quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2014

Av Susanne - 14 oktober 2014 21:32


              Så var banorna uppställda.....nu kör vi!!!

Sista ordentliga dragträningen, med alla momenten, innan årets sista tävling.


Försty en liten sväng för att uträtta våra behov.          



Min plan var ju att Skorpan skulle köra Arbetsprov I nu, på årets sista tävling,

men det blir inte alltid som planerat.

För med en stor buköppning, dröjer det innan man kan träna drag med 100 kg last.

Därför har jag enbart koncentrerat mig på Ronja, vad gäller drag i alla fall.


Det här är Ronja och Milla, som tränat tillsammans under många år.

"Jaaru´, kompis, vad tror du tävlingen då??

"Äh, vi gör så gott vi kan, men frågan är vad våra mattar kan ställa till med??"

"Ibland tror jag inte ens dom vet vad dom säger.....vänster när det ska vara höger, t.ex....?"

Samtal från två tjejer som känner sina mattar rätt väl.......  



Skorpan fick ett litet träningspass i lydnad.

Linförighet, apport, inkallning, ställande......Duktig vovve   

Så till den mest ansvarsfulla uppgiften för henne....hålla husse sällskap!



Mycket krävande för en Skorpunge....jaa, att sitta stilla tänkte jag.....



"Öh, inte bara sitta stilla heller....jag vaktar ju hela bilen också!!!"

  



"Hm, det är klart, jag skulle också vilja sitta där med husse....men jag gillar att dra också"



Från att ha undrat om Ronja verkligen tycker det här med drag är roligt över huvud taget,

till att se henne studsa av glädje, när hon klarar ett moment, det är en underbar känsla.

Hon är så lycklig och glad, och jag ser verkligen ATT hon tycker om det.

Det är väl det som gör att det går så mycket bättre nu.


SKorpan fick hänga med och posera lite på bron.



Vid flera tillfällen har jag upptäckt, att säger inte jag något alls, så går Ronja helt rätt....

I slalomen, t.ex Ganska häftigt att se, tycker jag.

Hur som helst, jag är jättenöjd med dagen och träningen.

Tror det är första gången som jag ärligt kan säga, ATT DET KANSKE KANSKE kan gå att få till det.

Om vi båda är på rätt humör, och allt stämmer för oss, då........

Men, å andra sidan, så är det en hund som ska tävla, så man kan aldrig säga säkert.

Vad som helst kan hända.

........ gullig är hon i alla fall, vår Ronja  



Matte nöjd med dagen,

och jag tror nog hundarna håller med om samma sak.



Kram

Susanne


Av Susanne - 13 oktober 2014 20:52


    Hade trott att jag skule slippa prata om det här mera.

      Hade verkligen hoppats på att det var över nu,

    denna "mardröm" som vi haft runt oss den senaste tiden.

    

I fredags kväll slutade vi med antibiotikabehandlingen till Skorpan.....allt såg ok ut.

I lörags hade var fyllt på sig i såret,

och jag kunde bara trycka lite på Skorpans mage, så rann det ut.

Luktade inte hallon precis heller.


Tog några bilder och skickade till djursjukhuset,

frågade om dom tyckte det såg ok ut, vilket dom så klart inte gjorde,     

   Dessutom började det sticka ut suturmaterial både här o där.

Det som såg otäckt ut, var en 1 cm stor ögla, som blivit av att stygnen börjat lossna.

En ögla som hon mycket väl skulle kunna ha fastnat med i någon pinne, t.ex

Dem klippte jag mitt itu, så ingt skulle hända, så fick vi en tid till i dag...IGEN!!!

        


Måste tillägga att Skorpan inte på några sätt har mått dåligt,

hon har varit sitt gamla vanliga galna jag.

Men att det sipprar var ur såret, så lång tid efter operationen, det är inte alls ok.




När vi kom dit i dag, då tyckte jag fakstiskt att såret såg riktigt bra ut,

visserligen tryckte jag ut en hel del i går, och spolade verkligen rent ordentligt.

Hm....men när vi skulle försöka få bort alla suturer, (som skulle försvinna av sig självt)

och började dra i dom, då blev det små hål igen, och det stod en hel del var under.

