quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2014

Av Susanne - 31 oktober 2014 22:33


          Nya platser är alltid lika spännande.

Var ska man hamna???

Jag hade verkligen ingen aning var den lilla grusvägen skulle leda oss,

och blev glatt överraskad när skogen tog slut och jag såg den lilla sjön som låg helt spegelblank.


Om man/jag vill hejda badtokiga hundar från att bada,

då får man vara konsekvent.....hela vägen.

Det var inget jag ens försökte i dag.




Simma simma simma!

Skorpan tycks inte ha några som helst problem med simningen.

Nu fick hon inte vara i vattnet så värst länge, men några simturer blev det.

Man såg riktigt hur hon njöt.




Ronja har också alltid älskat att simma.

Hon trampar vatten en bit ut, och väntar på att jag ska kasta något som hon kan hämta.



Det var riktigt skönt.



Och när man simmat, då händer alltid något med hundarna.

Dom får "tok-ryck"!

Springer och busar som....jaa, "tokar".

Skorpan är nog den som är mest tokig, nu när hon verkar må så där riktigt bra igen.

Som tur var, upptäckte hon att bryggan var full av stora springor,

som hon lätt skulle kunnat fastna i....

Fråga mig inte hur hon gjorde, men det såg ut som om hon flög tillbaka.


  


Det här som jag gjorde i dag......det är så himla härligt.

Åka in på en liten skogsväg, parkera, och bara gå......

Eftersom jag hittar som en guldfisk, och inte vill riskera att helt gå vilse i skogen,

satt jag GPS'n, så att jag åtminstonde skulle hitta tillbaka till bilen igen.




         Jag har vid några tillfällen sagt till hundarna, eller framförallt Ronja,

                   att gå till bilen, och hon har alltid lyckats leda mig dit.                

Men jag törs inte riktigt lita på henne i alla fall.




SPRING!!!!

Full fart.....



Vi gick några km, alldeles stilla och tyst i skogen.

Man hör minsta lilla knak, och det gjorde vi.

Fanns tydligen mycket hjort i närheten.

Väldigt intressant, tyckte hundarna.




Jaha, så var det lite spännande att se om vi hittade tillbaka då.

Men det gick bra, bara att gå mot "den lilla pluppen" i mobilen, som visade var bilen stod.

Jag erkänner, jag blir allt ganska glad när jag lyckas komma tillbaka till starten.



Det blir snabbt mörkt, klockan hinner knappt slå fyra, så släcks alla lampor.

Kolsvart!!


Fram med hundblåsen så fort vi kom hem.

Eventuella fukteksem ska inte få en endaste chans.




"Är du klar snart nu....jag är såå himla trött!!!!" Zzzz.....



En till "trötter".

Det känns alltid lika skönt, när man kommer hem efter en dag som i dag,

med skitiga blöta hundar, som blir torkade, får mat,

och sedan går och lägger sig, och snarkar högt och ljudligt.



Det där röda fina paketet som kom i brevlådan,

det innehöll flera saker än den superbra kardan/krattan,/kammen.

Nästa sak som jag provat i dag, det var den här "väskan".

Det fanns plats för allt det nödvändiga.

Små fack, alla med dragkedja.

Man kan även "hänga fast" hundarna i dom öglor som finns.

Kanske inte världens mest hållbara, om det är stora hundar som drar till ordentligt,

men för en stund, om man vill ha händerna fria, fungerar det säkert bra.

På sidan hänger även en vattenskål!



Så blev det kväll......det gick fort?!

Solen ramlade visst ner i den lilla sjön?



Kram

Susanne

Av Susanne - 30 oktober 2014 22:33


                 Åh, så himla härligt det känns att vakna upp med en sol rakt in i sovrummet!                       

Då blev jag glad.

Fm ägnades åt...jaa, att ta vara på dagen, skulle man kunna säga.

Vi säger det hela tiden....Ta vara på dagen, var rädda om varandra, jaa, ni vet...

Men det gäller att göra det också!

Så det gjorde jag/vi   


Jag tror, att även hundarna känner av vårt "braiga" humör.

Är vi glada och känner oss tillfreds med livet, jaa, då mår nog dom rätt bra också.


Spralliga, och lite smått galna hundar.....som vi gillar!



"Dubbel-profil"



Men så "spritter" det i mig.....och jag skulle ju ändå iväg på "kompisträff" lite senare i dag,

så vad sjutton, vi stack på utflykt!

