"När man läser Skorpans journal, och ser hur mycket hon varit med om bara det senaste året,

               då bildar man sig en uppfattning om vad det är för hund som ska komma in genom dörren"              

"Jag tänkte mig en slö, trött, överviktig hund, som skulle se väldigt sjuk ut",

det var vad veterinären sa när vi klev in i morse.

Så kom då Skorpungen in g enom dörren som en virvelvind!!!

Så som bara hon kan!

"HEJ, HÄR HAR NI MIG!", liksom.

Dom skulle alltså gå ner med kamera och titta i luftstrupen, jaa, så långt dom nu kom ner,

och se om det ev satt någon främmande kropp där.

Det bekommer inte Skorpan så värst mycket, det här med veterinärer,

hon känner igen många av personalen vid det här laget,

och jag lovar....dom känner igen henne!

Vem glömmer en Skorpa?

Det blev en hel del prat innan det var dags att lämna henne för resten av dagen.....

Så började väntan....en lååång väntan!

Att åka hem och sätta sig tyckte vi inte var någon bra idé, varken Ronja eller jag,

det hade bara blivit ett evigt vankande fram o tillbaka......

"Näe, vi sticker och gör det vi är bäst på, matte....vi tar ryggsäcken och drar till skogs'"

"Kommer du.....jag hoppar i nu!"

Och här blev vi kvar....

Helt ensamma!

Tänkte och undrade....Ring nån' gång då!!

Badade....

Duschade....

Simmade....

"Jag förstår inte....ska du ha pinnen eller inte??"

"Varför kastar du ut den om och om igen för??"

Så äntligen ringde veterinären!

Som vi väntat och undrat...

Så här var det:

Först lungröntgen, ev skulle man ju kunna se något där,

men tyvärr gav det inte något resultat.

Dags för endoskopi, där man lyckades komma ganska långt ner i bronkerna.

Det såg inte så bra ut.....man hittade dock ingen främmande kropp där heller,

vilket mycket väl skulle kunna bero på att det var så rött och svullet.

Prover togs igen, eftersom dom som togs hos tidigare veterinär "kommit bort"!!!!!!!!!!!

Nu ska hon fortsätta med sin medicin, och därefter ny lungrtg, och tills dess....  

BARA VARA LUGN OCH STILLA!!!

Har pratat med Skorpan om det här,

men jag är osäker på huruvida hon förstår mig eller inte??

Det kan vara så att det sitter ett litet ax, som gömt sig väl därinne,

och svaret på den frågan skulle vi kunna få vid en MRT (-magnetröntgen)

Om vi inte finner någon lösning på problemet, kommer en sådan göras.

Där kan man ju se även små ax som försöker gömma sig.

Hon har aldrig haft feber, aldrig hostat, inga sjukdomstecken mera än dom vi ser här hemma.

Det syns i hennes ögon, det känns så klart och tydligt.

Har avbokat dragtävlingen i Ängelholm, så klart,

men avvaktar lite innan vi bestämmer oss om nästa.

Allt beror på hur Skorpan mår, och hur karensen ser ut när vi är klara.

Att få höra att det är tur Skorpan är så otroligt fin kondition (trots allt)

det är klart det gör mig glad......

"En hund som kommer in till oss och har hennes bakgrund,

och så nu detta, den har inga bra odds."

"Men du ska inte oroa dig, allt blir bra....Ge det lite tid."

Trött hund!

Trött matte!  (att oroa sig är jobbigt....en hel dag!)

Nu hoppas vi att Skorpan känner sig lite piggare i morgon, efter en god natts sömn.

Kram

Susanne

 

Eva H

13 augusti 2015 23:39

Om du visste hur många ggr jag suttit här o muttrat om vilken tur det är att du håller dina töser i så bra kondition! Jag har tänkt SÅ många ggr på hur mycket sämre en del skulle klarat det Skorpan genomlevt. Jobbigt nog ändå ju.
Nu hoppas jag svullnad går ner o att det "bara" är ngt som retat men sedan gett sig av.
Härlig text i början där, måste varit kul att kunna överraska dem lite i alla fall.
MASSORPUSSAR till båda tjejerna! Några extra tusen till Skorpan då förstås ;)
Och så en STOOOOR kram till matten!

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

18 augusti 2015 00:58

Fina Eva....TACK

 

Sytanten

14 augusti 2015 00:10

Åh lilla skorpan, nu måste du krya på dej och bli som vanligt.Så pigg och frisk du kan bli. Håller tummarna för att det ska gå fort. Månag kryakramar från Sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.se

 

Liza Hansson

14 augusti 2015 09:44

Hoppas verkligen att det inte är något särskilt utan något som ger med sig. Stora Bernerkramar till er alla.

Susanne

18 augusti 2015 00:56

Tack snälla du

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...