Tänk va, vilka enorma spår dom sätter i våra liv.

Helt otroligt att det snart gått 3 år sedan Quila somnade in i mitt knä.

Jag kan bara inte få den sista månaden i hennes liv ur mitt huvud.

Det var så fruktansvärt hemskt.....jag kan även förebrå mig själv, att jag inte lät henne slippa tidigare.

Men hur skulle jag veta?

Varje gång vi träffade en veterinär (och det var många ggr)

så hade han/hon en ny diagnos,  och nya behandlingar.

   Det fanns ju hela tiden hopp.

Men inget hjälpte....jag kan fortfarande höra hennes skrik på nätterna.

Det var så otäckt....ingen smärtlindring hjälpte tillfredsställande.

Vid årsdagen kommer allt sköljandes över mig, och på sätt o vis vill jag ju inte glömma.

Men visst tänker jag även på att någon annan kan drabbas av samma hemska sjukdom...

Måtte det inte hända!

Som tur är har vi två älskvärda vänner, som alltid finns vid vår sidan,.

Min önskan är att dom får vara just där, vid vår sida, en lång lång tid framöver.

Kamningen fortsätter.....Har fått för min att skinnet/huden/pälsen stimuleras och mår bara bra av det.

Dessutom tycker dom det är så skönt!

Det blev en sväng till skogen under dagen, värmen gillas ju inte så mycket av berner, men det var tvunget.

(Även om dom båda fick "simma av sig"  även i dag)

Men hur varm man än är, så finns alltid den där längtan efter ett rejält "berner-bus"

"CHICKENRACE"!!

Godisträdet.....som var påfyllt även i dag!

Ronja   

Lite poolhäng innan bilfärden i kväll!

"Undrar var vi ska egentligen?"

"Vet du, Ronja??"

Vi skulle träffa goda vänner!
Ut och äta gott, babbla så som bara vi kan, planera lite   

Vad härligt det är med vänner som man känner utan och innan.

Vi har gått igenom så mycket tillsammans,

både med och motgångar, under alla dessa år...snart 30!!

Sådana vänner växer minsann inte på några träd, dom är man särskillt mycket rädd om!!

Kvällen avslutades med stadspromenad för vår del.

Vilket väder, vilken värme!!

Tog även några spår.......Hahaha!!

En riktig sommardag på många sätt, som nu övergått i natt.

Kram

Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...