Direktlänk till inlägg 20 april 2016
Ska inte säga ett ord om den där kroppsdelen som jag helst av allt skulle byta bort.
Inte mer än att den gör mig galen!!!
I morgon ska den åter undersökas, och jag hoppas på ett svar om VAD som hänt.
Nog om det!
Hur som helst, så gör dom här två fyrbenta varelserna livet betydligt enklare,
bara genom att dom alltid finns där.
Att lyfta kameran mot ansiktet är en plåga,
men samtidigt tror jag på att hålla armen i rörelse.
Att stå där med en stel arm, det vill jag absolut inte vara med om.
"Så här då, matte....blir det bra så här?"
I lördags var det dragtävlingar på hemmaplan.
Gissa att det är trist att inte kunna vara med och tävla.
Förra året tävlades det inte mycket pga av Skorpan som var så sjuk.
I år hade jag sett fram mot att sätta igång igen......
....så hände då det här med axeln.
Hur som helst, när vi kom hem från tävlingarna i lördags, kunde jag inte hålla mig!!
Var bara tvungen att med lite hjälp,
få på selarna och spänna för vagnen för lite träning.
Klarar inte av det själv ännu, men vi tränade en stund i alla fall,
och döm om min förvåning, när det gick så in i hoppsan bra.
Även Skorpan gjorde det hon skulle, utan några större missar.
Det här kan nog bli bra så småningom, nu hänger bara allt på MIG!
Även denna dag tillbringades i skogen......förstås (var annars)
"Vem där?"
"Buskarna knaka, en hund visst det är"
Vi satt länge i solen och njöt, kompisarna och vi.
Njöt av solen, av kaffet, av att bara vara.
Man hinner prata om många olika ämnen,
ibland t o m lösa en del världsproblem, faktiskt, haha
Efter att ha undersökt fikaplatsen minutiöst, (vilket Skorpan är världsmästare på)
så är det rätt skönt att bara slappa på ett berg.
Och jag passade på att fota på lite olika sätt.
Solljus bakom, det blev mycket av den varan i dag.
Ronja
Skorpan igen
Måste bara återkomma lite till det här med sennendrag.
Det är något som jag verkligen brinner för, något som våra bernar är gjorda för.
Det märks så tydligt på dom, när dom fått lite "kläm" på det,
och då tycker det är så himla kul.
Ronja hade en period, just efter att Quila försvunnit ur våra liv,
då hon inte ville dra mera.
Hon ville iofs ingenting alls då, var mest väldigt ledsen.
Men nu, nu talar hon högt o tydligt om vad hon vill!
Tyckte mig förstå, att hon faktiskt inte behöver mig i slalomen längre.
(den som vid tragglat med under så lång tid)
"Nej då, du kan stanna kvar där, matte, så kör jag slalomen själv!"
(tror jag hon sa)
Prio ett för Skorpans del, det är att dra vagnen med tung last.
Det har hon inte fått gjort pga av allt elände hon råkat ut för,
men nu jäklar, nu ska vi sakta men säkert börja öka vikterna.
Det ska bli såå roligt att komma igång igen!
"Vadå?"
"Vad jag gör?"
"Är lite törstig, förstås, och måste bita opp korken!"
Hur jag än mår......så mår jag ändå bra.
Bra i själen.
Kan väl inte må på annat sätt med mitt dagliga sällskap.
Ja jösses vad bilder det blev, hoppas ni inte får kramp i armen
Kram
Susanne