Det var rätt långa trådar som drogs ut, som alltså inte alls försvunnit.

Kanske skulle odla från allt var som kom ut??? undrade jag.......

"Kan du hålla, så hämtar jag grejer", sa veterinären.....   

Visst....  



Det är väl så, att allt "material" (suturerna) blev lite för mycket för Skorpan nu.

Nu har dom suttit så länge, så hennes kropp gör vad den kan för att stöta bort dom.

Nu får hon mera hjälp, i form av mera antibiotika,

så håller vi tummarna för att efter ytterligare en vecka så SKA DET VARA BRA!!!




Och det tror jag hon kommer göra!

Ingen feber, gott allmäntillstånd, OCH, det bästa av allt, hon har börjat gå upp i vikt!

Toppen   



På förmiddagen i dag var det kursdags igen.

Älskar kurs!!! (i alla fall denna kurs)

 Skorpan skötte sig bra, och matte har mycket att lära   




Mellan kurs och veterinär, hade vi några timmar "ledigt".

Då åkte vi till en "ny" skog, för att strosa runt lite....bara en liten stund, så där.....


Ha! Då råkade vi nästan trampa ner massor av trattkantareller, som stod i vår väg.

Bara att fylla bajspåse på bajspåse......

Det är så himla kul att plocka just "trattisar".

Hittar man bara en, så hittar man massor!



Nu blir det äntligen syltade kantareller i år!

Gott gott!




Bra träning på att "sitta stilla"....trots att det som här,

smög omkring ett rådjur alldeles nära oss   



Jag är inte så "hispig" över dagens veterinärbesök, är övertygad om att det blir bra nu.

Det som gör mig arg, det är att det ska behöva bli så här.

Det var den 11 september som Skorpan opererades, mera än en månad sedan.

Då hade man ju hoppats på att det varit läkt för länge sedan.


Ni fina underbara hundar!

  



I morgon kör vi sista ordentliga träningen, inför söndagens tävling.

Dvs alla momenten ska köras igenom.

Så kul, för det fungerar rätt bra.....det är bara matten som måste vara väl förberedd,

och inte bli så där knasigt nervös.

Men jag jobbar på det också...


Kramar

Susanne



Av Susanne - 12 oktober 2014 20:45


                   Håll i er nu......Och vill man inte se ALLT,

då får man rappa på med "scroll-fingret"                    




HÖST!!

Alltså, jag tycker nog faktiskt allra bäst om den årstiden.

Kanske inte dom mest regniga dagarna, men dom får man ju liksom på köpet.

Och i dag prickade vi in några stunder med uppehåll.



Det var stört omöjligt att få Ronja att slita blicken

från en snygg kille som gick på andra sidan gatan!!!

Men HALLÅÅÅÅ, RONJAAA.....!   



     



Du då, Skorpunge???

Titta hit!   



"Japp!!"

"Jag kan kolla rakt in i kameran, bara jag får något att äta efteråt!"



Ingen kontakt alls   



"Men jag då, jag då...jag kollar heeela tiden juuu!!"



Stadspromenad bland alla höstlöv,

(det finns mycket mera löv i stan' än på landet)

Därefter arbete!


"Men jösses, människa, kom igen nu, skynda på lite....Måste du fota NU??"

"Jag vet att vi ska upp DIT......däruppe, hos "mormor!"



Känns så roligt, jaa, för oss alla tror jag.

När vi kommer in på avdelning, så ropar tanterna ÅÅÅH......

och sträcker fram sina armar för att klappa hundar.

Ronja tycker normalt sätt att det där med att gå in i folksamlingar,

för att bli klappad av okända, det kan nog kvitta.

Men här, på ett äldreboende, med människor som bara älskar hundarna,

det är helt ok.

Dom båda "flickorna" gick till var och en av tanterna, så att alla fick klappa lite.

Dom blev såå glad, och det blev jag också.

Glad över att kunna göra lite skillnad.

Dom satt sedan länge och pratade hund, berättade personalen   


Det här är också något som gör mig glad att se.

