Direktlänk till inlägg 11 augusti 2015
#sjukhund #sjukavoro #veterinärer #ringahelatiden
Samtal pågår med två ganska oförstående individer...
"Nu måste ni förstå allvaret i det här, det går inte an att ni leker så hårt nu!!"
"Skorpan MÅSTE ta det lugnt!!!"
"Förstår ni???"
"Eeh....VA?"
Att ha en magkänsla för saker o ting, att känna på sig att något inte står rätt till,
det kan ju ha sina fördelar, men nu tycker jag det är för mycket av den känslan hos mig.
Allt började (den här gången) med att Skorpan hade misstänkt kennelhosta,
efter tränigs/draglägret iMoheda.
Så snabbt bryter det tydligen ut...
Man springer in i en rågåker....en halv minut senare kommer man ut, OCH har kennelhosta?!?!
Har svårt att tro på det, men å andra sidan har jag inga som helst erfarenheter av den sjukdomen.
(Jag vet att hon inte ska springa i åkern, men nu gjorde hon det, längst ut i kanten...)
"Såå himla tråkigt, när Skorpungen inte är ok", tycker Ronja
Ronja vet så väl hur det är fatt, och det är också en orsak till att jag VET.
Vet att Skorpan är sjuk.
Man ser det tydligt på dom båda.
Hade besök av en tjej här i dag,
och som utomstående skulle man aldrig kunna gissa sig till att Skorpan mår dåligt,
näe, hon visar INGET.
Å andra sidan var även en nära kompis här, och hon såg ATT det var något med henne.
Diagnosen var alltså kennelhosta!
Vila, man gör inget....läker ut, hon är ju vaccinerad....blir inte så allvarligt?
Fel Fel Fel
I helgen blev jag övertygad!
Övertygad om att det här stod inte rätt till.
Ringde t o m Strömsholm, joo, så dålig tyckte jag hon var,
men efter lite prat, så stannade vi hemma.
Tryggt bara att veta ATT man har någonstans att ta vägen.
Kollade ALLT med jämna mellanrum, status liksom, den visade NOLL o INGET!
Vid kennelhosta hostar man....inte ens det har hon gjort.
INGEN annan som vi träffat (och det var många i Moheda) har blivit sjuka.
Skorpan ingår dessutom i ett kennelhosteprojekt, som jag skrivit om.
Ansvarig vet för det projektet har jag också diskutterat om SKorpan med,
och han tror inte heller på det.
Massor av prover är tagna, både blodprover och en mängd olika "svabbtester",
inget har vi fått svar på än?!
I går "krävde" jag att vi skulle få komma igen, sa att jag var övertygad om
att hon har något som sitter fast i svalget.
Frågade om dom hade möjlighet att gå ner och undersöka?
Jaadå, det har vi!!! sa dom.
Inte sjutton fanns det inte.
Men dom tittade i svalget ordentligt, så långt ner det gick.
"Oj, fy sjutton!", sa dom?!
"Hon måste ha jätte jätteont!!"
Epiglottis/struphuvudet är kraftigt infekterat....och orsaken till det???
Om ni frågar mig....ett främmande föremål som kilat in sig där nere.
Men, jag är ju ingen veterinär.....
Hon vill så gärna....har såå mycket spring i sig nu.
Ronja hämtar saker.....mest bollar.
Vad händer nu då?
Joo, vi har bokat en tid för undersökningen, men om TVÅ VECCKOR???
Hur sjutton ska jag kunna se på hur hon bara blir sämre o sämre???
Det går ju inte!
Har även pratat med försäkringsbolaget, för att vara säker på att dom ersätter det,
vilket dom gjorde! Tack för det.
Fick faktiskt prata med en veterinär där, som rådde mig till att trycka på ordentligt,
så Skorpan snarast får undersökningen gjord.
Den gröna sörjan i halsen måste finnas där av en anledning.....främmande kropp,
som kroppen nu jobbar med att få bort till varje pris.
den mest omtänksamma hunden jag känner....Ronja
Alla kan inte förstå vad jag menar när jag säger att det syns så tydligt på Skorpan.
Men jag VET, jag SER....det syns på hela henne, men framförallt i hennes ögon.
Många minns säkert när Skorpan hade en hel majskolv som satt fast i tunntarmen,
efter att ha legat och skvalpat i magsäcken i 5 veckor.
Ett av tecknen på att något satt fast,
det var att hon sträckte på sig på ett alldeles speciellt sätt.
Det gör hon nu också...
Ni som har barn, ni vet säkert att man känner ganska tydligt att dom är sjuka, bara genom lukten.
Jag vet, kanske låter skitlöjligt, men jag tycker så.
"Det luktar sjuk"
Önskar så att jag hade en veterinär jag kunde lita på, en som faktiskt trodde på mig och lyssnade,
trodde på att jag faktiskt känner mina hundar.
Känner av när något är riktigt fel.
En sak är säker...jag ger mig inte!
På mindre än ett år, har Skorpan gjort en stor bukoperation för att plocka ut majskolven som fastnat.
Allt höll på att gå riktigt galet den gången...
Hon blev väldigt nedgången, tappade massor i vikt,
det tog hårt på henne....Straxt efter var det dags igen....livmoderinflammation.
Krångel och problem även efter den operationen.
Fel suturer, med infektion som följd.
Innan 1 år fyllda hade hon ett tandproblem, där ingen ville höra talas om min teori,
om allvaret med att inte oprera bort tanden.
Allt slutade med akut operation den gången också, och massor av tjafs med djursjukhuset.
Det slutade bra den gången, vi kom överrens,
dom stod för hela "kalaset" och erkände att dom gjort fel.
Summa!!
Det har hänt alldeles för mycket i denna tjejs unga liv.
Hon hinner knappt återhämta sig från en sak, så står nästa och väntar runt hörnet.
Den här bilden är tagen i dag....där ser man så tydligt, att vår älskade hund inte alls mår ok,
(även om hon envisas med att dölja det för oss)
Stort tack till alla fina vänner, som är så omtänksamma, som skriver/ringer....det känns så värmande.
För näe, jag mår så klart inte bra ....
Fortsättning följer
Kram
Susanne