Direktlänk till inlägg 13 februari 2014
Först, för att inte frångå det vanliga "pratet",
så vill jag bara säga att jag hade väl önskat att det INTE hade regnat i dag!
(Det var allt prat om vädret för i dag!)
"Vad jag gör???"
"Släcker törsten, ser du väl!"
"Jättegott, prova vettja!"
Inomhusträningen gör framsteg, vilket är "peppande" för mig.
Och i dag, "kläcktes" en idé av en vän, som jag tror kommer bli toppen.
Det finns säkert en uppsjö av olika hundkurser man kan gå,
men ingen som har passat för det jag vill.
Sennendraget ligger mig väldigt varmt om hjärtat, så det är en självklarhet att fortsätta med.
Ronja har kommit så pass långt där, (vilket jag är otroligt stolt över)
så det är inte mycket kvar tills vi når vårt mål.
(Målet är att få ta ett championat, även i sennendrag).
Vi har "bara" en sak kvar!
Och det är att köra ett godkänt arbetsprov III till!
Hon har klarat det första i trean, efter massor av hårt tränande.
Slet mitt hår, och trodde ett tag att det aldrig skulle gå.
Men, skam den som ger sig.
Så....draget kommer vi fortsätta lägga mycket energi på.
Även Skorpan kommer vi träna mycket med nu,
när hon har ålderna inne för att dra vagn.
Viltspår, det är ytterligare en "gren" som vi tycker om.
En självklarhet att fortsätta jobba med.
Ronja har tagit ett championat i viltspår,
men där känner jag att jag vill ge henne svårare utmaningar i spåret.
Skorpan har ännu så länge klarat ett anlagsprov, så hon får nu börja jobba med öppna spår.
Vi har tränat en hel del hemma, och hon är en riktig liten "spårare" hon.
Då har vi alltså drag och viltspår, som vi absolut kommer jobba med.
I höstas gick vi en kurs i bruks (som alltså innefattar ett lydnadsmoment och ett fältprov)
Lydnadsdelen var jättekul,
men den andra delen, som t.ex kunde vara sök, eller spår,
det blev liksom för mycket för mig.
Så nu har jag tänkt om........
Jag tänker LYDNAD!
Det är där, som den där planen, som en vän "kläckte" kommer in.
Hoppas vi kan få till våra tankar där.
Fortsättning följer............
Så kommer vi då till dagens "uppletande"!
Söker efter tunnlar!
Närmare bestämt tre stycken!
Eller kanske två.
Men vi lyckades bara hitta en......Men en är bättre än ingen.
Gissa att vi gått över stockar och stenar,
i ett evigt regnande, på branta sluttningar, som säkert såg väldigt farligt ut,
om någon såg oss.
Ett felsteg, och man hade åkt kana hur långt som helst.
Tur man har starka hundar att hålla fast i.
Ni vet Mammut! GD-kompisen!
Han med matte, och så vi, är galet fötjusta i gamla "ställen",
kanske kan kalla det miljöer.
Att föreställa sig hur det var för länge länge sedan, det ligger oss varmt om hjärtat.
I dag hade turen kommit till dom här tre/två tunnlarna, som vi så gärna ville hitta.
Vi ger oss så klart inte, och forskar vidare..........
Den endaste bilden som togs på vår vandring i dag, dessutom med mobilen,
för kamerans bästa vän är ICKE regn.
Efter en halv dags letande/vandrande, "go-fika" i skitvädret,
som trots allt smakar väldigt gott,
och spännande äventyr, kom vi lagom hem för att straxt vända igen.
Årsmöte på den brukshundsklubb där vi blivit medlemmar.
Det här med klubbar........det är väl som det är, helt enkelt.
Eller, näe, inte alltid kanske.
Klubbar, vars medlemmar varit med sedan tidernas begynnelse.
Jag försökte verkligen intressera mig för vad som sas, KAnske kunde lära mig ett och annat,
men på något sätt, är det samma överallt.
"Vi behöver folk som ställer upp på en det ena och en det andra."
Självklart!
Det är ju en förening, där man arbetar ideellt.
MEEEN.....och kom ihåg, det här är min högst personliga åsikt.....
att kliva in ny, bland en grupp människor som känner varandra sedan länge,
där ordet "HÄLSA" inte riktigt finns med i deras ordlista, det känns inget bra.
Inget bra alls.
Man kan ju ställa sig frågan varför inte flera av alla medlemmar deltar på sammankomster.
Eller, varför inte flera är villiga att arbeta ideellt, för en god sak.
Jag vet vad jag svarar på den frågan i alla fall.
Vill också säga att jag absolut INTE drar alla över en kam nu!
Dom jag kände lite, det är inte dom jag syftar på.
Tror det är jätteviktigt, att få människor att känna sig lite välkomna.
Det är faktiskt väldigt enkelt.
Jag tror INGEN gillar känslan av att inte höra till.
Är man ny, ja, då är man ny, tycks många tycka.
Hur som helst, jag var där, men efter x antal timmar,
då sa kroppen ifrån, så jag skippade smörgåstårtan och kaffet,
och for hem till några som alltid "hälsar" när man kommer.
Även om det är nykomlingar.
Tro nu inte att jag är ledsen över det här, jag får mera känslan att;
"Jaha ja, det var precis som på alla andra ställen"
En liten grupp tighta människor, som ogärna släpper in nykomlingar.....Dom som varit med länge,
tror jag inte ens tänker på hur det är. Man kör på i gamla ingångna spår, liksom.
Som sagt, jag är INTE alls ledsen,
men jag kommer heller inte lägga någon fritid på föreningsliv.
Kram
Susanne