Fotboll...jaa, det är väl sisådär att kolla på om man är hund,

men är det någon man gillar som är på plan, då är det rätt spännande!

"Om jag sitter här som hörnflagga,

då ser han mig säkert när han ska lägga en hörna?!"

Ronja hon går mera handgripligt till väga....visar hur mycket hon ogillar att bara sitta stilla.

"Hej hej, husse....ser du mig?"

"Här är jag ju!"

"Vi kan väl hitta på nått' skoj istället för att bara vara här...HALLÅÅÅÅ, ser du mig??"

"Vi fick inte ens jaga bollen?"

"Jättekonstigt....annars ska vi ju alltid hämta dom?"

Ibland händer det så knasiga saker när vi är i skogen,

saker som man kanske inte skulle berätta om egentligen.

Men lite roligt var det allt, för att inte tala om vad han som såg mig tyckte.....

Vi går ju ganska ofta i skogen, hundarna och jag, och har då med oss fika så klart.

När man är i min ålder, och dricker mycket kaffe, jaa, då vet ni säkert vad som händer.

Just det, man skulle behöva en toalett!!

(som så klart inte finns)

Nöden har ingen lag,

så man får helt enkelt slå sig ner på en undanskymd plats och tömma blåsan,

för att kunna fortsätta röra på sig.

Men vad sjutton, vi är i stort sett alltid ensamma i skogen, 

så man behöver inte gömma sig precis.....

Eller, från o med nu ska jag kanske börja med det?

Sist vi var på utflykt hände det igen.....

Skogen var verkligen helt öde, hördes inte ett litet pip eller knak.

Hundarna sprang omkring i blåbärsriset, och jag slog mig ner....

Jag kunde se ganska långt, men inte skulle det väl komma någon här?

Just som jag reste på mig, ser jag i ögonvrån hur något rör sig snabbt....åt mitt håll?

Jag har väl aldrig fått upp brallorna så himla snabbt som då....PUH, det var nära ögat...

En cyklist kommer farande som ett ånglok, SWISCH!!!

Precis där jag står,

(och lutar handen lite nonchallant mot en trädstam, ni vet, "hejsan, här står jag och bara....står"))   

"Hej hej!" sa jag....och nog tyckte jag att cyklisten log lite åt mig...

(äh, han tyckte nog bara det var trevligt att jag hälsade?)

Lika snabbt som han kom, lika snabbt var han borta,

och hundarna tror jag inte ens märkte honom.

Han såg säkert inte vad jag höll på med tänkte jag, tills jag tittade ned   

Jösses!

Om vi säger så här, det hängde lite delar från min kläsel både här o där.

Oknäppta byxor, ett bälte som lossnat helt och slängde ner i backen,

min skjorta halvägs nerstoppad i byxorna....osv.

Inte undra på att cyklisten log...eller snarare gapskrattade på sin fortsatta väg genom skogen.

Och det gjorde faktiskt jag också!

Vilken syn det måste varit!

Det konstigaste måste han väl tyckt,

det var nog att jag stod och lutade mig mot trädet så där lustigt kanske.

Inte varje dag han ser något sådant.....

"Jaa, vad ska man säga....matte hon gör allt lite knasiga saker ibland hon!"

Skorpans tid i stillhet har verkligen satt spår.

Hon har så mycket energi som måste ut, och nästan allt tas ut på Ronja.

"Snälla snälla...leka lite bara...!"

Ronja ställer alltid upp....nästan.

Det har hänt en annan väldigt rolig sak,

men den måste jag nog vänta med att berätta om.

Jaa, det är så kul att jag knappt tror det är sant, att det här skulle hända mig!?

Sötaste Socker-Skorpan

S  S  S   

Den här tjejen går inte heller av för hackor i min värld.

För alla älskar vi ju våra hundar.

En liten sväng till "vår skog" i kväll också.

Dom tittar på varandra, och som på ett givet tecket sätter jakten igång.

Då vill man inte stå ivägen, utan jag tar position vid ett träd...  

I veckan åker vi på utflykter igen, livet börjar bli precis som vanligt, tack o lov.    

Sjöarnas badplatser börjar säkeret bli tömda på semesterfirare,

så vi inte stör någon.

Har haft ännu en skön helg.

Och Skorpan, henne törs jag knappt nämna....sakta men säkert

är hon nog på väg tillbaka till sitt rätta jag....hoppas jag!

Kram

Susanne

#nödenharingenlag  #mittiskogen  #cyklistfråningenstans  #detvarkaffet 

 

Eva H

24 augusti 2015 09:13

Tårarna rinner när jag ser den stolphållande halvklädda damen i skogen :D
Och du.... Söker du anställning som TV-serieförfattare eller??? Dina "cliffhangers" alltså! Morr! Nästan i alla fall ;)

http://fyrfotingar.blogspot.com

 

Susanne

24 augusti 2015 19:30

Vad kul, Eva, hahaha! Håller så klart med dig, det måste sett en aning roligt ut....men just i ögonblicket ville jag nig helst sjunka ner i ett hål eller så
😀

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...