Vi har startat....och kommit fram!!

Resan ner gick bra, heeelt utan GPS!!! Galet va?

Dagens planering blev lite ändrad i sista stund,

och iofs blev det rätt bra.

Vi hade gott om tid på oss, kunde göra långa stopp (måste måste)....Ronja och Jag.

Inte så mycket att säga om bilresa i 40 mil....

       Så kom vi då till Ängelholm, där morgondagens tävling går av stapeln.

Vi åkte dit, helt enkelt.

Har varit på samma plats många ggr förut, men jag tänkte bara visa Ronja,

att här, här är det vi ska köra AP III i morgon....så hon vet, liksom.  

"Ok, jag fattar....och känner igen mig"

Men innan vi kopplade på vagnen, fick hon sträcka på benen ordentligt,

och så klart LEKA, som hon älskar.

Nu....nu kör vi!!

Det var bara några små delar jag ville köra,

testa en tanke jag hade fått i bilen på väg hit.

"Ska jag backa nu??"

"Va?"

"Men ska du stå där då??"

Ronja var verkligen "taggad"....och den känslan ville jag så klart inte förstöra.

Därför.....blev stunden på parkeringen mest en lek o bus stund   

Vi fick ett välkomnande som var varmt på hotellet.

Ronja blev igenkänd, och hoppade som vanligt upp med framtassarna på receptionsdisken.

"NU ÄR JAG HÄR!!", sa hon (kanske)

Tror faktiskt hon "smörar" lite för personalen    

 Nu fått lite i magen, och varit ute en sista gång.

Ska inte göra någonting mera alls...bara vila och medicinera.

Hur det går i morgon, det vet ingen......men vi tackar så mycket för alla "lycka till"!!

Kram

Susanne

   Men först, dagens största, och framförallt viktigaste händelse!!!

Morfar o mormors "lilla" Meya, fyllde 4 år i dag!

Var har dom åren tagit vägen, det frågar jag mig.

Stora damen        

Det skulle så klart firas,

och vad passar väl bättre än att hämta både henne och storebror Mille på dagis resp. skola.

Vi tänkte åka och äta...Och då är man ju lite smart, som fråga "Var vill ni äta i dag då???"

Hahaha, gissa att jag visste svaret innan det sas.

En hamburgerkedja....som inte mormor hade något som helst emot att besöka   

"Tre trallande jäntor"

Glada barn och hundar,

                  det gör väl vem som helst glad.                   

 Att dessutom se dom "skutta" omkring i ekbackarna

en solig höstdag, det är riktigt härligt.

 Att Skorpan haft koppel på sig under en rätt lång tid,

det går inte att ta misste på....

WROOOOM.......   

 Jaha, så kom vi till den punkten, när mormor då skulle ta en liten bild.

En bild på barn och hundar i en fin backe....

Jag kan säga att vi alla skrattade så vi tjööööt!!!

Ingen ordning på någonting, och det lyser bus i ALLAS ögon.

Men...slutet gott, allting gott.....efter mycket om och men, blev det en bild till slut.

Ärligt talat så gillar jag den första bilden allra mest.

Totalt KAOS!

  Det här blir mest stelt.... 

Skorpan då....får många meddelande med frågor.....

"Hur mår Skorpan?" Och det är så fint med folk som bryr sig.

 Vet inte om jag ens törs säga det....men hon mår bra!! *viskar*

Såret är fint, hon sträcker inte alls lika mycket på sig längre,

och jag håller mina tummar för att det fortsätter så här nu.

Inga mera bakslag tack!!!

 "Nej Nej, Mille....Inte högre upp nu!!!"

"KOM NER FRÅN TRÄDET!!!"

Ronja, som alltid har full koll på allt och alla,

blir lite orolig att Mille ska ramla ner.

Stolt fjällskivling?

 Jag tror det är en sådan?

Har aldrig smakat dom, men har hört att den ska vara otroligt god.

Hittade den, och många många flera i dagens hage.

Någon som provat, och tycker om smaken?

Man kanske skulle återvända och plocka dom i så fall   

Dagens födelsedag avslutades med Bamsetårta och paketöppning.

      Meya var så glad över alltsammans, och det är det bästa....att se någon bli glad.

Det behövdes i dag, kände jag.

Vad är det nu jag tänkt på?

Joo....FACEBOOK!

Jag var länge länge "motståndare" till detta sociala medium.

Men, jag "halkade dit", som så många många andra.

Och jag måste säga att jag har fått så otroligt många underbara vänner där.

Vänner som jag absolut inte hade fått träffa på, om jag inte haft just FB,

och som jag absolut inte vill förlora.

Dock, så har jag en längre tid känt att det nog inte riktigt "min grej".

Trots alla roliga fördelar, så finns det så mycket som gör mig ledsen.

All falskhet, alla elakheter som skrivs, alla lögner.....Människor tycks liksom gömma sig bakom en fasad.

Ingen kan ju veta riktigt riktigt säkert vem man är.

Jag har haft mycket roligt, men ändå.....lögn, svek, elakheter, skitsnack, påhopp på allt,

listan kan säkert göras lång.

Jag har min blogg, som jag tycker är så roligt.

Den har blivit en stor del av mitt liv,

och mest pga mitt ganska nypåkomna intresse för fotografering.

Men nu!!! Nu ligger fokus enbart på helgens roliga resa.

I morgon startar Ronja och jag vår "lilla trip" söder över.

Ser verkligen fram mot det, och även tävlingen på söndag.

Resultatet av den kan ingen sia om, det handlar ju om hundar.

Vad som helst kan hända.

Matte ska bara försöka jobba på att inte bli nervös och konstig.

Kram

Susanne

Aldrig någonsin har jag varit med om det som hände i dag.

Det är vid dom här tillfällena, som man verkligen skulle vilja tränga in i hundarnas hjärna, och tjuvkika lite.

Eller snarare tjuvlyssna, kanske.

           Vi skulle traska in i hagen i dag, som vi gjort såå många gånger förut.

Bara genom grinden, som är precis bakom oss i bild.

Där innanför går det får, hela sommaren, och även nu.

         Vi brukar träffa på dom, och vi försöker att inte störa.

Ömsesidig respekt, liksom.

Ronja o Skorpan var väldigt nyfikna i början när dom träffade på får,

men numera brukar dom inte bry sig alls.

Det är mera, "HEJ HEJ, LÄGET MED ER DÅ, fåren??"

Men i dag var det annorlunda.

Skorpan startade det hela.....när vi var precis vid grinden,

blev hon helt stel, (som om hon sett ett spöke)

"Någonting var såå läskigt.....jag vet inte vad!"

Precis vid grindhålet låg en stor hög med ull.

Dom har sett både ull och får tidigare, men det här var något annat.

Skorpan tog ett jätteskutt över alltihopa....

"Puh, nu är jag innanför!!!"

Ronja blev så klart påverkad av Skorpans beteende,

och hon ville inte alls gå in genom grinden.

Men med lite övertalning gick hon in i alla fall.

Väl inne i hagen var allt som bortblåst.

Ingen oro kvar.

Strosade omkring en stund bland alla fina gamla ekar.

(som jag tycker är otroligt vackra)

Många bra klätterträd, tyckte Ronja.

Så skulle vi då ut ur hagen igen, genom samma grindhål.

Hade väl kanske en tanke att dom skulle glömt av allt nu.....men nej nej, nu var det ännu värre.

"NIX, vi går INTE ut där igenom!!" ?

Nu var det Skorpan som var lite enklare att locka ut.

Ronja hade bestämt sig!!!

Hon försökte t o m hoppa över stängslet, som så klart var el i,

men det gick att få henne på andra tankar.

Och till slut var även hon på rätt sida om grinden.

Och samma sak igen, all oro var som bortblåst.

Gick en sväng till, utanför hagen, och nej då,

hundarna betedde som om ingenting hänt alls.

Vad var det som luktade så himla otäckt......

Det enda jag kunde tänka på var att ett får var dödat just där?

Iofs har båda hundarna träffat på döda djur många gånger i skogen.

Även på vår viltspårsträning har dom fått möjlighet att nosa på både räv och vildsvin, bl.a

Och, som sagt, aldrig någonsin reagerat som i dag.

Har en vän som  kan allt om får OCH hundar.

Skickade iväg en fråga om det här till henne,

och hon sa direkt, att det kanske var ett får som blivit avlivat just där.

Det låter som en rimlig förklaring, tycker jag.

Men.....jag undrar ändå varför deras beteende blev så otroligt starkt???

Dom har fått lukta på ull tidigare, flera ggr, men aldrig reagerat över det.

"Klätter-damen" Ronja

Skorpan, jaa, hon är mera en som går på djupet, inte höjden.

Så dom gamla ihåliga ekstammarna var perfekta att krypa in i och undersöka.

I kväll fick sig Skorpan ett ordentligt bad, så nu är jag så nöjd, så nöjd.

Två rena, väldoftande (dock INTE parfymdoft, det gillar jag inte) kammade och torra nallebjörnar.

Perfekt!

Just det, skulle ju tala om vad vi gjorde tidigt i morse också.

Nu blev det liksom bara får och ull.

Det får väl bli morgondagens innehåll då kanske.

Ha de gott

Kram

Susanne

"OJ!"

"Vad hittade jag här då?"

"Någon som tappat....?" 

"Undrar om jag kan smaka lite.....?"

"Ser ju fasktiskt ut som om påsen är öppen!"

"JAAA...HURRAAA....Det råkade visst ramla ut en bit...

...då måste det betyda att den är MIN...Eller??"

"Nähe.....klart att du skulle se det....ok, ok, jag kommer med påsen då"

"Om jag får smaka..?"

Under tiden har Skorpan hand om vakten av tomten....

"Japp, jag har full koll!!"

"Uhp uhp uhp....du där....får du gå där på vägen??"

För varje dag blir Skorpan mer och mer sitt vanliga galna jag!!!

Att Ronja ibland gör sin allra värsta min,

det bekommer inte Skorpan ett endaste dugg.

Det är inte snällt att hålla fast Ronja i svansen, Skorpan!!   

"Men jag är ju såå söt,

då får man väl göra nästan precis som man vill...eller?"

Klart man får   

Trots att leken ser ut som om dom skulle ha ihjäl varandra,

så är det ändå så att Ronja o Skorpan är dom allra bästa vänner.

Through thick and thin, liksom

Har även haft en underbar stund med vår lilla Leon i dag.

Han är helt underbar, framförallt när han somnade sött på mormors arm.

Vilken härlig känsla det är med barnbarn.

Fantastiskt, helt enkelt.

Oj oj, bäst att komma i säng!

I morgon har vi tidiga möten med.......  

Kram

Susanne

              Så var banorna uppställda.....nu kör vi!!!

Sista ordentliga dragträningen, med alla momenten, innan årets sista tävling.

Försty en liten sväng för att uträtta våra behov.          

Min plan var ju att Skorpan skulle köra Arbetsprov I nu, på årets sista tävling,

men det blir inte alltid som planerat.

För med en stor buköppning, dröjer det innan man kan träna drag med 100 kg last.

Därför har jag enbart koncentrerat mig på Ronja, vad gäller drag i alla fall.

Det här är Ronja och Milla, som tränat tillsammans under många år.

"Jaaru´, kompis, vad tror du tävlingen då??

"Äh, vi gör så gott vi kan, men frågan är vad våra mattar kan ställa till med??"

"Ibland tror jag inte ens dom vet vad dom säger.....vänster när det ska vara höger, t.ex....?"

Samtal från två tjejer som känner sina mattar rätt väl.......  

Skorpan fick ett litet träningspass i lydnad.

Linförighet, apport, inkallning, ställande......Duktig vovve   

Så till den mest ansvarsfulla uppgiften för henne....hålla husse sällskap!

Mycket krävande för en Skorpunge....jaa, att sitta stilla tänkte jag.....

"Öh, inte bara sitta stilla heller....jag vaktar ju hela bilen också!!!"

"Hm, det är klart, jag skulle också vilja sitta där med husse....men jag gillar att dra också"

Från att ha undrat om Ronja verkligen tycker det här med drag är roligt över huvud taget,

till att se henne studsa av glädje, när hon klarar ett moment, det är en underbar känsla.

Hon är så lycklig och glad, och jag ser verkligen ATT hon tycker om det.

Det är väl det som gör att det går så mycket bättre nu.

SKorpan fick hänga med och posera lite på bron.

Vid flera tillfällen har jag upptäckt, att säger inte jag något alls, så går Ronja helt rätt....

I slalomen, t.ex Ganska häftigt att se, tycker jag.

Hur som helst, jag är jättenöjd med dagen och träningen.

Tror det är första gången som jag ärligt kan säga, ATT DET KANSKE KANSKE kan gå att få till det.

Om vi båda är på rätt humör, och allt stämmer för oss, då........

Men, å andra sidan, så är det en hund som ska tävla, så man kan aldrig säga säkert.

Vad som helst kan hända.

........ gullig är hon i alla fall, vår Ronja  

Matte nöjd med dagen,

och jag tror nog hundarna håller med om samma sak.

Kram

Susanne

    Hade trott att jag skule slippa prata om det här mera.

      Hade verkligen hoppats på att det var över nu,

    denna "mardröm" som vi haft runt oss den senaste tiden.

I fredags kväll slutade vi med antibiotikabehandlingen till Skorpan.....allt såg ok ut.

I lörags hade var fyllt på sig i såret,

och jag kunde bara trycka lite på Skorpans mage, så rann det ut.

Luktade inte hallon precis heller.

Tog några bilder och skickade till djursjukhuset,

frågade om dom tyckte det såg ok ut, vilket dom så klart inte gjorde,     

   Dessutom började det sticka ut suturmaterial både här o där.

Det som såg otäckt ut, var en 1 cm stor ögla, som blivit av att stygnen börjat lossna.

En ögla som hon mycket väl skulle kunna ha fastnat med i någon pinne, t.ex

Dem klippte jag mitt itu, så ingt skulle hända, så fick vi en tid till i dag...IGEN!!!

Måste tillägga att Skorpan inte på några sätt har mått dåligt,

hon har varit sitt gamla vanliga galna jag.

Men att det sipprar var ur såret, så lång tid efter operationen, det är inte alls ok.

När vi kom dit i dag, då tyckte jag fakstiskt att såret såg riktigt bra ut,

visserligen tryckte jag ut en hel del i går, och spolade verkligen rent ordentligt.

Hm....men när vi skulle försöka få bort alla suturer, (som skulle försvinna av sig självt)

och började dra i dom, då blev det små hål igen, och det stod en hel del var under.

Det var rätt långa trådar som drogs ut, som alltså inte alls försvunnit.

Kanske skulle odla från allt var som kom ut??? undrade jag.......

"Kan du hålla, så hämtar jag grejer", sa veterinären.....   

Visst....  

Det är väl så, att allt "material" (suturerna) blev lite för mycket för Skorpan nu.

Nu har dom suttit så länge, så hennes kropp gör vad den kan för att stöta bort dom.

Nu får hon mera hjälp, i form av mera antibiotika,

så håller vi tummarna för att efter ytterligare en vecka så SKA DET VARA BRA!!!

Och det tror jag hon kommer göra!

Ingen feber, gott allmäntillstånd, OCH, det bästa av allt, hon har börjat gå upp i vikt!

Toppen   

På förmiddagen i dag var det kursdags igen.

Älskar kurs!!! (i alla fall denna kurs)

 Skorpan skötte sig bra, och matte har mycket att lära   

Mellan kurs och veterinär, hade vi några timmar "ledigt".

Då åkte vi till en "ny" skog, för att strosa runt lite....bara en liten stund, så där.....

Ha! Då råkade vi nästan trampa ner massor av trattkantareller, som stod i vår väg.

Bara att fylla bajspåse på bajspåse......

Det är så himla kul att plocka just "trattisar".

Hittar man bara en, så hittar man massor!

Nu blir det äntligen syltade kantareller i år!

Gott gott!

Bra träning på att "sitta stilla"....trots att det som här,

smög omkring ett rådjur alldeles nära oss   

Jag är inte så "hispig" över dagens veterinärbesök, är övertygad om att det blir bra nu.

Det som gör mig arg, det är att det ska behöva bli så här.

Det var den 11 september som Skorpan opererades, mera än en månad sedan.

Då hade man ju hoppats på att det varit läkt för länge sedan.

Ni fina underbara hundar!

I morgon kör vi sista ordentliga träningen, inför söndagens tävling.

Dvs alla momenten ska köras igenom.

Så kul, för det fungerar rätt bra.....det är bara matten som måste vara väl förberedd,

och inte bli så där knasigt nervös.

Men jag jobbar på det också...

Kramar

Susanne

                   Håll i er nu......Och vill man inte se ALLT,

då får man rappa på med "scroll-fingret"                    

HÖST!!

Alltså, jag tycker nog faktiskt allra bäst om den årstiden.

Kanske inte dom mest regniga dagarna, men dom får man ju liksom på köpet.

Och i dag prickade vi in några stunder med uppehåll.

Det var stört omöjligt att få Ronja att slita blicken

från en snygg kille som gick på andra sidan gatan!!!

Men HALLÅÅÅÅ, RONJAAA.....!   

Du då, Skorpunge???

Titta hit!   

"Japp!!"

"Jag kan kolla rakt in i kameran, bara jag får något att äta efteråt!"

Ingen kontakt alls   

"Men jag då, jag då...jag kollar heeela tiden juuu!!"

Stadspromenad bland alla höstlöv,

(det finns mycket mera löv i stan' än på landet)

Därefter arbete!

"Men jösses, människa, kom igen nu, skynda på lite....Måste du fota NU??"

"Jag vet att vi ska upp DIT......däruppe, hos "mormor!"

Känns så roligt, jaa, för oss alla tror jag.

När vi kommer in på avdelning, så ropar tanterna ÅÅÅH......

och sträcker fram sina armar för att klappa hundar.

Ronja tycker normalt sätt att det där med att gå in i folksamlingar,

för att bli klappad av okända, det kan nog kvitta.

Men här, på ett äldreboende, med människor som bara älskar hundarna,

det är helt ok.

Dom båda "flickorna" gick till var och en av tanterna, så att alla fick klappa lite.

Dom blev såå glad, och det blev jag också.

Glad över att kunna göra lite skillnad.

Dom satt sedan länge och pratade hund, berättade personalen   

Det här är också något som gör mig glad att se.

Hundar kan verkligen locka till skratt.

Och Skorpan KAN FAKTISKT vara lite lugn och förståndigt också, så det så.

Även om det kanske är svårt att tro   

För några minuter tittade solen fram när vi kom ut från "jobbet".

Och så klart var kameran med, och redo   

Vår snart sexåriga tjej?!

Var tog dom åren vägen???

Så konstigt, hon var ju precis nyss en lite skit   

Bara en till, innan solen går i moln, flickor......

Tackar!

Bara en vecka kvar nu.......

Kram

Susanne

Ja men, så himla härligt va!!!

Vilken höstdag!

Tror att många av oss fått njuta av det härliga vädret i dag,

i vårt avlånga land.

              Kan man bli annat än GLAD?                

NÄÄÄE!

Gick ett härligt varv här hemma, som vi inte gått på länge.

Kul att träffa på lite bekanta och prata bort en stund.

"Beklagade" mig över att det var så länge sedan vi såg någon älg.

Förr hade vi ett riktigt älgstråk bredvid tomten,

så man kunde sitta i köksfönstret och beundra dessa enormt stora djur.

(och lite fula, om ni frågar mig)

Så ett tu tre, får vi syn på några älgar, alldeles nära.

Har läst om flera incidenter nyligen, med älgar som attackerar människor OCH hundar.

Det ville vi ju inte råka ut för.

Jag var mycket tacksam över att hundarna inte fick syn på någon av dom.

Helst av allt skulle jag vilja tro att det är all vår träning som gör att dom lyssnar på vad jag säger.

Aja-Baja, INTE dra iväg på vilt!!!

Enbart när spårselen är på, då får man det!

Här står en och trycker bakom trädstammarna.

Jag såg den inte heller, förrän efteråt?!

Duktigt!

Eller dåligt luktsinne   

Jag väljer det första allternativet....

"Nej då, jag lovar....jag ska inte sticka iväg efter någon!!"

Nästan som konstgjorda.....  

Vilken färg, knallröda!

Undrar vad det är för r...hehe, höll på att säga RAS!

Äpplesort ska det så klart vara   

Visst är det märkligt...tycker jag alltså, att vissa saker ändrar sig så snabbt.

Bara för några dagar sedan konstaterade jag,

att nu får nog Skorpan ta och "pälsa på sig" snart.

Hon har varit ganska pälslös ett bra tag, tycker jag.

Men det beror säkert på att hon inte varit ok, helt enkelt.

I dag, bara så där, så helt plötsligt inser jag att hon HAR VERKLIGEN fått päls igen.

Hon är riktigt fin i mina ögon.

(Det har hon väl alltid varit iofs)

Och den här damen, Ronja, hon fäller sällan ur helt längre.

Och om hon fäller, så gör det inte så mycket, för hon har en enorm päls.

(som väl kommer av att hon är kastrerad)

Mycket intressant, tyckte Skorpan.

Mängder av gäss, på väg någonstans....

Perfekta "spring-gärdet"!!!

Här är så kul att vara.....sträcka ut i rasande fart.....

Lätt att man skrämmer någon när man far förbi.....SCHWIZzzzz!!

Som jag skrattade när jag fick se bilden.....Den stackars lilla haren,

som säkert var helt vettskrämd, och satt i gräset och tryckte.

Han/hon önskade säkert att han kunde bli osynlig.

Men tjejerna märkte inte av den alls....att komma först till matte,

det var mycket viktigare.

Lite kul att haren fanns med på bild...   

En finfin dag, med kul innehåll.

Kram

Susanne