Hundar kan verkligen locka till skratt.

      



Och Skorpan KAN FAKTISKT vara lite lugn och förståndigt också, så det så.

Även om det kanske är svårt att tro   




För några minuter tittade solen fram när vi kom ut från "jobbet".

Och så klart var kameran med, och redo   


Vår snart sexåriga tjej?!

Var tog dom åren vägen???

Så konstigt, hon var ju precis nyss en lite skit   



Bara en till, innan solen går i moln, flickor......

Tackar!




Bara en vecka kvar nu.......


Kram

Susanne

Av Susanne - 11 oktober 2014 20:17


Ja men, så himla härligt va!!!

Vilken höstdag!

Tror att många av oss fått njuta av det härliga vädret i dag,

i vårt avlånga land.

              Kan man bli annat än GLAD?                

NÄÄÄE!





Gick ett härligt varv här hemma, som vi inte gått på länge.

Kul att träffa på lite bekanta och prata bort en stund.

"Beklagade" mig över att det var så länge sedan vi såg någon älg.

Förr hade vi ett riktigt älgstråk bredvid tomten,

så man kunde sitta i köksfönstret och beundra dessa enormt stora djur.

(och lite fula, om ni frågar mig)




Så ett tu tre, får vi syn på några älgar, alldeles nära.

Har läst om flera incidenter nyligen, med älgar som attackerar människor OCH hundar.

Det ville vi ju inte råka ut för.

Jag var mycket tacksam över att hundarna inte fick syn på någon av dom.


Helst av allt skulle jag vilja tro att det är all vår träning som gör att dom lyssnar på vad jag säger.

Aja-Baja, INTE dra iväg på vilt!!!

Enbart när spårselen är på, då får man det!


Här står en och trycker bakom trädstammarna.

Jag såg den inte heller, förrän efteråt?!



Duktigt!

Eller dåligt luktsinne   

Jag väljer det första allternativet....




"Nej då, jag lovar....jag ska inte sticka iväg efter någon!!"



Nästan som konstgjorda.....  




Vilken färg, knallröda!

Undrar vad det är för r...hehe, höll på att säga RAS!

Äpplesort ska det så klart vara   


Visst är det märkligt...tycker jag alltså, att vissa saker ändrar sig så snabbt.

Bara för några dagar sedan konstaterade jag,

att nu får nog Skorpan ta och "pälsa på sig" snart.

Hon har varit ganska pälslös ett bra tag, tycker jag.

Men det beror säkert på att hon inte varit ok, helt enkelt.

I dag, bara så där, så helt plötsligt inser jag att hon HAR VERKLIGEN fått päls igen.

Hon är riktigt fin i mina ögon.

  

(Det har hon väl alltid varit iofs)



Och den här damen, Ronja, hon fäller sällan ur helt längre.

Och om hon fäller, så gör det inte så mycket, för hon har en enorm päls.

(som väl kommer av att hon är kastrerad)



Mycket intressant, tyckte Skorpan.

Mängder av gäss, på väg någonstans....




Perfekta "spring-gärdet"!!!

Här är så kul att vara.....sträcka ut i rasande fart.....




Lätt att man skrämmer någon när man far förbi.....SCHWIZzzzz!!

Som jag skrattade när jag fick se bilden.....Den stackars lilla haren,

som säkert var helt vettskrämd, och satt i gräset och tryckte.

Han/hon önskade säkert att han kunde bli osynlig.

Men tjejerna märkte inte av den alls....att komma först till matte,

det var mycket viktigare.

Lite kul att haren fanns med på bild...   


En finfin dag, med kul innehåll.





Kram

Susanne

Av Susanne - 10 oktober 2014 21:09


             Vem där???                

Kan väl knappast vara någon annan än.......

Just det....



SKORPAN!



"Nu när jag äntligen fått tag i bollen, då släpper jag den aaaaldrig!!"

  



"Jag har mycket viktigare saker för mig, än att jaga en boll...!"

"Att kolla katten som är på väg in till oss"

"Det är osmart om man är katt"



Inte för att dom ogillar katter, nej då, tvärt om,

men dom har en tendens att skrämma iväg dom.

