quilaoronja

Alla inlägg under maj 2016

Av Susanne - 31 maj 2016 21:45


Jag har väl inte riktigt kommit igång med bloggandet igen,

det är fortfarande lite trixigt att skriva......dom där små rörelserna påminner mig om att axeln inte är riktigt ok än.


Men att sluta blogga har jag inte någon tanke på....ännu, 

tyxker fortfarande det är kul att skriva, och kanske framför allt, att fota.


Så här följer några av den senaste tidens bilder,

och som vanligt har det med hundar att göra.                  



Jag tror dom väntar på köttbullar från himlen!?


        


Det har faktiskt blivit roligare att fota, efter den där kursen jag gick.

Visst tar det lite längre tid med alla olika inställningar, men med tiden kommer det nog gå lite snabbare.




Vi har haft några riktigt soliga dagar, vilket också inneburit att dom långa promenaderna 

förlagts till kvällarna.

Om vi nu inte gör utflykter i närheten av vatten.

Dom promenaderna är så klart väldigt uppskattade,

när man kan få simma och svalka sig, men det går ju inte varje dag.


Kul placering av tungan!!


Några ord om fästingar!

Som varje år har det nu smällt till, det fullkomligt kryllar av dom vidriga små krypen.

Vi har alltid haft problem med fästingmedel, ända sedan alla dessa olika preparat kom.

Det senaste vi provat var Bravecto, men inte heller det fungerade på våra hundar.



Vad gör vi då, med det här problemet?

PLOCKAR fästingar......hela tiden, men framför allt varje kväl.

Då följer kamning av pälsarna, och därefter blåser jag pälsarna med hundblåsen.

Det blir i snitt ett tjugotal kryp varje kväll, plus alla man tar under dagarna, 

när man drar fingrarna i deras pälsar.



Dom har inte haft alls många kryp som suttit fast,

men det skulle ju inte fungera om jag inte hade denna procedur varje kväll

Å andra sidan, har vi en mysig stund och njuter av den alla tre.



Jag har också tagit tag i draget på allvar igen.

Det är såå roligt!

Det jag njuter mest av är nog att hundarna är friska, efter allt som dom drabbats av.

Jösses vad jobbigt det varit.


Det här kanske man ska passa sig för att skriva, jag kanske utmanar ödet.

Näe, nu har vi väl haft vår beskärda del, kan jag tycka, så nu ska vi vara friska och bara njuta av livet.


Skorpan väntar på att "någon", dvs Ronja, ska komma och försöka ta bollen från henne.

        



Jaa, som vanligt lyckas Ronja sno den från Skorpan......




........och så utbryter ett litet gnabb, mest på skoj.

         


Och jag bara står där och njuter av att se dom ha så roligt tillsammans.

Träningen har i alla fall gått över förväntat, helt otroligt efter så lång tid.

Vi får se om vi känner oss redo för någon tävling i sommar/höst,

om inte, gör det absolut ingenting, för oss är träningen det som är roligt.

En tävling som går bra är så klart kul, men egentligen mest en bonus för oss.

Ja ja, vi får se.




Något som jag blev väldigt glad för, det var när en vän kontaktade mig för en tid sedan,

och undrade om vi kunde hjälpa till att dra hennes dotter som tog studenten.

Måste säga att det kändes ganska "ärofyllt" att bli tillfrågad (för jag sa så klart JA!)


Det hade varit kul att spänna för båda hundarna i en dubbelskakel,

men jag var inte riktigt säker på Skorpan.

Om hon skulle fixa det?

Om jag haft skaklar där dom gick bredvid varandra, skulle det gått superbra tror jag,

men med våra skaklar går hundarna bakom varandra.

Det betyder att den som går sist blir helt instängd, om ni förstår hur jag menar,

och att sätta Skorpan där, det hade inte varit rätt mot henne.

Ska på något sätt försöka ordna (få hjälp med) en lösning i frågan.

