Direktlänk till inlägg 1 december 2013
Massor blev det gjort i dag!
Ibland chockar jag verkligen mig själv.
Steg 1!
Hämta barnbarn , för att sedan åka hemåt och gå ut med hundarna.
Tuffa tag.
Förstår inte att det inte händer oftare, att Ronja blir arg och säger ifrån till Skorpan,
som mer än gärna hänger i hennes svans.
Det här är en typisk bild på dom båda.
Dom har sett något intressant........Skorpan ställer sig genast lite bakom Ronja........
"Jaa, man måste ju ta skydd, liksom"
Hennes svans åker upp i luften..........Alltid lurar man kanske någon
Även små tvåbeningar har full koll på Hundarna.
Milton ropar..........
Skynda, skynda!
Duktiga
Spring tillbaka till oss.
Dom har så kul tillsammans, dom här tre.
Ett och annat "tok-ryck" blir det också ALLTID..........
"Det rycker liksom i benen", säger Skorpan.
Hundarna trötta och nöjda,
då var det dags för det stora baket!
Pepparkakor i långa banor.
Och sist, men inte minst, papparkakshuset.
En Non-Stop på taket, och en i munnen...........en på taket, och en i munnen.......
Så var dom snart slut.....
Det blev en hel bricka med hus och tomtar,
bomull och snö, OCH lyse i huset!
Mycket mjöl både här och där
Goda pepparkakor, tyckte Meya.
Det här med att barnbarn sägs vara "livets efterrätt".......det är helt sant.
Man "lånar" dom, och gör allt det där roliga.
Sedan lämnar man tillbaka dom, (när dom börjar bli lite lagom trötta)
Skorpan och Ronja vilar inte direkt, när barnen är här.
Det kan ju tänkas, att något råkar ramla ner från bordet.
Det vill man inte missa!!!
En liten "tasspåläggning" i all vänlighet.
När Mille och Meya blivit hemskjutsade, jaa, då var jag liksom igång,
så jag fortsatte med lite bak till.
Mera Dumlekakor.........
.......och mera knäckebröd!
Joorå, klart vi hann med adventsfika också.
(Med nybakade pepparkakor)
En skön helg, med helt ok väder
Tack till er alla, som på ett eller annat sätt kommenterat så fint om gårdagens inlägg.
Många av er "var med" när allt hände, och jag hade stort stöd från er då.
Ut av allt elände, kom det till slut någon bra.
Kram till er
Susanne