Direktlänk till inlägg 7 oktober 2013
Hade väl först inte tänkt skriva ner det här,
men så ångrade jag mig........
Jag vill att det ska skrivas ner, så att jag kan gå tillbaka, och läsa.....
som en dagbok........Så var tanken med min förra blogg, som sorgligt nog försvann helt,
iom att den blev kapad av någon ond människa
Det finns så klart många saker som oroar mig, när det gäller hundarna.
Men, en av dom värsta orosmomenten, det är Pyometra = livmoderinflammation.
Både Quila och Ronja fick det i väldigt unga år, och båda två höll på att "stryka med".
Ronja var väldigt, väldigt nära att inte klara sig.
Hur stor är då risken, att även Skorpan ska drabbas av denna förbannade sjukdom???
Näe, den risken kan väl inte vara så stor.......en tredje gång???
För drygt en vecka sedan, fick Skorpan flytningar,
vilket i sig inte borde föranleda så stor oro.
Men nu gäller det ju mig, och min hjärna satte genast igång att tänka.
Förra veckan tog jag kontakt med djursjukhus,
som ville att jag skulle komma in med henne direkt.
Bättre att checka en gång för mycket, liksom.
Nu ska tilläggas, att hon inte hade några andra symptom alls.
Det första jag reagerade på var, att veterinären, betedde sig väldigt märkligt.
Hon kanske såg att jag tittade lite konstigt på henne,
för hon talade först om att hon "faktiskt var veterinär"?
"Jaha, jaa, det hoppas jag verkligen", sa jag.
Skorpan blev undersökt från topp till tå, eller kanske från nos till svansrot,
innan hon äntligen kom till problemet.
Flytningarna!
Så började funderingarna...........och konsultationerna med annan veterinär..........och mera tänk.....
Jag tror vi får avvakta, sa hon sedan!?
Jag blev......smått irriterad......skulle dom inte ta några prover alls???
Efter att jag haft ett samtal med min uppfödare, "krävde" jag att dom gjorde ett ultraljud.
Ok.......visst, det kan vi göra, fick jag till svar.
"Vänta här, så tar jag och fixar det", sa veterinären?!
"Va......inte en chans....jag ska med", sa jag!
"Jaha.....ok då", blev svaret.
Två veterinärer, varav en, var EXPERT i ämnet ultraljud, och så jag!!!
Det första som sägs är; - MEN NEEEJ!!! VAD ÄR DETTA??? LIVMODERN ÄR HEEELT MISSBILDAD!!!
Gissa min reaktion......
Men, va, vad säger du??? Missbildad?
"Njae, det kan vara bajs också.........eller kanske en tarm!!!"
Jag stod som ett STOOORT frågetecken?
Kan man inte som expert, se skillnad på en missbildad livmoder, och skit i tarmen???
Detta besök, slutade med, att jag åkte hem, utan att vara ett dugg klokare,
utan någon behandling, med en hund som hade samma flytningar som innan.
I dag.......då åkte jag till en annan veterinär, många mil hemifrån.
En röntgen bild togs på livmodern..........visade en helt normal sådan!
Dagens veterinär var så, jaa, irriterad, över allt detta, så han gjorde även ett ultraljud,
för att föröka se det som dom första veterinärerna sett.
Samma svar där.....ingenting konstigt!
Allt ser sååå fint ut.
Flytningen, (den har blivit bättre) kan faktiskt bero på att Skorpan själv tillfört bakterier,
genom slickande, som kanske berott på klåda efter ett bett........
Detta kan i sin tur rubbat det normala ph-värdet.....
Och, hon mår ju bra, och har gjort det hela tiden.
Gissa att jag var den lyckligaste hundägaren i Sverige, när jag styrde hemåt igen.
Men nu undrar jag?
Får det vara så här?
Ska man inte kunna lita på en välutbildad veterinär?
HUR, kan man ha så olika uppfattning om diagnos???
En livshotande, och en helt utan fel?
Joo, just det, dom frågade också om det var en avelstik,
för det var väl lika bra att operera bort livmodern så fort som möjligt!!!!
SKRÄMMANDE!!!
En väldigt snopen Skorpunge var det,
som helt plötsligt kände sig vääääldigt trött i dag.
"Ojojoj, jag vet inte vad som hände?"
"Veterinär-gubben" hälsade på mig, och så blev jag bara så trött?"
"Konstigt va?"
Ronja var så klart med i bilen,
och när Skorpungen fått "sova ruset av sig" så bar det av hemåt igen.
T o m solen behagade titta fram en stund,
och då passade jag förstås på, att stanna till på en skogsväg.
"Jaha, så där då Matte, då är jag här oppe!!"
"Allra högst opp!"
"Men va??"
"Ska jag gå ner igen nu??"
"Ok, ok, jag kommer!"
"Hoppas du bestämt dig nu, Matte?"
"Nu stannar jag här nere!"
Omtänksamma Ronja,
som tvättat Skorpans öron, och "pysslat" om henne i kväll.
Jag hoppas, och tror,
att jag kan släppa min oro nu......för den här gången.
Usch ja, det var inget roligt det här.........
Nu måste jag nog styra in mig i sängen.......klockan ringde så där, hemskt, hemskt tidigt i morse.
Kram
Susanne