Direktlänk till inlägg 18 mars 2015
"Det här ser ju riktigt bra ut, matte!!"
"Låt oss nu springa som vi vill här, plaska i vattnet,
och skita ner oss, så där som vi är så bra på!!"
"Här då....här kan vi väl få busa lite??"
Sorry brudar, men ni får faktiskt vänta ett tag till.
Jag vet, skittrist, när det spritter i benen av spring!
Men snaaart, mycket snaaart!!
Historia!
Tänk vad man får lära sig på gamla dar'.
Det här slottet som vi besökte i dag, härstammar från 1600-talet.
Efter en brand blev det inte mycket kvar alls.
Flyglarna har byggts upp igen, men den allra första delen, själva slottet, det står där än i dag som en ruin.
Tänk va, branden var 1789?!
Förr fick man gå lite närmare i ruinen, men i dag finns risk för ras, vilket väl inte är så konstigt.
Man kan ju undra varför man byggde ett så högt torn?
Joo, enligt en sägen, var det två vänner, krigskamrater och vapenbröder, som efter freden av trettioåriga kriget, kom hem och bestämde att dom skulle bygga varsitt slott.
Slotten skulle byggas så höga,
att de från översta våningen skulle kunna se och skicka hälsningssignaler till varandra.
(Det andra slottet är också ett välkänt slott i Östergötland)
Helt otroligt vilka parker!!
Synd man inte fick titta in!
(På en kopp kaffe kanske)
Får en tanke.....den gamla trappan i bakgrunden....hur många människor har trampat där?
Vi såg honom inte, greven som sägs stryka omkring i slottsparken.
Han finner ingen ro i sin grav.....
VACKERT, så skulle man kunna sammanfatta dagen!
Och då menar jag inte enbart vädret.
Slottet, omgivningarna, parken, ravinen, husen....ja ja, hundarna också...
"Gäsp gäsp, har vi mycket mera historia kvar nu?"
Nej nej, nu är vi snart klara.....
Vi bara måste gå ner till sjön också.....där är det säkert också väldigt vackert....
Som sagt, inte se så ledsen ut för det Skorpan,
men bad, NIX, det blir det inte i dag!!!
Jag har säkert varit här på skolresa som barn, men inte sjutton minns jag något av den resan inte.
Lite synd faktiskt, men å andra sidan tar jag igen det nu, och med råge.
Det har blivit ett stort intresse, helt enkelt.
Efter en lång dag, började till slut solen att sänka sig och himlen blev....jaa, igen, såå vacker.
Förlåt, det blev mycket vackert i det här inlägget.
EFter dagar som i dag, då känner jag mig så glad, har fått ut något betydelsefullt med dagen.
Att dessutom göra det med en kär vän (och Ronja o Skorpan) det gör ju inte dagen sämre precis.
Väl hemma igen kan man med gott samvete kasta sig ner på en skön plats...
Skorpan fick lov att använda Ronjas baktassar som huvudkudde,
och det var säkert riktigt mjukt o skönt.
Oj, nu måste jag packa till morgondagen.....
Kram
Susanne