Det sista som lämnar mig, det är så klart hoppet!                 

Hoppet om att Skorpan kommer bli helt återställd, helt och hållet frisk,

precis sitt vanliga jag igen.

Nu är hon ju nästan precis som vanligt, och jag vet att många inte kan förstå vad jag pratar om.

Kanske för att dom inte ser just Skorpan, ser henne annat än på bilder.

Och visst skulle jag kunna lägga ut bilder på henne när hon ser sjuk ut, men jag väljer bort det.

En som säkert ser och märker att något varit tokigt, det är så klart, Ronja

Jag ser hennes oro i blicken, hennes försiktiga sätt mot Skorpan.

Det var inte länge sedan jag skrev att Skorpan skulle få leva sitt vanliga liv, som innebär full fart.

Men nu i några dagar har jag lovat att hon ska ta det lite lugnt, nu när vi "provar" en behandling.

Så svårt är det inte.....det finns så mycket som inte är så fruktansvärt ansträngande.

Det här t.ex

Lite bus med bästa vännen, det kan aldrig vara fel.

Då blir man så jätte jätte glad!!
Full av liv...t o m pälsen har ett eget liv!

Faktum är att vi se ser en skillnad på henne.

Hon har inte haft några besvär på hela dagen i dag.

Tänk om.....?

Vågar nästan inte hoppas.....inte efter alla bakslag vi genomgått.
Men det måste väl ändå vända någon gång,

eller har mina sk "speciella/gulliga (som jag trodde) vänner" lagt en förbannelse över mig,

som små häxor    

Efter allt jag fått höra om mig själv, skulle man inte bli snopen. 

Om så är fallet ska dom inte få lyckas!

(ni som känner mig, vet och förstår att jag skojar här och nu...)

"High-Five" på det du matte!!"

Fäller inga tårar på över falskhet, jag har viktigare saker i mitt liv.

När vi, dvs veterinärer/personal/jag stod runt Skorpan förra veckan, när hon låg där sovandes,

och vi letade efter en orsak till hennes besvär,

då blev nog ALLA väldigt förskräckta över vad som fanns där i svalget.

Den synen fick nog alla att häpna!

Jag menar, jag hade dagarna innan fått ännu en diagnos, nämligen "kanske magkatarr".

Men all "sörja" som fanns där under struplocket, det var allt annat än någon katarr i magen, det är jag säker på.

Nu kunde mycket av det plockas upp, och kanske gjorde det lite nytta,

men nu, nu verkar hon inte tycka det är besvärligt eller irriterande längre.

Det här får bara inte gå obemärkt förbi!

Man får inte gissa sig till diagnoser!

Det har hittills gått 1 1/2 månad sedan jag sökte hjälp första gången! 

Sedan dess har vi haft många olika förslag, mängder med samtal,

mängder med resor hit och dit.....man blir skitduktig på djursjukvård, det är då säkert.

Men vem betalar för hela kalaset??

Joo, det gör VI!!

Jag får ingen ersättning för det.

Är det konstigt att man blir arg?

Har bokat telefontider till tidgare veterinärer i veckan, för jag måste bara tala om vad vi genomgått.

Eller framförallt vad Skorpan fått genomgå.

Onsdag är värderingsdag.

Då ska vi se hur dom här dagarna gått, och vad fortsättningen blir.

Tills dess......LUUUGN SKORPAN!

Barnbarn-Dag!

I alla fall med dom två största, Mille och Meya i dag.

Och vad passar bättre än en dag på Cirkus.

Många skratt, men också många frågor.

Meya 5 år:

- "Mormor....får inte hästarna ont i nacken när dom måste vara fastbundna så där?"

Hm....jaa, vad svara man på det?

Inte ser det så där superskönt ut precis.

Ett litet "Tok-Ryck" hann dom med i dag också....Glada lyckliga hundar.
Det kan aldrig skada, tänker jag.

Kram

Susanne

 

Eva H

7 september 2015 09:07

Det ska bli synnerligen intressant höra vad veterinärerna har att säga....
Om man har en hund som ,vad jag förstår, harklar o huffar, kanske synes ha lite tungt med andning, varför i humhum kollar man inte halsen gång 2 när första antagande inte stämmer???
Säger bara STACKARS de hundar som inte har ägare med dina kunskaper o din envishet :(
Vare sig detta nu beror på bolagen som köpt upp närmast all vård o vill tjäna pengar, på brister i utbildning, på att veterinär till viss del blivit "finyrke" som inte alltid innebär fullt djurintresse eller vad det nu är - det är väldigt illa!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

7 september 2015 23:59

Ja du Eva, det ska bli spännande att höra hans svar på mina frågor. Nu är han också väl förberedd, eftersom jag bad dom skriva in i hennes journal vad jag hade att säga. Som sagt, spännande. Återkommer självklart med info
Kram
Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...