Oj oj oj, vad mycket bilder det är,

som jag bara måste sortera på datorn.

Så  sitter man här och "bläddrar",

och helt plötsligt inser man, att man fastnat en lååång stund,

bland dom gamla bilderna.

Roligt, ibland sorgligt, med alla dessa bilder.

(Och, jag erkänner, det ÄR mest bilder på alla hundar som passerat i mitt liv)

Vad var det nu då, som var cliffhangern   

Jag har sökt med ljus och lykta, efter ytterligare en segebaden sele.

Dom är jättesvåra att få tag på.

Ville ju så gärna att vi skulle kunna träna på "dubbel-drag" med Ronja och Skorpan.

Och nu kan vi det   

Just den här sortens sele tillverkas inte längre,

och dom människor som ev. har en, säljer den oftast INTE.

(Även om dom aldrig kommer använda dom)

Det har liksom blivit en riktig skatt, att ha en segebaden sele.

Men, titta här!

Nu har vi TVÅ!!!

I rätt storlek.

Detta tack vare underbara vänner, som hjälpt mig.

Har även fått löfte om en segebaden-pulka, som vi tänkte prova med båda flickorna i vinter.

Åh, vad skoj det ska bli.

TACK snälla rara vänner, för att ni hjälpt mig med detta   

"Nu då, ska vi leka??"

Efter lite lek och träning på tomten,

som bland annat innefattade ingångar och små finjusteringar,

gick vi upp i skogen.

Både Ronja och Skorpan fick genast upp ett spår!

Konstaterade ganska snart, att en älg var alldeles i närheten.

Men, med lite "matte-list", lyckades jag avleda deras uppmärksamhet på älgen,

och istället koncentrera sig på godissök.

Även i dag låg skogen i mörker, inte en skymt av någon sol,

men några bilder provade jag att ta ändå.

Så tyst och stilla i vår skog........tills vi,

eller, det var väl hundarna som först uppmärksammade att det var något som rörde sig i närheten........

Hm, ska jag koppla er kanske???

Äh.......men så plötsligt, kom ljudet närmare.......hundarna brukar alltid skälla till

om det kommer någon, men inte denna gången?

Så drog dom bara iväg. helt tysta?!?!

Haha, det var ju bara husse som smög på oss   

Avslutade med tuff språngmarsch, upp och ner i backe!

Med hopp!

Nästan varje kväll, så har Ronja o Skorpan en stunds mys. 

 När man hör dom, skulle man  kunna tro att dom bråkar på riktigt.

Men det rör sig bara om hundprat med hög ljudnivå.

När "diskussionerna" är avklarade, så somnar dom sött tillsammans.

 Det var allt från oss i dag.

Kram

Susanne

 

Eva H

24 november 2013 10:53

Grattis till andra selen!
Jag ser fram emot att få se dem dra tillsammans :)
Men vilken bushusse ni har! Och väldigt vacker skog!!
Jag tror mig nästan kunna höra dem. Tänk så roligt det är när man lärt sig höra olikheterna i ljuden.
Jag tänker på mormor som ibland undrade över min Teddy som var en riktig pratkvarn. Hon var nog allt lite fundersam ett tag, men när hon lärt sig "höra rätt" (T var en mycket fredlig typ, det var otroligt sällan sur-morr från honom) gick hon gärna och småpratade med honom :)

http://fyrfotingar.blogspot.com

 

Julia

24 november 2013 14:44

Skoj att du fick tag på en sån sele!!

Fina bilder! Man kan aldrig ta för många på sin hund ;)

http://aktivatassar.wordpress.com

 

Anna med Wilma, Nitro & en massa höns

24 november 2013 19:24

Tjoho Susanne, vad skoj för er med ett sele till.

Ville bara säga att jag startat upp ny blogg på ny kula . Allt det gamla stänger jag bort för offentligheten för att bevara för mig själv. Det finns så mycker privat där som jag inte längre vill dela med mig av. MEN ! jag kommer fortfarande blogga om hundar, höns, ´livet på landet´ och lite annat.

Hoppas ni hänger med till det nya.

Kram Anna

http://www.annaslantligaliv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...