Direktlänk till inlägg 19 mars 2015
Tänk va, att sitta på en klipphäll, någonstans vid havet....
Det är helt tyst, vattnet ligger spegelblankt.
Det enda som hörs är fåglarnas kvitter.
Och kanske det bästa av allt, solen lyser, och det känns ganska varmt.
Såå himla skönt....man behöver inte säga ett ord
(Men det gör man ju, eftersom jag pratar en hel del med Ronja o Skorpan.)
Matsäcken är inte dum alls.
Mums...
Nej då, jag höll mig till kaffet, det livsviktiga.
Misstänker att dom kobbar o skär som vi besökte i dag,
dom kommer krylla av badande människor inom en snar framtid, så vi passade verkligen på i dag.
Får jag välja, så föredrar jag absolut detta, istället för den mörka skogen.
Tror jag är beroende av ljus!
Livskraft!
Här stannade vi länge länge....
Skönt att hundarna har förmågan att koppla av när tillfälle ges.
Låg här och bara kopplade av.....ända tills vi "väcktes" av ett fasligt liv?!
Ett gäng sångsvanar startade ur vattnet......och kom först rakt mot oss....men svängde av, som tur var.
Finns inte mycket att skriva om den här dagen, det måste nog upplevas.
Skorpan är inte helt sig själv ännu, och visst, det är inte så länge sedan operationen.
Jag hoppas och tror att hennes "seghet" till största delen beror på skendräktigheten.
Måtte den vara över snart!!!
Och aldrig aldrig återkomma!!!
Underbaraste
Skönt på den soluppvärmda stenhällen....
Precis som jag trodde, hann solen sänka sig innan vi var hemma igen.
(och joo då, kan väl berott på att Matten hade lite svårt med att hitta rätt väg hem)
Känner oss fulla av nyttiga endorfiner, efter en dag som i dag.
Underbart, helt enkelt.
Kram
Susanne