Direktlänk till inlägg 28 augusti 2015
Det ÄR fint vid vatten,
och som av en händelse var kameran på axeln så jag kunde föreviga även denna dag.
Vi har nu varit på X antal husvisningar, en del hus har blivit utdömda av oss direkt,
andra har varit riktigt trevliga,
men det har liksom fallit på någon liten detalj som kulle bli väldigt kostsam,
eller annars omöjlig att göra om, så som vi skulle vilja ha det.
En gammal ångbåtsbrygga, med två fina berner-tjejer
Självklart tar vi också hänsyn till hundarna.
Dom hör ju till familjen,
och jag anser att jag inte kan bo riktigt var som helst med dom.
"Men oss spelar det ingen roll var vi bor, Matte!"
Exempelvis en gigantisk, lång, brant, smal trappa, det går bara inte, tyvärr.
Det var dagens "lilla detalj" som inte föll oss i smaken.
Men i övrigt underbart vackert på alla sätt.
Saken är väl också den, att vi kanske inte riktigt är klara med vårt hus?
Vi kanske inte är redo att lämna det....ännu?
Man vet vad man har.....
Förr oss är det verkligen ett stort steg.
Vi har byggt huset själva, för snart 30år sedan, gjort det som vi ville ha det.
Nu börjar allt förändras, det byggs mer och mer runt om oss.
Vi vill fortsätta bo på landet, i skogen.
Här börjar husen krypa närmare....
Men vem vet, en vacker dag kanske vi hittar drömhuset?
Vi har ingen brådska.
Så vacker plats i dag!!
Här njöt vi en stund.
Så klart hittade vi ett gammalt öde hus,
med så där lagom avskavd färg.
Och så klart "pep" hundarna in för att reka läget.
Mycket gamla saker,
som glädjande nog har fått stå orörda från allmänhetens ibland klåfingriga människor.
Då blir man (jag) glad.
Nu har vi alltså bestämt oss för att vänta med flytt o så....
men helt plötsligt "poppade" det upp några intressanta objekt igen.
Man får ju aldrig veta om man inte tittar!
När vi efter visningen gick och strosade där vid vattnet,
mötte vi några andra befintliga fastighetsägare, som undrade om vi skulle bli grannar.
Trevligt och givande samtal, där vi fick reda på massor av kuriosa om huset.
Trevligt!
Dom älskade dessutom berner, hahaha
Jaa, och vem gör inte det?
Kram
Susanne