Direktlänk till inlägg 24 april 2016
Är så himla besviken.
Har fått genomgå en mängd operationer i mitt liv,
och jag tror inte någon har lyckats på första försöket.
Men den här gången, då kände jag att det minsann skulle bli bra.
Operationen av axeln skulle bli bra, det var jag övertygad om, allt såg ju så bra ut.
Efter tre veckor hade jag åter full rörlighet i armen, något jag inte haft på många många år.
Jag var såå glad.
Visst gjorde vissa rörelser ont, men det här skulle ta tid, det visste jag,
och jag var på helt rätt väg.
Då hände det!
Skulle sätta ihop vattenslangen med munstycket, inget tungt, ingen styrka användes alls.....
Men så KLICK!
Samtidigt som munstycket "klickade" på plats, klickade det till i axeln.
Det gjorde fruktansvärt ont.....men inte kunde väl det lilla förstört något?
Nu, två veckor efteråt. Nu vet jag att det inte behövdes mera än så.
Stygnen som skulle hålla ligamenten på plats, dom brast.
Skruvarna sitter inte heller där dom ska.
Jag vet inget mera i dag, än att det gör hemskt ont, och rörligheten är på minus igen.
Väntar på att läkaren ska komma på en lösning, och hoppas jag får ett svar i morgon.
Under tiden då.....för att orka med det här eländet, är jag åter så glad att dom här tjejerna är med mig,
hela tiden.
Dom tröstar (jo, ledsen är jag) dom får mig att skjuta smärtan åt sidan på våra promenader.
För utan promenader skulle jag nog bli tokig.
Ronja o Skorpan vid ett gammalt torp i skogen.
Hälsade på goda vänner på dagens promenad, där det bjöds på fika i solen.
Hundarna fick samtidigt en välbehövlig vätskepaus.
Jag måste komma ihåg att ta med vattnet nu när solen visar sig.
Det är varmt när man är svart!
Som vanligt tigger inte Ronja alls....nej nej, hon är bara sällskaplig.
Att hålla kameran o fota är inte alls skönt, skulle behöva ha stativet med,
vilket så klart inte fungerar. Alldeles för krångligt att bära på nu.
Några bilder togs trots allt, och ibland får jag för mig att även hundarna gillar det?
Skorpan rakt in i kameran!
Vet inte hur många önskningar man kan få,
men jag hoppas att den som gäller att få ordning på axeln ska slå in.
Gärna så fort som möjligt, så mitt liv kan starta igen.
Inte mycket, men ändå några rader om läget i "lägret"
Tack ännu en gång för alla gulliga hälsningar
Kram
Susanne