HOPP IN I BILEN!

"Bilen, den är bland det bästa vi vet,

för då vet man säkert att det kommer hända något kul....oftast!"


Efter en tur med flickorna utmed Göta Kanla och sjön Roxen,

(UTAN KAMERA!!! Bara mobilen till min hjälp.....Så tokigt!)

åkte vi till Norsholms djursjukhus....IGEN!!


Men nej då, den här gången var det ingen Skorpunge inblandat i besöket.

Ronja och hon fick ligga och vila lite i bilen efter allt spring,

för nu skulle jag följa med min vän Lotta och hennes Gazton på "vattentrask".

Har aldrig provat med flickorna, och inte heller sett någon gå där.

Spännande att se hur det går till.


Först av allt, var det hälsning som gällde.

(Och lite mutor)




"Joo, men du var helt ok ändå......mata på du bara,

jag kan ta några Frolic till tror jag!"

Gazton, alltid sugen på något gott   



"Ok då, känn på mig då....lite snabbt....."




Så var det dags att bli instängd i "trasken"



Inga som helst problem.....Gazton gillar ju dessutom vatten.

Sakta och lugnt fylldes det på vatten, och så helt plötsligt började botten röra på sig.

Gazton fattade snabbt vad han skulle göra.

Det här var första gången, så han fick ta det lite lugnt.

Han är en lite äldre herre, då får man väl inte hasta fram   


Duktig kille!



Att gå till brevlådan var riktigt kul i dag!

Där låg ett RÖTT paket till mig.

OJ OJ OJ, spännande!



Jag har letat som en tok efter en karda/kam, liknande den här.

Den här har säkert 30 år på nacken, och börjar bli rätt nedgången.

Skaftet liksom snurrar runt, och "någon" x flera, har tuggat på det.

Jag har inte lyckats med konststycket att hitta någon liknande, förrän NU




Skrev till en vän, som har en webbshop, där jag är en trogen kund.

Undrade om hon möjligtvis hade sett något liknande,

om man kanske kunde hitta det någonstans.



Och tänka sig, hon hade just fått in dessa!

Man får mycket bättre grepp när dom ser ut så här,

och jag gillar inte den varianten vars piggar snurrar, eller åker in när man trycker på dom.


Har inte hunnit prova den på en hel hund, bara testat lite, och jösses vad den var bra!!

Precis det jag letat efter.

Var jag hittade den??

HÄR!


Som ni säkert såg, så var paketet mycket större,

än att det bara skulle rymmas en karda där i.

Oj oj oj, säger jag igen.....vad fina/bra saker.....

Men nu tar vi en sak i taget.....förlåt mig, hehe   


Bra härlig dag i dag!

Och Skorpan då.......inte en endaste lite var-droppe har jag kunnat klämt ur såret på två dagar nu!!!

Näe, jag tror på det här!

Hon kommer bli helt bra nu....inte en chans att det skulle bli något annat nu.

Det har jag bestämt!!

BASTA!

  


Kram

Susanne

   

Av Susanne - 29 oktober 2014 18:25


                Läkarebesök....Skittrist att skriva om, så det struntar jag i          

Det här är mycket trevligare.....hundar!



På spaning i city.

Ujujuj, vad mycket att hålla koll på.....

Framförallt änderna, som vill komma riktigt nära,

men även människor och hundar i rörelse.

För oss blir även det väldigt bra träning.




"Nix!!!"  sa Ronja....

"Jag har ingen som helst lust att ha fram mina öron just nu!!"

Jag är så nöjd......vi har kommit så långt.

Men inte heller det här är något som kommer per automatik,

vi har helt enkelt tränat.

I början kändes som att gå med två väldigt kärlekstörstande individer,

som inte fått någon som helst kärlek av sina ägare.

Jösses ja...Skorpungen var helt klart värst.





"Vadå???"

"Vill inte ALLA hälsa på  mig???"




Jag har absolut ingen åsikt om mindre hundar.....men ofta händer det

att Ronja och Skorpan blir helt galet utskällda av just små hundar, när vi är i stan'.

Har ingen aning om varför dom börjar, och dom slutar verkligen inte.

Samma sak i dag, så klart.

En man försökte fly från hela situationen, (möte med oss)

genom att gömma sig och hunden i en trappuppgång när han såg oss.




Då är det en skön känsla, när ingen av hundarna ens ägnar mannen eller hunden en blick.

Men jag minns så väl hur det har varit, innan vi kommit ända hit.

Rent av skitjobbigt.

Med tidigare hundar, för många många år sedan (när jag inte visste bättre)

så undvek jag nog problemet, och gick inte i stan', helt enkelt.

Förnekelse.....  


"Varför skäller du så på oss???"



Så var det då mina tankar ang. Skorpan och hennes mage (igen)

MEEEEN, vad jag tjattrar om den.

Jag har läst och läst om  problemet ihopväxta tarmar, eller stygn som irriterar i buken.

Samma problem finns ju inom människovården.

Men.....




Om, bara OM, det nu skulle vara någon av dessa två "åkommor",

så kan jag tycka att Skorpan skulle må lite dåligt, på något sätt i alla fall.

Nu mår hon ju BRA!

Allt är bara bra, förutom då att hon sträcker på sig lite väl ofta, enligt oss.

Vi ser en stor skillnad från tidigare, innan "MAJSEN".

När jag säger sträcker på sig,

så menar jag att hon har fram tassarna,

och lutar sig ner....som att hon står i "Vill-du-leka-med-mig-ställning"

(Förstår man hur jag menar nu?)



    Och vad jag vet, så gör hundar så om dom mår illa/mår dåligt/som magkatarr/kör i magen....t.ex      

Därför tror jag nu, att problemet är att hennes mage/tarm är så irriterad från ALLA antibiotikakurer.

Vad sjutton, vem skulle inte må lite dåligt i magen av det?


JAG MÅSTE FÖRSÖKA TÄNKA POSITIVT NU!!

Jag håller annars på att bli smått tokig/tokigare, av all oro jag känt.

Att behöva öppna hennes mage ännu en gång, det vore så tråkigt.....

Nåå, vad tror ni om min teori?




Och så, sista orden nu......lite fakta som jag lärt mig i dag!


Sedan 1967 har detta, ganska vackra, glaskonstverk stått i Norrköping.

Den heter "Prisma" och är hela 11,5 meter hög.

Jag minns faktiskt invigningen......men har nog aldrig riktigt tittat på den ordentligt.

Men, med åldern händer det visst något med intressen man inte haft tidigare....

Konstnären heter Vicke Lindstrand.



 "Prisma" är uppbyggd av tretusenfemhundra limmade glasskivor!!!




Bra dag, och lite lärorik.

Sedan på med reflexvästarna x 4 för en lång kvällspromenad.




Kram

Susanne

Av Susanne - 28 oktober 2014 21:44


I dag hände något.......

Jag  var verkligen helt oförberedd.

           Mobilen ringer.......Norsholms Djursjukhus???

För några sekunder snurrar tankarna  iväg, som dom gör på mig.

Vad/varför ringer dom?




I andra änden var Cesar!

Det var den veterinären som vi träffade senast, när Skorpan fick sitt nya, rätta penicillin.

Jag gillade honom.

Han ringde bara för att fråga hur Skorpan mådde.

Hur gick det med medicinen?

Mådde hon fortfarande illa?

Sträcker hon på sig lika mycket?

Med den jäkla otur vi haft med veterinärer, måste jag säga att jag blev rörd.

Han sa att han tänkt mycket på henne, och funderat en del.




Jag berättade att jag fortfarande kan trycka ut lite var, men det har blivit mycket mindre.

"Läcker" inte ur varje litet hål längre.

Så var det då det där med att hon sträcker på sig..........



Det skulle kunna vara att stygnen, som hon förmodligen fortfarande har kvar i magen,

som retar slemhinnan, och det känns obehagligt för henne.

(Det kan ta upp tilll ett år innan stygn som ska lösa upp sig själva försvinner)


Eller...... 




Det skulle även kunna vara så att tarmen växt fast i sig själv, eller i något annat organ!!

NEEEEJ! Inte det!!!

Hur tar vi då reda på det?

Går det att se på rtg?

Eller ultraljud?

Ev. kan man se det på rtg, men inte säkert alls.

AHH, jag tror jag blir tokig......



DET FÅR INTE VARA SÅ!!!



OM det nu skulle vara så att man misstänker något av detta, så finns bara en sak att göra....

Öppna igen, och kontrollera.

Stygnen får man då plocka bort....allt är läkt sedan länge nu.

Och skulle det finnas något som växt samman, jaa, då går det att fixa också.

Men hela jag skriker NEJ NEJ NEJ!!!



