Jaa, HURRAAA!!

Äntligen går det att springa så mycket man bara orkar, utan att tuppa av pga av värmeslag!!

Kan inte vara kul att vara svart, långhårig hund, under dom varma dagarna som varit.

Alla gör vi ju vårt bästa för att svalka ner dom, men när temperaturen sjunker lite lite, 

då känns det toppen!!

Både för dom o mig.

Det går inte ta miste på hur dom njuter av tillvaron.

Njuter dom, njuter jag.

Just när vi var som längst hemifrån, så blev himlen oroväckande svart.

Var beredd på både skyfall och åska, men vi klarade oss.

Ronja i motvind!

Skorpan spårade upp fler delar till sin lilla (läs stora) samling av skelettdelar.

I dag hittade hon en del av ryggraden från ett rådjur.

Jag blir lika glad varje gång, när hon genast kommer till mig med delarna hon hittar.

Utan att äta upp dom.

Duktig tjej   

Som sagt, det var massor av glada skutt och massor av spring i dag,

och under tiden gick jag där på fältet och var lite ledsen.

Just den här dagen, för 3 år sedan, fick Quila somna ifrån sina sjukdomar, sina plågor.

Det tuffaste beslutet man kan tänka sig, att bestämma över någons liv.

Quila var också en tjej med massor av energi, vår första berner, så otroligt speciell.

(som väl alla hundar är för oss hundtokiga människor)

När jag sitter och tittar på alla bilder på henne, då förstår jag,

då ser jag det jag faktiskt inte såg för tre år sedan.

Hur sjuk hon var, men ändå inte visade oss någonting alls,

förrän just dom sista två månaderna av sitt liv.

Hon blev bara drygt 6 år.

I mitten av maj 2012, såg jag att det inte stod rätt till för första gången.

Det var dock bara jag som såg, andra tyckte nog jag var larvig..."Det är väl inget fel på henne!!", sa dom.

Men det var det...

Septisk meningit, med en hemsk huvudvärk förmodar jag,

mängder av olika mediciner/cellgifter, cortison och smärtstillande av olika slag.

Inget hade egentligen någon bra effekt.....för i slutet hittades tumörer i lever och mjälte.

Och det kan ingen göra något åt.

Denna hemska sjukdom...CANCER   

Jag vet att det kanske låter löjligt, men jag känner ofta Quilas närvaro.

Jag vet......

Just den här dagen är fortfarande jobbig, det rullar som en film i huvudet på mig,

om o om igen.

Det sista hon gjorde, när vi satt där på golvet på djursjukhuset,

det var att lägga sina tassar på mina axlar, och slicka mig i ansiktet.

Som om hon sa hej då....vi ses igen.

Så lade hon sig i mitt knä med sitt huvud,

och somnade innan veterinären knappt hunnit spruta in sitt medel.

Hon var redo att få slippa alla hemska plågor...

Underbara Quila

Extra betydelsefullt att ha dessa två hundar omkring mig dagar som i dag.

En tröst i allt....

Man kan inte vara annat än glad, när man ser dessa två.

Att ta bilder på hundar som står fint, som på utställning,

det är egentligen inget för mig,

men i dag flög det i mig att jag nog skulle ge dom lite träning i detta...att stå!

Skorpan var så duktig, trots att hon inte fått så mycket träning i "ämnet"

Jaa, vad ska man säga?

Ronjas min säger som vanligt ALLT!

"Så där nånting, nöjd så, matte??"

I kväll var det åter dags för dragträning.

Har ju inte gått så bra i värmen precis.

Skorpan fick träna på slalom, och så fort hon körde en hel "bana" rätt, då slutade vi.

För hon grejade slalombanan helt ok i dag, och hon blev så strålande glad, när hon såg min glädje.

Hon fick även dra mig 200 meter, som också ingår i tävling,

men jag har ju inte riktigt vågat låta henne dra så tung vikt tidigare,

efter hennes operationer i buken.

Ronja Ronja, hon fick en genomkörare av nästan alla momenten, och det kanske är som att cykla?

Har man en gång lärt sig, då kan man.

Men man behöver absolut hålla träningen vid liv.

Det blåste halv storm, men vi lyckades få till konerna så dom inte flög iväg.

Ännu en hundig dag har vi haft, och jag gissar det blir en i morgon också....kanske   

Kram

Susanne

 

monica & Caspian

7 juli 2015 08:37

Godmorgon!
Tårarna rinner på mig när jag läser om Quila :( förstår dig vännen min <3 nästa vecka (13 juli) är det 4 år sen Hero somna in i min famn.Saknaden är stor fortfarande. Tur att jag har "kakan" (caspian) <3
Du är inte fjantig som känner av att Quila är med dig, för det är hon :) Hero är här och hälsar på ofta <3 fick höra att har dom haft ett lyckligt liv så kommer dom tillbaka och visar sig för oss <3
Kram från oss <3

Susanne

9 juli 2015 02:02

Det är tungt...hjärtat gick sönder en bit den där dagen.
Känns tryggt på något sätt, att dom kommer tillbaka ibland ❤️
Tack snälla vännen för dina ord
Kramar 😍

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...