Direktlänk till inlägg 30 november 2022
Såå mycket snö vi fick!
Är man en berner så älskar man just vintern,
och jag blir glad över att se dom busa i snön.
Härligt!!
Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå,
att acceptera, att lära sig leva med det nya i livet.
Är väl inte riktigt där ännu, tar en dag i taget o gör det bästa jag kan.
Det gör jag!
Till min hjälp med detta har jag dom bästa....Familjen så klart
Maken, barnen och barnbarnen, vännerna,
och sist men inte minst, HUNDARNA!
Det kommer bli bra en dag, men det tar tid......Tid med smärtor, medicinering,
läkarbesök o provtagningar, men jag fixar det!
Kommer ut varje dag med dessa två flickor,
och det mår man bara bra av!
Är helt övertygad om att djuren känner av hur vi mår,
precis som vi kan känna hur dom mår.
Dom är alltid där, vid min sida,
får mig alltid att skratta med sina tokiga upptåg.
Eller så lägger dom bara sitt huvud i mitt knä,
det räcker långt för mig.
Allt kunde varit så mycket värre, så jag är ändå glad.
Jag kan röra mig igen, klä mig osv.....Tacksam!
Några härliga vinterbilder blev det också dom snöiga dagarna, bäst att passa på,
för man vet aldrig när allt regnat bort.
Alltid någon som kollar mig......"Ramla inte nu matte!!"
Var rädda om er, tag vara på det/dom som betyder något i livet
Kram
Susanne