Direktlänk till inlägg 19 april 2015
Att få vara helt ensam om att hämta alla bollar, det är så klart toppen!
Full koncentration!
Fick till en härlig och rolig träning i dag, Skorpan och jag.
Hon är så lycklig när hon får visa allt hon kan.
Fort går det också.....en vacker dag ska jag försöka mig på att "rigga" kameran så jag kan få det på film.
Vet att det kan vara nyttigt att se sig själv, och hur man bär sig åt.
Skorpan har så mycket i spring i sina ben, och hon måste bara få göra sig av med lite.
Att träna lite lydnad är perfekt, då blir hon trött i både knopp o kropp.
(Lite i alla fall)
Hon stylar en hel del också, inför stackars Ronja som får stå och titta på.
Så himla frustrerande, tycker Ronja...och orättvist!!
För hennes del är det enbart koppelpromenader, på ganska plan mark, som gäller.
Hon är pigg och glad, och det bästa av all, hon verkar inte ha nämnvärt ont.
Lite stel efter att ha legat stilla en längre stund, men kommer igång snabbt.
Det lyser riktigt i ögonen på både Ronja och Skorpan, så fort dom går nära varandra.
Båda två skulle kunna gå loss på varandra i ett obevakat ögonblick.....tänk vad roligt det skulle vara!!
Men tänk vad som skulle kunna hända!?
Näe, vi håller oss lugna....
Hoppas jag får lite svar i morgon, från några jag mailat till om Ronja.
Det finns ju en uppsjö av olika tankesätt om vad som är bra eller inte, vid mjukdelsskador.
Måste bara bestämma vad man själv tror på.
Om jag tänker på hur en stukning/vrickning är på oss människor,
så vet jag hur lång tid det kan ta innan man känner sig ok igen.
Det kan vara besvärande under lång tid.
Låter kanske lite löjligt, men jag önskar och hoppas så klart på att hon ska kunna vara med i Gävle,
på draglägret vi åker på varje år.
Det är så himla roligt där, med möjlighet att tävla två ggr.
Men men, går det inte så går det inte....
Inte hela världen alls.....bara lite tråkigt.
Och vi har ju en Skorpunge som ska tävla, så jobb finns det!
En helg med trädgårdspyssel blev det.
Flera än vi som vill få ordning till sommaren....en nyinflyttad familj hos oss,
som jobbade flitigt i sin bostad.
"Välkomna hem till oss!!"
Här bor familjen blåmes....tillökning väntas inom snar framtid.
Så roligt att sitta och titta på dom, och sedan se när alla små ungar tittar ut.
Det brukar vara ett fasligt kvitter när dom ska kasta sig ut och pröva sina vingar för första gången.
I veckan väntas den nya värmepannan bli installerad...hoppas hoppas!
Nu har den fått spatt totalt.
Vi får stänga av den med jämna mellanrum, annars går det inte att vistas inomhus.
Det blir varmt som i en bastu!
Kanske kan jag stryka ett problem från min "Problem-lista"?
Kram
Susanne