Inte öppna lilla Skorpmagen igen.


Det som talar emot att något skulle vara riktigt fel, det är så klart att hon verkar må så väldigt bra.

Äter bra, magen fungerar som den ska, hon är pigg och glad.

Det enda symptomen är att hon sträcker på sig.

Det var så jag märkte att något var galet, den där dagen, den 11 september.

Hon stod i vattnet i Vättern, och sträckte på sig.


  


Cesar, veterinären, han sa också att det varit bra att hon

inte fått vara stilla så länge som Valla sagt att hon skulle.

Att röra på sig, det är ett av sätten att förhindra att det händer.




Vad händer nu då?

Joo, vi är uppe på den "rätta" dosen antibiotika nu igen, 2 x 2 tabl, utan att hon mår illa.

Detta med hjälp av Probiotika OCH Pro-Kolin+ samt havregrynsgröt.

Skorpan ska fortsätta minst en vecka till, så får vi utvärdera efter kurens slut.

Om inget tillstöter, förstås.


Det finns inte med på min karta att det är något mera nu......Jag vägrar!!

Håll nu tummarna lite lite till bara, så att allt nu snart är bra.



Har tänkt lite på det här med att anmäla Valla

för allt Skorpan fått genomlida....men jag har ingen ide om hur?

Har heller inga större förhoppningar om att få rätt gentemot dom.

Jag vet att operationer i buken, det kallas för orena operationer,

vilket då innebär att man kan få en infektion.

"Staffar" finns ju helt naturligt på huden, så risken är rätt stor.

Och pengar...jaa, visst har vi massor av utlägg, och massor av resor...

Men det viktigaste är hur Skorpan mår, inget annat känns betydelsefullt.


Fortsättning följer.......


Bilderna är tagna i dag, på vår Linköpingspromenad i solsken.

Inte dumt alls att solen tittade fram.

Därefter invigdes Leon, mormors lilla nya "stjärnskott",

i hur mysigt det är med "go-fika"!

En riktigt mysig dag med dotter och barnbarn.


Kram på er vänner

Susanne

Av Susanne - 27 oktober 2014 20:06

  

Startade med telefonkö, x 2!

Men jösses vilken tid det tar...30 min bara för att lämna sitt telefonnummer, så man kan bli uppringd.

Så nästa kö!

Tur man inte har allt för bråttom.


Min "hjärtdoktor" ville träffas ganska omgående,

"Så där kan du ju inte gå, förstår du väl?!"

Joo, klart jag förstår.....


 

                                   


Även ett samtal med veterinär ang. Skorpan.

Det har gått bra med höjd dos av antibiotikan, så nu i kväll fick hon sin rätta dos igen,

och jag registrerade inget illamående alls.

SKÖÖÖNT!

 Så var det det där med att hon sträcker på sig mycket mera

än vad som kan klassas som vanligt.


 



"Det KAN ju vara så att det stretar lite i såret?"

Men jag tycker det gått så pass lång tid?

När jag föreslog att det kanske kunde vara så

att hon gör det just för att hon inte mår helt ok i magen? så visst, joodå, det kan det ju också vara.

Gillar inte gissningslekar!!!

Hoppas det ger med sig snart.....men det finns fortfarande lite var kvar där inne under huden.

  

Skorpan är trots allt pigg och glad.

Det tycker jag om!




Vi hade kurs på dagen, och som vanligt är det en enorm kick,

när man får dom där AHA-upplevelserna.

Jag erkänner...är det någon som behöver tränas, jaa, då är det JAG!!! 

 Kursledaren förklarar såå bra...jag lyssnar och lyssnar, försöker memorera.....men det skiter sig direkt   

Minne som en guldfisk, det stämmer bra in på mig.




Men jag fick ett knep i dag!!!!!!!

Ett knep för att komma ihåg.

Filma all info jag får!

Då behöver jag bara backa lite, och titta ordentligt på inspelningen.

Smart!

I övrigt är jag rätt nöjd med träningen.

Klart vi har lång väg kvar, men Rom byggdes ju inte på en dag...och Skorpan, hon vill så gärna göra rätt.




 Så hamnade vi här....i stadens Norra Promenad.

Här finns det gott om löv i underbara färger.

Det finns en tråkig nackdel dock, och det är alla som rastar sina hundar här!

Dom har visst alla lyckats glömma bajspåsar.....ALLTID.

Det är bara att hoppas på att man inte sätter ner foten på fel ställe. 


