"Tjohoo, vad kul!"

Utflykt i skogen, med allt vad det innebär...

Vensbrinksberget, det är Sörmlands högsta berg, med sina 123 möh.

Där har ideella föreningar och organisationer dessutom byggt ett utkikstorn.

12 meter högt, med en fantastiskt utsikt över Kolmårdens väldighet.

Mycket skog är det......

Vi var på väg uppför allihop, men dom sista "trapporna" var mera som stegar,

så jag valde att vända ner igen med hundarna.

Dom har ju en förmåga att INTE ta det lugnt, utan hoppar gärna och tar trappor i ett skutt.

 Vi ville inte riskera att någon skadade sig, hade tänkt gå en bit......

Vilka skogar vi har!
Och vad roligt hundarna har,

när dom får "tokryck" och bara springer som galna i mossan och jagar varandra.

"Kom får ni se!!"

Historisk mark!

Det här är alltså en "Minikanjon".

Inte alls i samma stora skala som Grand Canyon,

men principen hur den bildats är densamma.

Det är den senaste istidens vattenmassor som slipat djupa kanaler i ett kalkstensstråk.

Grottforskare har undersökt dessa, men vi kände väl att vi inte hade där nere att göra.

På sina ställen är kanalerna endast 3 dm höga.....trångt!

Så kom vi fram till denna vackra plats, med alla förnödenheter man kan tänka sig.
Vi hade tänkt ta med pannkakssmet, och gräddat pannkakor över öppen eld,

men, av en och annan anledning skippade vi det, och tog med äggmackor istället.

Det smakade lika bra det, tillsammans med kaffe, så klart.

Vi fick sällskap på rastplatsen, av ett gäng vandrare, 12 stycken,

som faktiskt skulle grädda pannkakor,

så det var kanske bra att inte vi börjat också, då hade det blivit trångt.
Alla slängde sig ner på marken, för att hälsa på Ronja o Skorpan.

För, så klart charmar alltid bernrar alla människor.

"Åh, dom är ju precis som nallebjörnar!"

Några små flickor blev sittande med varsin berner i knät....för har man börjat kela med berner,

då får man vackert fortsätta.....så det så.

Vacker sjö med spegelblank is, som dock INTE höll att gå på.

"Ska vi fortsätta gå nu??"

I Kolmården finns MÅNGA berg och höga stenar.
Då tar det lite tid att ta sig framåt, när hundarna gärna vill hoppa upp på dom alla.

(Eller, så här är det nog....från att dom var små, så fick dom hoppa upp på höjder,

sitta ner, och blev då belönade.)

Ett invant mönster, som verkligen sitter "som en smäck".

Vackert......trollskog i ordets rätta bemärkelse.
Fattas bara en lite Vätte som tittar upp bakom en sten.

Och mera stenar......

Jag brukar gå i skogarna runt i Kolmården, och andra ställen också, ganska ofta.
Jag förundras över att vi sällan, eller aldrig möter en endaste människa.

Men idag, då slog vi nog rekord!!!

Vi träffade säkert på ett tjugotal likasinnade, som njöt av naturen.

Kul.....för man vill ju att alla ska få uppleva detta vackra.

"Tok-Skorpan!"
Mera vild än tam.....men hon klarar ut alla besvärligheter utan problem.

Vi stannade faktiskt på ett ställe till på hemvägen.
Hade kaffe kvar ju!!     och solen lyste.....

Så, då var det dags att ta färjan hemåt igen......
Och vad gör man under tiden som man väntar på att färjan ska gå från andra sidan???
Exakt!

Man fotar lite till......sol på väg ner, det ger ett så fint ljus, tycker jag.

Våra fina     

"Här känner vi igen oss....vi brukar sitta här inne i lusthuset och äta glass.....på somrarna."
"Ska vi inte göra det nu också??"
"Äta glass???"   

(lite kallt kanske)

Så kom färjan.....körde ombord.....solen gick ner  i horisonten.
Vilken dag, fylld med "MÅ-BRA"   

Hemma, solen utbytt mot måne.....det är ju inte fy skam det heller....

OM vi inte haft hundar i våra liv, då tror jag inte vi gjort allt det här.

I alla fall inte så ofta som vi gör det nu, flera ggr i veckan.

Vilken tur va, att vi har förmånen att få ha dessa underbara varelser i våra liv.

Kram

Susanne

     SKITHUNDAR, i ordets rätta bemärkelse!

Jag förstår inte att ALLA hundar jag haft har denna förkärlek till skit?!

        Vidrigt! Det är vad det är!!

   Skorpan har inte riktigt kommit på vad hela grejen handlar om.....ännu,

men jag är säker på att hon kommer på det, för hon har den bästa läromästaren, minsann. Hon heter Ronja!

Här har det ännu inte inträffat.....

Som jag skrivit om tidigare, så har vi ett litet gäng med kossor, som driver omkring i omgivningarna.

Ägaren är inte det minsta intresserad av att "fånga in dom", så dom är är nu rätt förvildade.

Men, dom kommer närmare och närmare där vi bor.

Det ser man på alla färska gröna komockor i skogen. 

Och fina flickor, jaa, dom älskar skit!

Ronja har en fantastisk förmåga att hitta dessa "mockor",

och har vi inte sett dom före henne, då är det liksom kört.

Hon välter ner sig, och riktigt gnor in den gröna sörjan i pälsen.

GAAAH!!!

Skvattram, det är ett bra sätt att få bort lukten snabbt.

Men nu finns ingen skvattram hos oss, så det fick bli  mossa, för att få bort det värsta i alla fall.

Skithund!!!

Det blev en rätt, eller, det blev en härlig promenad trots allt.

Vad gör väl lite skit, egentligen....?

Skorpan fick inte riktigt till bajs-rullningen i dag, tack för det, säger jag!

Bad, det var nödvändigt i dag, det gick inte att göra en "fuskgrej", skiten måste bort, och stanken.

Eftersom det var så himla kallt, så fick det bli dusch inomhus.

Och jag fuskade lite lite....orkade inte ta hela kroppen, men det räckte.

Nu doftar dom gott igen.

Och är nog lite trötta......Zzzz..

Finaste indiantassen ever!

(Ronjas uppfödare gav Ronja namnet Indianen, pga hennes fina tass, som hon kallade mockasinen)

Lite gulligt, tycker jag.

Jaa, jag önskar så att hon kunde fått vara med och se Ronja som vuxen.

Se hur hon blev, för hon trodde verkligen på henne.

Hon hade lång lång erfarenhet av berner, och visste nog vad hon pratade om.

Jag saknar henne mycket......

Nu ska jag ta med mina väldoftande små flickor ut på sista rundan.....

Packat har jag redan gjort, bara mackorna kvar, för i morgon beger vi oss iväg på utflykt,

ska visa hussen våra fina "ställen".

Hoppas det inte finns någonting att rulla i,

så hundarna kan hålla sig skapligt rena en dag eller så i alla fall.

Kram

Susanne

Jaha, då kan jag meddela att i dag har varit en toppendag!

På alla sätt o vis, och det känns så himla skönt.

2015....då jäklar ska det bli en del ändringar, i första hand på mig själv.

INGEN ska längre bara ta och ta av mig. Får jag inget tillbaka, då kan det va, helt enkelt.

          Det handlar ju om att jag vill absolut inte göra någon annan människa illa, eller såra någon någonsin.

Hur kommer det sig då att andra kan göra det med mig?

Nu så, slutpratat om det!

I dag hände något mycket ovanligt.

En av mina allra äldsta vänner, vi pratar med varandra på tfn, näst intill var dag,

och har så gjort under lång lång tid.

Men vi ses näst intill aldrig, konstigt nog, men i dag skulle det bli av.

Det blev så klart jättetrevligt, och kul att se hur hon bor nu för tiden, hehe.

Jag vet att hon blev lite besviken på mig, att inte Ronja o Skorpan fick följa med,

men det har sin naturliga förklaring.

1. Det var regnigt och skitigt ute, och du vet alla med hund hur en berner ser ut,

bara av att gå några steg på en skitig gata.

2. Ronja o Skorpan är som berner är, GLADA! Väldigt glada hundar.

Deras svansar går i hundratio, och ALLT som råkar stå i "fel" höjd,

det åker i golvet med ett ordentligt PANG!!!

