Minns ni den långa följetongen om Skorpan och alla turer kring hennes "harklande"?

             3 månader tog det, innan problemet löstes! 

Så många diagnoser har vi nog aldrig fått tidigare, 

det var allt från kennelhosta till cancer....

Och joo då, många olika behandlingar fick hon också.

Alldeles i onödan, anser jag.

Antibiotika, kortison, smärstillnade.....inget hjälpte.

Sakta men säkert togs diagnoserna bort, en efter en,

men Skorpan då, jo hon var fortfarande dålig.

Min egna tanke om det här, det var att hon hade något litet ax eller liknande,

som satt sig fast någonstans mellan näsa och svalg,

vilket så klart ingen veterinär ens ville lyssna på.

Men att öppna henne, DET ville dom mer än gärna......men jag sa nej.

Till slut fick hon slemlösande hostmedicin, och efter bara någon dag var allt elände över.

Gissa om vi jublade!

MEN.....det här var väl ändå inte riktigt ok, allt lidande Skorpan gått igenom?

Jag förstår så klart att det inte är världens enklaste att ställa diagnos på annorlunda åkommor,

men jag anser att allt berodde på att ingen ville lyssna på mig, på riktigt alltså.

Jag skrev ett brev till chefen för veterinärkliniken, jag ville berätta min historia.

För kanske kanske kan det vara till hjälp för någon annan i framtiden.

Inte för att ställa någon till svars, nej nej, bara för att det bör lyftas fram,

hur viktigt det är att lyssna på oss djurägare.

Inte fatta beslut, ställa diagnoser, redan innan dom träffat djuret i fråga.

Det tog sin tid....men till slut så, då kom ett svar!!

Jag vet inte vad jag ska tycka om det,

hade väl knappast trott att dom skulle anse sig ha gjort något galet.

Känns ändå bra att jag fått framföra vad jag tyckte om det som hände, 

och vem vet, kanske någon lär sig något av det!

Att allt inte behöver vara det värsta, kanske det enklaste är svaret.

Blev även erbjuden kompensation, vilket jag så klart tackade ja till!

Men, det bästa av allt, det är ju att Skorpan blev helt bra igen.

"Kom igen nu husse....visa mig din hand...jag vet att du har något där!"

Även i dag har vi fått njuta av en solig promenad,

det är väl bara graderna som jag gärna skulle se ökas på något.

Jag hoppas jag i veckan får ordning på alla intyg som måste till,

för att lagligt få komma in i landet dit vår äventyrsresa går, om bara knappt en månad.

Känner mig lite stressad över det, men hoppas det löser sig.

  Skorpan! 

Kram

Susanne

 

Eva H

18 januari 2016 09:48

Jag tror de har tagit till sig mer än de skriver ut. Hoppas på det i alla fall.
De svåraste orden att uttala i det här landet numer verkar ju var "Vi/jag gjorde nog lite fel! Tack för att du påpekade, vi tar det till oss!"
Numer fasar jag nästan för veterinärer. Annat var det förr med mina 2 "stickegubbar" som sa klart o tydligt de ansåg djurägarens ord vara en väldigt viktig del i diagnosen. Hos dem pratade vi ofta nästan mer än de undersökte.

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

18 januari 2016 23:00

Ja, du har så rätt! Kan inte riktigt förstå, för skulle man erkänna att man inte gjort helt rätt, då skulle det ge mera förtroende för dom.....

 

Sofia

18 januari 2016 13:07

Så skönt att hon mår bra igen. Ja du det kan inte vara lätt med patienter som inte själv kan säga hur dom mår. Samtidigt måste ju en veterinär lyssna på ägaren, som förhoppningsvis känner sin hund så väl. Så klart blir man ju utom sig av oro om ordet cancer uttrycks.
Helt rätt att skicka brevet till chefen. Som du säger kanske någon lär sig av detta. Om inte annat att åtminstone lyssna...

http://www.echosierra.se

Susanne

18 januari 2016 23:01

Tack, Sofia! Det känns härligt. Jag ska inte beklaga mig över det, men lite onödigt lång tid tog det allt. Hoppas dom tar det till sig i framtiden, då har i alla fall något blivit rätt :-)

 

JUNITJEJ

19 januari 2016 12:32

Så skönt att Skorpan mår bättre! Kanonbra att du skrev det där brevet. Jag tror att det gjorde nytta.

http://www.junitjejen.se

Susanne

20 januari 2016 01:26

Man kan alltid hoppas på att det kommer opp till diskussion i alla fall, och att dom tar det till sig.

 

run 3

1 februari 2018 03:59

Så härligt att ni fick dra lite igen!
Din axel verkar ju allt annat än härlig då... Fortsätter be!
Kram!

http://run2.online/run-3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...