Eller om man nu som jag HAR påsar med i fickan, jaa, då finns inte en enda papperskorg i sikte!

Dåligt Kommunen!!!





Ronja fick lite träning i stan. 

 Det handlade mest om FOKUS i dag!


 

  


Låter kanske som vi tränar som galningar, men jag lovar, det gör vi inte.

Det är mest lek o ch bus 



Och en och annan bild blir det kanske också    




Eftersom vi var mitt i city, fick bara en hund i taget vara lös.

Att riskera att det springer förbi en katt eller så, och en av dom får för sig att ta opp en jakt på den,

då vill det till att kunna stoppa dom, när dom är två som triggar varandra.

Näe, det chansar jag inte på. 


Åh, vad glad jag blir när jag ser Skorpan så här!

Allting kunde ha gått käpprätt åt skogen......Vilken lycka att hon är här.




AJ AJ AJ AJ AJ Aj!!!

"Jäkla boll o slå mig i ansiktet hela tiden" 




Nu är det bara lite mera vikt som ska tillbaka på Skorpan, men vi gör det sakta med säkert.

Hon får sin havregrynsgröt mellan måltiderna, och hon fullkomligt älskar den.

Ibland får även Ronja smaka, eftersom hon ser ut att vilja ha.....men näääe,

hon gillar det väl inte så värst mycket.

"Har du inget annat, säger hon, då kan det va?"


  



I morgon går starten hemifrån ovanligt tidigt!

Därför är tanken att jag ska hitta till sängen ovanligt tidigt också....hur nu det ska gå?


Inte ett ord om vädret har jag sagt.....och det finns väl inte mycket att säga....


Kramar

Susanne 

Av Susanne - 26 oktober 2014 21:32


           En helg i familjens tecken.      

Det är ju aldrig fel.

Att ta vara på varje stund, det säger jag ofta,

och jag försöker verkligen leva som jag säger.


Jag såg ett program på TV i kväll, det handlade om just det.

Att inte ge opp, att ta tag i det man trots allt har.

Anders Ohlsson, mannen i programmet, hans liv, och framför allt hur han hamnde där,

 var så slående likt mitt eget liv.

Vi har båda flera steloperationer bakom oss, massor och åter massor av morfinpreparat,

allt för att klara smärtan.

Vi har liknande behandlingar bakom oss,

med skillnaden att han har haft oturen att en injektion gick helt snett.

Han blev förlamad.

Man kunde aldrig gissat att han hade sådan hemsk värk.

Det är just det!

Det syns inte utanpå......


Han hade hittat ett annat sätt att orka, nämligen att träna.

Det var hans sätt att leva och driva bort värken.

Jag har också ett sätt!

Mitt sätt är just det den här bloggen handlar om.

Hundarna!

Och skogspromenaderna, utflykterna......

Det gör att jag kan tvinga smärtan att inte ta över mitt liv.


Vilken otroligt människa han är......han hade bestämt sig för att LEVA, oavsett!

Det har jag också....

Om ni inte såg programmet.....se det! Tror det får många att förstå.

      


Här slår jag ett slag för något som hundarna gillar skarpt!

Dom här bollarna.

Man stoppar godis i dom, som lägger sig i olika fack,

och det är inte världens enklaste att få ut bitarna.

Det jobbas både länge och väl, och när bollarna efter en bra stund är tomma,

är hundarna ganska trötta i huvudet.



Vi har haft dom länge nu, och dom är välanvända, men dom är fortfarande som nya.

Dom kommer från  

CSIGORA!

En hundshop jag verkligen kan rekommendera!

Superbra service, snabba leveranser.....TOPPEN helt klart.


       



Hur mår då Skorpan?

Måste säga att hon mår otroligt bra, om man ser till allt hon gått igenom.

Vi minskade på dosen av antibiotika för några dagar sedan, för att se om hennes illamående ville släppa.

Och det har det gjort, hon verkar inte alls må dåligt.

Kan iofs bero på Probiotika, Pro-Kolin+ och havregrynsgröten.

Det är lent och snällt mot små "Skorpan-magar" det!

Finns bara ett minus, och det är att det fortfarande finns lite lite var kvar i såret.

Jag tror det beror på rester av suturerna, som sitter kvar.


Har en tid för telefonprat med veterinär i morgonbitti, så får vi se vad som sägs då?

Skulle så gärna önska att den här historien tog slut nu.