Visst, jag ska väl ha sådan koll på dom att det inte händer något,

så lite handlar det ju om min egen bekvämlighet kanske.

Hur gör ni?

Tar ni alltid med era hundar till vänner?

Visst, hade jag haft en mindre ras, då hade det inte varit någon "Big Deal"

Vi hade i alla fall en trevlig stund med massor av gapskrat, som känns så himla gott.

Hemma väntade sedan hussen och flickorna på en lång härlig promenad.

Härlig och härlig vet jag inte om jag kan kalla det om man ser till vädret,

det blåste halv storm, så skogen, med alla träd som föll, det vågade vi inte.

I stället blev det åkrar och gärden, som nu är helt snölösa, och leriga!!

Ronja, INNAN det hände......ren och fin.

Och en Skorpa, som inte hunnit få en endaste lerkocka i pälsen.

Vi gick och pratade om Quila, som hade en förkärlek till just leråkrar.

Man kunde se på henne hur hon tog sats, och rusade ut i leran,

och blev som förbytt, lite halvtokig faktiskt.

Under tiden som hon sprang, kunde man se hur hon växte och växte,

och blev högre av all lera under tassarna.

Men nej då, varken Ronja eller Skorpan har ju dom ideerna....eller?

Att ta sig upp på balar som inte är inplastade, det går lätt det,

och att springa på dom funkar det också.

När dom båda helt plötsligt fick syn på dom stora, springvänliga åkrarna,

satte dom fart med sitt "tokspring", som man bara älskar att se på.

Man såg verkligen hur dom älskade det.....och jaa, jag fotade så klart,

men man ser bara suddiga streck på bilderna.....

Härligt!

Ronja halkade och gjorde världens vurpa i all leran. Hon såg så snopen  ut, nästan lite skämsig...

När hon reste sig var hon nog den lerigaste bernern jag sett!

"Vadå?"

"Lerig?"

"Jag?"

Konstigt, Skorpan klarade sig riktigt bra,

men hon har ju å andra sidan inte lika stor pälsvolym som Ronja.

Hm.....Hade nog lite annat att göra i kväll än att skrapa bort lera.

Men vad gör det....huvudsaken att dom har roligt, för det är så kul att se.

Det var allt från oss för i dag.

Kram

Susanne

Hade förberett så smart...skrivit ett inlägg under dagen i går....skulle bara publicera det!

Och råkade trycka på fel knapp!

Allt borta.

Jag gör om det.....

Nytt år, det fick mig att fundera, ska man ta en massa skit?

Ska man känna sig utnyttjad?

Självklart ska man inte det, blir svaret på den frågan.

Men jag är ingen jourhavande människa, som man kan ringa till mitt i natten om man mår dåligt.

Joo, förresten det kan man, om man är min vän.

Och att vara en vän, det innebär i min värld, att vara lojal, respektfull, och någon gång ge tillbaka.

Hittade några kloka ord;

"True frinds are always there for you.

Fake friends only appear when they need something from you".

DET är så sant, så sant.

Två av dom mest lojala varelserna jag känner!

Vi hade en lugn och skön nyårsafton, tillsammans med några av dom käraste vi har.

Men först en lång promenad i skogen.....

Att Ronja känner av hur man mår, det är jag ganska övertygad om.

Hon gör allt för att man ska bli glad, och glad, det blir man minsann av alla hennes påhitt.

"Så här kan jag också göra, ser ni?"

"Visst blir ni lite glada då, va?"

Hon spelar apa, kan man säga.....och visst blir man glad.

Kvällen gick i rasande fart....och vips hade vi ett helt nytt år framför oss.

Att dela det med våra nära och kära, det är det som räknas allra mest.

Lära känna den här lilla nallen, det är också något att se fram mot.

Lilla goa Leon.

"Men, är du ledsen, matte?"

Ronja klättrar upp i mitt knä, ser mig i ögonen, slickar mig i ansiktet   

Men nej, nu måste jag ta tag i det här, jag avskyr att vara ledsen.

Och när orsakerna är sk vänner som är så hemskt "otänksamma".

