Direktlänk till inlägg 3 juli 2015
Jaa, vad ska man säga....?
Köpte en sån' där liten actionkamera, ni vet, som man kan filma och fota med, även under vatten.
En pytte pytte liten sak, som en liten tändsticksask.
Har testat lite, spänt fast den på dragselarna på hundarna, t.ex,
och jag kan väl säga att resultatet varit varierande.
Vilket betyder, ingenting att visa för andra.
Men jag ger mig ju inte, jag ska nog lära mig det här en vacker dag.
Så tänkte jag då filma Leon när han badade i går, både över och under vattnet.
Det här kommer bli superbra, tänkte jag.....
När jag kopplade in den lilla manicken till datorn, så fanns inte mycket att se, kan jag säga.
När jag trodde jag hade filmat, då stängde jag av den, och jaa, när jag trodde jag stängde av den....
Då minsann filmade jag.
30 minuter rakt upp i luften, det var en kul film!!! NOT!!
Så klantigt!!
I morgon gör vi nya försök, då kommer Leon, badkillen, hit igen och hälsar på.
Spänningen är olidlig!!!
"Vårdhundar", det fick vi vara i dag.
Skönt att det finns luftkonditionering när man jobbar!
Ronja o Skorpan turas som vanligt om att bli klappade, backar in baken och sätter sig tillrätta.
Det är såå skönt!!
Och som vanligt satt "tanterna" och lyste upp som solar när vi kom.
Vi känner oss verkligen välkomna.
Små korta promenader under dagtid, när värmen är som värst,
sedan en längre tur i skogen sent på kvällen.
En relativt ny granne höll väl på att hoppa högt i kväll,
när han för första gången träffade på hundarna i skogen.
Dom tror nog att ALLA tycker om dom, vilket inte är fallet,
så dom sprang mot grannen, glada och viftande på svansarna....då såg jag hur han liksom ryggade.
Oj oj, bäst att stoppa den hälsningen, tänkte jag, och kallade tillbaka dom båda.
Puh, vilken tur dom stannade och kom direkt!!
Jag hade också blivit tveksam om två för mig helt okända hundar kommit springandes mot mig.
Det hjälper inte så värst mycket att man som hundägare skriker: "Dom är inte farliga!!!"
Men dom var inte speciellt nära honom, säkert 20 meter, men ändå....
Grannen försäkrade att det inte var någon fara, men ändå.
"Man får inte skrämmas!!!"
"Men vi skulle ju bara säga HEJ!!!"
VARJE GÅNG vi går här, så hittar dom det här kraniet, så nu har jag hängt det i ett träd.
Skulle inte förvåna mig om dom klurar ut ett sätt att få tag i det igen.
"Hoppa, Ronja, så kanske du når den!!"
Svalka i blåbärsriset.
"Hm...kanske ska ta och hälsa på den där grannen igen?"
"För vi är ju inte farliga....inte det minsta faktiskt....men det vet ju inte han, förstås"
Är så glad att jag har er båda
Kram
Susanne