SPÖREGN, det är absolut och självklart inget hinder.

Har man hund, så har man, oavsett väder....det är liksom det som är tjusningen, om ni frågar mig.

Att få roligt sällskap gör allt så mycket skojigare.

På med fullmundering, trycka ner en keps på skallen, så var vi iväg!

Har hört om hundar som inte vill gå ut när det är dåligt väder,

men den gruppen tillhör inte det här gänget, som tur är.

Det skulle inte passa in i min värld, helt enkelt.

Det mest underliga i dag, det var saknaden av kameran???

Ronja o Skorpan gjorde envisa försök att få mig att fota, 

men kameran fick stanna i bilen, kände att jag nog ville vara lite rädd om den!

Det spöregnade verkligen, och jag misstänker att min kamera INTE gillar regn.

Här har jag inte varit på många många år,

har många roliga minnen tillsammans med tidigare hundar härifrån.

Så roligt att gå här igen, även om det var lite svårt att känna igen sig.

Skog var skövlad jämns med marken,

på andra ställen var det så igenväxt att det var svårt att ta sig fram.

En gång i tiden var det även nära att vi byggde ett hus här, men som tur var blev det inte så.

Vackert som tusan, men som sagt, inga bilder från promenaden.

Kan ju inte låta bli att fota dock, så bilderna blev tagna när vi var tillbaka vid bilarna.

Det är inte särskilt svårt att få hundarna att ordna till sig inför fotografering precis.

Dom hoppar glatt upp, och väntar snällt på "KLICKET"

Att just Skorpan hamnade liggandes på bordet, jaa, det är så Skorpan är!!

"Här är jag, ser ni mig?"

Tjejerna hoppade i sjön i dag också, simmade en sväng....

Om jag skulle ogilla badandet, då skulle jag få ha dom kopplade hela tiden, tror jag.

Lååångt innan jag upptäcker att det finns en sjö över huvud taget,

då har dom redan simmat klart.

Dom skulle nog hitta vatten att simma i även i Sahara, tror jag!

Fukteksem?!

Näe, det har vi inte problem med, men jag torkar/blåser dom torra ganska direkt.

Så dom blir riktigt torra alltså.

Skorpan torkar i ett nafs, eftersom hon är nakenberner för tillfället.

Men Ronja....ojoj, det tar sin tid.

Hon kan se helt torr ut, men under "ytan" är det jätteblött.

"Jaa, kanske ser jag lite tuffsig ut just nu....men snart så,

då har jag fått njuta av pälsvård, som jag älskar!"

   Väggen färdig!

Diplomet för arbetsprovschamionat har kommit.

Jag hade väl ALDRIG trott att jag skulle få ha en sån' här vägg.

Att Ronja ser ut som hon gör, det har jag ju inte kunnat påverka alls, så klart.

Har inte ställt ut henne massor av gånger, men dom domare vi träffat på,

har tydligen gillat hennes utseende, så därav fick hon sitt championat i utställningsringen.

Däremot viltspårschampionatet och nu det senaste, arbetsprovschampionatet,

det har vi jobbat för att få till.

Det har tagit lång tid, massor av träning,

mycket funderande på hur vi skulle träna tillsammans,

och hur jag skulle få Ronja att förstå hur jag menade.

Tillfredställelsen att få en slags bekräftelse på allt det arbete vi lagt ner,

den är så härlig.

Det är värt allt arbete!

Samtidigt kan jag nog känna lite vemod att det på ett sätt är över....vi har nått upp till våra mål.

Men några mål har vi allt kvar......och dom tänker jag inte skriva ner nu   

Att Skorpan o Ronja gillar varandra, det är det ingen som helst tvekan om,

men i dag var det extra extra kärt.

Skorpan försöker som vanligt få igång Ronja på lek

genom att placera allsköns leksaker mitt i skallen på henne....

"Ok då, vi leker väl en stund då...."

"Vi har ytterligare en uppgift!"

"Här vaktar vi"

Skorpan passar på att vila, för Ronja sköter vakten bra själv.....

...och trots att jag kanske ser rätt loj/slö ut just nu,

så lovar jag att OM någon skulle komma hit, då är jag på tårna!!"

"Direkt!"

VOFF!

"Hm....undrar om jag ska skälla på den där snigeln som är på väg häråt??"

"Kanske inte....?"

Nej då, Ronja har inte fått en puckel på ryggen....

Det är bara Skorpan som på sitt vanliga sätt försöker komma med på bild!

Alltså, hur söt får man va?

Hon gör verkligen sitt yttersta för att bli bra på bild

Hon är bra på mycket....men det hon kan allra allra bäst, det är nog att PRATA!

Det har hon nog gjort sedan dag ett i sitt liv tror jag.

        Hon är sällan tyst här hemma.

Och råkar man vara upptagen med något annat än att lyssna på henne,

jaa, då ökar hon bara volymen lite...Jösses vilka resurser hon har, den lilla Skorpungen.

Det är liksom hennes grej, det här med att prata!

"Ibland blir jag ganska trött i öronen av att höra på Skorpan."

"Jag förstår ju dessutom ALLT hon säger, och det kan jag säga, det mesta är bara trams!"

"Men jag tycker väldigt mycket om min allra bästa vän ändå"

Blev så otroligt glad häromdagen, när en "gammal" vän hörde av sig efter väldigt lång tid.

För oss har det varit fullt upp på allt möjligt senaste månaderna,

och ibland har man så mycket att man helt enkelt bara sätter sig pladask i soffan när det är lugnt.

Stänger av allt, liksom.

Då blev jag så glad att hon hörde av sig, utan några som helst förebråelser över hur länge sedan det var.

Hon förstod verkligen, har varit i samma sits själv i sitt liv

Hon är så klok.....Hon sa så här:

"Stark vänskap kräver inte att man talas vid varje dag.

Det krävs heller inte att man träffas speciellt ofta.

För så länge den där speciella värmen lever kvar i hjärtat,

kommer äkta vänner aldrig skilljas åt.

Du fanns där för mig när jag behövde det som mest, nu finns jag här för dig.

Saknar du någon, hör av dig, det är mitt motto!

Man kan ju inte sitta och vänta på att andra ska höra av sig,

för det finns oftast en orsak, eller så fanns inte den där vänskapen på riktigt från början"

Tackar för dom orden....  

En sann vänskap betyder allt......men det måste komma från två håll, precis som ett äktenskap.

Det räcker inte med kärlek från en part.....

Kram

Susanne

#vänskap #allvar #hundvän

 

Liza Hansson

9 juli 2015 09:14

Åh, vilka fina ord, de kommer verkligen från en sann vän. Kram.

 

Susanne

9 juli 2015 23:48

Ja, visst är det, Liza. Ord som värmer och som man blir så glad av.
Kram tillbaka till dig 💕
Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...