Många älskar att få berätta om sina smärtor och sitt eländiga liv för mig,

om hur fruktansvärt jobbigt dom har det och att jag skulle bara veta......VA?

Jag skulle gladeligen lämna bort allt elände, om någon ville ha det,

jag väljer dock att inte tjata sönder andra om det.

Ingen blir gladare av det.

Att skratta, det är väl ändå det bästa som finns! Man mår så bra av skratt.
Gillar mina vänner som jag får skratta tillsammans med, och jag har genom bloggen och även fb fått så många underbara, roliga vänner.

Vänner som ger mig så mycket tillbaka.

Stort stort tack till er.

Den här lilla tjejen fick i dag upp ett spår, så fort vi gick in i skogen.

Hon lade iväg som en kanon.......men hon har blivit så duktig, och kommer alldeles straxt tillbaka, som för att säga, "Här är jag, ska bara kolla den där (i detta fallet) katten först lite"

"Men Skorpan, inte får man väl jaga katter inte?"

Slitstark lekasak!
Har haft den i många år, och den är välanvänd vill jag lova.

Inte en skråma, trots denna ovarsamma hantering av kampvilliga hundar.

Hopp, väldigt många hopp i dagens text, men för att avsluta där jag började,

måste jag nog helt enkelt följa dom goda råd jag fått.
Kanske inte alltid i första hand tänka på andra, utan även på mig själv.

Men fy vilken urtråkig blogg det här blev...BLÄÄÄ!!

Vi återkommer helt enkelt i morgon, men nya friska tag.

Och, jag önskar ALLA fina vänner ett riktigt bra år 2015.

Kram

Susanne

Jag blir hellre sårad av sanningen än lycklig av en lögn,

så låtsas inte vara min vän.

               Att fotografera mycket, har sina för OCH nackdelar.

Nackdelarna är väl då att hålla ordning på dom där ALLA bilderna.

Jag har en förmåga att slarva lite......vore väl en strålande idé att lägga in bilderna i mappar,

skriva tydligt VAD och VAR dom är tagna, och så kanske framförallt, slänga mindre bra bilder.

Kasta kasta helt enkelt?!        

Det låter inte så svårt, men om man nu slarvat en längre period, jaa,

då känns det ganska mycket att ta tag i.

Men, plötsligt händer det!!!

Jag påbörjade det projektet lite i dag, och som vanligt, fastnade jag i minnena.

Minnena av den här underbara hunden t. ex.

Quila   

Hon blev bara 6 år, och drabbades som så många andra bernrar av cancer.

Jag minns den där hemska tiden när hon blev sjuk, alla nätterna när hon bara skrek av smärta,

hennes kämpande....usch.....känns inte som det var så länge sedan, 2 år, men saknaden är tuff.

Vissa dagar värre än andra......  

Quila o Ronja hade ett speciellt sätt att leka med varandra,

ofta ståendes på två ben.

Och som man ser här,

så har Ronja alltid varit bra på att göra "fina" miner åt sina vänner.

Så kom en Skorpunge in i våra liv för två år sedan.

Och det var ingen liten ängslig valp inte!

Hon lärde sig snabbt att ta efter Ronja, och att göra "fina miner" hon också.

Det gällde ju att få ett stadigt tag i Ronjas öra,

så man inte hamnade på efterkälken när hon sprang.

Joo, jag är nog lite smått galen i hundar?

Men dom har gett mig så in i hoppsan mycket.....vill för mitt liv inte vara utan dom, det skulle aldrig gå.

Skorpan slappar lite......Bara att passa på medan man är liten, tror jag hon tänkte,

medan hon retades lite med Ronja...

Fick mig ett gott skratt vid minnet av när dom här bilderna togs.

Hon var inte så väldigt gammal här, men gjorde mer än gärna det jag "bad" om.

Att sitta på rad med kaninerna, och vänta på att passera över Göta Kanal

Tur man hittar roliga saker så man får sig ett gott skratt,

vilket behövdes efter dagens incident!!!

     Jag var så arg, att jag för en stund blev rädd att jag skulle explodera!!!    

Parkerade bilen på en stor parkeringsplats i dag.

