Direktlänk till inlägg 4 januari 2015
"Tjohoo, vad kul!"
Utflykt i skogen, med allt vad det innebär...
Vensbrinksberget, det är Sörmlands högsta berg, med sina 123 möh.
Där har ideella föreningar och organisationer dessutom byggt ett utkikstorn.
12 meter högt, med en fantastiskt utsikt över Kolmårdens väldighet.
Mycket skog är det......
Vi var på väg uppför allihop, men dom sista "trapporna" var mera som stegar,
så jag valde att vända ner igen med hundarna.
Dom har ju en förmåga att INTE ta det lugnt, utan hoppar gärna och tar trappor i ett skutt.
Vi ville inte riskera att någon skadade sig, hade tänkt gå en bit......
Vilka skogar vi har!
Och vad roligt hundarna har,
när dom får "tokryck" och bara springer som galna i mossan och jagar varandra.
"Kom får ni se!!"
Historisk mark!
Det här är alltså en "Minikanjon".
Inte alls i samma stora skala som Grand Canyon,
men principen hur den bildats är densamma.
Det är den senaste istidens vattenmassor som slipat djupa kanaler i ett kalkstensstråk.
Grottforskare har undersökt dessa, men vi kände väl att vi inte hade där nere att göra.
På sina ställen är kanalerna endast 3 dm höga.....trångt!
Så kom vi fram till denna vackra plats, med alla förnödenheter man kan tänka sig.
Vi hade tänkt ta med pannkakssmet, och gräddat pannkakor över öppen eld,
men, av en och annan anledning skippade vi det, och tog med äggmackor istället.
Det smakade lika bra det, tillsammans med kaffe, så klart.
Vi fick sällskap på rastplatsen, av ett gäng vandrare, 12 stycken,
som faktiskt skulle grädda pannkakor,
så det var kanske bra att inte vi börjat också, då hade det blivit trångt.
Alla slängde sig ner på marken, för att hälsa på Ronja o Skorpan.
För, så klart charmar alltid bernrar alla människor.
"Åh, dom är ju precis som nallebjörnar!"
Några små flickor blev sittande med varsin berner i knät....för har man börjat kela med berner,
då får man vackert fortsätta.....så det så.
Vacker sjö med spegelblank is, som dock INTE höll att gå på.
"Ska vi fortsätta gå nu??"
I Kolmården finns MÅNGA berg och höga stenar.
Då tar det lite tid att ta sig framåt, när hundarna gärna vill hoppa upp på dom alla.
(Eller, så här är det nog....från att dom var små, så fick dom hoppa upp på höjder,
sitta ner, och blev då belönade.)
Ett invant mönster, som verkligen sitter "som en smäck".
Vackert......trollskog i ordets rätta bemärkelse.
Fattas bara en lite Vätte som tittar upp bakom en sten.
Och mera stenar......
Jag brukar gå i skogarna runt i Kolmården, och andra ställen också, ganska ofta.
Jag förundras över att vi sällan, eller aldrig möter en endaste människa.
Men idag, då slog vi nog rekord!!!
Vi träffade säkert på ett tjugotal likasinnade, som njöt av naturen.
Kul.....för man vill ju att alla ska få uppleva detta vackra.
"Tok-Skorpan!"
Mera vild än tam.....men hon klarar ut alla besvärligheter utan problem.
Vi stannade faktiskt på ett ställe till på hemvägen.
Hade kaffe kvar ju!!
och solen lyste.....
Så, då var det dags att ta färjan hemåt igen......
Och vad gör man under tiden som man väntar på att färjan ska gå från andra sidan???
Exakt!
Man fotar lite till......sol på väg ner, det ger ett så fint ljus, tycker jag.
Våra fina
"Här känner vi igen oss....vi brukar sitta här inne i lusthuset och äta glass.....på somrarna."
"Ska vi inte göra det nu också??"
"Äta glass???"
(lite kallt kanske)
Så kom färjan.....körde ombord.....solen gick ner i horisonten.
Vilken dag, fylld med "MÅ-BRA"
Hemma, solen utbytt mot måne.....det är ju inte fy skam det heller....
OM vi inte haft hundar i våra liv, då tror jag inte vi gjort allt det här.
I alla fall inte så ofta som vi gör det nu, flera ggr i veckan.
Vilken tur va, att vi har förmånen att få ha dessa underbara varelser i våra liv.
Kram
Susanne