Nu fick Ronja dra ensam, vilket inte var några som helst problem.

Dom får dra mycket mera last än hon gjorde nu.



Allt gick jättebra, alla var nöjda och glada (även vi)

En kul grej som jag inte haft en tanke på tidigare.


Bara en kul bild, när Skorpan hoppad opp i vagnen, medan Ronja drog.


Har filmat en del under våra träningspass, och försöker nu sätta ihop filmsnuttarna till en film.

En vacker dag blir nog allt klart.......



På en av våra kvällspromenader i skogen.

Lite svalare, men ändå sol.

(och vackert med solstrålarna genom trädgrenarna)




Så fort temperaturen blir lite svalare, då kommer all energi som ett brev på posten!




Skorpan!




Ibland Swichar hon förbi i rasande fart....ibland rakt på!



"Ska jag sitta stilla länge till?"

"Känner att jag har en mygga i pannan,

som säkert snart sätter sig för att få blod.....skulle du kunna ta bort den, kanske, matte???"



Lite mera bus orkar man alltid med.



"Blir det bra så här?"




Tro't eller ej.....nu blir det inte en enda bild till (i dag)


Nu lite packning av ryggsäck, för i morgon bär det iväg igen!


Kram

Susanne

Av Susanne - 26 maj 2016 21:45

      

  Återigen har några dagar passerat, men det är ju inte så att kameran inte fått arbeta.

Det är så här, att jag och en vän gått en kurs i fotografering, eftersom vi vill lära oss mera o mera.

Har fått lära mig massor av roliga saker som jag nu experimenterar med vareviga dag,

och som vanligt får hundarna agera modeller för mattes intresse.

Jag tror inte dom misstycker alls, snarare tvärtom,

det blir som lite träning samtidigt, när man ska befinna sig på lite olika platser, och vara stilla när så krävs.


Det har alltså blivit lite bilder tagna.....ska inte visa dom alla, jag lovar!


En skogspromenad med barnbarnen som spenderade helgen hos oss.

Hundarna har fullt sjå att hålla reda på barnen, som springer o gömmer sig hela tiden.            



     Ronja är Meyas favorit.

Jag kan förstå det, för Ronja är ju den "lugna",

medan Skorpan har lite "myror i brallan".




Härligt sommarväder, vilket innebär varma hundar,

så vi tar för vana att ha vatten med oss, om det inte råkar finnas ett litet vattenhål i närheten.




Vi simtränar också ganska ofta, dels för att jag tycker det är bra träning för dom,

och hundarna älskar det.




Ronja vill gärna ha något i munnen hela tiden som hon simmar,

samma sak gäller om vi är vid en sjö. Då hittar hon alltid den "braigaste" pinnen, 

som får hänga med under hela simturen.

     


Jag undrar hur länge Ronja skulle kunna ligga i vattnet och simma,

om inte simtiden tog slut? 


 


Och eftersom även Skorpan har blivit en mycket duktig simmerska, 

så skulle dom nog gärna vara i länge länge.

Riktiga vattendjur, med andra ord.



En liten paus....  



Allt roligt har ett slut, så även simtider!

Kvar är då bara spolning av pälsar samt stretchningen.

Det tar sin tid, men det är det helt klart värt.

Att se sina hundar vara glada, det betyder liksom allt.



Ja men just ja.....det var en liten sak till......Torka pälsarna!

Skulle inte klara det utan en effektiv hundblås, då skulle jag väl aldrig bli klar.

Och att låta dom vara blöta och självtorka, det är inte ett alternativ.




Det här är Kicken, en av våra kompisar.

Här kommer han springandes efter att ha varit lite väl långt från oss......och då....

då står Skorpan där o väntar på honom, ser så där snäll o rar ut.......för att i nästa sekund.....




ANFALLA!!!

"Hördudu, så där gör man inte, sticka iväg så där långt, det får man inte!!!!"



Nöjd o belåten Skorpa, efter att ha knockat Kicken till marken.....

