger Skorpungen, och tömmer sin boll på snö.



Ok, samla ihop er, tjejer, vi måste åka.....



....en sväng till stan'.




Där tog vi en långpromenad, och kunde ganska raskt konstatera....JÖSSES!!!

Så snön ser ut!

Inte vit någonstans, den är bara grå, grå, grå,

och jag är glad över att vi inte behöver utsätta tassarna för allt saltet dagligen.

På sina ställen på trottoarerna, låg det drivor av salt,

och tänk om hunden har ett nog så litet sår på en tass, då misstänker jag att det känns "oskönt"



Senaste nytt om den "omtalade" tunneln/kulverten (den som går under Göta Kanal)

Har fått svar från några kunniga inom området, och alla säger samma sak.

Inga kossor har använt den, dessa tunnlar, för det finns flera,

dom är gjorda för att reglera vattenståndet i sjöar runt omkring kanalen.




Jaha?! Och jag som trodde att det var ännu mera spännande än så!

Ja har också fått reda på var dom andra tunnlarna finns,

så då bara måste jag göra ett besök där också....även om det inte gått några kossor där heller.


Det var trots allt lite roligt att söka efter svar, från en svunnen tid.



Nu blev det kväller, tassar tvättade och vita igen,

två trötta flickor har sagt godnatt.



Eller njae, en vägrar komma in......

"Vadå komma in?"

"Jag tänker sova ute i natt, så det så!"

  


Ronja, kom in nu är du snäll.....


Kram

Susanne


Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se