"Ska vi åka någonstans?"

"Ser ut som att bilen packas....?"

         Ronja o Skorpan är i princip ALLTID med, dom älskar bilen, och i dag skulle vi på dop.

Så hopp in i bilen med er tjejer!           

Vid dop händer alltid något med mina tårkanaler, dom liksom svämmar över,

så även denna dag, på Leons dop.

Tror även Leon håller med om den saken just denna dag, för han var så ledsen.

Att döpas, näe, det var inte roligt, tyckte han.....

Joo, lite nyfiken blev han allt på vattnet...

"Ska jag få bada? Kul!"

Men på det stora hela, jaa, då vill han nog inte göra om det...

Musiken som spelades var såå vacker, och min vän Emelies toner från tvärflöjten var helt magiska.

Ett stort stort tack till henne, allt blev så fint.

Som sagt, hundarna låg i bilen och väntade,

och blev som vanligt hysteriskt lyckliga när det var dags för promenad efteråt.

Skönt det där med att dom gillar bilåkandet.

Hade en gång en hund, det var mååånga år sedan,

han var så fruktansvärt rädd för allt vad bilar hette, och kräktes ner hela bilen vid varje lite åktur.

Till slut blir det ju så att man undviker att ta bilen.

I dag finns det säkert en hel del hjälpmedel att ta till för dessa stackars hundar, men icke på "stenåldern"   

Man skulle kunna tro att dom suttit flera timmar i bilen, och inte varit ute på hela dagen, för när man släpper dom blir dom som kalvar på grönbete.

Spritt språngandes galna!!

Men väldigt roliga att titta på.

AV glada hundar blir man bara GLAD!

I kväll fick vi för oss att vi nog skulle röra lite mera på oss kanske?!

Sagt o gjort, på med allt vad reflexkläder heter, och tog en halv mils promenad....i STORM!!

Uj vad det blåser här på slätten!

Men det är skönt när man kommer hem...

Nu är det natt!!

Kram

Susanne

"I dag hittade jag den här i snön!!"

            "Det var länge sedan...leksaker blir som nya efter att ha legat en tid i snön"    

"Och du vet vad som gäller, Skorpungen....den är min min och bara MIN!!"

Men som vanligt, lyckas Skorpan lura Ronja (som är såå godtrogen)

"Kolla Kolla! Där borta, det kommer en katt, Ronja!!"

"ÖH?"  

Och så smyger Skorpan fram och lyckas helt obemärkt norpa åt sig leksaken....

"Mowahahaha!! Nu är den MIN!"

Lite lek på tomten, medan vi inväntade dagens kompisbesök.....

"Nu så, nu tror jag att jag hör en bil komma....sch...!"

Snopna brudar....besökarna var ingen mindre än Skorpans gulliga uppfödare,

samt två av hennes pojkar.

Den allra yngsta, "Jopp" 4,5 månader, som genast hängde på Ronja.

Valpar brukar gilla Ronja, för hon älskar att leka med dom.

Jag menar, hon är ju som en valp själv i sättet fortfarande, "den där Ronja"

"Haha, den här grabben är med mig, Skorpan.......!"

En tur i tung snö i skogen,

med kamera i högsta hugg....men bilderna blev usla och åkte direkt ner i papperskorgen.

Väl hemma igen, så fick den äldsta grabben, Boss, upp ögonen för Ronja!

"Hej du, bruden....du var mej en snygging du!"

"Glöm det, grabben...men vi kan leka om du vill?!"

"Jösses vad du är närgången....Njae, vet inte om jag gillar det där....?"

"Kom hit...ska viska dig en sak bara....."

Boss, den stora charmören, han vet hur brudarna ska tas han.

Nu gick ju inte Ronja på den lätta precis, men försöka måste man, tyckte Boss.

Alla hundar trötta och nöjda!

Dags för pratstund.

Lilla Jopp gick ordentlig husesyn,

medan Ronja o Skorpan mest undrade över vad han gjorde inne hos oss,

och framförallt hur länge han skulle stanna???

Man blir allt lite trött av att vara ute på "resa",

helst när resan gick till två lekfulla tjejer.

"Säger du till när vi ska åka hemåt igen, Matte....så sover jag en stund"

"Zzznaaaark!"

"Jaha....så åkte dom igen...."

Att se Skorpan träffa sin tidigare matte så här som i dag, det gör mig riktigt riktigt glad,

jaa, man blir varm inombords.

Skorpan blir så glad, och det säger mig bara en sak!

Hennes första åtta veckor i livet, det var dom bästa hon kunde haft!

Är övertygad om att alla andra valpar från den kenneln säger precis samma sak.

Härligt!

(och nej, Skorpan "gråter" inte på bilden!!)

(Håller bara stenkoll på märgbenet som jag lagt vid mina fötter.)   

En riktigt rolig mysig dag!

Måste nog kolla vad jag ska ha på mig i morgon.....måste nog göra det NU!

Jeans? Nix, det går icke!!

Näe, lite "finare" får det nog lov att vara.

Vad händer då?

Joo, DOP!

Dags för Leon att få sina namn, och det kommer bli så fint i kyrkan.

Musiken kommer en riktigt god vän till mig hjälpa till med.

Det är också lite speciellt.

Emelie Karlsson spelar tvärflöjt, och det är hon en riktig "fena"´på.

Önskar er en härlig helg.

Kram

Susanne

                  Här jobbas det förfullt!                 

Ronja har gett sig sjutton på att gömma "sin" boll i snön, så inte Skorpan kan ta den.

Inget lämnas åt slumpen....den SKA täckas helt med snö.

"Måste hitta ett bättre gömställe!!!"

Då står plötsligt Skorpan där, med "sin" boll i munnen...

"Du kanske vill gömma den här bollen istället, Ronja???"

Och, så klart passade också Skorpan på att "sno" åt sig Ronjas röda boll, hahaha!

"Bäst att sticka snabbt!!"

Ord överflödiga......  

"Va, blev du sur, Ronja.....Jag vet inte var bollen tog vägen...?"

"Heeelt oskyldig!"

(FILUR NR.1= Skorpan!)

"Undrar var den är nu...min fina boll?"

"La' jag den i snön...eller?"

En lugn, skön dag, som även innehöll besök i skogen.

Och som vanligt, var det kurragömma som gällde för Skorpan.

Undrar om Ronja och hon kommunicerar med varandra, om t.ex kurragömma?

Jaa, det är mycket konstigt jag funderar på ibland.

"Schh....säg inte var jag är!"

"Gå in??"

"Jag tänker inte gå in i alla fall...jag stannar här!"

Bäst att ta natt!

I morgon väntar en riktigt riktigt rolig dag....åh vad det ska bli kul.

Hoppas på att solen vill visa sig också, då är det "BINGO"!

Kram

Susanne

"Vad vi gör?"

"Vi passar på att ta vara på snön, för den älskar vi."

"Tillbringar många timmar i skogen, vilket kanske främst beror på matte,

som inte tar sig framåt så snabbt."

Som tur är kan hundarna gå före mig i all snö, så blir det lite upptrampat.   

Om det ligger 100 pinnar bredvid varandra i skogen, som ser exakt likadana ut,

så måste man självklart ha samma pinne.

Det blir liksom ingen sport annars, och inte lika kul, så klart.

"Ska vi dela pinne?"

Skorpan är ju inne i sitt löp, och jag minns inte riktigt hur länge det dröjde

innan hon började med sin lilla förändring?

Nu är den rätt påtaglig i alla fall,

vilket för henne innebär att hon inte är lika "tokig, sprallig" som hon brukar vara.

Tikskyddet har hon accepterat, och försöker inte plocka av det.

Hoppas hon snart är färdig med den delen av löpet.

Å andra sidan är Ronja helt galen, glad, sprallig, m.m, m.m

Hon studsar omkring som en valp, både ute och inne!?!?

Vet inte hur många gapskratt jag fick i skogen i dag, men många var det.

Ännu en gång står jag där och jämför dom med mina barn, när dom var små.

Dom spelade också apa, hittade på massor av galna upptåg,

och det bästa som fanns, det var när dom fick mig att vika mig dubbel av skratt.

Så ju mera jag skrattar åt dom, dessto mera tokiga saker hittar dom på.

Känns det igen?   

Nu är inte Skorpan så slö så att hon BARA "lullar" omkring, nej nej,

hon är kanske mera som en helt vanligt hund nu, hahaha!

Det var nästan så jag blev lite vilse i dag...i "min" egen skog??

Jamen hur märkligt är inte det?

Skyller på snön!!

Allt ser så annorlunda ut (mot i går) med all snön och allt det vita....överallt!

Men så hittade vi "hoppträdet", som vi känner väl till!

Sakta men säkert började "bollarna" på benen växa till sig!!

Jag måste verkligen ta tag i det här nu....måste klippa ner lite päls kring Ronjas ben.

Till slut hade hon svårt att gå, och fick hoppa fram.

Hon hoppade en bit framför oss, stannade och väntade,

så hoppade hon en bit till....så fortsatte det hela vägen hem.

Att försöka få bort lite "snöbollar", det var helt lönlöst, dom hade blivit som isbollar!

Jag såg faktiskt inte då, hur mycket hon faktiskt hade kring benen, magen....

Jag tror att den enda lösningen är att just hålla nere längden på pälsen runt benen.

Stanna.....fotografering....

Kom kom!!!

Livet är inte alltid så rosenrött inte....

Några händelser har fått mig lite "tråkig", och det gillar jag inte alls.

Skulle skriva ner det här, tänkte jag, men så blev det inte.

Inte i dag i alla fall.

Jag vet att många råkat ut för precis samma sak, hamnat i samma skit-situation.

Försöker att inte lägga ner så mycket tid till tankar, men det är svårt.

Jag känner mig trots allt glad över att jag aldrig någonsin

skulle utsätta någon annan människa för något liknande.

Det är såå fult gjort.....

Lilla söta   

"Vad snackar du om, Matte??"

"Jag har visst massor av spring i benen...så det så!!"

Några timmar senare hade snöbollarna växt och växt.

Nu "drog" det liksom i pälsen i "armhålorna" på Ronja, AJ!

Hemåt flickor, så ska jag hjälpa er!!!

Borste? Nix, funkade inte.

Kam/karda? Nix, funkade inte.

Provade att doppa ner ett ben i taget i en hink med ljummet vatten.....joo,

till slut smälte snön, men jösses vilken tid det tog då!

Då kom jag på det...tog en min hårblås, satte den på värme...

Det gick rätt snabbt att få "BOLLARNA" tinade så pass att dom kunde kammas bort.

Samlade upp allt i en hink, 10 liters......gissa vad, den blev helt FULL!!!

"Jaha, så nu ska jag till frissan, eller??"

Fina, roliga, underbara....Ronja   

Att inte lägga in några bilder här,

att inte skriva några rader om vår dag,

att tänka, jag struntar i det helt nu.....så vill jag inte ha det.

För jag gillar ju allt det där, det har blivit en stor del av mitt liv,

och det kan ju ingen annan göra något åt.

Nu så, nu ska jag inte skriva mera...i dag!

Kram på er alla mina fina vänner

Susanne

       Ännu mera snö!     

Vår heltokiga hund, Ronja.....mer än lovligt tokig den senaste tiden.

Men, jag kommit på en sak....Vadå, tänker ni, Vad har hon nu kommit på???

Joo, eftersom Skorpan är som hon är vid löp, inte sitt vanliga helgalna jag, menar jag,

då tror jag Ronja försöker "spela apa" för att ev kunna få igång henne.

Hon gör dom mest tokiga sakerna, med sin stora kropp.

Saker som kan tyckas omöjligt, i den storleken.

Tror verkligen att hon vill få Skorpan att bli som vanligt....Tjoa och hoppa, som bara hon kan!

"Kolla jag då!!"

In bland granar, under granar, snö som rasar i skallen, runt runt...jaa, som en tok   

"Mm....jag väntar på en prins...tror jag?"

"Men när sjutton kommer han tro?"

Tufft i skogen i dag....ni vet när det är så där "nästan" att snön håller att gå PÅ!

Men precis när man tror man klarar det, då PANG, så åker man ner med foten i den djupa snön.

Man ser att det tar på krafterna att springa i snön, såå som hundarna gör,

för jösses så slut dom blir när vi kommet hem.

"Men om vi lägger oss här en stund, Skorpan, då kanske vi kan leka lite om en stund?"

Joorå, visst busade dom!

Och visst sprang dom, bra mycket mera och längre än vad jag lyckades pulsa framåt.

För några dagar sedan fick jag ett brev på posten, ett brev som sa att jag hade ett brev som låg på postterminalen....som saknade rätt porto.

Idag när detta händer, och ingen avsändare finns,

då går brevet helt enkelt tillbaka till Post & Telestyrelsen som obeställbart enligt Postlagen.

Lite trist om det är något viktigt.

