Direktlänk till inlägg 23 april 2015
Ja jösses, vad många bilder det blev i dag.
I den här miljön går det bara inte att låta bli, så mycket vackert att föreviga.
För det var/är verkligen underbart vackert här.
Sonen hade en ledig dag, så vi åkte och hämtade upp honom för en lite längre utflykt.
När vi gick här bland klipporna funderade jag på vad jag tycker bäst om i naturen?
Svårt....när jag är i en fin skog, med solen som lyser in mellan träden, då älskar jag det.
När jag är vi havet, på klipporna, ser det kristallklara vattnet, alla fina öar...jaa, då älskar jag det.
Så här ligger det nog till, jag älskar naturen,
och det spelar nog ingen roll var jag är...jag älskar't helt enkelt.
Mellan alla små öar finns hängbroar som tar sig över på.
Lite svajigt är det allt, men inget som känns otäckt på något sätt.
Jag menar, faller man, så faller man i vattnet!
Det behövs nog inte så mycket skrivna ord till dagens bilder, dom talar liksom för sig självt.
Klart det blev bad, vem kan motstå en simtur i havet?!
Även Ronja fick blöta tassarna, medan man krampaktigt fick hålla i henne.
Hur förklarar man för en badtokig hund att hon inte får bada och leka i vattnet??
"Jar jag gjort något, eller varför går jag kopplad, matte??"
"Mm....lite trist är det allt, det här med Ronja....vi som brukar ha det så kul?"
"Hoppas hon snart blir som vanligt igen"
Ryggsäcken var packad med räkmackor, kaffe, dricka, go-fika,
jaa, allt man kan behöva en dag som i dag.
Behöver jag tala om att vi njöt?
Det här är ett naturreservat, vilket innebär att hundar måste vara kopplade.
Och jaa, jag erkänner, om vi är helt ensamma, och hundarna t.ex badar i vattenbrynet,
då kan jag släppa dom lösa en stund.
Jag vet att dom aldrig skulle sticka.....eller, vet o vet, det har aldrig hänt.
Framför allt så menar jag att man måste ta hänsyn, och ovillkorligen ha full koll på dom.
Det får inte hända att dom "stör" någon annan.
Så därför blir jag nog allt lite irriterad,
när man sitter och fikar och det helt plötsligt står en stor hund bakom Ronja?
Så klart for både Ronja o Skorpan upp och skällde ut "inkräktaren",(som var snäll och så)
Men jag gillar inte att det händer.
En bra bit efter hunden, kom två killar som verkade höra till hunden,
men dom struntade totalt i vad som hänt.
Det är vid händelser som denna, som det kan gå illa.
Påpekade det här med koppeltvång/naturreservat, men fick inget svar.....
Jaja, inget hände, mer än att Ronja o Skorpan säkert hade velat hälsa lite till....
Gungeligung.....
Max 300 kg åt gången över broarna.....så Skorpan fick gå själv...hahaha!
En fin bild som sonen tog
Tog med två kameror, så vi kunde fota båda två....och därmed få dubbelt så många bilder.
Om bara några veckor, är jag övertygad om att det är proppat med människor här.
Fullt på varenda liten kobbe.
Men i dag var det tomt, tyst och stilla.
"Det är något/någon där högst uppe i trädet!!!"
Någon är inte upplagd för flera bilder nu!!
"Jag vägrar, inte en bild till kommer jag vara med på....sa Skorungen!"
Medan Ronja njuter och alltid ställer upp på en bild.
En liten liten del av dagens bilder, men jag är ju helt tokig i det här med fotografering.
Kram
Susanne