"MEN??"

"Vem är det där?"

"Dom känner ju vi igen!"

Det gick inte hålla i så länge till......

"Alla glada", så kan man väl kanske sammanfatta hämtningen av Ronja o Skorpan.

Det bästa av allt, det var så klart att det inte hördes en endaste liten host från Skorpan.

Just vid ansträngning  har det varit som allra värst förut, 

men nu...INGENTING!!

Går inte ens att beskriva känslan.

Svaret.....BISOLVON!!!

Så fort vi hämtat hundarna for vi vidare in i skogen för en efterlängtad promenad.

Hela tiden väntade jag nästan på att Skorpan skulle sätta igång igen, men INGET kom, 

hon är hur bra som helst!

Blir inte ens trött, så som hon blev tidigare.

Det förklaras förstås med att hon fick inte fullt med syre, pga allt segt var.

Bisolvon löste upp det, det som satt fast följde med ut, och inget irriterar längre.

Slutet gott, allting gott!!!

Väl hemma igen åkte badkaret fram.....för preciiiis som vanligt,

hittade dom båda flickorna en STOOOOR gyttjepöl i skogen,

som dom bara var tvungna att undersöka närmare.

(Allt preciiiis som vanligt)

"Hallå....det låg godis vid mitt träd även i dag!!"

"Ta nu och lägg dit en ny godis till mig tack!!"

"För ni glömmer väl inte mig, va??"

Risken att man skulle glömma en Skorpunge är ju rätt obefintlig faktiskt!

Tjatar om det igen, känslan av att ALLT nu var helt bra, den kändes så härlig.

Skönt att vakna i sin egna säng var det också......MEEEEN!!!

Var ute med hundarna i morse, dom var så där skogstokiga som dom brukar, 

jag bara njöt.....

Dom båda åt frukost.......så plötsligt ser jag hur Ronja ser ut!!!!!

Hon såg vid första anblicket helt sned ut i ansiktet!

Jag vet inte hur många tankar som hann snurra runt i huvudet,

innan jag sansade mig och tog en ordentlig titt på henne.

(bilderna är tagna innan det hände)

Kunde snabbt konstatera att det rörde sig om ögat, ingenting annat,

men å andra sidan såg det INTE alls bra ut.

Hon hade ont!

NEJ NEJ NEJ.....inte mera nu, skrek det i mitt huvud....

Efter prat med en kär vän, med stor erfarenhet, så ringde jag "mina" veterinärer.

Ögon ska man vara extra rädd om.

Så klart ville dom att vi skulle komma, och jag hade iofs ändå tänkt svänga förbi med Skorpan,

och berätta om hur allt gått med henne denna veckan.

Måste väl vara intressant även för veterinärer att få reda på hur allt löste sig till slut.

Såå...Ronja knep och besvärades av sitt öga, jag hade ingen aning om vad hon gjort.

Jag såg inget i ögat, men spolade ändå....

När vi kom till veterinären tyckte jag nog att det såg bättre ut, men nu är ju Ronja en liten luring!!

Hon är expert på att luras och inte visa om det gör ont.

Ögat undersöktes noga efter färgning, men inget hittades. (tack för det)

Däremot var hon irriterad i ögat, så det syntes att hon fått in något tidigare....Eller?

"Vetten" tog ett ordentligt snack med Ronja när vi var klara,

sa att "Nu får du ta det lite lugnt, och kanske inte busa så våldsamt med din kompis, Skorpan!!"

Man ska vara rädd om sina ögon!

Så hade vi sällskap till väntrummet, där Skorpan och bästa "tvåbeningen" väntade.....Då,

Jaa, som vanligt kastade sig Skorpan över Ronja, med sitt stora fina leende,

dom blev så glada att ses igen, efter en kvart! (Knäppa hundar, haha)

Då säger veterinären;

"Nämen, RONJA!!!"

"Jag sa ju precis till dig att ta det lugnt.....NU VET JAG vad som hänt med ditt öga!"