Träning träning och träning, det ägnade vi eftermiddagen åt.



Skorpan fick köra några moment, eller snarare delar av moment från sin kurs.
Hon älskar att träna.



Ronja då....jo vi tränar på att få henne gå helt rätt på "PLANKAN"!

Ett, tu, tre, så är det vår igen, och dags för dragtävling   



Batterierna känns verkligen laddade inför veckan.

Vi startar med "hjärt-doktorn" i morgon......sedan kurs.....och....

Visst ja, jag skulle ju inte röra ihop allt så mycket....SVÅRT!




Undrar jag om Ronja o Skorpan tröttnar på sin matte ibland?
På allt fotande....för visst vet dom vad som väntar när kameran är med.

Samtidigt är dom duktiga på att lyssna, och det är väl en form av träning det också.

ATT LYSSNA!

"Eller hur, tjejer!?"



Så fastnade jag i bildlek en stund också, men det kallar jag avkoppling   


Kram

Susanne

Av Susanne - 25 oktober 2014 21:41


                  Promenad i lera!                 

Ja, det är väl det enda som finns tillgängligt snart, LERA!

Vilken gegga, och vilka skitiga hundar.




Inte för att hundarna bryr sig om det precis,

nej då, det är bara roligt med alla vattenpölar.

"Eh, är det ok att gå här tro??"




Skorpan struntar i vilket....ok eller inte, jag gillar't.

Att springa ute på åkrarna, och känna leran mellan trampdynorna.

Mysigt!




"Men guuud, vad du tjatar....jajaja, jag ska gå bort härifrån....snaaart så!"




"Jag kan komma till dig om du vill, och stänka ner dig lite"

"Äsch, var inte så rädd för lite lera nu, matte!"



Du är duktig du, Skorpan!

  


Ronja är såå nyfiken!

Nyfiken på VAD det är i den där vagnen som var med på dagens "lervällingspromenad"



"Jag vill också veta!!!"

"VAD ÄR DET I VAGNEN??"



Luktar väldigt spännande, det gör det allt!

  



"Av någon anledning, tyckte tvåbeningarna att vi var allt för skitiga

för att få nosa på det där som låg i vagnen i dag."




"Men vi hörde nog....hörde att det liksom pep lite......som en liten valp?"




Allt kommer väl ifatt till slut, därav ett rusande hjärta.

Högt blodtryck är ingen nytt, men just nu känns det inte riktigt ok.

Hundarna är känsliga, och känner av hur jag mår.

Finns alltid nära mig, vilket känns oerhört tryggt.....och skönt.

Man blir lugn.


"I övrigt har vi/jag full koll på matte......Hela tiden!"




Har under årens lopp som hundägare hört mängder av skräckhistorier om Valla Djursjukhus.

Men ändå har jag ibland blivit tvingad att vända mig dit.

Och man vill ju tro att saker o ting förändras till det bättre.

Men i dag fick jag ännu en gång höra en riktigt hemsk "historia",

som återigen handlade om personalens totala felbedömning.

Jag kanske borde anmäla Skorpans händelse till "ansvarsnämnden",

så att folk verkligen får veta.

Ingenting kan ju ändra på det som redan hänt, men om man kan förhindra att andra drabbas.....




Skorpan mår bra, förutom illamåendet av antibiotikan.

Men med lite hjälp, så fungerar det i alla fall.

Hoppas det fortsätter så dom här veckorna som vi har kvar av behandlingen.


Kram

Susanne


Av Susanne - 24 oktober 2014 20:54

                       

          Först bara, en liten notis om "majs-magen"

Skorpan mår allt lite illa vid intag av den nya antibiotikan.

Men det fungerar rätt skapligt tillsammans med Probiotika,

och hennes älskade havregrynsgröt, så klart.

  Havregrynsgröt är snällt mot små "Skorpunge-magar" minsann.

hade kontakt med en Norsholms-veterinär i dag, som planerat,

och vi kör nu på med en tablett morgon o kväll.

OM det nu mot förmodan skulle vara så att något tillstöter i helgen,

              så skulle jag genast sätta ut penicillinet.         


Det känns BRA nu!!

Dom orden var länge sedan jag tog i min mun....det känns bra nu!

Skönt att säga det.


Vi drog på utflykt....igen!

Och, vi fick sällskap i dag, av kompisar.

Här saknas en liten vovve...eller så liten är hon väl inte, vår vän Milla.

