Det verkar inte riktigt vilja ta slut ännu, på allt tufft i livet.
Prövningar avlöser varandra, men på något sätt kravlar man sig opp över ytan igen.
Men visst funderar man lite ändå......
Några som inte bekymrar sig i onödan, det är så klart dom här tre.
Tok-Töserna!
Dom passar på att njuta av dagarna med varandra, genom att bara ha roligt.

Tror alla hundägare kan känna samma gläjde som jag, bara genom att se sina hundar ha kul.
Det behövs inte mycket alls, egentligen, för att glömma för en stund.

ATTAAAAACK!
(Galningar)

Bästa lektanten Skorpan...men jag tror hon gillar det här lika mycket som Tjorven gör.

Fina Skorpungen.
Hon gjorde ett antal undersökningar förra veckan, för att om möjligt få ett svar.
Ett svar på vad hennes problem beror på.
Frågorna har varit många, samtal med "förståsigpåare" ännu fler,
men jag tror att många valt att inte lyssna på mig.
Nu har jag träffat på några härliga veterinärer som faktiskt förstår,
och vill komma fram till ett svar.
Ingenting är klart ännu, men ultraljud, gastroskopi, coloskopi är gjort.
Nu väntar vi på svar på ett antal biopsier som togs, vilket kan ta lite tid......
men det är på gång!!!
För tillfället mår hon rätt ok, vilket jag är såå glad över.

Innan jag fortsätter......
I dag hände det jag visste skulle komma......och att skriva ner orden är såå hemskt.
Torkar tårarna som faller mellan raderna, men vill ändå fortsätta skriva....
Den tidiga morgonens telefonsamtal fick mig helt ur spår.
Hörde bara orden....."Vi hittade din mamma död"....
Orden ville inte gå in i mitt huvud.....kunde inte förstå, ville inte....
Trots att jag ju vetat så länge.
Allt brast....tomt o tyst.....Det har alltid varit vi två, ända sedan barndomen,
och nu är det slut....
Jag vet jag vet, jag är såå jäkla känslig, som ju så många av mina sk vänner "anklagat" mig för att vara.
Skit i det ni, säger jag till er i dag, det är mitt val, inte ert.
Min lilla fina mamma, hon slutade leva i dag,
men kommer för alltid finnas i mitt liv, vara med mig alla dagar.....det har vi bestämt, mamma o jag.
På sätt o vis är det nog tur att det är så mycket praktiska detaljer jag måste ordna nu,
det hjälper mig att hålla mig över ytan.
OCH, så klart har jag mina nära o kära, dom finns alltid där.....

Dagen då Skorpan var inlagd, behagade solen att titta fram från sitt gömställe.
Ronja, Tjorven och jag tog en promenad utmed Göta Kanal, där vi också fick en del vardagsträning.
En liten skällande vovve visade sitt misstycke när det gäller Tjorven, som i sin tur snabbt ställde opp sig,
och försökte se så tuff ut som möjligt.
Lyckades väl så där....den lilla skällande hunden fortsatte verkligen skälla.....

Brygghäng i solen.


Och så blev det snö!!

Snö OCH sol...perfekt!

"Tror jag älskar snö, matte!"

Inte nudda marken!

T o m Ronja tar sig en lekstund med valpen ibland!

Söt liten fluffboll.

Skorpan o Ronja.

Tripp-Trall-Trull...

Ett såå vackert ljus på himlen......

En lite "hoppig" text, kanske, men det är rakt av bara, från hjärtat.
Som jag känner.....
Kram
Susanne
Marianne
13 december 2016 22:31
Beklagar, känner med dej, miste ju min pappa för7 v. sen. Hjärnan säger ett o hjärtat skriker nej, nej.Vi är aldrig redo, för slutet ❤️ Hoppas allt ordnar sej med Skorpan. Fina bilder på alla finingar. En stor varm styrkekram till dej ❤️
http://mapes.bloggagratis.se
Anette
13 december 2016 22:43
Jag gråter med dig och vet hur stor saknaden kommer att bli. Total tomhet kan ja ff känna trots att det nästa år är 20 år sedan min mor somnade in 💗. Kramar i massor till dig💕. Håller tummarna för att du ska få rätsida på Skorpans problem 👍😉. Tänker på dig vännen . Va rädda om er 👍. Kramar ❤️
Susanne
13 december 2016 22:45
Åh, Bettan, du har så rätt, orden säger allt. Det går inte att ta in riktigt...tårarna bara rinner.....Näe, vi är aldrig redo, även om jag egentligen var det, trodde jag. Pratade med henne i går, sittandes på hennes sängkant....önskade verkligen jag kunde göra något åt hennes önskan, om att få somna. Men ändå.....I dag är en hemsk dag. Tack snälla du, och kram tillbaka <3
http://quilaoronja.bloggplatsen.se
Susanne
13 december 2016 23:04
Anette <3 Jag kan bara ana att saknaden aldrig kommer försvinna....Varje dag när jag lyfter luren för att prata några ord....så som vi gjort för alltid....Konstigt hur livet ändå kan gå vidare....hur är det möjligt?
Tack snälla du <3 Kramar
Susanne
http://quilaoronja.bloggplatsen.se
Sophie
13 december 2016 23:21
Jag beklagar verkligen sorgen!
Sen tänkte jag på vad du skrev, att folk anklagat dig för att vara för känslig. Att vara känslig är för mig inget dåligt. Du har gått igenom mycket med dina stackars hundar och nu även detta med din mor. Tillåt dig att vara känslig. Tillåt dig att vara ledsen, att visa att du är ledsen. Det är då jag tror att man kan växa som person, när man vet sina gränser på alla håll. De som tycker att du är för känslig tar bara energi ifrån dig och det är inte vad du behöver. Du behöver de individer som ger och skapar energi i din närhet.
Hoppas att något i detta medelande som får dig lite uppåt. Jag hoppas att din mor fick gå bort utan smärta och att hon fick ett får ett fint avsked.
Sänder återigen en jätte stor kram!!
Eva H
13 december 2016 23:27
STOR kram!
Jag hoppas att du kan finna en anings liten tröst i att din mamma verkar ha fått en väldigt fin död (som man väl kan kalla det ändå) o bara somnat.
Tänker på dig, både i detta o med Skorpan!
http://fyrfotingar.blogspot.se
Titti
14 december 2016 06:24
Åh Susanne, beklagar så hemskt mycket att din mamma gott bort 💖 du får "trösta" dig med att din mamma fick gå bort i sömnen och slapp att ligga och plågas.
Du har tre helt underbara fyrbenta vänner som du får lägga din kärlek på och så klart dina nära och kära.
Kram på dig Sisanne 💖
Liza H
14 december 2016 06:42
Man vill att ens föräldrar ska finnas för alltid och även om man vet att det kommer en dag då de lämnar oss så är det lika svårt ändå. Att sörja och visa sina känslor är naturligt och jag tror det hjälper att prata om sin sorg.
Hoppas att det blir bra med Skorpan, håller alla tummar.
Många stora kramar!
Lotta & Bernergrabbarna
14 december 2016 08:03
Åh så ledsamt Susanne! :( Tänker på er och skickar en STOR KRAM <3. Hoppas nu att ni får svaret på Skorpans problem, och att hon blir helt bra igen. KRAM <3
Maina
14 december 2016 08:41
Det är alldrig läge Susanne jag känner verkligen för dej man viĺl ha sina kära kvar inte nu ska dom gå bort inte idag alldrig stora styrkekramar till dej å dina alldeles underbara vovvar kram Maina
Sussi
14 december 2016 09:07
Läste din fina text. Ja det var ju väntat med din mamma,men man är ändå aldrig förberedd.Sorgen är så svår och känns så oändlig när den kommer. Men låt den komma..det är så man bearbetar.
Tur du har dina underbara hundar. De i sig är en tröst i mörkret.
Jag finns här om du vill prata eller bara vara en liten stund. Massor med kramar❤❤❤ Sussi
Inga-lill Jansson
14 december 2016 14:00
Beklagar sorgen men tur att du får tröst av dina goa fyrbenta och din familj med dina söta barnbarn
Siv
15 december 2016 17:30
Även om man är förberedd, är man det ändå inte, när det händer... Din mamma hade ju stor glädje av dig och dina underbara hundar. Jag tror säkert hon upplevde många lyckliga stunder tillsammans med er. Till slut orkar tros allt inte kroppen längre. Hon fick somna in med fina minnen. Känner med dig i din sorg, men hoppas att du och de fina trots allt får en fin och vilsam jul. KRAM Siv
Susanne
4 januari 2017 00:12
Tack, Sofia ❤️