Näe, klart det inte är slut på orden,

                                   men det är väldigt många mindre fina ord som kommer ur min mun.                           

Men när det känns så där riktigt eländig, jaa, då lättar det ganska snabbt om man beger sig ut i skogen,

med trevligt sällskap.

Vackra!

Lite fallfärdigt, men har säkert varit riktigt tjusigt en gång i tiden, tror jag.

Tänk att man efter trettio år kan upptäcka nya saker,

i precis samma skog som vi gått i alla dessa år.

Den enda skillnaden var väl att vi gick åt motsatt håll, eller hur var det nu???

Rätt som det var stod jag och spanade uppåt,

mot en enorm mur!?

Vad sjutton var detta?

Måste jag undersöka närmare.

KLÄTTRA KLÄTTRA!

Hur kan jag ha missat den här?

Och jag gissar på att den inte byggdes förra veckan precis...

Nu bara måste jag ta reda på mera?!

Har försökt googla, utan någon större framgång dock.

Det här måste varit riktigt stort en gång i tiden.

En borg?

Ganska igenväxt, men ändå inte, på något sätt.

Det gick lätt att ta sig fram.

Så slog mig tanken att det var ett perfekt ställe för mina värsta fiender....ORMARNA!!!

Hann bara tänka tanken, så ryggade Ronja, som hon alltid gör vid ormmöten.

Joorå, där låg han/hon/hen så fint ihoprullad.....

Nu kommer bilden!!!!!!

Har gjort bilden lite suddig, det blir så himla jobbigt när man ser den tydligt.

HUA!

Kunde inte heller förmå mig att gå förbi den,

så vi fick gå hela vägen tillbaka, där vi kom ifrån...

"Men kom, vi kan väl gå den här vägen?"

Tjofselinas Z Diezma aka Skorpan    

Och så fina Ronja,

som så klart också har ett fint namn med tillhörande bokstavskombinationer.

Men dom är inte så väsentliga för mig... 

 Njöt av att se dom flyga fram över fälten.....

Lita på mig, sa tjejen vi var hos med Ronja, det kommer inte hända något,

för problemet satt aldrig i något korsband, inte i något ben över huvud taget!

Kändes ganksa lugnt i hjärtat i dag. (skönt)

Kram från mig

Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...