quilaoronja

Direktlänk till inlägg 8 maj 2014

Nej, inte ännu flera nu......

Av Susanne - 8 maj 2014 20:55


Tänk, att det alltid är så här?

När jag arbeta inom akutsjukvården,

så kan man nästan säga att det var mera en regel än ett undantag,

att om en avled, så följde straxt två till efter?   

  Inte bara inom akutsjukvården förresten, det gällde inom alla vårdområden.

Konstigt?!


Gäller samma sak inom djurvärlden tro?

I går fick jag ett mycket tråkigt besked, och i dag följde TVÅ till.

Så fruktansvärt.......Mina tankar är hos dessa djurägare, som misst sin älskade vän.


Det går nästan inte en dag, utan att jag tänker på vår Quila, och när det blir som nu,

då kommer minnena tillbaka så starkt igen.

Smärtan.....känslan av att gå sönder.

Men, samtidigt glädjs jag åt varje dag tillsammans med Ronja och Skorpan.


I dag höll jag och sonen på att sätta hjärtat i halsgropen pga den här "tokan"!


      

Vi åkte till ett fält, fyllt av blommande maskrosor, och busade tillsammans.

Sonen är ju den allra "bästaste" buskompisen på två ben,

och dessutom bäst på att kasta pinnar!




Vädret var helt ok, och inte alls så blött i marken som man trott, efter gårdagens regnande.

Dom hade verkligen jättekul!!



Skorpans ögon lyste av bus, vilket dom iofs ofta gör.


                          

  Det spelade igen roll hur många bra pinnar som kastades....den här,

den var den klart bästa av dom alla!



Så klart, ska då båda ha samma pinne samtidigt.

Ibland undrar jag hur smarta dom egentligen är?



Kan dom räkna ut vissa saker?
Som när Skorpan låtsas att hon inte är intresserad av något som Ronja har...

...går och nosar lite förstrött.......för att sedan smyga runt och sno åt sig den åtråvärda pinnen,

när Ronja verkar ha tappat intresset.



Hur som helst, så är det himla kul att studera dom båda i leken.

Man lär sig så otroligt mycket om dom.

Vid ett tillfälle, när jag ropade på Skorpan, och hon var så "inne" i sitt spårande,

då stack Ronja direkt dit, och puttade till henne ordentligt i sidan....som att hon sa;

"Hör du inte, kom hit nu!!!"

Då kom hon direkt!



Men det var sedan det hände.......
Otäckt som sjutton.



När det gäller Skorpan är man alltid redo....hon får upp ett spår på en lite sekund.

TJOFF.....så är hon iväg!!!

Då.......då är det för sent.......

Det studsade upp en hare precis vid nosen på henne, det var den hon känt hela tiden.......

Att ropa, det är ingen idé, hon är blockerad helt enkelt.

(Men klart man ropar ändå......)

Snart var hon utom synhåll, och åt det hållet som hon sprang, där ligger motorvägen!!!

Åh, vad arg jag var, och rädd, och...jaa, ALLT!!

Sonen sprang efter......man bara väntade på en smäll......



Men inte sprang Skorpungen ut på någon väg inte, nej då.
"Jag är väl inte dum heller!!"

"Skulle bara hälsa på haren lite juuu...."


 

Att skälla på henne, det gjorde jag ju inte,

och det behövdes inte heller....det fixade Ronja så bra så, utan vår hjälp.

Oj, vad hon skämdes.......

Och gissa att vi var lättade!

Rädslan kommer liksom efteråt, när man inser allt som kunde ha hänt.

Fyy, så hemskt.



"The Police" = Det är Ronja det,

och jag är faktiskt tacksam över hennes förmåga att hjälpa mig med den lilla "skitungen".


Vi minns att Ronja, och även Quila, och jaa, alla tidigare hundar i mitt liv,

har gjort precis samma sak som Skorpan gjorde i dag.

Men det är en gång.......sedan aldrig mera.

Är övertygad om att lilla damen lärde sig något i dag, kanske inte av mig, men av Ronja.


Nu har det blivit natt igen,

och det är den värsta tiden.....för att....nej, jag ska inte gå in på det här   


Kramar och tack för alla rara ord,

både här och på andra ställen....dom gör mig så glad.

  

Susanne

 
 
Sofia

Sofia

9 maj 2014 05:35

Ja så rädd man kan bli! allt för många hundar dör på vägen. Tur d gick bra å att Ronja sa till på skarpen. Så gör man inte!

http://www.echosierra.se

 
Ingen bild

Anette

9 maj 2014 07:16

Måste bara säga att jag verkligen älskar att läsa din blogg. Den är i med- och motvind, smärta och kärlek. Du sätter ord på känslor och händelser där jag själv inte finner bokstäver. Dina bilder är helt underbara. Så fortsätt att skriva och fotografera du förgyller min och andras vardag.

Susanne

9 maj 2014 22:18

Men Anette......nu sitter jag med tårar rinnande nerför min kind......Om du visste så rörd och glad jag blir. Har fått höra alldeles för mycket elakheter den senaste tiden....detta värmde mitt hjärta såå mycket. TACK, Anette
(Nu blir det säkert flera hårda ord, om att jag inte ska tro att jag är något.....och det tror jag verkligen inte. Jag skriver bara en blogg om våra hundar, och älskar att ta bilder på dom)
Mina varmaste kramar till dig, Anettte

 
sara

sara" title="http://bloggplatsen.se]sara[/url]" target="_blank">bloggplatsen.se]sara[/url]

10 maj 2014 12:52

Men fy vad otäckt!!. Den rädslan och skräcken kan man inte på något sätt sätta ord på! Skönt att dey gick bra att att du har en polis i ronja som kan sätta skorpan på plats ibland :)

Kram

http://hungryeyes. bloggplatsen.se

 
Christina

Christina

10 maj 2014 15:01

Dina bilder går rätt in i hjärtat. Helt fantastiska!

http://socialahundar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 30 december 2022 22:30

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Av Susanne - 13 december 2022 19:04

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

Av Susanne - 30 november 2022 20:30

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

Av Susanne - 8 november 2022 22:16

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

Av Susanne - 30 april 2022 23:35

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards