Direktlänk till inlägg 4 oktober 2015
Den där dagen när vi sågs för första gången, den minns jag så tydligt.
Du var bara 10-11 dagar gammal/ung, men där o då bestämde vi oss för varandra.
Vet inte vem som valde vem egentligen, men bra blev det.
Det fanns ingen anledning att leta vidare, Skorpan ville vi ha.
Att det gått tre år sedan dess, det är svårt att fatta,
och åren har ju inte gått helt smärtfritt förbi, precis.
Att hon klarat sig är en gåta, för vid ett par tillfällen har vi varit nära att mista henne.
Hon är stark, helt enkelt, vilket vi är så tacksamma för.
Att vi nu befinner oss i annat land, det är inget som oroar mig alls,
för Ronja o Skorpan blir väl omhändertagna hos Doggsen.
Där har dom båda varit förut, och känner både till personal och rutiner.
Dom har det bäst, helt enkelt.
Jag önskar bara att Skorpan blir bättre för var dag som går,
det vore en lättnad.
Om inte, får vi ta tag i nya undersökningar när vi är hemma igen.
Underbara hund!
Känns också bra att dom alltid har varandra, Ronja o Skorpan.
Jag vet att Ronja alltid håller ett vakande öga på "sin lilla Skorpunge"
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar dom.....massor!
Här i solens land latar vi oss på stranden, äter god mat och bara kopplar av.
Har oroat mig så länge över Skorpan nu, och här kan jag inte göra ett smack.
Så ett stort hurra för vår Skorpa i da'
Kram
Susanne