Direktlänk till inlägg 16 augusti 2015
Ta det lugnt, ta det lugnt.....?
Gissa hur lätt det är, med en hund som har så otroligt mycket spring i sig.
Nu har hon ju dessutom samlat på sig en hel hög av det där springet, och ibland,
då bara måste man lätta på trycket, annars rinner det över.
Det blir lite inlärning av nya små trix, och en hel del pälsvård.
Men inget går upp mot en kapplöpning med Ronja,
och just den lilla detaljen väntar vi med.
Vet inte om Skorpan uppskattar Ronjas stolligheter,
men en sak är säker....vi andra gör det!
Ett gott skratt, det får man dagligen av clownen Ronja.
"Du sa ju, STÅÅÅ....nu gör jag ju det!!"
Tokig tokig!
Att försöka få en hund att förstå, att man faktiskt måste ta det lite lugnt, det är inte lätt.
Framförallt inte när det bästa som finns är just att busa.
Stackars Skorpan....Att behöva se på när Ronja springer för glatta livet,
gärna väldigt väldigt nära, susar hon förbi,
och Skorpan vill inget hellre än att få rusa med henne.
"Skit också!!!"
Högt uppe på toppen!
Jag har mina funderingar och tankar om vad orsaken till allt är,
men det är knappt så man törs yttra det.
Min teori har jag ingen lösning på, men det hoppas jag verkligen att veterinärerna har.
När ska jag kunna säga att båda hundarna mår bara bra?
Dom senaste proverna som togs har jag inte fått svar på ännu,
men hoppas dom kommer i veckan.
Dom borde väl ändå visa någonting???
Någonting som går att åtgärda, för så här kan det inte fortsätta.
Tankarna tar liksom knäcken på mig.
Om o om igen kommer oron över mig,
och trots att jag försöker låta bli, så kan jag inte enbart se allt positivt.
Har en tendens att tänka det värsta, som ett slags skydd till mig själv, tror jag.
"Klart att allt blir bra!!....men tänk om?"
Usch ja......jobbigt.
Kram
Susanne