 Först tänkte jag...."Jag skiter i att hämta det" Jag väntar inte på något!          

Men njaaa, så tog nyfikenheten överhand, så jag ringde till posten,

och frågade om det fanns någon möjlighet att dom kunde "beskriva" brevet för mig.

Och visst kunde dom det   

Handskrivet.....?

Hm, måste ju vara något jag behöver/vill ha, tänkte jag, och betalade för att få ut det.

Och det var ju smart!

Hade glömt av detta, det var ju ett tag sedan nu. Diplom till Skorpan!

Vad kul, sa jag...tills jag såg vad det stod.

Tjofselinas Z Dieqma? Diezma är namnet.

Inte alls så lätt att tyda vad som står, och många diplom ska nog skrivas.

Det dråpliga är att jag ALLTID fått något litet fel på diplomen därifrån.

Men nu är det löst, nytt kommer....och dessutom fick vi massor av lyckönskingar till den "unga" hunden,

som verkar vara en så duktig spårare.

Det kan jag skriva under på.

Hon hittar allt, och det bästa är, att hon leverar det där ALLT till mig.

Skelett, påsar, vantar, nycklar....kan fortsätta länge...allt som ligger på marken i skogen,

det hittar Skorpungen.

Att leka kurragömma, det har jag verkligen aldrig sett en hund göra förut.

Kurragömma, precis som barn gör.

Skorpan älskar det.

Hon springer oftast och gömmer sig under/bakom en gran, för där brukar grenarna hänga lågt.

Så står hon där och trycker, heeelt stilla, rör inte en "fena".

Här gömmer hon sig för Ronja, som inte såg när hon drog i väg.....mig brydde hon sig inte om.

Eller joo, jag tyckte hon sa..."STICK MATTE, DU FÅR INTE AVSLÖJA MITT GÖMSTÄLLE!!"

En sak till som fick mig att må bra i dag....

Var hemma hos en vän som jag inte träffat på jätte lång tid, allt för lång tid, kan man säga.

Konstigt att tiden springer så fort numera?

Men vi känner varandra så väldans väl, så den där tiden spelar ingen roll,

vi tar liksom vid där vi slutade sist,

som om ingen tid förflutit alls.

Det känns så skönt med sådana vänner.

Tack för i dag, till Dig   

Och nu, sova!

(Jag vet, knappt man tror det är sant)

Kram

Susanne

       Våra underbara barnbarn (joo, det fattas en liten "parvel"),

och vi får nog vänta till nästa vinter, innan vi får se Leon bygga snögubbar          

Det blev diverse snöfigurer, innan det var dags att "spänna för" dom båda dragarna.

Ronja går från klarhet till klarhet, hon älskar verkligen det här med drag.

Fullfart från början till slut.

Skorpan fick också dra, så klart, men fick nöja sig med Meya idag.

Det syntes att även hon faktiskt gillade sitt jobb,

för svansen gick fram och tillbaka, hela tiden. (Ja, som vanligt)

Som sagt, ibland gick det med en väldans fart,

vilket så klart Milton tyckte var jättekul.

Lite för fort kanske?

"Va? Åkte du av?"   

"Ok, jag väntar....är du på igen?"

Stolt som en "tupp", det ser hon ut som, lilla Skorpungen.

Duktig tjej

STOOORA snöbollar gick det lätt att göra.....och det tolkade Ronja som att dom var enbart till henne.

Så hon kunde få hoppa upp på dom.

Och Skorpan fick snällt vänta på sin tur.

Efter allt lek och bus i snön, då blir man allt lite hungrig.

Fram med grillen....

Korv smakar aldrig så gott som när man grillar den utomhus, och helst då på vintern.

Det var vår dag i dag, och den var helt enkelt jättekul.

För vad är viktigast i mitt liv....

Min familj så klart, som alltid finns där, oavsett vad som händer.

Och då innefattar det självklart även Ronja o Skorpan.

Två trötta och hårt arbetande flickor sover gott för länge sedan...  

Godnatt!

Susanne

    Ett mörker, med snö/regn som singlade ner.

Så har vi haft det i dag.

"Vem bryr sig om väder?"

"Inte vi i alla fall!!"

Blev lite full i skratt när jag såg den här bilden?!

När blev helt plötsligt Skorpan så stor??

Jag bara undrar?

1 kg skiljer dom åt i vikt, och knappt det.