Det fanns inte en bil i sikte på nära håll, och med andra ord, massor av lediga P-platser.

När jag efter en väldigt kort stund, återvände till bilen,

hade "NÅGON" ställt sig så tätt, så tätt intill mig,

att jag inte kunde förstå hur han/hon hade tagit sig ur sin bil?

Det var mörkt, så jag såg inget när jag tittade efter märken på vår bil,

men jag tänkte minsann vänta ut bilägaren!

Dessutom tog jag några bilder på det otroligt korkade sättet att parkera.

Joorå, så kom det ÄLDRE paret gående mot bilarna,

jaa, för det fanns verkligen inte någon annan bil i närheten.

Jag ifrågasatte direkt hur han tagit sig ut ur sin bil.....han svarade då spydigt, "Det gäller att vara smal!"

MORR!!!

Så sa jag många andra ord, som jag kan........

På frågan varför man måste trycka in sig, när det fanns så gott om plats fick jag till svar;

"Du får väl lära dig att stå mitt i rutan!!!"

VAAAA!!!!!

Jag stod precis där jag skulle......då öppnar karln sin dörr....PANG, i min bil!!!

IDIOT!!! sa jag visst då....och lite annat.....

Jag såg RÖTT!

Han var såå otrevlig, en riktigt vidrig "GUBBE".

En sån' där som minsann ALDRIG gjort något fel i hela sitt liv, ni vet!

"Du lär få höra från mig, jag har fotat din bil, OCH spelat in allt du sagt!"

HA!!

Ett noll mig.....hoppas bara inte att det är massor av fula märken......

Har ni varit med om att bli så arga, att ni mår riktigt dåligt?

Det gjorde jag efter det här.

Det var därför jag satte mig och gick igenom dagens bilder när jag kom hem.

Det är ALLTID så kul, och man glömmer allt det där andra.

Som den här!

Det kallar jag lycka det.

Som jag längtat efter att få se dom igen.

Ett par satt där utanför köksfönstret....så otroligt vackra dom är.

Fru Domherre!

Herr Domherre!

Tack för att ni kom.

Jag hoppas ni kommer igen, och tar med er flera vänner.

Lovar att vara redo med kameran, hehe!

Mera bildlek!

Snart är det sommar igen....eller?   

Med det här önskar jag Er ALLA ett Gott slut och ett Gott Nytt År 2015.

2015.....tar väl ett tag att lära sig skriva det.....

Kram

Susanne

En helt vanlig dag igen.

Julen liksom slut.....så ska man kasta ut granen kanske?

Vi är väl inte riktigt överens om den saken, men tomtarna,

dom kan väl få krypa tillbaka i sin låda? Eller?

"Träning!"

"Det ska vi pyssla med i dag, tänkte jag.....Är ni med, Brudar?"

"Joorå, visst är vi det....."

Ronja fick testa att dra en pulka, med mig i.....Ujuj, vad det gick undan.

Hon är galen, älskar att springa fort fort, så det var bara att klamra sig fast!

Skorpan fick sig lite "lydnadsträning", och enbart ha selen på sig.

Hon tyckte ju att den var skitläskig av någon anledning, men nu går det riktigt bra. Tack för det!!

Att träna drag och inte gilla selen, det är ingen bra "kombo".

Skönt att hon kommit på bättre tankar, och nu tycker den är helt ok igen.

Klok som en bok......Ronja!

Skorpan är nog också rätt smart, och framförallt väldigt tuff....tror hon.

"Ha, du tror väl ändå inte att jag är rädd för dig, Ronja!?"

Att åka till stan en dag som i dag, det var väl inte det smartaste jag gjort, precis....

Jösses vilken kaos!!!

Och jag var absolut inte tvungen att åka just i dag......men men..

Vände snart hemåt igen, och tog vara på dom få solstrålar som visade sig i dag......

det var MYCKET roligare!

Det var vi rörande överens om!

Hunden som helst vill ligga ute i en snödriva, det är Ronja det.

Spelar ingen roll om jag placerar ut fällar åt henne,

nej då, hon gräver ner sig i snön, och njuter.

Hon har ju en väldigt tjock päls nu....

Skorpan däremot, hon har inte återfått all päls ännu,

så hon föredrar att ligga inomhus, i kylan som varit.

Har ni läst om SKK's regler om hund i kall bil?

Visst är det bra med upplysningar, men sunt förnuft tror jag dom flesta har (hoppas jag)

Jag har alltid hundarna med mig, oavsett grader.

Men självklart använder jag huvudet, oavsett om det är kallt eller varmt.

Och jag är övertygad om att dom INTE far illa......

Kram

Susanne

Ännu en vacker dag, bara att ta vara på dom här fina dagarna,

för snart vänder det nog.

Då är det skönt att tänka tillbaka.....

Startade dagen med besök hos barnbarnen, visning av alla julklapparna,

"go-fika" och därefter snowracer i backarna.

En som blir helt till sig när det åks pulka och annat, det är Ronja!

Hon piper och gör allt för att vi ska förstå.

"Men så släpp mig då, så jag kan leka med alla barnen, och dra omkring på dom!!"

Hon fick dra Milton och var helt överlycklig.

Sprang så snabbt, så snabbt, med en Mille där bak, vrålandes av lycka.

Hon är verkligen en draghund......    (förutom när det gäller slalomen då, hehe)

Tänkte prova med pulkorna i morgon, då ska även Skorpan få dra.

Nu har vi tränat och tränat med selen, så den är nog inga bekymmer med längre.

Hahaha, husse har ett "snack" med sina flickor.

Såg så gulligt ut. Båda sitter och ser lite skamsna ut,

när dom får en förklaring i varför man inte får göra vissa saker när man är hund.

Och jag lovar, dom förstår verkligen vad han säger.

Han skulle aldrig komma på tanken att höja rösten, det räcker med att prata med dom, säger han.

Och så klart det gör det

Is mellan trampdynorna, det är inget skönt alls.

Det vore ju bra om matten kunde komma ihåg den där braiga "salvan".

"Tur att vi har världens bästa husse,

som är så bra på att värma isen så den lossnar lätt, utan att göra ont!"

"Tack snälla husse....."

En promenad till.....men då var det inte mycket kvar av dagsljuset.

Men farten var det inget fel på.....Spring spring spring....det är så himla kul!

"Jaha, så var det dags igen då!"

"Nu åkte kameran fram igen, du Skorpungen....bäst att ordna till sig"

Graderna börjar sjunka igen.....då blir bilderna blåare och blåare.

Nähe tjejer, tror vi får vara nöjda för i dag.....innan ni....

...får hela skägget fullt av rimfrost!

Äh, det gick visst fort, det ser redan ut som det frusit till.

Det här trädet har jag fotat många många ggr under dom senaste 30 åren.

Visst har det växt en del, men ändå inte så  mycket,

Jag tycker så mycket om det, formen är så ovanlig.

Under somrarna står det alltid små kossor och söker skugga här under.

Vackert är det i alla fall tycker jag

Nu måste jag nog hämta in "snögubben" Ronja.   

Förstår att hon inte fryser, för hennes päls är verkligen enorm,

men hon får inte bestämma själv i det här fallet!

Kram

Susanne

I morse var marken klädd i vitt!

Och jag som hade önskat precis det här.....otroligt?

Gissa att jag blev glad!

För att inte tala om dom här båda tjejerna som bor hos oss.

Hur tänker hundar nu då?

När snön ligger på  marken, undrar dom då vad som hänt?

Eller minns dom det från föregående vintrar? Jag bara undrar   

Det är så roligt att busa med sin bästa vän,

och nu när vi har snö är det visst ännu roligare.

Promenad i över två timmar....man ville liksom inte gå in.

Nästa så hundarna blir rena av att vara ute i snön.....inte illa alls!

Svävande Ronja!

Skorpan rätt in i kameran!!

En liten snödans.....

I dag blev det galet många bilder tagna, men jag nöjer mig med dom här nu.

Man vill ju inte att någon ska få kramp i fingrarna eller så, om man kikar in här!  

Solen är inte uppe så väldig länge, så redan när vi vände hemåt igen,

hade den sakta men säkert påbörjat sin nedgång.

Matte glad!

Hundarna glada (tror jag)

Kramar

Susanne