Som tur är tas hennes behandling inte så allvarligt, och snart ligger Kicken lite för långt före igen, haha!



Bergsgetterna!




Lång tunga = Dags för lite vattenpaus.




Och inte får vi glömma gruppbilden!

Alla med på noterna.....eller, jaa, Skorpan på sitt sätt.....

"Näpp, jag tänker ligga kvar här borta.....spelar väl ingen roll, eller?"




När jag började skriva här, för ett antal år sedan, då var jag nog ganska öppen med vad jag berättade,

men saker o ting har förändrats,

och jag har fått inse att man får vara försiktig med vad man delar med sig av.

Tyvärr.

Det finns saker som jag skulle tycka var bra att dela med andra hundtokiga människor, 

både bra och dåliga saker, men som det är nu går inte det.

Men kanske kanske, en vacker dag, om jag hittar ett svar på mina funderingar,

att jag delar det här.

Är ganska övertygad om att jag inte är ensam om det, 

att flera än jag råkat ut för liknande dilemman.



Att dela erfarenheter är väl alltid bra, alltid kan man lära sig något nytt,

för man blir ju aldrig fullärd i ämnet hund.

      


I helgen väntar ett riktigt skojigt uppdrag som vi fått,

men vi tar en dag i taget....


Fina tjejerna.



En sammanfattning av senaste tiden.

En dag sommar, nästa dag höst.....när ska vädret bestämma sig?



Allt gott

Kram

Susanne

Av Susanne - 20 maj 2016 22:15


       Så kom vi då hit!      

Om jag nu skulle ha varit här någon gång, då var jag förmodligen väldigt ung,

och minnet från den epoken saknar vissa små detaljer.

Bäst att passa på innan den stora invasionen startar opp,

då människor i alla storlekar lägger beslag på sandstranden.



Med oss på "resan" var våra hundvänner.

Kul med vänner som gillar samma saker i livet....som att springa på en sandstrand så sanden yr!



"Tack du matte, det var riktigt skönt det där"   


   


Vättern är bland den kallaste sjön, sägs det ju, men det bekommer inte dom här två om alls!

"Får vi chansen att bada, då tar vi den så klart!!"



Bara MÅSTE föreviga dom fyra, sittandes i sanden.

               


OM man nu tillåter att hundarna badar, för att sedan kliva opp på en strand med vit, fin sand,

då kanske man är lite knas?!

Följden av detta blir så klart att väldigt väldigt mycket sand följde med hem.

Plötsligt hade vi en "inomhussandstrand"!



En fin gammal stock, dekorerad med hundar av olika slag.


     

Resan fortsatte......nästa stopp, Historiskt!



Ett slott som stått och fallit sönder under många år, men som nu ska rustas opp igen,

för att vi i vår tid ska få veta mera och få en bild av DÅ.



Fram med ryggsäcken och mera fika gång nr 2 denna dag!

   Frågan som bedjande ställs här, den är, "KAN VI INTE FÅ BADA IGEN??"      

Näe....det blev avslag på den frågan   



BAD o SIM = Blåsa hundarna torra.

Jag struntar aldrig i den saken, att blåsa dom torra menar jag.

När det är lite varmt i luften, blir det säkert som ett "våt-varmt" omslag när dom är helt våta,

med den enorma päls som dom har.


Torra och fina igen, och välkomna opp i knät....vilket som helst faktiskt   



Det är så mycket positivt som hänt den senaste tiden,

har träffat så många fantastiska nya människor, som gett mig så mycket positiv respons.

Varför hänga kvar vid det som inte är bra, som inte känns bra, det gör ingen gott.

Jag är som så många andra med i fb, där man får väldigt måga vänförfrågningar,

väldigt mycket reklam  annat poppar opp ideligen,

vilket jag tror är en av orsakerna till att så många drabbas av att konton blir "hackade".

Så blev ju även mitt.