Där ser man vad mycket pälsen lurar ögat.

Det startade med "fullt ös, medvetslös", och även Skorpan var på ett sprudlande humör,

som hon iofs alltid är.

Måste få den dagliga dosen av "springa-så-fort-jag-kan"

Joorå, Ronja också.....hon hade samma behov hon!

Det tog nog på krafterna i den blöta snön, det kände ju även vi tvåbenta varelser.

Och även om man går långt, så finns det allt lite ork kvar till att busa med bästa vännen.

Så var det då den här märkliga känslan i kroppen?

Skorpan har börjat löpa,

och hennes löp har ställt till det lite i hennes huvud även tidigare.

"Det känns jättekonstigt", säger hon?

"Vet inte riktigt vad som händer?"

"När man sedan kommer hem, och matte sätter på mig ett par byxor,

då blir det totalt kaos i huvudet"

Men byxor får det bli, och hon vänjer sig snart.

Kanske hade hon lärt sig städa själv, men jag kan inte vänta ett löp till.

Jag tycker det är rätt smidigt.

"Jag har inga som helst bekymmer med byxor!!"

"La' av med det för flera år sedan!"

Ganska skönt, tycker nog Ronja

Så här brukar det vara...

Jag får en tanke under dagen, en tanke om ett "ämne" jag ska skriva om.

Så ändrar sig det där både nu och då, och ofta tänker jag också, "Jag skiter i det"

Och så sitter jag då här och skriver i alla fall.

Alltid kommer jag på något i sista stund, som jag känner för att "plita ner".

I dag kom jag att tänka på det här med lögn.

Är det något jag avskyr, så är det lögnen.

Vad finns det att vinna, liksom.....INGENTING. För i slutänden tror jag lögnaren "biter sig själv i baken"

Och det kan ju inte va kul? Eller?

I den ena "ringhörnan" = 1 st lögnare, och i den andra, ytterligare 1.

I mitten av ringen står då en som lyssnar,

först från det ena hållet, sedan från det andra.

Två helt skilda versioner av ett ämne.

Dom där båda versionerna är så olika, helt motsatsen till varandra, man blir nästan snurrig!

Nästan som i politiken, faktiskt, men det ämnet ska jag inte gå in på.

Jag tror inte vi kan kora någon vinnare här, det blir dött lopp helt enkelt.

Dött lopp i lögn!

Men jag tror inte det här med att näsan växer om man ljuger!!!

Näe, för då vet jag många som skulle gå omkring med en väldigt lång näsa, hahaha!!

Och så har jag då skrivit något av det konstigaste någonsin.

Klart det finns en tanke bakom, och i mitt fall enbart det,

att en lögn kan inte godtas, helt enkelt.

Det är alldeles för lågt för mig.

Och vilken tur att man då kan välja det helt själv.

Välja attt tycka det är ok, eller inte.

Jag tycker INTE!

(Ta inte detta för allvarligt, men visst finns en smula sanning i det)

"Här har vi sprungit omkring"

"Tränat och lekt, och mera tränat och lekt"

"Vi älskar bollarna med snöre i, trots att dom kan vara livsfarliga!"

Skorpungen får bollen i skallen, gång på gång, på gång!

"Om man lutar sig åt den ena sidan när man springer,

då funkar det ganska ok", kom Ronja på.

Då blir man inte slagen så hårt av "bolluslingen"

"Boink, boink, boink......Snart får jag väl hjärnskakning!"

"Men det funkar!!!"

"Gör som jag Skorpan, luta dig åt ett håll!!"

"Äsch, det går inte alls, Ronja.....jag sparkar den framför mig istället!"

Smart, Skorpan!!!

Ibland blir det väldigt trassligt!

Vi fortsätter med öva på lite olika saker, och något vi lagt fokus på ett tag nu,

det är att en av hundarna får sitta stilla och vänta på sin tur,

medan den andra "jobbar", och så vice versa.

I början gick det så klart inte alls, båda två skulle visa hur duktiga dom var,

och allt slutade i lite kaos, hehe.

Då var det koppel som gällde!

Men nu kör vi utan att sätta fast någon av flickorna, och oftast fungerar det utmärkt.

Har hittat ett jättekul ställe som vi ska besöka nästa vecka.

Ett ställe som har det där jag älskar.....skog, pluppar på träden, vacker natur.....

Och så en ryggsäck med fika så är allt topp!

Kram

Susanne