Hon var lite upptagen med......Ja ja, här är i alla fall Skorpan, Ronja och Chilli.




Riktigt tråkväder för fotografering, mörkt och trist.

Men för oss och hundarna var det perfekt.

Skorpan och Chilli, som inte är så gammal ännu, (tror matten sa 8 månader....eller var det kanske 10???)

dom blev snabbt dom allra bästa vänner.

SÅÅÅ himla kul dom hade!



Chilli var väldigt lyhörd och kunde hundspråket perfekt, och vågade absolut inte ta pinnen från Skorpan.

Låg snällt och väntade på sin tur.

"Hm....undrar om hon blir mycket arg på mig,

om jag lånar en liten bit av andra änden på pinnen??"



Vi satt länge länge och fikade...(ja ja, vi babblade väl lite också)

Ronja smög sig så sakta och försiktigt framåt burken....det kan finnas något lite kvar, kanske.



Dagens skog innehöll massor av väldigt goda pinnar.

Alla fyra hundar gillade dom verkligen.


Men det bjöds även på goda, smarriga ben när vi fikade.

Här jobbar Chilli med sitt ben.




Milla, även hon med godaste pinnen.



 Har ni tänkt på en sak?

Vad mycket olika namn vi kallar våra hundar för.

Man skulle kanske tycka att det vore svårt för dom att veta vad/vem vi menar,

men det tycks som att dom vet exakt vem vi menar.

Trots att det faktiskt är lite väl långsökta smeknamn vi gett dom ibland.   

Ofta rimmar det, i alla fall hos oss.


Dagens fyra hundar kallas bl.a för;

"Ronny-Ponny!

"Skorpy-Lorpy"

"Milla-Lilla"

"Chilli-Villi"

Och jag lovar, det här är bara ett av alla namn dessa hundar har fått   

Har ni många konstiga namn på era hundar?


Ronja håller koll på "små-tjejerna", och om det är nödvändigt,

så är hon snabb med att ingripa, och lugna ner allt lite.

(Eller vara med i leken hon också)



Åh, så "goa" dom blev, Skorpan och Chilli.

Vi stod ofta och log åt dom, när dom hittade på nya lekar,

eller när dom låg bredvid varandra och bara kelade lite.

Riktiga vänner, på samma vilkor.



Det var på vägen tillbaka till bilarna det hände.

Jaa, att Skorpan visst råkade "tappa" något i den här lilla fina "pölen"

Uj uj uj, vad hon letade....och letade.

Ända nere på botten!



Sååå duktigt sååå!

Om hon hittade vad hon sökte?

Mycket tveksamt....

Men glad var hon ändå.




Låter kanske konstigt att säga det, men jag blir glad, riktigt GLAD.

När hundarna är glada, då smittar det av sig.....snabbt!

Det har varit en skitjobbig tid ett tag, och jag kan inte påstå att jag mått toppen.

Men en dag som i dag, då fyller man på dom där förråden med massor av positiv energi,

och mår bara bra, helt enkelt.

Har man dessutom härligt sällskap på vägen, då är det fulländat.

Många glada skratt, både åt hundarna och oss själva.

(Vi hade lite problem med den där lilla detaljen att hitta rätt på kartan)



Trots gyttjebad......



.....och rullning i något oidentifierbart.......




....och ännu mera lerbad, så "rinner" det liksom av en hel del innan vi är hemma.

Ronja behövde inte ens ett bad, utan det räckte med att blåsa bort barr och mossa,

och en kamning på det, så var hon nästan som ny

  




Skorpan var väl lite värre, hon hade liksom gjort ett grundligare jobb helt enkelt.

Dessutom ville jag tvätta lilla magen ordentligt.

Den ser så torr och fin ut nu, och nu är det helt "tätt".

Måtte det fortsätta så nu!   


Inte mycket kvar av lervällingen här inte, och ännu vitare blev det efter tvätten.

  



Trötta, nöjda hundar, och en lika nöjd matte.

I morgon ville Lilla Leon träffa hundarna,

så det är väl bra om man ser lite "välkammad" ut då.

Att Ronja är den mest försiktiga med små bebisar, det har vi sett många gånger,

men hur det är med Skorpan, det har vi ingen ening om.

Men ärligt talat, så är jag ganska övertygad om att även hon kommer göra precis som Ronja.

Ronja ÄR en stor förebild för henne.

Hoppas jag kan få till några bilder på mötet   



Kramar till er alla

Susanne


TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards