Direktlänk till inlägg 17 februari 2014
Nu är jag INTE glad! Inte det minsta.
Arg, arg, arg!
Och nu kommer hela historien om hur man sliter av ett finger.
Det här fingret, för att vara mera exakt!
Joorå, några bilder togs även i dag....varför chansa, och låta bli att fota?
Just det ja....ett och annat litet fel kanske kryper in här bland bokstäverna.
Kör pekfingervalsen med hö pekfinger
Nåväl....så här var det!
Skapligt väder, vilket inte var igår, så på med kameran, och iväg.
Bestämt träff med kompisar, för en hundpromenad i solen......perfekt.
Ingen är nog stoltare över sin svans, än vad Skorpan är
Så var det då det här med att absolut INTE hoppa ur bilen,
förrän jag säger att det är ok.
I min värld är det heeelt förbjudet!!
I skorpans värld, då finns väl inga förbud alls, egentligen
Ronja kan och vet.......men visst är det extra jobbigt,
när man har kompisar utanför som väntar.
Gav mig sjutton på att det skulle bli som jag bestämt.
Ronja satt och väntade....Skorpan stod upp.......och jag tror hon sa, "ÖPPNA ÖPPNA ÖPPNA!!!"
Kan meddela att Skorpan fick grinden på nosen ett antal ggr,
när hon försökte göra på sitt sätt.
"Fy, vad jobbigt det blev sedan....."
Öppnade hundgrinden, sa varsågod till Ronja.........DÅ, bestämde sig Skorpungen åter igen för att,
NU, nu SKA jag UUUUT!!!
Ingenting hade skett, om jag inte råkat få in mitt ena finger, i gallret,
och liksom satt mig fast där....lite.
Ronja var ju halvvägs ute, mitt i språnget (inte lätt att hejda sig då inte)
och Skorpan fick ännu en gång grinden på nosen.
Och mitt finger.......satt fast
Fick loss fingret, och hundarna hände det ingenting med......
Men fy för........skriver inte ut orden, är säker på att ni förstår.
Jag vågade faktiskt inte ta av mig vanten först,
för jag var helt övertygad om att fingret skulle ligga kvar i vanten.
Det gjorde så ONT, så ONT.
Till slut tog jag så klart av mig den,
och alla fingrar satt kvar.....inte på plats, men kvar.
NEJ NEJ NEJ!!!
Äh, det går nog över.......klart det går över?!?
Med pulserande fingrar/finger, gick vi trots allt en promenad med alla vovvarna.
När jag tittar bilderna (joo, klart jag fotade, med vissa svårigheter att ställa in skärpan)
ser jag hur Ronja, i princip på ALLA bilder håller stenkoll på mig.
Hon om någon, visste nog hur jävligt jag hade det.
Äh, men det går nog över snart.......?!?
Hade även bestämt att vi skulle åka och ta en mysig fika
Jaa, det är klart vi ska ta en fika också........fingret....äh, det går över.
Värken blev bara värre och värre, fingret större och större, färgen blåare och blåare.
Näe, måste nog kolla upp det här, tänkte jag.
"Svängde in" på en närliggande vårdcentral.......en läkare kom snabbt och kollade.....
....skickade mig genast till akuten, med orden, "Du kör väl inte bil, va?"
"Eh, joo....."
Det fick jag inte, men tog mig ändå hem, där maken kunde överta körningen,
för vidare färd till akuten.
Ingen väntan, direkt in till ortoped-doktorn....OJ DÅ, sa han.....sedan tjoff iväg till rtg!
Där hade jag fortfarande ett litet hopp, att dom skulle skicka hem mig, med orden,
"Så där då, det syntes ingenting, du kan gå hem"
"Önskedröm"
Orden blev istället; "Gå tillbaka till akuten!"
Måste också berätta, att innan jag träfade läkaren, gick jag och tvättade händerna.
Det kändes verkligen som att fingret låg helt fel......
.......åååhej......bet ihop, och drog till...
AAAAJ........mådde illa..........
Åskådare!
Nu är vi nära slutet här....hehe!
Rtg visade att mitt långfinger var av, diagonalt.
Avslitet, helt enkelt.
Som tur var, låg allting rätt, annars hade en manipulation varit nödvändig,
och i värsta fall operation.
Berättade vad jag själv gjort med fingret, och troligtvis var det min "räddning".
Kände ju hur det "knäppte till".
Nu är det alltså först gips i en vecka, sedan av med det, ny rtg,
på med nytt gips i minst två veckor till.
Att man tar av det efter en vecka, är för att se så allt ligger rätt.
Värken är för jävlig, och jag kan inte ta något starkare värktabletter hemma,
pga dom mediciner som jag alltid står på .
Men det ger sig nog...........
Vilken dag.
Är så ledsen över detta, så mycket som jag i morgon måste avboka......
Meeeen........tänk, så mycket värre det kunde varit.
Vad är väl tre veckor?
Det går i ett nafs.
Nu så, nu ska jag hitta lite kuddar, så handen hamnar i högläge....vore skönt att bli av med svullnaden.
Till er som jag är vän med på FB,
och som skrivit så mycket fina ord till mig där, vill jag säga STORT TACK.
Ni vet säkert vad "gött" det gör i hjärtat.
Kramar
Susanne i gipspaket