"Vad vi gör?"

"Vi passar på att ta vara på snön, för den älskar vi."

"Tillbringar många timmar i skogen, vilket kanske främst beror på matte,

som inte tar sig framåt så snabbt."

Som tur är kan hundarna gå före mig i all snö, så blir det lite upptrampat.   

Om det ligger 100 pinnar bredvid varandra i skogen, som ser exakt likadana ut,

så måste man självklart ha samma pinne.

Det blir liksom ingen sport annars, och inte lika kul, så klart.

"Ska vi dela pinne?"

Skorpan är ju inne i sitt löp, och jag minns inte riktigt hur länge det dröjde

innan hon började med sin lilla förändring?

Nu är den rätt påtaglig i alla fall,

vilket för henne innebär att hon inte är lika "tokig, sprallig" som hon brukar vara.

Tikskyddet har hon accepterat, och försöker inte plocka av det.

Hoppas hon snart är färdig med den delen av löpet.

Å andra sidan är Ronja helt galen, glad, sprallig, m.m, m.m

Hon studsar omkring som en valp, både ute och inne!?!?

Vet inte hur många gapskratt jag fick i skogen i dag, men många var det.

Ännu en gång står jag där och jämför dom med mina barn, när dom var små.

Dom spelade också apa, hittade på massor av galna upptåg,

och det bästa som fanns, det var när dom fick mig att vika mig dubbel av skratt.

Så ju mera jag skrattar åt dom, dessto mera tokiga saker hittar dom på.

Känns det igen?   

Nu är inte Skorpan så slö så att hon BARA "lullar" omkring, nej nej,

hon är kanske mera som en helt vanligt hund nu, hahaha!

Det var nästan så jag blev lite vilse i dag...i "min" egen skog??

Jamen hur märkligt är inte det?

Skyller på snön!!

Allt ser så annorlunda ut (mot i går) med all snön och allt det vita....överallt!

Men så hittade vi "hoppträdet", som vi känner väl till!

Sakta men säkert började "bollarna" på benen växa till sig!!

Jag måste verkligen ta tag i det här nu....måste klippa ner lite päls kring Ronjas ben.

Till slut hade hon svårt att gå, och fick hoppa fram.

Hon hoppade en bit framför oss, stannade och väntade,

så hoppade hon en bit till....så fortsatte det hela vägen hem.

Att försöka få bort lite "snöbollar", det var helt lönlöst, dom hade blivit som isbollar!

Jag såg faktiskt inte då, hur mycket hon faktiskt hade kring benen, magen....

Jag tror att den enda lösningen är att just hålla nere längden på pälsen runt benen.

Stanna.....fotografering....

Kom kom!!!

Livet är inte alltid så rosenrött inte....

Några händelser har fått mig lite "tråkig", och det gillar jag inte alls.

Skulle skriva ner det här, tänkte jag, men så blev det inte.

Inte i dag i alla fall.

Jag vet att många råkat ut för precis samma sak, hamnat i samma skit-situation.

Försöker att inte lägga ner så mycket tid till tankar, men det är svårt.

Jag känner mig trots allt glad över att jag aldrig någonsin

skulle utsätta någon annan människa för något liknande.

Det är såå fult gjort.....

Lilla söta   

"Vad snackar du om, Matte??"

"Jag har visst massor av spring i benen...så det så!!"

Några timmar senare hade snöbollarna växt och växt.

Nu "drog" det liksom i pälsen i "armhålorna" på Ronja, AJ!

Hemåt flickor, så ska jag hjälpa er!!!

Borste? Nix, funkade inte.

Kam/karda? Nix, funkade inte.

Provade att doppa ner ett ben i taget i en hink med ljummet vatten.....joo,

till slut smälte snön, men jösses vilken tid det tog då!

Då kom jag på det...tog en min hårblås, satte den på värme...

Det gick rätt snabbt att få "BOLLARNA" tinade så pass att dom kunde kammas bort.

Samlade upp allt i en hink, 10 liters......gissa vad, den blev helt FULL!!!

"Jaha, så nu ska jag till frissan, eller??"

Fina, roliga, underbara....Ronja   

Att inte lägga in några bilder här,

att inte skriva några rader om vår dag,

att tänka, jag struntar i det helt nu.....så vill jag inte ha det.

För jag gillar ju allt det där, det har blivit en stor del av mitt liv,

och det kan ju ingen annan göra något åt.

Nu så, nu ska jag inte skriva mera...i dag!

Kram på er alla mina fina vänner

Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...