"Du har helt enkelt fått en Skorpungetass i ögat...inte alls så konstig som ni busar"

Lite skyddande salva nu bara.

En del får en snigel på ögat, andra....en Skorpantass!

Vi tar en dag i taget...törs knappast hoppas på att inget mera händer nu.

 Det hade varit så roligt att vara med på årets sista arbetsprov nästa helg,

men det går ju så klart inte.

Vad som också är tråkigt är att man betalar in sin anmälningsavgift,

och får inte tillbaka en krona om man inte kan deltaga.  

Hur ska jag veta om en hund kommer bli sjuk eller inte?

Så det är inte enbart alla veterinära kostnader som varit för Skorpan, 

det är också anmälningsavgifter som man inte får tillbaka.

Många kanske tycker att man får skylla sig själv om man anmäler,

men inte sjutton kunde jag i min vildaste fantasi tro att det här skulle bli en så lååååång följetong.

Jag gråter inte över det......för glädjen har tagits bort, har hänt så mycket fruktansvärda saker,  

rena rama sandlådefasoner, mobbing....Inget för mig, vill inte vara med om det igen!

Vi tränar på här hemma, hundarna och jag, och kanske en vacker dag,

att vi deltar i något arbetsprov igen.

Men då ska det enbart vara för vi ska ha roligt,

inget annat.

Kram

Susanne

 

Eva H

13 oktober 2015 08:45

Underbar återförening av flocken det där :D
Och visst måste ju veterinärerna vilja vet! Fast jag tänker ju då det borde, BORDE, vara smått pinsamt för dem att inte ens ha föreslagit, t.o.m motverkat vad jag förstått, att testa ngt så enkelt o ekonomiskt som Bisolvon. Det är rätt pinsamt tycker jag faktiskt.
Härligaste läsningen att det hjälpt Skorpan är det!
Se'n får ni väl sätta vantar på henne så hon inte skadar syrran då :P
PUSS till både Ronja o Skorpan!
Kram till matten! (Synd att du lite tappat lusten dock! Vid sjukdom tycker jag man borde få tillbaka dessutom.)

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

anna

13 oktober 2015 13:19

Hej!
Halka in på din blogg av en slump då även jag har en hund som hostar ! Härliga bilder och superfina hundar :) Har nyligen förlorat min sankt bernhard och saknar de stora hundarna något enormt. Läste att din hund hostar och du gett bisolvon, har samma bekymmer med min hund. Vad för typ av bislovon har du gett ?

 

Susanne

13 oktober 2015 22:49

Visst är det pinsamt, Eva. Lite som inom humansjukvården......Kom inte med egna tankar o idéer, liksom. Så här i efterhand kan man ju tycka att det varit så enkelt, att börja med det enkla. Men nu känns det bra, Skorpan verkar vara helt ok igen, och jag är glad 😊
Tog kontakt med en som vet säkert vad som gäller ang stadgarna i klubben, och Joorå, jag får tillbaka anmälningsavgiften, inga problem alls. Då kommer nästa fråga, den som sa nej till mig, skulle hon stoppa pengarna i egen ficka?
Slutet gott, allting gott
Kramar o tack för allt ditt stöd ❤️

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Susanne

13 oktober 2015 22:57

Hej Anna.
Vad tråkigt att höra att din hund inte mår bra, och hemskt att du förlorat en kär vän.
Skorpan har aldrig hostat, inte alls, hon har besvärats av en främmande kropp som fastnat, och pga det har det bildats segt var, nästan som klister. Man kan alltså ge Bisolvon, som är slemlösande, även till hundar, men jag tycker väl inte man ska prova sig fram om man inte haft kontakt med veterinär. Men det är min åsikt. Som sagt, hosta har inte varit anledningen till Skorpans bekymmer. Hon fick Bisolvon, flytande, för att ev få allt segt var att lösa upp sig, vilket lyckades. Hoppas du hittar hjälp till din hund.
Och stort tack för dina ord
/Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...