Tråkigt, men absolut inte "dödligt", ett I-landsproblem som är rätt ovidkommande.

Men ändå, ett kul sätt att träffa väldigt mycket trevliga människor.

Så när jag bestämde mig för att trots allt, starta en helt ny sida, 

bestämde jag mig för att faktiskt enbart ha vänner som jag har någon form av konversation med.

Jag skriver inte massor, varken på min egen eller andras sidor,

men jag låter mina vänner veta att jag läser deras inlägg.

Nu gjorde jag det, gjorde slag i det jag bestämt,

tog bort människor som jag aldrig någonsin har något som helst kontakt med,

vilket då resulterade i, vad jag kan kalla, ett ganska irriterat meddelande.

Jag svarade, att i ärlighetens namn, trodde jag nog inte att vederbörande märkte det ens.

För mig är inte antalet intressant alls, det är innehållet som räknas.


   


"Puss på dig, Ronja"

  


I dag blev det helt galet många bilder!!

"Jaa, vad sjutton....jag vill ha dom här helt enkelt"

(Vill man inte se, så struntar man i det bara)

  




Snart hemma igen, från dagens skogstur med "ryggan"

Älskar sällskapet!




  


  


Kramar

Susanne

Av Susanne - 17 maj 2016 22:51



Ännu en hundig dag, men även en stund med den senaste familjemedlemmen.


Så här glad blir man när man märker att det är dags att ta plats i bilen!

Tur dom älskar bilen, eftersom dom båda alltid är med mig.

                 


En stunds "terapihundar" stod på schemat.

Att kliva in på "våningen" där "damerna"  sitter och halvsover i sina fåtöljer,

och se deras reaktion när Ronja o Skorpan träder in i lokalen, det är en härlig syn.

I dag blev dom så glada, kvicknade till liv allihop, ropade på hundarna,

och bad mig komma med dom för lite hundkel.

Ronja klev försiktigt opp i knät med frambenen på en av damerna, (som sitter i rullstol)

och jag blev helt stel!

Jösses, hur ska det här gå, hon krossar väl tanten, tänkte jag.

Men nej då, glädjen i ögonen på den gamla damen var helt obetalbar.

Hundar GÖR SKILLNAD, helt klart!



Efter stadspromenad återvände vi hem för lite daglig träning.

Vad sjutton tränar hon på egentligen, tänker kanske ni?

Tja, nu är vi inne på apportering.

Haken är att man inte får springa förrän man hör sitt namn,

och under tiden ska den andra sitta kvar, helt stilla, och bara vänta.

Dom har verkligen börjat få kläm på det nu.



Ronja har trott att allt som kastades var till henne, och bokstavligt talat stoppat Skorpungen.

Inte alls ok, så det här har förändrat scenariot helt.

Jag kastar, båda sitter och väntar på sitt namn, och så varvar vi.



Hundarna verkar gilla det, eller, dom gillar det mesta som har med träning att göra.

Man behöver ju inte göra det så himla krångligt alla gånger.


Skorpan med en av dom bästa "piparna"! 

Det ekar riktigt ordentligt i öronen när hon sätter igång med ett energiskt tuggande,

för att få fram ljudet.



Lilla "Vesslan"!

Snabb som blixten.

 


ANFALL!!!




Ronja hämtar hon också, mer än gärna.




Det slog mig plötsligt.......den här underbara tjejen blir snart veteran!

Hur och när hände det, undrar jag?

Hon ska ju stanna här för alltid.

En sak är säker, jag ska njuta precis varje dag, så länge hon finns här hos oss.

 



Så kom han då och hälsade på igen.......tillsammans med sin pappa o mamma

Det här är "vår lilla William".

Här blir man också påmind om hur fort tiden går.

Det var ju inte länge sedan som han kom till världen,

och nu tittar han redan frågande på sin farmor....."Vad sjutton har du i ansiktet, farmor?"

En stor svart sak....VAD?



Det här leendet kan nog få vem som helst att smälta en smula.

Underbara lilla unge, älskad av såå många.

Livet är allt bra fantastiskt.

 



Nej nu hög tid för packning......Matsäck måste med, en av dom viktigaste detaljerna.

En liten resa i morgon, med fulladdad kamera och goa' vänner.

  


Kramar

Susanne

Av Susanne - 15 maj 2016 21:45



Vad som är oppe?

Vänta lite ska ni få se....


Eländesaxeln finns kvar, men jag tycker nog det sakta men säkert går åt rätt håll.

Börjar kunna röra den utan att hoppa till av smärta,

har en läkare som hör av sig och kollar hur det går, och han påminner mig också om att det här kommer ta tid.

"Räkna med opp till ett år" säger han. 


Då är det tur att man har dom här två vännerna att ägna dagarna åt.

Jag klarar mig, jag har gulliga vänner runt mig, dom som är på riktigt.

Och så finns ju alltid dom som kallar sig vänner, haha, lite full i skratt blir man allt.

                                                  



Både Ronja o Skorpan älskar att hitta på och utöva diverse konster,

och jag hänger gärna på, förstås.


Vi börjar med lite oppmjukning av kroppen.

"Armar oppåt sträck!"

Ronja har en otrolig balans, kan sitta så här länge....




Skorpan är vig i kroppen och går gärna på två ben.




Hopp hopp hopp!




Här behövs ingen studsmatta inte.....

    



Parhopp!




Många av er säkert redan hört den här historien, men jag vill ju gärna ha den sparad här också.

I höstas fick jag ett mail från en kvinna i USA.

Hon hade sett en bild på Skorpan gär på bloggen, som hon tyckte om.

Nu undrade hon om jag ville skänka den till välgörande ändamål,

nämligen till en auktion, där vinsten går oavkortat till forskning inom sjukdomar på Berner.

Självklart ville jag det, det kändes faktiskt stort för mig, att få den frågan, och att då hjälpa.

Det skulle göras en stor förstoring av bilden, som någon kanske ville köpa.




Förra helgen ägde den stora tillställningen rum

Bernese National Specialty USA Health Auction for Berner Garde database and research.

Och där hängde min bild av Skorpan, i ett ganska stort format, tillsammans med andra fina bilder.


Fick ett tackmail och lite info om hur det gått, av kvinnan som gjort förstoringen.

Skorpan hjälpte till med $ 800!!!

Heeeelt otroligt! 8000:-! 

Känns såå roligt och fint, att dom fick in så mycket pengar till forskning.


Här är en bild jag fick från USA.

I brevet under bilden står lite om Skorpan.




Hon är allt bra go, den här lilla Skorpungen  




Jag måste säga att det här med att ta det lugnt, det är inte riktigt min grej.

Kan lätt bli frustrerande när man vill så mycket, och det inte riktigt fungerar.

Som tur är går det att köra bil ganska ok igen, 

för det är väl aldrig så mycket man bara måste åka o göra, när man inte kan.



Har väl inte blivit några utflykter precis, men det ska vi snart ändra på har jag tänkt.

Det om något gör gott.



I dag åkte vi till spårskogen, där vi under många år spenderat mycket tid.

Meningen var att vi skulle gått kurs även i år, men pga av min operation, så var jag tvungen att tacka nej.

Men att hälsa på gamla spårvänner, det kändes riktigt kul.

Vilka härliga människor!

Lite livskvalitet och massor av prat, och givetvis fika i skogen.




Skorpan fick ett litet spår också, ett test som vi ville se hur hon klarade.

Så roligt att se henne bli så glad och ivrig att få komma iväg,

och dessutom när jag inte gick med henne i spåret.

Två andra vänner tog henne med, vilket också var intressant att se.

Hon hade full fokus på sin uppgift, och brydde sig inte det minsta om vem som gick bakom.

Heja Skorpan!



Jovisst, den här tjejen tyckte nog att även hon skulle spåra,

men hon får vänta tills vi lägger ett spår här hemma.

Det får nog bli i veckan, så hon blir nöjd o glad.




På promenad häromdagen.




Vad var det nu då, som äntligen var oppe?!



Jo, jag blev kontaktad av en konstnär i Englandför en tid sedan.

Hon hade hittat några bilder på Ronja o Skorpan som hon undrade om hon kunde då använda, och måla av.

För mig är det här så otroligt, att det överhuvud taget händer, och så klart skickade jag bilderna till henne.




Var inne och kikade på hennes hemsida och alla hennes fantastiska målningar på djur.

Hon är så otroligt duktig.

När bilderna var färdiga, och jag fick se dom,

var det ganska självklart att jag ville ha dom hänga på min vägg.

Hämtade ut ett väl inpackat paket, med två fantastiska bilder.

Nu har bilderna funnits att beskåda i en "fotobutik" en tid,


(dom var inlämnade för inramning)

och innehavaren av butiken har haft så många förfrågningar från köpare.

Men dom var ju inte till salu.



Nu äntligen hänger dom på vår vägg.

Jag älskar dom, dom är helt fantastiska.





Vill ännu n gång tacka Donna Mulley, som tog kontakt mes mig och ville måla våra hundar.





Kram

Susanne



#donnamulley

#bmdca

#artbydonna

#friends

Av Susanne - 5 maj 2016 22:49



Det har blivit långt mellan gångerna här på bloggen den senaste tiden.

En sak är i alla fall säker, jag saknar både att skriva o fota,

men omständigheterna har gjort det svårt.

Tänker inte gå in på några flera detaljer om det här, för trots allt är det ju en hundblogg.

Så med det sagt, fortsätter jag nu som om inget hänt  


Vad har vi då haft för oss?                           




Njutit av den senaste tidens underbara väder, så klart!

Innefattar naturligtvis bad!

Vissa har en hel del annat att stå i också, som att utforska och ta reda på all info som går,

om platserna vi besöker.




Min egen lilla "skvallerbytta" Ronja, som håller reda på allt som Skorpan gör.

"Kolla kolla matte, nu går Skorpan ner i diket i det skitiga vattnet, trots att du sa ifrån om det!!"  

 



Det absolut bästa medlet för läkning o återhämtning,

det är det här.

Att strosa i skogarna, upptäcka nya platser, fika i en vitsippebacke,

tillsammans med dom trogna TVÅ.




Att använda kameran har varit en pina, har inte kunnat lyfta den helt enkelt,

vilket varit "skittrist" rent ut sagt. 

Därför är jag så glad att jag nu funnit ett sätt att ta några bilder.

Inga sura miner från mina ständiga motiv, tror nog även hundarna saknat "klickandet" från kameran.

Lite i alla fall 



Skorpa på tork!

Dom tar minsann ingen som helst hänsyn till kroppsdelar som inte fungerar.

Nej då, varje lerpöl ska utforskas....på djupet!



Ronjas plats i skuggan!



Visst är jag fin......ren o len.

Pass på, det händer inte varje dag




Var tog den lilla Skorpungen vägen?




Den här helgen brukar vi göra årets första dragresa.

En härlig långhelg i Gävle, som handlar om DRAG.

Tyvärr gick inte det i år, utan två armar fungerar inte mycket.

Saknar verkligen den resan med allt vad det innebär.

Att återse drag och bernertokiga vänner, som bor spridda över hela landet.

När vår träning kan återupptas, det har jag ingen aning om,

kan bara hoppas på att det blir i år.



Tills dess......tar vara på alla dagarna på bästa sätt,

med alla nära o kära intill.



Äntligen är det klart, något jag vänta på såå länge nu!

Skulle visat er tänkte jag, men det får bli nästa gång.   

Tills dess....



....njut av våren och allt som hör till den, 

och var rädda om er o varandra.


Kram

  

Susanne

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards