Mörkt o grått, hela dagarna....Så här kan vi inte ha det!!

Var helt enkelt tvungen att "backa bandet" i dag, och få lite ljus och värme.

2 år tillbaka i tiden, då hade vi SNÖ, solen såg vi också rätt ofta.

Tänk va, vilken skillnad det gör.....

Som sagt......2 år tillbaka, och en Skorpunge hade nyligen anlänt.

En riktig liten tuffing fick Ronja att ta hand om,

men jag tror/vet, att det hjälpte henne att komma ur sin deppighet.

Man kan inte vara annat än glad, att få en vän som Skorpan...

"Aj e.....låt bli då....."

(Och visst sa Ronja ifrån ibland, även om vi nog tyckte hon kunde gjort det oftare.

Men hon visste nog bäst i det fallet)

Jag längtar verkligen efter det här!

Snö, sol, kyla, friskt och skönt. ( och en sak till, hundar som håller sig rena)

Redan från dag ett (nästan) lärde Ronja Skorpan vad man ska göra,

när matte ska fota hundar som kommer springande.

Då kommer frågan igen, kommunicerar dom med varandra?

"Så här ska man alltså sitta, och sitta stilla tills ett kommando kommer, Skorpan!"

"Var uppmärksam nu!"

"Och där kom det....ordet som betyder att vi ska springa till matte!!"

"Förstår du, Skorpan?"

"Kom igen nu, nu springer vi!"

"Är du med, Skorpan?"

"Kom kom"

Vilket litet troll, va?! Charmtroll   

Inte ser hon så överlycklig ut precis, Ronja, men efter några dagar till tillsammans,

så släppte hennes tveksamheter när det gällde Skorpan.

(Skorpan ser ju däremot ut att må ganska bra.....  )

I dag har dom verkligen vuxit ihop, och trivs så bra i varandras sällskap.

Har hört ryktas om att den där solen ska visa sig i morgon,

och det ryktet hoppas jag stämmer!!!

Kram

Susanne

Ännu en gång blir jag förundrad över hundars "klurighet".

Kan hundar tänka?

Gång på gång blir mer o mer övertygad om den saken.

Verkligen tänka ut, helt utan hjälp, hur dom ska göra i en viss situation.

Men innan jag berättar om vad som hände i dag, så måste jag bara visa Er!!!

Vi fick sällskap på fm-promenaden i dag.

Och det var inte vem som helst precis......

(Promenaden var glashal på "våra" leriga vägar, så den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle.)

Det var den här lilla killen, som växer så det knakar om honom...

LEON!

Han hade såå mycket att berätta för en intresserad mormor, (det var ju ett tag sedan vi sågs)

Och ju mera jag sa, "Nähe, Oj då, Åh, vad roligt, Säger du det", dessto mera babblade han.

Jaa, han hade ju lärt sig blåsa "Bubblor" också...och  pratar man samtidigt väldigt mycket,

med munnen full av bubblor, då blir allt ganska blött överallt.

Han är en så otroligt glad och söt liten krabat, och han är ett av våra underbara barnbarn.

Härom veckan upptäckte jag några kort, incheckningskort?!

Jag har fått dom i samband med att Ronja tagit cert på hundutställning.

Det stod 100 kronor på varje kort, och nu fick jag se att det ena bara räckte året ut.

Man vill ju liksom inte "kasta av med pengar", 300 kronor, eftersom hon tagit tre cert.

Jaha, bara att titta på SKK's hemsida, och se om det fanns något jag kunde beställa.

Hm....inget som jag var i direkt behov av, men något måste det väl ändå finnas,

som matchar min budget, tänkte jag.

En sådan här väska är det säkert många som har, men för mig är det en nyhet.

Det vore väl jättebra, att ha allt samlat på samma ställe.

Allt som har med hundarna att göra....

Fick hjälp av en vän att köpa den på Hundmässan i helgen,

så slapp jag ju frakten också, hehe

Stor och rymlig!

Jätteintresserad Skorpan.....NOT!!!

Men här!

Här är en som  blev riktigt ordentligt intresserad.

RONJA!

Här står hon och funderar lite....."Hm....undrar om den skulle få plats???"

"Joo, den borde kunna få rum här i....Fint!"

Ronja synar noga.  

Och vet ni vad hon gör?

Joo, hon hämtar sin älskade bernervalp, och placerar den i väskan!!!

Trycker liksom ner den omsorgsfullt........

"Jaa, så där då....där får du ligga....sov gott lilla valpen!"

Ronja ser riktigt nöjd ut när hon går därifrån, tycker jag.

Skorpan har legat och kikat på allt Ronja styrde med, och samtidigt "snuttat" på sin anka.

Det där snuttandet är något nypåkommet, för hennes del.

Och gissa vad, det här var något som Quila gjorde ofta.

Hon hade en igelkott som var den absoluta favoriten,

och hon kunde ligga länge länge med den i munnen.

Dom ÄR väldigt lika på många sätt, Skorpan och Quila......

Så stängde jag väskan, vände mig om för en stund.......

och när jag skulle ta den, hahaha, då såg det ut så här!!!

Ronja var väldigt bestämd med att valpen skulle vara i väskan....eller på den!!

Undrar varför hon tänkte ut det här?

Men roligt var det att titta på när hon jobbade med sin plan   

Så var det gran då......

I kväll skulle den få flytta in.

Som vanligt, höll jag på att säga, så ser dom kanske inte så mycket ut för världen,

när dom står där helt neutrala.....

Men så förvandlas dom....med lite kulor, lyse och annat.

Jag tycker om den, den blev söt, så nu kan tomten få komma snart.

Julgransbelysning, det är ett annat ämne som jag lärde mig en del om i dag....men nu rann klockan iväg igen,

så det tar jag i morgon.

Kramar

Susanne

 Jag tror dom här båda flickorna, i viss mån blivit lite skadade?!    

"Fotograferingsskadade"

Om dom inte hör ett klick från kameran, jaa, då sitter dom helt enkelt kvar......

Just här kom det en mycket intressant bil åkande...."den liknar faktiskt husses bil, Ronja!?"

   Skorpan såg fel....

När allt hoppande på allt man kunde hitta,

 gick vi en promenad i hamnen, och hade en stunds lek/inkallning, m.m

Kom kom!

Stå kvar, eller hoppa undan....Det är den stora frågan när dom

båda kommer i full fart mot mig?!

Oftast står jag nog kvar, dom får helt enkelt veja undan.

Skulle jag flytta mig åt sidan, då kan man ju ge sig den på att dom gör detsamma,

och det gör ju lite ont.

Jag skulle kunna säga äntligen...Äntligen, att vi har kommit förbi valp

och unghundsstadiet, när det gäller Skorpan.

Valpar är det sötaste som finns, absolut,

men det är en hel del jobb, och det tar tid att "få ordning på dom".

Men en sak är säker, det är värt allt jobb, om och om igen.

För när man börjar skönja små spår av en lyhörd hund, då känns det så otroligt bra.

Dom gör så stor skillnad, dom här två....

Har nog legat lite på "latsidan" när det kommer till träning av hund.

Jaa, inte under någon längre tid, men det där vardagliga, som jag förutsatt mig,

det har liksom inte hunnits med den senaste tiden.

Visst kan man väl kalla det där vardagliga som vi gör för en slags träning,

om inte annat social tränig, som iofs är nog så viktig.

Men jag vill mera!!!

Mycket mera....

Kan det kanske bero på att julen närmar sig, och tiden räcker inte riktigt till?

Vår jul firas väldigt lugnt och skönt.

Men lite julmat, "några" tomtar, granen, och ganska mycket till, det vill jag nog ordna,

och det fungerade inte att bara knäppa med fingrarna, så var allt klart? Konstigt?

Det är en sak som är väldigt synd, och det är att min mamma inte orkar komma hit.

Hon är gammal och trött, och visst, jag förstår......men det betyder inte att jag tycker om det.

Man vet ju liksom inte, nästa jul kanske det är för sent....

Tänk att man fylls av så mycket tankar, så här just till jul,

men det beror säkert på den där tanken man har,

att ingen ska behöva sitta ensam över julen.

  Nej, nu laddar vi inför morgondagen......då en liten herre kommer på besök.....

Kramar till Er

Susanne

Jag skrattar ihjäl mig!!!

Ibland kan det bli så galet allting, och då gäller det att se det från den ljusa sidan,

det underlättar liksom.

Anfall!

Ronja får in en fullträff på Skorpan....  

Payback-time!

Skorpan fullkomligt knockar omkull Ronja....  

Men allt är ju bara på skoj.

I dag skulle hela vårt "lilla draggäng" träffas för att...näe, inte träna drag, utan gå en promenad.

Äntligen hade vi fått till en dag då ALLA kunde?!

Helt fantastiskt svårt att lyckas med det.

Vad kul det skulle bli!!!

Men, det var för bra för att vara sant   

Samling.....alla 8 hundar på plats.....men, så av olika anledningar blev det till slut bara 6 kvar...

Till saken hör att vi tre matter som återstod, kan liknas vid tre små guldfiskar.

INGEN av oss har något vidare lokalsinne.

Vad som helst kan alltså hända då.

Men men, det skulle nog ordna sig, tänkte vi, och traskade iväg.

Vi skulle inte ta någon jättelång sväng för klockan hade runnit iväg,

och som vi alla vet, kommer mörkret fort fort.

Vi kom i alla fall fram till sjön helt planenligt!

Hundarna kastade sig i vattnet....STOLLAR!!

Joorå, vissa var ute och simmade.......

Mycket spring och bus.......

Som sagt, mörkret kommer fort!

Vi tänkte att vi nog måste "gena" lite för att komma till bilarna,

innan ljuset helt försvann.

Drog upp mobilen, fram med Google maps...."Hm...joo, det är nog bara att gå där!"

"Då blir det nog rätt?"

Men så stod vi helt plötsligt och såg ut över kanten vid ett stup!!!  

Det skulle kanske varit bra med en varning där, i form av en skylt?

Eller ännu hellre en skylt som den här kanske   

Hur skulle det här gå?

Letade lite efter en "enklare nedfart", men det fanns ingen i närheten, bara rakt ner liksom.

Ja, vad sjutton......

Sakta men säkert gled vi ner på våra rumpor....jaa, bokstavligt talat.

Även hundarna kom ner ordentligt, ingen skadad.....

Så typiskt hundar, som när dom insåg att dom var nere,

och vi var kvar där uppe på toppen, jaa, då ska dom upp till oss igen.

Slutet gott, allting gott, och som vi skrattade......      

Dyngsura i baken   

Ja, så det kan bli......

Nu är alla torra igen, hundar, bakdelar och allt   

Kram på er

(och gå aldrig i skogen tillsammans med andra guldfiskar, om det inte finns pluppar på träden!!!)

Susanne

Vilken helg!

Den lever jag länge länge på.

("Och skönt att åka med i bilen, tycker vi")

Allt, precis allt har varit toppen. Han är allt bra, min "gubbe"   

        För att inte prata om dom här båda tjejerna!

Dom hänger mer än gärna med på precis allt, tar liksom "seden dit dom kommer", kan man säga.   

Det är så enkelt då.

I går kväll när vi kom hem, tog vi en promenad i Stockholm.

Och jag lovar, det är inget vi "tränat" på så ofta, ffa inte sen kväll.

Lite märkligt var det allt, med lysande renar och människor överallt   

         Efter en lång slapp förmiddag, med den där hotellfrukosten som inte alls sitter fel,

så vände vi tillbaka hem igen.

Men, så klart, tog vi inte den närmsta vägen,

utan passade på att njuta av vädret och naturen, via småvägar.

För jag lovar, Ronja och Skorpan,

dom längtade efter att få springa och leka på mera öppna ytor.

"Får vi leka nu?"

Så var det igång!!!

Behövs nog inga ord här, tror jag.

Deras glädje lyser lång väg   

Vilken tur, att vi hittade en höjd att bestiga!!

Gillar liksom att befinna oss på toppen!

"Hej hej, där nere!"

RONJA   

Och Skorpan   

Att komma in med hundarna på ett hotell, det blir lite av en uppståndelse faktiskt.

Jag vet inte vad det är som gör det, om det är deras björnliknande utseende kanske?

Roligt i alla fall....för det vore ju inte så kul om människor sa,

"Oh fy, hundar på ett hotell, det går väl verkligen inte an"

Svårt att låta bli att tycka om.....

....två mjuka, gulliga, lena, glada, snälla bernerflickor, det kan jag så klart förstå, hehe   

ALLA "må-bra"-depåer är nu helt påfyllda, för lång tid framöver.

Kram

Susanne

Svaret på helgens överraskning!

😀

Stockholm - Hotell Hasselbacken - Musikalen Flashdance på Chinateatern - God middag på Del Mare

Vad mer kan man önska.....❤️

Joo, just det, promenad på Djurgården med våra vänner, Ronja och Skorpan, så klart!

Lysande älgar i Berzelii Park 😊

Men blir allt lite trött av att vara i storstaden.....så nu sover vi lite 😉

Natti natti

Kram

Susanne

Frågan är nu bara, VAR SKA JAG?

Nej, jag har faktiskt inte den blekaste aning?

 Men, det är inte första gången det här händer,

            och det har hittills alltid varit något riktigt roligt.           

Det är min man, för övrigt den bästa jag kan tänka mig, som älskar att överraska.

Här är en som älskar att springa...fort fort.

RONJA! (lite ont gör det nog, att få den hårda bollen "dongad" i huvudet)

Packa var det ja!

Så här var det....

Det låg en lapp på bordet,

där stod det att jag ska sitta klar i bilen vid ett visst klockslag i morgonbitti.

Inte så mycket mera alls i informationsväg faktiskt?

Jaha???

Klart jag är supernyfiken, funderat och försökt luska ut VAR, hela dan'....

Näe, jag har verkligen ingen aning?

MEEEN!!!

Hundarna då???

Hur blir det med hundarna?

Joo, dom ska så klart med, sa maken!

(Och det är INTE på hundutställningen i Stockholm)   

"ROOOONJA!!"

"Kan du ge mig bollen nu då!!"

"Snälla, snälla!"

"NEJ, sa jag ju!!"   

"HAHAHAHA, nu blev du allt bra rädd va, Skorpan!"   

"Och jag har fortfarande bollen...."

"Snyft.....vill ju också ha bollen....just den bollen, förstås"

"Ok, ta den då, lilla Skorpunge!"

"Du får den"

"Är man stor, ska man vara snäll"

Just det ja....packa var det ju.....

Men VAD?

Äh, det ordnar sig.

En sak är i alla fall helt säkert....Den mannen jag gifte mig med, för si-så-där drygt 32 år sedan, 

han är fortfarande den rätta och den bästa för mig

Men jag är allt bra nyfiken, jag erkänner.....

Dom här två då, vad säger man om dom?

Ser ut som två fnittriga småtjejer,

som springer och viskar hemligheter till varandra, som matten inte får höra....

Åh, vad jag är spänd inför morgondagen....vad ska vi göra?

Och VAR?

Just det...kommer inte hem igen förrän söndagkväll.....men inte blev jag klokare för det?

I morgon vet jag, som tur är.

Kram

Susanne

   En dag, som inte riktigt var som vanligt.

Lasarettet tog sin lilla tid, dessa underbara människor "tryckte" ner mig i sängen....Sa:

           "VILA V I L A, LIGG STILL!!"        

Jag somnade......inte alls otäckt.....Faktiskt?

Att andas, att vara, utan att plågas, det är en känsla som får mig att gråta av glädje.

Så här i efterhand, jaa, då vet jag att jag blir lättirriterad när smärtorna sätter in allt för mycket.

Jag gör verkligen mitt bästa för att andra inte ska behöva ta del av detta, men ibland är det lite svårt.

Skulle låsa in mig kanske......

Ja ja, i alla fall, dagen blev en härlig dag till slut,

jag tog helt enkelt vara på den....också   

"Ska vi hitta på något kanske, matte?"

Några små solstrålar......som snabbt hade passerat.

Följt av regn + blåst, vilket inte alls är en bra kombo, tycker jag.

Lilla Söta Skorpunge   

Hon har fått ett träningspass som heter duga i dag!

Visserligen inomhus, med klicker till hjälp, och en lagom mängd blodpudding.

JAg tänkte, att jag skulle hitta på en "grej" som hon skulle göra,

lära henne enbart med hjälp av klickern, OCH hålla tyst!!

Det är den svåraste biten....ATT HÅLLA TYST!!!

Jag har alltid något som behöver sägas, tror jag.

 Så här gjorde jag......

(måste bara skriva ner det, för jag blev så himla imponerad,

det fungerade liksom!!! På bara kort kort tid) 

Hade en platt liten skiva, som jag lade på golvet (den var inte alls stor)

Skorpan satt framför mig och tittade....hon fattade att det var NÅGOT hon skulle göra,

nu gällde det bara att komma på VAD?

Så fort hon flyttade tassen en liten liten bit närmare den lilla skivan, klickade jag, och belönade.

Ju närmre hon placerade tassen, dessto mera krävde jag av henne innan jag klickade henne.

Alltså, döm om min förvåning, när hon såå snabbt kom på vad jag ville.

Jag ville att hon skulle förbli sittande,

enbart placera en tass på skivan, och hålla den kvar där.

Gjorde sedan exakt samma övning med Ronja,

och även hon är en smart liten vovve i mina ögon....så klart 

Resultat av klickerövning:

Skorpan - MVG   

Ronja - MVG   

Jaa ja, jag säger då det....  

Sandlådesökande, det får man ingen stjärna för direkt, bara en väldigt söt liten sand-nos   

Dagar som i dag, när jag blivit beordrad att försöka vara lite lugn,

då är det skönt med egen inhängnad tomt.

Lite "ben-tugg", och lek, det gillar vi.

Just den här leksaken är en av favoriterna,

och man bara måste springa med den i munnen samtidigt.

Det var då ungefär, som jag upptäckte det.....

Jag säger ofta lilla Skorpungen....Jaa, för hon är ju en liten Skorpunge.....

Men faktum är att hon inte är en tum mindre än Ronja?!

Hon saknar givetvis massor av kläder, men stommen, den är "The same"

Märkligt?

Det har jag helt missat!

Hahaha!

Mina fina     

"Liten?"

"Jag är inte alls liten, så det så!"

"Go o gla"....Det är Ronja det   

Så, nu är jag klar!

Kramar

Susanne