Direktlänk till inlägg 4 juni 2015
En dag med mycket tankar.
Ibland vänder man ut o in på sig själv för att få dom där tankarna att gå i rätt riktning.
Ofta lyckas det, men dagar som i dag så avlöser en tanke den andra.
Backade "bandet", tänkte tillbaka på Quila, den hemska tiden vi hade,
dagen då hon sa mig, att nu var det dags.
Osv osv.....
Nu har vi åter igen haft en tuff tid, med närstående som lämnat oss.
Man säger ju att man svetsas samman i svåra tider, och det instämmer jag verkligen med.
Om man nu kan bli mera sammansvetsade efter ett helt liv tillsammans?
Har ofta hört människor som drabbas av t.ex stor sorg, att dom säger att det blir så tyst.
Många tar avstånd, vågar inte höra av sig,
vågar inte prata om det som hänt, rädda för att säga fel saker.
I dag förstår jag precis vad dom menar.
Tystnaden är inte alls ok, den blir en slags missriktad omtänksamhet.
Man vill prata, man vill inte stänga inne allt.
Är det någon gång man verkligen behöver sina sk vänner,
som bara lyssnar, som bara finns där, så är det nu.
Det är åter igen tur att vi har dessa två
Dom lyssnar alltid, skulle aldrig falla dom in att undvika oss för att vi råkar vara ledsna.
Det är inte farligt att sörja....joo, visst gör det ont,
men vänner är väl meningen att man kan dela både glädje och sorg med?
Åh, vad jag har lärt mig mycket den senaste tiden.....och så himla fel jag haft.
Tjatat och tjatat om sommarvärmen!
I dag kunde jag skönja den!!!
Många flera grader än dom vi haft den senatse tiden.
Haft utomhuspyssel hela dagen, som även inkluderade lite dragträning, och byggförberedelser.
(Tunnel och bro på G)
I kväll gjorde vi en "Ny Slinga" i "vår skog", hittade stigar vi faktiskt missat tidigare.
Så himla vackert och skönt det var.
Bara att njuta av ljuset....innan man vet ordet av, så vänder det tillbaka igen
Många kramar utdelade till dom bästa i dag, för dom vet....dom känner precis hur man mår,
och finns intill när man behöver det.
Lagom skönt i kväll...."Jag tror vi stannar här hela natten!"
I morgon blir en sorglig dag....igen...min svärmor ska begravas.
Tänk ändå, hon följde med sin make (svärfar avled endast 6 veckor innan) ända in till slutet.
Att mista båda sina föräldrar inom så kort tid, det måste vara hemskt.
Jag sörjer så med min livskamrat, som också är min allra bästa vän
Livet går inte som på räls....det går upp, och det går ner.
Men jag skulle önska att vi fick in lite positiva dagar igen,
det känns som vi haft vår beskärda del nu för ett tag.
Finaste Ronja.....som inte riktigt kunnat koppla av i dag.
Hon har säkert känt av min sinnesstämning, och hon är superbra på att trösta.
En sann vän, helt enkelt...för det är enkelt.
En liten liten tanke till någon som inte har det bra, det är det lättaste i världen.
Ingen stor grej alls.
Till er som står mig nära, och har förmågan att vara ödmjuk,
till er säger jag stort tack för att ni finns i mitt liv.
(ni vet så väl vilka ni är)
Varmaste kramar
Susanne