Direktlänk till inlägg 21 april 2015
Näe, hur sjutton ska jag veta??
Veta vad Ronja har för diagnos alltså???
För det första....att ställa rätt diagnos är inte alltid lätt,
men i det här fallet med Ronja, så är det jätteviktigt!
En ofullständig skada!?? I mina öron kan det vara vad som helst.
Joo, visst handlar det om ledband/korsband, och kanske är behandlingen densamma.
MEN JAG VILL VETA!!!
"Vi kan ju inte bara sitta här och vänta!!"
Jag tänker sopm så här....
OM det är ett korsband som är rupterat eller uttänjt eller lite lite skadat på något sätt,
då är tanken att det ska läka ihop.
Ju större skadan är, dessto mindre chans att det ska läka helt utan operation.
Vila, vila, vila.....och så tjohooo, så får hon vara lös.
Det fattar ju vem som helst vad som händer då!
Tror inte på stillhet, absolut inte, men självklart inte heller kompisbus.
En av våra små korta promenader.....
"Skitkul, matte! NOT! Att ligga här bland spenaten (vitsipporna) bara för att du ska få till en bild!"
Och långt där borta sitter Skorpan, väntar och ylar en klagosång....
"Rooonja, kom tillbakaaa ♪♫♫♪♪"
Jag har alltså varit i kontakt med lite olika människor...vänner, sjukgymnaster, veterinärer.
Det enda gemensamma är egentligen att dom alla har olika teorier om VAD som bör göras och inte.
Inte så att jag blev direkt klokare av det inte!
På ett sätt vore det lika bra att korsbandet gick åt skogen direkt, (om det nu är korsbandet)
Då kunde det fixas, och efter en lång rehab skulle hon förhoppningsvis vara ok igen.
Som det känns nu, så är jag hemskt velig hit och dit...?
Vem vet vad bäst??
Jag gnäller inte över något annat än det faktum att jag inte vet säkert vad som hänt.
Att ta det lugnt, att gå koppelpromenader, jaa, allt som vi ska göra,
det har jag inga problem med, jag förstår.
Herre jösses, tänk den där dagen som vi får klartecken, att NU KAN NI SLÄPPA HENNE LÖS IGEN!!
Hur ska jag våga det?
Nu är ju inte Ronja den där hunden som skulle ta det så speciellt lugnt om kopplet åkte av.
Känner jag henne rätt skulle hon bli som en oinriden häst...sparka bakut och leva rövare,
även om hon var helt ensam.
SÖT
I dag hände det något roligt också!!!
(Knappt man tror det är sant)
Vi fick den nya bergvärmepannan installerad.
JAAAA!!
Bestämde oss för att åka iväg, för att vara utan vatten en hel dag, det hade jag ingen lust till.
Vi åkte till Leon!
Fint väder, varmt och skönt.
En mysig dag tillsammans med dotter och barnbarn, liten promenad, och babbel i solen.
För att återgå till Ronja, så har jag nu bokat lite tider för "behandlingar".
Jag kommer starta med det jag tror mest på, det som min magkänsla säger är det rätta.
Jaa, sedan är det väl bara att hålla tummarna, antar jag.
Jag mår bäst av att ha en plan för varje dag.
Så även för morgondagen.
Jisses, då blir det till att starta tidigt, om jag ska hinna med allt......
"Nu ska i alla fall vi sova....så det så!"
Kram
Susanne