Om två berner sätter en rasande fart mot en katt....då är det ganska självklart att katten sticker.

Rädda sig den som kan, liksom   


Promenad i stan i dag, samtidigt som jag så klart var tvungen

att inhandla några urgulliga små (med betoning på små) bebiskläder.


         


Så äääntligen var det dags att träffas.

Behöver jag säga att han var bedårande söt.

Så fin och jaa, ALLT!

Och vi har ju pratat med varandra under hans "tillväxt" där innen i magen hos mamma,

och då är väl klart han känner igen sin mormor?

Det tycker jag nog det såg ut som.....

Joo, för han sa ju faktiskt "HEJ MORMOR!!!" och tog mitt finger   


Så perfekt!


Vi har gott om tid att lära känna varandra ordentligt, i dag var bara en "snabb-titt".

Nyfikenheten tog liksom överhanden.


Nu är huvudsaken att alla mår bra....


  


Leon ska slippa vara med på bild.....(ett tag)

Därför är det litet "dimmigt" här   


Det är väl inte värt att säga för mycket ännu.

Men efter allt som hänt den senaste tiden,

så kanske kanske min hemska otur vänt....lite i alla fall?!

Hoppas hoppas!




Skorpans sår ser tipp topp ut, hennes mage verkar må bra.....

(lite pälslös bara)   


Och Ronja är jag inte orolig för, nu när knölen är undersökt.

Klart man inte kan springa o kolla varenda knöl som dyker upp,

och det hade jag nog inte gjort direkt heller,

om inte veterinären som kollade på den först sagt, att jag borde få den undersökt den snarast.




Om vi säger att vi har 10 olika leksaker tiull hundarna.

Man slänger ut dom alla.

Man märker ganska snabbt att det bara är en av dom 10 sakerna som är roliga,

och det är alltid samma leksak för båda hundarna.

     

"Haha, nu har jag den...den roliga bollen"

"Lyckades sno den från Ronja"

"Men.....det värsta är att då är det inte så kul längre, att leka med bollen helt ensam?"



Alltid roligare att vara två....



Det var en bra dag i dag, men det var ju inte så konstigt kanske.

Vet att även morgondagen kommer bli innehållsrik och rolig.


Kramar och tack för alla grattis,

både här, via meddelande och framförallt telefon samtal


Susanne

  

Av Susanne - 9 oktober 2014 19:31

  

Dagens "strapats" gick genom ett naturreservat, största delen i regn.

Jo, visst var kameran med, men några bilder värda att spara, det blev det inte.

Någon liten brukar det kunna bli, men nej, en kamera mår nog inte så bra av fukt          

Så istället tog jag tag i något som legat efter en bra stund,

gamla bilder som jag inte ens tittat igenom ordentligt.

  

Kom till en mapp från i somras, när vi besökte Blekinge.

Karlskrona, Kristianopel bl.a

Varmt var det nog överallt i somras, så även här.


Minns att jag gillade dom här fiskebodarna!

Ser så där idylliskt ut.

Och med bernrar i förgrunden, jaa, då blir det ju ännu bättre.....    



Mammut med matte gjorde vi sällskap med i dag.

Hade pratat om några saker vi ville ta en närmare titt på i det här naturreservatet.

Ganska spännande att se och läsa om alla undersökningar och tester som utförs i denna natur.


Men visst, för min del brinner jag mera för gammal kulturhistoria.

Det kan jag bli som uppslukad av.

Hundarna var allt annat än rena när vi kom hem,

men det är rätt skönt, när dom nu är rena, torra och trötta.

Vi har haft en härlig dag, trots skitväder.

Matsäcken intogs på en rastplats, där bordet hade TAK!

Perfekt!

Mycket gamla sägner finns att läsa om detta område,

en del lite sanna, andra bara sagor.

Exempelvis......

Det finns en trolltall, som kallas Tandvärkstallen.

Den har en omkrets på 3 meter.

Sägnen säger, att...

Om man fick tandvärk, skulle man sätta en spik mot det onda och sedan slå in spiken i tallen.

Och vips var tandvärken borta!!


Gamla historier fanns det mycket av även i Kristianopel.

Här sitter Ronja o Skorpan i en del av ringmuren, som slingrar sig runt byn.


En av alla kanoner vi såg!

Dom flesta satt hundarna på......men just vid denna, fick dom vackert hålla sig på marken.




Blekinge är vackert, och erbjuder många fina badplatser.

Och är man ute och åker på sensommaren, då är man ganska ensam på stränderna.



En lååång brygga, som var som gjord för en bild.....



Eller två bilder var det visst.

  



Många bad blev det.....skönt,

för det är nog det enklaste sättet att ge svalka åt en varm hund.


Skorpan   



Ronja med kompisarna Dizel och Lille Pop!

       


Så var det då bebis!

Har den kommit? Vad blev det??

Joo, det blev en gullig lite pojke...

PGA olika anledningar, skriver jag inte så mycket mera om vårt tredje lilla barnbarn här och nu,

men kommer säkert återkomma i ämnet.

Han är såå söt, så klart.


Kram

Susanne


Av Susanne - 8 oktober 2014 22:00

  

                      Träning!                    

  

Helt plötsligt kom sista tävlingen för i år så himla nära?

Ujujuj.....Nu får vi sätta fart, du Ronja!



Jag hade från början en liten tanke att Skorpan skulle starta i AP I nu den 19 oktober,

Men så blev hon sjuk, och den tanken lades på is.

Och det känns ju skönt att det blev som det blev,

för lite snärjigt hade det allt blivit att träna båda hundarna nu.


Nu har vi gott om tid på oss med Skorpungen.



Från att natten var blåsig och regnig, har dagen varit riktigt bra.

Perfekt väder för en berner som arbetar.

Eller busar!!!



Äntligen kan jag koppla av lite, vad gäller hundarna, och jag tror dom märker av det också.

I alla fall Ronja!

Hon är otroligt känslig, och känner av hur jag mår.

Är jag orolig, så är hon det också.



Bara roligt i dag!



Såret på Skorpans mage ser fint ut nu,

men hon har några dagar kvar med antibiotika.



Så var det då dragträningsdags med "gänget".

Skorpan fick dock inte ens ta på sig selen i dag,

bara strosa omkring en stund, för att sedan titta på all träning från bilen.

Inte det roligaste man kan göra, tyckte hon säkert....men nu är det som det är   



Jag hade en plan för dagen!

Att köra ALLA moment i trean, riktigt riktigt, ordentligt.

Göra om tills det blev så bra som det bara kunde bli.

Startade med det värsta....SLALOMEN!

Det är vår akilleshäl liksom.

Men vet ni vad hon gör....joorå, hon traskar på, utan att jag hinner säga något,

så är hon i  mitten av banan, och har gått helt rätt.

Jag blir så full i skratt åt henne.

Hon kan själv hon!



Bro, tunnel...gick absolut helt bra!



Liksom platsligg och backa!



Korsningen hade hon lite bekymmer med....

Den består av små vita lock på marken som visar själva banan.

Eftersom det blåste så in i vassen i dag, och locken ville ge sig av, så la vi stenar på dom.

Vilket då blev rätt svårt att se för hundarna.

Men vi gav oss inte, så till slut fick vi till det helt rätt.



Det bästa som hänt nu, det är att Ronja vet vad jag menar.

Om hon går fel, kan jag stoppa henne, och sedan korrigera med kommandon.....

Typ stanna, backa, höger eller vänster.

Det känns ganska bra, då kan vi ordna till ett misstag liksom.



Jag har en ganska bra känsla, och det är inget jag är så van vid att ha.....  



Lilla Skorpunge, vad du är söt   




Och tillsammans är ni ju inte heller så tokiga, hehe!

     


Jag vet att det är många som undrar över en annan fråga.......men jag kan bara inte skriva om det just nu.

Hoppas ni förstår.


Kram

Susanne

Av Susanne - 7 oktober 2014 20:58

 Den 11 september....

Det var då allt började!!


Jösses, hur mycket kan hända egentligen?

                 


Vad som hänt med Skorpan, det har jag ju redan skrivit om här,

och det sista är att hon nu äter antibiotika igen,

eftersom hon fått infektion en i såret.

Hon är pigg o glad, som vanligt, skulle man kunna säga, och även vattensvansen är borta.

PUH!!!

Så himla skönt, och så lättad jag är över det.


Men.....

I förrgår upptäckte jag en knöl på RONJA!

Hjälp.....jag är allergisk mot knölar!

Framförallt knölar på en berner som alldeles snart blir 6 år.

Knölen sitter bakom ena armbågen, under muskulaturen, på revbenen.

I går blev jag smått galen.....höll på att gå sönder av oro.

Åkte in till en veterinär, utan att ha någon tid bokad....jag var bara tvungen att få veta,

ville bara att någon utbildad skulle känna på den.

Pratade med en veterinär, förklarade lite snabbt om allt som hänt, och bad om hjälp.

"Ok, ta in henne du, så ska jag titta", sa han.

Min önskan var så klart att han skulle säga, "Nej då, ingen fara..."

Men det sa han inte...

I stället sa han....hm.....den här måste du nog kolla upp?!

Distriktsveterinären som jag var hos,

hade inga möjligheter att utföra den undersökningen tyvärr.



Jag höll på att ramla ihop.

Var skulle jag vända mig för att snabbt få hjälpt, och snabbt få knölen kollad?

Ringde runt lite och fick en tid till i dag,

där dom kunde göra både biopsi och ultraljud, om det skulle behövas.


Så var det dags.....åh, vad jag var nervös.

Träffade en jättetrevlig veterinär, som hälsade på Ronja ordentligt, kände igenom henne,

och hittade genast knölen.

Hon sa samma sak....den sitter inte så smart till......men vi tar en biopsi,

och kollar på cellerna i mikroskop.

Då ser vi vad det handlar om för slags celler.

Dom skulle precis börja sänka ner undersökningbordet, så Ronja kunde hoppa upp,

när hon tog ett SKUTT, rakt upp på bordet.

Jaa, så där som hon brukar göra.

"Men ojoj" sa veterinären, det är inte möjligt att en berner kan hoppa upp här?!

Joorå, Ronja kan.....


Hon rakade lite, och frågade vad jag tyckte....ska vi lägga ner henne, eller vad tycker du?

Om det är ok, så står hon nog hellre, sa jag.

Sagt o gjort, "Nu sticker jag in kanylen.......Och nu är det klart!"

Ronja rörde inte en min.

Hon stod med sitt huvud i mina händer, och bara tittade mig i ögonen.   



Nu började den långa väntan.

Bränna, färga, och massor av annat, innan glasskivan skulle läggas under mikroskopet.

Jag satt som på nålar....Veterinären var helt tyst under en låååång tid.

Hemska minuter.....så sa hon....."Än så länge har jag enbart hittat fettceller"

"Men jag ska göra det här riktigt riktigt grundligt nu"


Mera väntan...minuter som tog såå lång tid.

Så äntligen sa hon......Det finns inga cancerceller alls.

Bara fettceller, jag lovar dig det.

Jag for opp och gav henne en kram   

Så himla glad jag blev.



Det här innebär nu att jag har två friska hundar (hurraaaa)

Bara Skorpan som ska bli helt återställd.

En sten har fallit.....


Och nu undrar ni förstås VARFÖR I JÖSSENAMN JAG INTE SVARAT ER I DAG!!!


Svaret är att jag inte har kunnat!

Jag har ett litet/stort orosmoment till, som är i full gång just nu.

*

*

*

*


Vår mellandotter ligger just i detta nu och försöker "krysta fram" vårt lilla barnbarn   

Det är helt fantastiskt, också.

Vårt tredje barnbarn......som är så efterlängtat. 

Så jag har inte haft möjlighet att ens ta upp telefonen ur fickan i eftermiddag.     


Nu hoppas jag att all min otur har vänt, och att jag nu får ha lite tur också.



Nu är det så spännande, och lite nervöst,

....väntar på det där magiska telefonsamtalet från lilla dottern


     



Kramar till er alla

Susanne

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards